I våras fick vi ju provsvar som visade att Raffe hade en bra nivå på sköldkörteln med hjälp av medicin. Detta ska man kolla efter 6 månader (december typ) men redan i oktober tyckte vi att han verkade lite sämre. Verkligen inte som i våras, men det var något. Till exempel snarkade han lite mer igen.

Så förra veckan var vi på återbesök och fick provsvaren bara någon dag senare och sköldkörteln var låg så nu ökade vi till 3/4 tablett morgon och kväll. Det fina var att övriga värden (kolesterol, långtidssocke och levervärden) såg bra ut (vilket de inte gjorde fullt ut i våras).

Skönt!

Jag har länge haft en känsla av att det är något med Raffe. Först hittade vi en sprucken tand och efter det blev han sig lik igen. Sen kom det tillbaka. Något var det. Förra våren kollade vi upp lite, röntgade höfter och gick till kiropraktor etc. Han blev halt i somras och det har rullat på.

Så när vi tog årliga sprutan valde jag att lägga till en veterinärkoll och nämnde att han blivit lite gubbe. Hon tyckte att han var lite för ung för det och så tog vi lite prover. Visade på lite låga resultat på några saker så vi gjorde ultraljud för att utesluta lite sånt som njurproblem etc. Hittade inget så vi tog nytt blodprov och landade i att det troligen är sköldkörteln som producerar dåligt. Så för två veckor sen började vi ge piller (Levotyroxin) och det skulle ta 4-6 veckor innan full effekt.

Vi ser redan nu stor skillnad. Han sover mindre, vill leka mycket mer, har ett helt annat driv och tempo på promenader, hoppar enklare upp i soffan och lite sånt. Plus att han inte längre sitter och ser ut som att något är fel.

Det var till och med flera på dagens Flatenrunda som noterade att han var mer nyfiken, mer social och inte hängde i mina hasor så mycket.

Ska bli intressant att se värdena för vi ska på återbesök och ta prover om 2 veckor.

I torsdags var jag och Raffe tillbaka hos veterinären och kollade tanden. Eller snarare såret efter tanden. Såg bra ut och luktade inte. Skönt!

Här hemma har vi insett att vi har en ny hund. En med tydligt mer energi än på länge. Han blir helt klart lättare uttråkad nu, och vill busa mycket oftare.

Vi som trodde att han blivit typ vuxen och lite lugnare. Icke!

Han hade ont.

Känns oerhört skönt att vi kom på det och kunde fixa det. Kommer hädan efter att vara väldigt vaken på såna här förändringar hos honom.

Härom veckan kollade jag Raffes tänder. På vänstra övre bakersta tanden såg det konstigt ut. Jämförde med andra sidan. Tog någon bild.

Hmm… ser ut som att en del av tanden är borta.

Ringde veterinären och bokade tid. Idag på morgonen var jag och Raffe hos veterinären och mycket riktigt. En sprucken tand.

Behöver opereras bort och första lediga tiden var 22 juli (vi kan ringa runt och leta men efter att ha gjort det med Raffes tass så orkar jag inte). Han kommer nu att få smärtstillande, och vi ska badda tanden med ett bakteriedödande medel eftersom det är risk att bakterier kommer in.

Nu faller bitarna på plats. Att han verkat lite sänkt. Att han ibland under lek helt plötsligt avbrutit och bara sett lite ledsen ut.

Skönt att veta vad det berott på men hemskt att veta att han haft ont i någon månad utan att vi fattat. Han har inte kastat sig över torkad oxstrupe som tidigare utan varit lite avvaktande – gör förmodligen ont när han gnager…

Nu ska jag kontakta försäkringsbolaget och se om de är med och betalar eller inte.

Fyllde i en enkät om veterinärkliniken vi är mest på. Garvade lite vid den här frågan.

