Kvällarna är bättre nu, men framför allt är nätterna bra. Båda barnen kan låta lite pga en dröm eller så men varken onda ben/fötter (växtvärk?) eller klåda har stört på ett bra tag nu.
Det märks faktiskt tydligt för helt plötsligt är vi inte dödströtta vid 10 på kvällarna utan sitter uppe till 11 eller senare (och pga det blir trötta).
Ibland vaknar Simon till vid 5 och det tar ett tag att somna om, men oftare sover han till efter 7. Joel tjuter ibland till eller ropar något, och då har han drömt, men somnar om bara man stoppar om honom. Även han sover ofta till efter 7 (kanske inte så konstigt med tanke på att han somnar sent iofs).
I vintras var kvällarna tuffa med stökiga barn, sen blev det bättre och båda barnen kunde somna vid halv 8 och sen sova hela kvällen. Så blev Simon sjuk i april och vi var tillbaka i stökiga rutiner. Då insåg man hur bra vi haft det ett tag.
Simon blev frisk till slut och han somnar nu extremt lätt på kvällarna eftersom han gått över till att sova en gång per dag nu i maj någon gång.
Joel däremot har väldigt svårt att komma till ro på kvällarna nu och somnar oftast inte förrän klockan närmat sig 9 – oavsett om han sovit lite eller mycket på dagen. Vi misstänker att de ljusa kvällarna och ibland varma sovrummet spelar in. Sen händer det mycket i hans huvud och han funderar över ditten och datten.
Av en slump nämnde en cross-kompis att deras barn går på en jättebra friskola här i Skarpnäck – Skarpnäcks Fria Skola. Jag hade inte ens tänkt i såna banor än så jag blev lite överrumplad.
Surfade såklart in på deras hemsida och mejlade lite frågor. Rektorn svarade igår och sa att jag kunde ringa så skulle han svara på mina frågor.
Nu har jag alldeles nyss pratat med honom och fick bara bra svar så nu har vi ställt dem i kö (de behövde bara namn och personnummer) och enligt honom kan vi i princip vara säkra på en plats om vi vill ha.
Igår hade Simon feber men verkade bättre på kvällen. Natten avlöpte väl. På förmiddagen blev det några blöjbyten (och en del extra tvätt) men annars var Simon sig lik förutom att han inte verkade vilja äta så mycket.
När vi vattnade blommorna efter dagis så kom han plötsligt fram till mig och ville upp i knät vilket han såklart fick. Helt plötsligt kräks han upp mellanmålet som jag lyckades få i honom.
Kan säga att det var skönt att vi var ute så vi bara kunde ta vattenslangen och spola av mig, Simon och trappan. Vi satt en stund till men efter det återgick han till vanlig lek.
Första året med Joel gick fort men i jämförelse med Simons första år var det superlångt. Förstår inte att det har gått mer än ett år sen vi kom hem med den lille krabaten.
Han har blivit 26 cm längre.
Han har blivit 7,4 kg tyngre.
Han har lärt sig att gå (och springa lite).
Han kan säga flera saker som vi förstår.
Han har börjat äta själv även om inte allt kommer in i munnen.
Han sover i spjälsäng och är jätteduktig på att somna själv.
Han förstår massor. Vi har insett hur mycket man glömt från när Joel var i samma ålder. Nu vet vi oxå att barn är väldigt olika, i sig själva, oavsett hur vi gjort.
Simon gillar verkligen att utforska lekparken nu. Han knallar runt och tittar, känner och testar. Rutschkanan är en favorit, likaså gunga och sandlåda. Precis som Joel så kan han sysselsätta sig själv ett bra tag.
Härligt att få följa små personer när de utforskar små vardagliga ting.
När de vaknat så gick vi ut på baksidan och solsängen blev genast en favorit. Simon var lite hängig ett tag och satt i mitt knä på sängen när jag bläddrade i en tidning. Joel ville inte vara sämre så han sprang in och hämtade en Bamsetidning som han satt och bläddrade i brevid mig.
Sen tog vi oss i kragen och planterade lite, både kejsarvindor i blomlådan John byggde förra sommaren, och sockerärtor i pallkragen.
Nu börjar Simon få bra koll på sina fötter och ben. Han klarar allt oftare trappsteg och kan parera för fler och fler saker. Idag ville han helt plötsligt knalla iväg och vägrade lyssna när vi ropade på honom. Istället följde jag och Joel med. Joel sprang runt och skrek, och Simon försökte göra samma sak. Han lyckades bättre med skriket än med springandet, men han har inte så långt kvar. Tur att vi är vältränade numera för vi lär inte få sitta still i sommar!
Idag kom Simon på ett roligt trick – att doppa nappen i mjöl för att sedan stoppa den i munnen och låta sig väl smaka. Detta pågick en liten stund medan jag satt med ryggen till upptagen med något.