För typ 10 år sen hade vi för första gången anställda på Sri Lanka på besök på Stockholmskontoret, Nilushi, Aruna och Dinali. Alla tre jobbar fortfarande kvar och vi har kontakt via fejan. För två år sen flyttade Nilushi och Aruna till Linköping på två år (minst) tillsammans med sina barn. De är fortfarande kvar och har köpt hus, så de blir kvar på lång sikt.

Idag var de och käkade middag hos oss. De har två döttrar som båda är 2 månader yngre än Joel och Simon. Succé! De spelade wii, pärlade och verkade ha skojigt ihop. Givetvis fick de semmelkladdkaka till efterrätt.

Alla fyra barn var helt övertygade om att vi måste ses igen 🙂

PS. Testade Stonewall Kitchens salsa (tre olika) och de var sjukt goda.

Den här veckan och nästa har vi en kollega från Sri Lanka på besök i vårt projekt och igår bjöd vi hem honom på middag.

Mycket trevligt och intressanta diskussioner.  Barnen uppförde sig finfint med tanke på att de faktiskt inte alls kan prata med Prasad och vi mestadels pratade engelska hela kvällen.

De roade sig med att bubbla med sugrör och bygga lååååånga sugrör. så långa så man var tvungen att stå upp och dricka ur dem. Prasad saknade nog mest sina egna barn hemma då han har en son i Joels ålder.

Det blir längre och längre mellan de långväga besöken verkar det som. Nu var det 2,5 år sen som Vishaka var hemma hos oss. Den här gången var det Iresh som jobbar med John och Per.

Efter städdag, knatteskutt och korvgrillning så softade vi i soffan med film, godis och ostbågar ett tag med Tilda på besök. Sen tog vi en sväng ut i det härliga höstvädret och letade dekorativa löv.

Väl hemma var barnen hemskt hjälpsamma med att duka och göra fint på bordet. Sen började de fråga när Per och Iresh skulle komma, och de (mest Joel) fortsatte minst var femte minut tills de dök upp kvart i 7. Då hade vi varit ute med pannlampa (för att det var kul) i området flera omgångar för att se om de kom.

Iresh hann knappt komma in förrän Joel tog hans hand och visade runt. Först på nedervåningen men sen uppe. Han berättade massa saker för Iresh som inte förstår ett ord svenska.

De orkade äta lite och var över förväntan lugna trots den mycket sena timmen, aktiva dagen och utebliven sovvila på dagen. Vid 8-hugget var det Joel själv som sa att han ville gå och sova och det var inte många sekunder efter sagoläsningen som han somnade. Simon somnade hyfsat snabbt även han.

Sen gjorde vi hemmagjord glass och chokladsås och pratade om likheter och skillnader och annat intressant som har att göra med Cambio, Sverige och Sri Lanka. Strax före midnatt stack grabbarna hemåt och vi gick och la oss.

För snart 1,5 år sen hade vi långväga besök från Sri Lanka och nu var det dax igen. Denna gång Vishaka som varit här ett par veckor för att lära sig lite nya arbetsuppgifter av Per. Magnus fick följa med nu oxå eftersom de alla fyra (inkl John) jobbar i samma team och det blev en trevlig kväll men tidig kväll (planet till Sri Lanka lyfter nämligen imorgon bitti…).

Det var första gången som Joel hörde engelska sen han började förstå svenska, men han verkade inte alls bry sig utan den han föll mest för var Vishaka. När han ätit klart var det hennes knä han ville upp i och henne han ville ha med att leka.

Ikväll har vi haft kollegorna Pradeep och Magnus på middag. Det är andra gången Pradeep är i Sverige men första gången i Skarpnäck. Alltid roligt att prata om likheter och skillnader mellan Sverige och Sri Lanka. Jätteskönt att de inte heller har engelska som förstaspråk 🙂

Det är första gången Pradeep är i Sverige på vintern och han tycker det är sådär att det blir mörkt vid tretiden, och det kan vi bara instämma i!