Idag var det dax för mig och Joel att cykla till logopeden Åsa. Det var runt nollsträcket så tog på oss rätt mycket kläder.

Joel fann sig tillrätta i lokalen väldigt snabbt och började inventera leksakskorgen i väntrummet före Åsa hann komma ut och hälsa.

Hon presenterade sig och vi gick in på hennes rum. Hon började med att plocka fram en stor tygpåse med leksaker i, sen lekte hon och Joel. Hon frågade saker och lyssnade på honom. Under tiden fick jag fylla i ett papper som man i vanliga fall fyller i före besöket (hemma).

Sen var det dax att titta på bilder i en liten pärm. Joel fick beskriva vad det var på bilderna (tex apa som äter banan, tåg, potta, giraff). Det var svårt att sitta bredvid och inte säga något. Särskilt när hon missförstod honom…

Nåja, efter det fick Joel knalla runt och leka lite själv. Det hade han redan börjat med iofs eftersom han fick myror i benen efter en halvtimme på stolen. Hon berättade för mig vad hon reflekterade över och frågade lite. Hon tyckte vi skulle fokusera på vokalerna eftersom det mesta låter som a.

Joel fick komma tillbaka och titta på några inplastade kort. Åsa och Joel tittade på dem och gjorde ljud. Ibland gjorde Joel men oftast inte. Dock tittade han intresserat på Åsa. Åsa gav sen mig kopia på korten och gav tips på hur man kan leka med dem. Om två veckor ska vi tillbaka så nu får vi hårdträna!

Något som hela tiden förändras här hemma är vilken svtplay-favorit som barnen har. Just nu är det Hurra för Kalle som Joel vill se om och om igen, ofta samma avsnitt flera gånger i rad.

Kanske är det att favoriten Richard Scarry ligger bakom och alla figurerna är bekanta redan. Tyvärr har dock någon översättningsmiss gjorts för flera av namnen i serien är inte samma som i de böcker vi har läst.

Annars är det som vanligt alla roliga detaljer och figurer som tilltalar. Det är ofta Joel skrattar högt åt saker i programmet. Även Simon sitter som förhäxad.

Sysselstad är ett vinnande koncept helt enkelt!

Joel älskade Ingrid vill bada så vi bad om denna som recensionsexemplar. Joel fastnade dock inte alls för den (han gillar ju fordon), men när jag läste den för Simon så var det annan respons. Han tittade på bilderna, lät som djuren och ville bläddra fram och tillbaka flera gånger för att titta lite mer.

Den dansande ödlan och elefanten som trummar gillar dock båda barnen.

Själv tycker jag Ingrid är underbar. Teckningarna är helt suveräna. Med sina stora ögon känns hon så rätt som nyfiket barn. Jag vill verkligen läsa mer om Ingrid – och det vore super om hon kunde finnas även för äldre barn och inte bara 0-3 år.

Lilla bokhyllan har en del synpunkter på språket och jag kan visst hålla med men det stör mig faktiskt inte. Jag följer inte alltid texten när jag läser böcker och den är ju för små barn som faktiskt pratar på det här sätten. Har tänkt en del på det efter att jag läste den recensionen men tycker inte att det är ett minus.

För ett tag sen försökte jag få av klädsen på Joels bäddmadrass, men misslyckades. Idag kollade jag på Simons madrass som såg likadan ut. Gick genast till datorn och in på IKEA’s kundtjänst där man kan chatta med dem. Genast fick jag Madde på tråden som svarade att det var av säkerhetsskäl och man tar bara ett gem och trär igenom det lilla hålet.

Testade direkt och det gick hur bra som helst. Här ska tvättas!!

Igår var det dax för andra lunchpasset på jobbet. Den här gången var vi fyra (Ted, Åsa, Helena och jag) som gav oss iväg. Största skillnaden från förra veckan var vädret. Då hängde regndropparna i luften.

Igår var det alldeles ljuvligt höstväder. Solen sken från en blå himmel, luften var sådär härligt klar och en del träd börjar skifta i fina höstfärger. Sen körde vi ett pass 21-15-9 där man först gör 21 repetitioner av övningarna, sen 15 och sen 9. Det blir jobbigt trots att det går rätt fort. Vi körde samma övningar som förra veckan, dvs burpees, push-ups, sit-ups och squat.

En härlig energikick var det och effektiviteten var grym på eftermiddagen. Dock känns det i benen idag eftersom jag körde ett crossfit-pass på måndagkvällen…

Förra veckan på bvc så bestämdes att Joel skulle få remiss till Logoped. Carina varnade för att det brukar vara lång väntan så vi ställde in oss på att det blir typ vid årskiftet eller ännu senare.

Vid 4 idag ringde min mobil. Det var logopeden Åsa som fått ett sent återbud på torsdag morgon och samtidigt just fått remissen om Joel, så hon chansade.

Givetvis tackade vi ja till tiden. Spännande!!

Vi har ju flera böcker av Scarry och den här hittade jag på loppis och den trycktes 1985 så den är äldre än den på adlibris som är från 1993.

Hoppas att de uppdaterade den till den utgåvan… Den är nämligen otroligt gammaldags (könsroller tex) och uppfostrande i sin text. Storebror klär på sig och slänger sin pyjamas på golvet och kallas slarver, medan lillasyster givetvis viker ihop sin fint och blir duktig flicka.

Nåja, om man kan bortse från dessa saker (texten kan man ju själv modifiera när man läser) så är det som vanligt underbara bilder.

Joel fullkomligt älskar de detaljrika bilderna och kan sitta och titta länge länge. Nu börjar han dessutom fråga om saker han ser och vill veta vad det är och vad det gör. Ibland inte helt enkelt att svara på för det är saker man själv inte har koll på…

Imorse när jag skulle packa ihop oss till dagis/jobb så var Joels ena sko helt borta. Var lite sen och blev sååååå irriterad på kaoset i hallen och i vardagsrummet. “Muttrade” ganska högt.

– “Inte var så arg på mig mamma” säger Joel med ledsen röst.

Jag fick givetvis förklara för honom att jag absolut inte var arg på honom utan på skon, som valt att försvinna just när vi behövde den. Han fick ta sina bamsetofflor helt enkelt.

På kvällen hittade vi skon.

Ikväll när jag kom hem från träningen så hade Joel inte somnat så jag gick upp och satte mig och pratade lite med honom.

Frågade om han ville att Siri (de verkar leka en del) skulle komma hem och leka någon dag.

– “Nä, Neo, vill det”, säger Joel glatt
– “Ah, då kan ju hans lillebror Milo följa med och leka med Simon”, säger jag.
Joel tittar finurligt på mig.
– “Neos mamma kan leka med mamma”, skrattar han.

Idag när jag lämnade på dagis så hade jag som vanligt en hög saker som skulle in. Simon fick gå ur vagnen och Angela tog honom i knät där hon satt på en bänk ute. Simon blev jätteledsen och grät när jag gick iväg in. Joel lämnas inne just nu eftersom de börjar med samling och sen delar upp sig i olika grupper.

När jag kom ut så gick jag bort till Simon för att säga hej då, men snacka om att jag blev ignorerad. Det var knappt han bemödade sig med att ge mig en blick. Försökte med att vinka och blåsa pussar men inte en min.