Detta skulle ju bli första hela veckan sen i april, men icke. Igår snörvlade Joel massor så John höll dem hemma och idag är det min tur. Vi trodde Joel skulle kunna gå men det känns onödigt när han snörvlar och hostar, men har ingen feber och är pigg som vanligt.

Det är väl bara vad man kan förvänta sig men lite typiskt eftersom vi varit friska hela sommaren.

Väldigt ofta i samband med Familjens dag blir det vab. Den här gången likaså. Vi anade det dock redan på onsdagen då Simon var lite förkyld och hostig så vi skippade planerat bad och valde barnens förslag istället – lekland.

På torsdag morgon vaknade Simon ganska tidigt och det var en rejäl kråkröst han hade så jag la genast ner mina jobbplaner och lät således Joel sova vidare.

Jag och Simon myste i tv-soffan och hör efter ett tag Joel mecka däruppe. Han meddelade dock högt och tydligt att vi INTE fick komma upp.

Istället kom han en stund senare ner – påklädd och utklädd. Bra start!

Vi hann så lite, mysa och dona. Skön dag helt enkelt!

Idag är barnen hemma från dagis eftersom Simon är förkyld. Joel är inte så sjuk vilket man anar på den här bilden där man ser hur det går till när han tittar på TV.

Tydligen var det inte bara vi som hade ett vabbträsk i februari. 438 000 vabbanmälningar kom in i februari. För varje sån så skickas ett brev ut.

Om det kostar 5 kr i porto så får posten in 2,1 miljoner kronor. I dessa finns ju vabbintyg som förskolor ska skriva på och sen ska de skickas in. Återigen porto (som försäkringskassan står för), men här kanske det inte blir riktigt lika många eftersom man inte behöver skicka in per förälder utan per barn. Kanske även att fler gör som vi, skickar in en samlad lapp en gång per månad. Men säg att det blir var fjärde som skickas in, vips så har vi en halv mille.

Anledningen till att de valde den analoga papperslösningen och inte en mer digital automatisk lösning var tydligen att det fanns så många olika system och integrationen skulle bli kostsam/besvärlig. Jag börjar fundera på om man gjorde en kostnadskalkyl… Eller så har de enormt bra avtal med posten?

Ser fram emot att de tar bort den där lappen!!

Under 2011 vabbade vi i snitt 2-3 timmar per vecka, eller totalt sett John 142 och jag 118 timmar. Där fanns en hel del vab då barnen hade vattkoppor. Tittar man på första kvartalet så hade vi 30 timmar var när mars var slut.

I år har det börjat lite annorlunda. Bara i februari hade vi båda över 30 timmar vab. Totalt har vi 61 respektive 62 timmar var och då har bara halva mars gått.

Lite tröst i statistiken är att känslan av att vi vabbat mycket stämmer.

I veckan som gick var vi hemma från tisdag lunch med hostig Joel (och frisk Simon). I helgen har vi tyckt att han varit frisk och hoppats på en vanlig vecka. Så fram på eftermiddagen började han klaga på ont i ena örat… Efter ett tag fick han en dos alvedon och sen ville han sova. Så klockan 5 drog vi ner rullgardinerna och han somnade direkt.

När Simon skulle sova vid halv 8 så vaknade Joel till och ett tag senare gick han ner och åt lite kvällis. Han fikade och myste. Sa att han hörde dåligt på örat men hade inte ont. Han har pratat väldigt högt senaste dagarna så något är det nog.

Så plötsligt ville han gå och sova. Jag erbjöd honom vår säng så kunde jag ligga bredvid och läsa min bok (Vila i frid av Sofie Sarenbrant). Efter en kort stund undrade Joel varför jag inte läste. Han ville jag skulle läsa högt såklart. Så det gjorde jag. Hoppade över lite ord och avsnitt här och var. Ett kapitel läste jag tyst och då var han jättesur för han ville minsann höra även om det var läskigt. Hmm… Efter 2-3 kapitel insåg jag att han inte skulle somna när jag läste så jag la bort boken och släckte. Efter fyra vändor av Trollmors vaggvisa sov han djupt.

