På kvällsrundorna vill Raffe ofta tassa runt i Skarpnäck och sniffa. Nu har vi tre kvällar i rad gått förbi på en gata där det varit blött.
Första kvällen tänkte jag att det var någon som tvättat något. Andra kvällen funderade jag lite på om man skulle säga till någon, men det borde väl någon annan redan ha gjort?
Ikväll gick jag förbi igen och tyckte att det var lite mer vatten. Så för att inte fastna i åskådareffekten så öppnade jag appen Tyck till och la in ett ärende. Fanns dock inget som hade med vatten att göra så valde typ brunn. Valde att få återkoppling.
Fick svar ganska direkt när jag hade kommit hem. Det hanteras av Stockholm vatten och avfall så det var bättre att jag kontaktade dem istället.
Suck.
Nåja, följde länken och ringde upp. Givetvis hade det inte öppet utan vissa kontorstider.
I onsdags när det regnat som värst så såg jag på fejan att det var rätt mycket vatten här och var. Barnen tittade på varandra och vips var de på väg ut med cyklarna för att kolla läget.
På lågstadieskolan var det rejäl översvämning på skolgården tydligen.
Efteråt när jag såg Joels bilder önskar jag nästan att jag hakat på.
Idag var himlen lite blå på förmiddagen. Barnen som vänt på dygnet fick jag väcka vid 10 och eftersom det blev sen frukost gav jag dem inget val utan det var promenad som gällde efter frukosten.
Alldeles underbart att få se solen! Vi siktade in oss på en ny pokémon på andra sidan Skarpnäck och hann dit med tre minuter tillgodo enligt pokekartan men den dök aldrig upp 🙁
Så vi tog en annan väg tillbaka och vips hittade vi en damm. Simon testade hur mina nya tjockvantar tålde vatten – väldigt bra visade det sig. Hans tennisskor mindre bra.
Flera gånger frågade de (mest Simon) om han fick bli blöt. Jag sa att han fick göra som han ville men det var han som fick gå hem blöt. Det slutade med att båda var tämligen blöta om fötterna men väldigt nöjda.
När vi satt och åt lunch hörde vi hur det lät i rören (ungefär som en jättes mage) och en stund senare kom en granne och plingade på och frågade om vi hade vatten. Icke.
Det visade sig vara en större läcka utanför vårt område som påverkade typ hela kvarteret. Barnen ville givetvis gå och titta på när de grävde.
Vi gick sen förbi lite senare och hämtade vatten. Vi hängde ett tag och lärde oss en del.
221 mil vattenrör i Stockholm
350 läckor per år
36 gubbar som jobbar med detta
55 år är genomsnittsåldern på rören (kanske även gubbarna?)
tidigt 1800-tal kommer rören ifrån i området i Älvsjö där en av gubbarna bor
Tänk det är något särskilt med vatten. De lekte lite på baksidan och så bad jag dem vattna det vi odlat. De vattnade och sen började de experimentera i den gamla sandlådan.
De blev blötare och blötare och tog av sig plagg efter plagg och till slut hade de inga kvar.
De hade två krukfat i porslin, sina foppatofflor, en vattenslang och någon plastskyffel att roa sig med. Och de roade sig kungligt nästan en timme.
Minst en gång varje dag är vi ute på framsidan och vattnar. Det är inte bara blommor som vattnas utan Joel gillar att titta på hur vattnet sprutar och har börjat prata om regnbågar han ser när solen träffar vattnet.
Simon leker ibland på sitt håll men oftast ganska nära Joel. Idag ville han vara i vattnet:
Efter testet igår så har jag fortsatt ge honom vatten i mugg. Han fattar vad det är så fort han får syn på muggen och sträcker ut armarna efter den. Provade med ersättning idag oxå, men det var inte alls lika gott. Idag lyckades jag dessutom fånga det på film.
Idag ville Joel duscha tillsammans med mig – inget han brukar vilja eftersom dusch innebär vatten i ansiktet. Givetvis lyckades han få mitt schampo i håret så det vara bara för honom att titta i taket så jag kunde spola bort det. Gick ganska bra.
Han fick sen leka med duschen och testade att spola sina fötter och genast började han fnissa eftersom det kittlade. Sen fortsatte han då och då spola sina fötter – och varje gång skrattade han.