Anledningen till att vi inte åkte hem förrän efter lunch var främst urnsättningen av Johns faster som dog förra sommaren. Vi lyckades tajma något för en gångs skull. Kändes skönt att få vara med, särskilt eftersom jag inte var med på mammas.

Otroligt fin kyrkogård. Jag och barnen strosade runt och tittade lite (och spanade såklart in de tre pokéstops som fanns där). En dikt lästes men jag tyckte nog att den Christer läste på mammas var finare. Den skulle jag önska om jag fick önska någon gång.

Igår fick jag bilderna från urnsättningen, idag dikten som Christer (klasskompis från förr som jobbar på begravningsbyrån nu och har varit alldeles fantastisk) läste upp under själva urnsättningen (i snöblask).

När jag dör är jag alls inte borta,

fast min kropp blivit aska min vän.

ty med allting som susar och sjunger,

skall jag komma tillbaka igen.

 

Genom fåglars kvitter i träden,

genom fjärilars fladdrande slag.

Genom flingornas dans på din ruta,

skall jag ge Dig en hälsning var dag.

 

Och när björklöven brister om våren,

och Du känner en varm vind.

Skall Du ana min själs odödlighet,

när jag dunlätt kysser din kind.

 

Och då vet Du jag är inte borta,

nej mer när nära än Du kan förstå.

Genom allting som susar och sjunger,

Skall min hälsning med kärlek Dig nå.

Och inte ett öga var torrt när jag läste den kan jag lova.

En dag som idag. Vaknade och kom rätt snart på att det är 14 april. Mammas födelsedag. Och i år även hennes urnsättning. I Stockholm sken solen, i Ed snöade det blötsnö.

Jag gick på Kungsgatan på väg till lunch när det kom mms från min fina vän Jenny som tog bilder från urnsättningen eftersom jag själv inte var där.

Det trillade en och annan tår då.

Det känns overkligt på många sätt. I början var det så närvarande hela tiden och mycket att fixa och göra. Nu är livet tillbaka där det var och det är då det blir overkligt. Man glömmer bort och helt plötsligt kommer en påminnelse som en spark i magen och jag inser att det faktiskt har hänt.

Om en vecka är det urnsättning och idag slog det mig att jag glömt be om bild på den så jag mejlade Christer på begravningsbyrån och en stund senare fick jag några bilder tillbaka.

Satt på tunnelbanan när jag tittade på dem och det kom ett par tårar i ögonen vill jag lova. Så fint och så overkligt.

Om en vecka är det avslutat på något vis. Borde få tillbaka boupptäckningen då oxå och förmodligen ha lämnat in hennes deklaration.

Cirkeln sluten på något sätt.

Nu är det bokat att mammas urnsättning blir på hennes födelsedag. Det kändes väldigt rätt. Som att cirkeln sluts. Hon skulle ha fyllt 82 år men får återgå till den jordiska vilan då istället.

Det får dock bli utan oss.