Hade absolut för mig att jag läst denna, även när jag läste beskrivningen men har inte bloggat om den så jag gissar att jag inte läst den då. Svårt att bedöma med den här typen av böcker dessutom.

Nåja, den var underhållande men lite frustrerande. Alla dessa människor som går och tänker och inte pratar. Tänker att de ska skärpa sig men så inser jag att det är nog så de flesta av oss faktiskt gör.

Kommunikation är klurigt!

Att hitta mening med och i livet är svårt och här får vi följa några olika som gör sitt bästa på olika sätt. Fint att få följa olika typer av utmaningar.

Uppskattar som alltid att få läsa om människor som lämnar stan för ett liv på landsbygden. Ser fram emot att läsa fler böcker om Longhampton!

Något känns lite annorlunda i boken. Kanske är det Clara som inte tar riktigt lika stor plats?

Här händer det en del. Fokus på Henry och det är smärtsamt för de inblandade att se hur han såklart står på sin mammas sida. Det är en grej man aldrig får glömma bort med barn som far illa. De står ut med mycket bara därför.

Uppskattar hur flera av vid-sidan-om-personerna hittar varandra på diverse olika sätt.

Enda nackdelen är väl att böckerna är så korta. Tur att det kommer en per månad!

Denna dök upp i flödet på instagram och jag började läsa i förrgår. Igår kväll la jag mig rätt tidigt och fortsatte läsningen. Den hade ett oerhört härligt driv och jag tittade på klockan lite nu och då och funderade på när jag skulle lägga ner. Kände mig inte så sovtrött så fortsatte.

Vid 2-tiden hade jag läst ut den. Intressant att det är sånt läsdriv när man vet hur det slutar.

Nåja, älskar att få följa två människor så här, deras tankar, samtal och handlingar. Försöka förstå varför de gör och tänker som de gör. Här lyckas det väldigt bra och jag är så glad över att det är första delen i en serie. Det är lätt att dra förhastade slutsatser om andra människor utifrån vad man ser och först när man kommer nära förstår man.

Det är förresten ingen bok för pryda för sexscenerna är heta (och många). De tar dock inte över läsningen som det ibland kan göra utan är ändå rätt rimliga.

Vad härligt att få återvända till den här miljön. Älskar skärgårdsön! Fint att få återse flera personer från förra boken oxå.

Uppskattar att få följa Mona (Johns mamma) lite mer och få ta del av hennes tankar och funderingar som nybliven änka.

Fint att ingen huvudperson är ung utan det är fokus på tankar kring livet efter 50. Att fundera på vad som blev och inte blev. Saker vi alla behöver förhålla oss till.

Visst blir jag frustrerad över att de inte alltid reagerar som jag tycker att de borde, men det är ju det som är charmen med böcker. Och nyttan. Att få utsättas för (eller ta del av kanske är ett bättre ord).

Ser fram emot att få följa gänget vidare.

Äntligen fick jag komma tillbaka till Storforsen och alla fina människor där. Det tar ett tag att landa i vilka alla är nu igen, och försöka minnas deras historier, men det dyker upp lite minneshjälp här och där.

Den här gången är det blandat fokus, mer på hela livet i byn även om Agneta får lite extra fokus. Det är fint att alla åldrar får utrymme och att det speglar olika utmaningar på ett fint sätt. En ganska homogen mängd människor, men ändå olika.

Många saker som bakas in i boken och det ger en fin bild av livet som kan vara lite högt och lågt. Hyra ut bostäder och ställplatser, människor som utnyttjar andra, föräldraskap, mod, långvarig torka och åska, nya grannar och så vidare.

Längtar efter nästa del!

Bok 21 om Clara och den här kändes ovanligt kort. Vips var den slut. Fokus på att de kommer hem och att de ska ha fest.

Roligt sätt att gå igenom alla människor som dykt upp (typ) genom att bjuda dem på festen. Alla får ju verkligen inte fokus hela tiden så detta var bra.

Det är fint att få ta del av kloka tankar och sätt att bemöta andra, som man kanske inte alltid gillar men ändå behöver respektera.

Ser som vanligt fram emot att få lästa delen som kommer ut i augusti.

Den här gick verkligen inte att släppa (dvs trött idag). Jag var lite splittrad, både att jag hoppades på ett slut som knöt ihop säcken och ett slut som visar att det finns en fortsättning.

Nu händer det en hel del. Det är vardag kryddat med en del ovanliga händelser. Vad händer i oss när livet förändras så drastiskt? Intressant att få följa personer som gör olika insikter, där några mår bättre, andra sämre men för de flesta är det olika. Man börjar värdera andra saker.

Som alltid hade det varit smartare att prata mer om tankar, funderingar som alla istället går och bär på i tysthet.

Jag vill läsa mer om den här familjen och platsen.

Gick snabbt med denna. Igår kväll hade jag väldigt svårt att lägga den ifrån mig och till slut insåg jag att det bara var att läsa ut den.

Otroligt intressant tankeexperiment måste jag säga. Tankarna under läsningen snurrar på kring hur jag själv skulle göra och reagera.

Jag hade gärna hört mer om hösten vedermödor för den spolas förbi snabbt. Fattar varför men hade varit intressant.

Blir själv oerhört nojig över grannen som är 85, att han ska dö och hur det skulle gå då. Blir även väldigt nyfiken på samhället i stort. Vad händer där? Vilka problem och utmaningar brottas man med.

Det är otroligt mycket man tar för givet som för 150 år sen var helt otänkbart. Galet!

Kanske ska sluta läsa böcker och istället fixa en egen fristad snarast?

Första delen i en serie jag som Storytel gjorde reklam för (fattar inte att de mest promotar läskiga deckare för mig…). Kommer ge mig på andra delen direkt!

Den här boken tar en verkligen tillbaka 5,5 år även om det inte var riktigt så illa då. Det är ändå som att man hunnit glömma hur det var.

Livet som pågår oavsett läget i världen. I det lilla, i det stora och allt däremellan. Hur vissa tar saker på mer allvar än andra. Relationer. Till föräldrar, barn, grannar, syskon och så vidare.

Så sjukt avis på att ärva en gård en timme från stan bara. Med en fantastisk granne.

Sjätte delen och den bara swishade förbi.

Uppskattar den här serien mycket tack vare inblicken man får i hur det var under andra världskriget. De visste inte när det skulle sluta (det är ju lätt att glömma bort för oss som ser tillbaka), och det var verkligen inte helt oproblematiskt med den svenska neutralismen. Allt från stora politiska skeenden till den lilla vardagen. Givetvis kryddat med en dos ovisshet och spänning. Maten får en del fokus och det känns viktigt eftersom det blir tydligt vilken utmaning det är när det är kris.

Underbart att få träffa Iris, Elisabeth och Signe igen. De lever vidare i sina extremt olika liv. Fint att få se skillnaderna. Längtar efter att få hänga med dem igen!

Den slutar mitt i känns det som och jag känner mig lite snuvad på fortsatt läsning. Hoppas Denise släpper en nästa maj oxå!