Nu är det längesen vi gjorde tröjor med Teletubbies på och jag insåg att tröjorna jag köpt snart är för små för Joel. Det var bara att sätta fart. Frågade Joel om han ville ha en tröja med Bamse på, men icke. Han ville ha grävmaskiner och gräsklippare. Så vi samlade ihop lite bilder och skrev ut och strök på.
Simon fick Katten Jansson på framsidan och Bamse m flera på ryggen.
Idag var vädret strålande på morgonen och eftersom Joel är hemma från dagis passade det perfekt med en tur till sjön. Solskydd applicerades och matsäck packades. Sen stuvade jag in båda barnen samt strandtillbehör i cykelvagnen och trampade ner till Flaten.
Nere på stranden var det folktomt. Joel kastade sten i vattnet och jag och Simon sparkade fotboll. Där fanns också en hungrig anka som Joel matade med riskaka.
När skuggorna blev alltför korta styrde vi kosan hemåt för att äta blodpudding. Simon somnade i vagnen.
Idag när vi skulle äta lunch fick Joel ta lingonsylt själv. När han tagit till sig började han även ta till Simon. Eftersom detta är en sällsynt uppvisning i broderskärlek försökte jag uppmuntra det på alla vis.
-“Oj, va snällt av dig Joel. Titta vad glad Simon blev nu.”
För att dessutom få in en liten påminnelse om att man ska säga tack tillade jag
-“Jag tror jag hörde hur Simon sa tack också…”
-“Tack”, hör jag då hur Simon kläcker ur sig med sin pipigaste röst innan han hugger in på lingonsylten.
Simon har börjat säga “Pappa”. Jag tyckte förstås att det var kul att han kunde ropa på mig, men det visade sig att så inte alls var fallet utan det är nappen han ropar efter.
Det räcker med att fråga honom var nappen är så börjar han tulta iväg ropandes
-“Pappa, pappa…”
Han säger ibland “Mamma” också, och det verkar vara benämningen på allt annat än nappen…
Allt som oftast när man sitter och matar Simon vill han stoppa in nappen i munnen. Det är inte för att han är mätt, utan bara för att han måste.
Håller man maten lite framför honom så tar han tillslut ut nappen, tar en tugga, för att sedan stoppa in nappen igen. Att ta nappen ifrån honom är inte att tänka på…
Häromdagen var jag ute och gick en promenad med Simon i vagnen.
På en cykelväg möter vi en man i 50-års åldern och jag ser plötsligt hur han vinkar åt oss på lite avstånd. Jag försöker se om det är någon bekant medan han närmar sig alltmer, men känner inte igen honom. Precis innan han passerar oss hälsar jag tillbaka lite avvaktande.
Då först ser jag att Simon sitter i vagnen och vinkar åt alla som passerar. 🙂
Min pysselådra är hyfsat vilande just nu pga tidsbrist (eller bristande prioritering kanske), men jag följer en hel del bloggar för att få inspiration och idéer till kommande projekt. En av dessa är Ulliga gulliga saker. För några veckor sen frågade hon om det fanns intresse för en nålfiltningskurs via en separat blogg – givetvis fanns det! Så när det var dax anmälde jag mig till den.
31 maj drog den igång men först igår tog jag mig i kragen och testade. Var hur häftigt som helst. Hon jämför det lite med att skulptera i lera och jag kan förstå den jämförelsen. Det är dock svårt att få det som man vill. Första uppdraget var att göra ett hjärta (egentligen flera…), andra att pynta det. Jag får se om det blir pyntning idag, eller kanske imorgon.
För ett tag sen vann jag en brödmix i en tävling i en mattidning. Igår frågade jag Joel efter frukost vad han ville göra. Han ville baka.
Så vi tog fram påsen, jäst och värmde vatten. Sen var det bara att tuta och köra. Det var mycket enklare på den tiden när bara Joel hjälpte till, men det gick över förväntan. Gott blev det dessutom.
I helgen insåg vi att en gammal skruvdragare vi har inte längre är stark nog. Först tänkte vi gå till elektroniksoporna med den men sen insåg vi att den kanske kunde komma till användning i hemmet.
Barnen fick den. Joel blev mycket lycklig och på bilden ser man att Simon är högst intresserad oxå. Sen borrades och skruvades det mer eller mindre hela dagen, överallt man kan tänka sig.