Jag tror jag landade på 12 besök senaste året (minst)

• 2 i Tyresö – årlig vaccinering och kastrering
• 3 norr om stan pga tassen
• 6 i Bagarmossen med både tassen och allergiutredningen

Tur det finns försäkring, även om den inte täcker alla (eller hela) besöken ovan…

I onsdags var det dags för Raffes kulor att försvinna. Eftersom Bagarmossen där vi brukar vara endast tar akuta saker hade vi bokat hos Tyresö Djurklinik. Jag var med när han somnade efter lugnande spruta och satt sen utanför i solen. Både jobbade och pratade med en husse och klappade hans hund.

Strax efter 10 fick jag hämta en groggy Raffe. Väl hemma sov han mest första dagen.

Eftersom han inte skulle slicka på såret så hade han en plastkrage när jag hämtade honom. Tog bort den och hemma slapp han ha den. Mestadels har vi haft koll på honom och han har inte varit så intresserad av att slicka. I vissa fall har han haft vår uppblåsbara krage och första natten hade han ett par kalsonger som jag sytt till lite för att få bättra passform.

Torsdag eftermiddag började han slicka en del på tassarna, och på fredagen blev det värre. Han hade dessutom fått lite diarré. Slog mig att de kanske var de smärtstillande tabletterna så ringde och pratade med dem. De tyckte jag skulle sluta med dem så det gjorde vi.

Nu har Raffe haft en orolig natt och vi har fixat grejs för magen så det ska lugna sig. Sen ska det vara drygt två veckor till av inget bus och bollek, bara koppelpromenader.

Idag hade vi återbesök hos veterinär (i Täby norr om stan) för tassen – klockan 15. Tar i vanliga fall 35 minuter men när jag kvart i två kollade så var det en trafikolycka så nästan 50 minuter skulle det ta. Hade en avstämning inplanerad på jobbet 14 (alltså via hangout, inte fysiskt) så jag körde den kort och drog sen iväg. Väldigt grått, disigt och mycket trafik.

Exakt 14.59 svängde jag in på parkeringen. Anmälde oss och fick gå in i ett rum. Efter knappt någon tid alls kom veterinären och klämde och kände. Gick och kollade på röntgenplåtarna igen, klämde lite till och summan av det hela var att. Ja, han har en tå/klo som är lite sned men svullnaden är borta. Troligen var det kanske ett benbrott långt där ute (supersvårt att se på röntgen) och nu har det läkt och vi behöver bara se till att klon är kortklippt så risken att han fastnar med den inte ökar.

15.17 svängde jag ut från parkeringen efter att ha betalat. En timme senare var jag hemma, inte lite trafik och inte särskilt pigg, men ändå nöjd.

Hösten har ju helt klart varit lite sådär för Raffe.

Det började egentligen i våras med lite klåda i öronen och i mitten av augusti hade vi tid hos hudveterinär och drog igång en kostallergiutredning. Ett återbesök pga öronen som då var bra och sen skulle det rulla på sex veckor till och då skulle vi ge all vanlig kost igen för att se om det blev skillnad. Det var en bra plan tyckte vi. Kanske behövde vi inte ens komma tillbaka.

Så började han halta. Och det började klia på magen mer än vanligt. Efter ett gäng besök hos olika veterinärer (några “akut” och andra inbokade – hud och ortoped) så börjar vi närma oss något slags normalläge, och då är det dags att fortsätta med kostallergiutredningen och typ börja om från början tror jag (vet mer efter måndag då vi har återbesök).

Efter besöket hos hudveterinär så gick det snabbt att bli av med klådan. Lite småjobbigt att schamponera varje dag eftersom Raffe hatar det. Det går ju inte direkt att förklara att det är för att klådan ska försvinna. Nu är det dock varannan dag, och öronen bara en gång per dag.

I måndags drog jag och Raffe till Arninge och otroped där. Det gick snabbt för honom (han hade tillgång till Raffes journal) att känna att lymfan var svullen (tyder på infektion i benet någonstans) och sen lokalisera det till leden i klon. Raffe var superduktig när han klämde och kände. Vi fick antibiotika och nu efter sex dagar så går han nästan normalt i de flesta lägen. Han har fortfarande vanan inne att hålla upp tassen.