Joel hostar och är för krasslig för dagis. Igår familjens dag (kommer bloggpost) och idag min tur att vabba. Nu på kvällskvisten känner jag mig lite hes och har funderat på om jag verkligen ska lunchträna imorgon på jobbet.

När jag tänker efter lite så ska jag det. Tror tyvärr inte hesheten beror på förkylning utan snarare på att jag varit arg och skrikit talat högt till barnen.

Efter att ha haft en ganska bra period där de lekt och pysslat känns det som att de nu kräver 100% närvaro. Mobilsurf funkar bra dock, men det känns ju inte direkt som om man gör någon nytta – således blir frustrationen än större.

Simon verkar ha gått in i en ny trotsperiod och ignorerar totalt regler och liknande. Slår gör han gärna och säger man till honom en aning argt bryter han ihop i en gråtande hög. Pust! Tur att jag ska jobba imorgon och John är hemma.

Ja vi förstår varför februari kan kallas så. För första gången så börjar det kännas lite jobbigt då jobbet blir lidande. I vår bransch  existerar ju inte några vikarier utan jobbet ligger kvar typ. Akuta saker löses såklart, men resten väntar snällt.

Vi avslutade januari med kräksjuka och vab 4 dagar, sen var vi friska och kunde åka till Säfsen enligt plan i fyra dagar. Veckan  efter var Joel förkyld i fyra dagar, och sen var vi så pass friska att vi kunde ha en familjens dag veckan efter.  Så i fredags var det dax igen, denna gång Simon som blivit förkyld. När han nästan blivit bra på måndagen så kom en ny förkylning och Joel hävdar att han känner sig hängig, precis som jag själv gör.

TUR att februari snart är slut för sen måste det väl bli bättre?

SKÖNT i kråksången är ju att vi är två som delar på det!

Joel hostade fortfarande lite på onsdagkvällen så vi kände att det var lika bra att han fick vara hemma en dag till. Torsdag = min dag. Simon fick oxå stanna hemma så vi njöt av lite sovmorgon. Sen pysslade och lekte vi ett tag.

En stund före lunch samlade jag ihop dem och fick på lite kläder så att vi kunde gå till bilen. Lycka när det stod en kranbil och lyfte bort de gamla dörrarna.

Vi kom iväg till slut med slutstation Farsta Centrum. Inledde med besök på BR leksaker där de fick önska saker för framtiden och även välja några billigare saker som vi köpte.

Sen till favoriten – sushistället – för lunch. Simon ville dock ha hamburgare så vi beställde och tog sen en runda in på Mcd. Kvinnan på sushistället hade under tiden dukat fram vårat på ett bord – hon är helt suverän och har sen ett tag tillbaka full koll på vad vi vill ha 🙂

Simon ångrade sig så jag fick köpa några extra risbollar och till slut kasta burgaren. Faktiskt en ganska lugn och sansad lunch. Vi gick sen vidare till Bokia efter lite hiss- och rulltrappsåkning. Där bläddrade barnen i massa böcker och jag strosade runt med ett vakande öga.

En mycket lyckad utflykt!

I onsdags var det min tur att vara hemma med Joel (han fick gå hem mitt på dagen i måndags och då hämtade John som även var hemma på tisdagen). Simon fick gå till dagis som vanligt för han var en av dem som skulle gå på teater nämligen.

Jag och Joel tog en soft morgon och förmiddag. Joel fick träna på lite bokstäver i nya bamsetidningen, Kul att lära,  vars första nummer fokuserar på just bokstäver. Jag sydde klart ett par byxor till honom och lite annat småfix.

Efter lunch tog vi bilen till ica och handlade och hämtade paket. Joel ville åka under korgen och drog till sig lite blickar i affären.

Paketet innehöll pysselpapper så vi var fullt upptagna på eftermiddagen.

Sen hämtade vi Simon och då var några barn ute och åkte pulka och stjärtlapp på baksidan så vi stannade kvar i 45 minuter och lekte ute på dagis. Skönt!