I flera veckors tid har vi byggt upp spänningen och mystiken kring tomten för Joel. Dagarna före julafton började Joel inse att tomten faktiskt var någon som skulle dyka upp på julafton.

Vi hade gjort upp med grannen Tommy att han skulle komma vid två-tiden och att han först skulle gå förbi på baksidan. Så när klockan närmade sig två satt vi i vardagsrummet och väntade spänt. Helt plötsligt dök han upp och Joel stod som en fågelholk och tittade ut genom fönstret. När han sen insåg att tomten gick iväg för att komma in på framsidan hoppade han jämfota och skrek “Toten, toten!”, rusade fram till dörren och öppnade.

Väl inne delade tomten ut paket till alla (det var dock nära att Joel inte fick något då Sue missat att lägga ett paket till Joel i säcken tomten fått, men det löste sig smidigt med ett paket som kastades till säcken när Joel tittade bort). När tomten gick fick han en kram och Joel lovade att vara snäll, som han brukar vara, till nästa jul då tomten skulle komma tillbaka.

Lite ovan och skeptisk i början för det var länge sen jag läste den här typen av böcker. Ju längre jag läste desto mer kom jag dock in i boken och sista tiden har jag knappt kommit ihåg att gå av t-banan på väg till jobbet – så uppslukad har jag varit. Sista kapitlen läste jag medan Joel tittade på Bolibompa och Simon lekte på golvet bredvid mig.

Kanske rätt förutsägbar på något sätt, men en vändning i boken hade jag inte räknat med och blev överraskad. Fick mig att tänka en del på saker och ting här i livet. Klart läsvärd!

I söndags kväll när vi skulle lägga oss vaknade båda barnen till och ville inte somna om. Vi försökte ett tag men sen gav jag upp och gick ner i köket. Där tände vi ljus och provsmakade julkorven. Även Simon fick smaka och han var mycket nöjd!Joel satt som vanligt och tittade på sitt inplastade dagiskort.

Idag, dagen till ära, fick Simon börja med burkmaten som det står “8-månader” på. Det blev Grönsakslasagne som slank ner utan problem trots ganska stora bitar.

Idag hade det snöat en hel del under natten, och chansen att plogbilen skulle dyka upp var stor. Under frukosten pratade Joel om den (härmade hur den låter) och jag såg till att vi lämnade huset extra tidigt för att gå till dagis utifall att den skulle dyka upp.

Halvvägs dit hörde vi tydliga plogljud från parkeringsplatsen och efter att har rusat dit stod vi på lite avstånd en stund och tittade på den när den åkte fram och tillbaka och plogade. Joel hade tefats-stora ögon och pratade sen upphetsat om den med dagispersonalen när vi kom fram.

När vi fick dagiskorten så skannade jag in dem ganska snart och fick då en idé. Jag skrev ut gruppbilden på fotopapper och laminerade den sedan.

Nu är den Joels stora nöje när vi äter. Han tycker det är jätteroligt att titta på den. Ibland säger han vilka alla är, ibland vill han att vi säger. Bra träning för oss att lära oss vad alla hans dagiskompisar heter!

Den klarar dessutom spill rätt bra 🙂

Även under hösten har tv:n haft sin plats i våra liv. Några nya, men mest gamla favoriter.

• Lyxfällan
  En gammal favorit som fortfarande håller. Tänk att kunna sitta hemma i tv-soffan och känna sig duktig 🙂
• Superstars
  En kort tid hann vi njuta av svenska superstars. Otroligt roligt att se idrottare från så olika sporter tävla med och mot varandra.
• Desperate Housewives
  Tänk att den håller fortfarande. Sista avsnittet före juluppehållet var grymt, helt grymt.
• Arga snickaren
  Oj, detta är så bra! Han är så arg på alla som gör dumma saker – även de som han jobbar med. Man undrar dock hur folk kan fastna så till den milda grad…
• Svenska Hollywoodfruar
  Vilken inledning på hösten! Fastnade och insåg att jag ibland bara satt och gapade. De hade verkligen lyckats att hitta tre otroligt olika fruar. Anna lyckades ju dessutom få igång hela Sverige på ett helt osannolikt sätt.
• Robinson Karibien
  Har ju bara börjat men känns inte som någon riktigt höjdare längre. Tittar mest för att det går.
• På spåret
  Ny programledare och ny domare – vilket lyft! Kommer sitta klistrad. Gissa årtalet är kvar och definitivt min favorit.

Joel älskar snön och det han tycker är roligast är inte att åka pulka, som vi testade härom kvällen, utan att skotta. Finns nog inte många som har det lika renskottat framför husen som vi eftersom man själv inte bara kan stå och titta på utan vill göra något och varför då inte skotta.

När jag gick ifrån dagis idag så var Joel i full gång med att skotta även där.

Igår kväll pratades det en hel del om plogbilen, men den dök inte upp. Joel somnade  extremt sent (runt 10) och var sen vaken nästan en timme på natten (hade ont i tårna som jag löste genom att gå ner och dricka jos med honom och mäta fötter och prova skor).

Strax efter 8 kom plogbilen och Joel låg fortfarande och sov så jag sprang in till honom och frågade om han ville titta på plogbilen. Det ville han INTE, han ville sova. Halv 9 vaknade han och verkade faktiskt inte så missnöjd med att ha missat plogbilen. Vi klädde på oss och gick till dagis. Då kom allt prat om plogbilen igång eftersom man såg spåren ifrån den.

När jag sen skulle gå från dagis blev Joel ledsen och jag sa att jag ju kommer och hämtar sen. Det visade sig dock att det inte var att jag skulle gå som var jobbigt utan att han inte fått se plogbilen… Jag sa att vi kanske kan se den efter dagis, eller kanske att den skulle åka förbi dagis.

Simon var ju lite gnällig för några veckor sen men blev nöjdare när några tänder till tittat ut. Dock finns det en sak han ogillar extremt mycket, nämligen att ligga på mage.

Han kan ofta sitta och pilla på lite saker men så sträcker han sig efter något och ramlar över på mage och då tar det inte många sekunder förrän han skriker missnöjt. Han har helt enkelt inte fattat att man kan åla, eller resa sig upp. Joel hade vid samma ålder hajat detta så vi kör lite träningsläger för Simon och försöker underhålla honom så mycket som möjligt när han ligger på mage.