Om en vecka är det urnsättning och idag slog det mig att jag glömt be om bild på den så jag mejlade Christer på begravningsbyrån och en stund senare fick jag några bilder tillbaka.

Satt på tunnelbanan när jag tittade på dem och det kom ett par tårar i ögonen vill jag lova. Så fint och så overkligt.

Om en vecka är det avslutat på något vis. Borde få tillbaka boupptäckningen då oxå och förmodligen ha lämnat in hennes deklaration.

Cirkeln sluten på något sätt.

I veckan så fick jag mail från begravningsbyrån (de hade provat att ringa först) om att mammas urna nu finns och att urnsättning kan ske när som helst.

Hade inte riktigt tänkt på det så nu funderar jag lite över när det ska ske. Man har ett år på sig från dödsdagen så det finns ett par dagar att välja på…

När vi skulle välja urna satt vi och bläddrade och funderade, ända tills vi kom till den här (se bilden) som är gjord i näver. Då fanns det ingen mening med att leta längre. Mamma älskade näver och hade under många år en handväska (typ kasse) i näver. Plus att hon någon gång gick en kurs i näverflätning så hon gjorde diverse saker i näver.

Känns overkligt att hennes aska nu ligger i en sån där urna, 45 mil bort.