De smärtlindrande tabletterna är tuggtabletter och de tar han självmant och tuggar i sig (måste ha någon särskild doft/smak). Antibiotikatabletten får jag lägga långt bak på tungan och sen sväljer han ner den (inte alltid på första försöket men oftare och oftare). Tidigare har vi alltid blandat tabletterna i någon god mat men eftersom vi gör kostallergiutredning så fick vi redan i augusti lära oss annat eftersom han bara äter torrfoder.

Känns som en helt ny Raffe nästan. Har på den här tiden (över en månad) hunnit vänja oss vid en hund som inte har så mycket energi och mest sover när vi är hemma. Nu vill han återigen busa och verkar bli lite uttråkad ibland. Underbart att våga leka på gräsmattan igen, och det märks att även Raffe uppskattar det massor.

Det har dock inte varit optimalt för hans jobbigare sidor att vara isolerad så han är mycket skälligare vid möten (även människor) och skeptisk till det mesta tyvärr. Men så fort kostallergiutredningen är klar ska vi ta tag i det (roligare/enklare att träna honom om han kan få GODA belöningar).

Livet känns nästan lite farsartat ibland. Nyttigt då att se hur ens vecka kan se ut från ett annat perspektiv.

• Måndag: Kliar typ massor. Halt.
• Tisdag: Trimning, läskigt, sen vansinnig klåda men köttbullar, ben och lite kyckling! Åtta veckor utan sånt!!! Halt.
• Onsdag: Klåda, regn igen. Veterinär och sen kvällsdusch och tydligen återigen strikt diet. Halt
• Torsdag: Öronfix, regn, lite mindre klåda och lek i lövhög, aningens bättre i tassen men ändå halt. På kvällen schamponering och öronfix.
• Fredag: Öronfix på morgon och sen får vi se…

Det är inte utan att man lider med honom. När jag inser att han ju är så halt vill man ju ge honom roliga saker istället eftersom vi inte kan gå långa promenader eller leka. Sen när det kliar vill man ju oxå ge honom roliga saker, eller berätta att schamponeringen faktiskt är för att få bort den. Går ju inte att berätta för honom – iaf inte så att han förstår. Som tur är gillar han dieten så den knaprar han i sig, och faktiskt hade han gått ner till 8,1 kg så vi kan fortsätta som tidigare.

Den bokade tiden hos kiropraktor ställdes in för redan i söndags tog vi oss till veterinären. Han hade helt klart ont och vi tyckte att det blev sämre.

Vi tog cykeln dit och det funkade hur bra som helst. Vi fick komma in hyfsat snart och träffade en veterinär som klämde och kände och instämde med att det var något i tassen. Är det högre upp så brukar haltandet vara mindre uppenbart. Så vi röntgade. Jag och John fick hålla och han skötte sig exemplariskt verkligen.

De hade strul med programmet där de kunde kolla röntgenbilder så först på måndag eftermiddag ringde de tillbaka. De såg bara en svullnad och vi fick smärtstillande och antiinflammatoriskt som Raffe skulle äta 7 dagar. Om det inte blev bättre på någon dag skulle vi höra av oss.

I morse tyckte jag det verkade klart bättre men sen vände det åt andra hållet och han fick lite ondare när jag tog i tassen. Så jag ringde dem och de tyckte det var bäst att de fick kolla så jag cyklade dit. Raffe mer taggad än senast och skällde på alla andra hundar i väntrummet. Särskilt på en valp.

Vi fick komma in och de klämde igen. Kände svullnad och att det var lite varmt så nu har vi fått förlängd och utökad medicinering. Plus vila i två veckor. Korta kissrundor på typ 5-10 minuter, dvs ingen belastning på tassen. Och inget dagis. Pussel deluxe blir det i helgen för kommande två veckor…