Nu är det mer än ett år sen jag provtränade på Flex för första gången. Då var jag i otroligt dålig form och kände att jag ganska länge kunde skylla att jag inte orkade eller klarade saker på att jag nyss fött barn och dessutom inte tränat på några år.

Det känns ganska avlägset att jag då ammade Simon, att jag vägde närmre 90 kg än 80 kg, att jag kände bäckenet så fort jag sprang (eller gick mer än 1 km), att midjemåttet var bra mycket mer än det borde och att ryggen ofta (eller hela tiden) gjorde ont.

Nu, ett år senare… Nja det går nog inte längre att säga att jag är otränad och inte heller har jag nyss fött barn. Det var länge sen jag ammade, och jag väger nästan alltid under 80 kg, känner väldigt sällan av bäckenet, midjemåttet har normaliserats och ryggen har jag nu inte haft ont i alls på några veckor.

Nu önskar jag att jag tagit mått och bilder för ett år sen, men jag minns att jag verkligen inte ville då.

Vi har haft den ett tag och har nog bläddrat lite i den, men idag satt Joel som klistrad – med ett leende på läpparna. När jag läst klart ville han läsa den igen. Sen ville han läsa mer om Ingrid. Fast vi har bara den här sa jag och då blev han besviken.

Bilderna är helt suveräna, så glada och roliga på något sätt. Texten alldeles lagom. Det behövs inte mer för jag såg hur Joels fantasi lekte vidare med Ingrid när han tittade på bilderna.

Kanske ska Simon få några böcker om Ingrid eftersom de är för 0-3 år 🙂

Utforskar svtplay lite då och då för att se om det finns några guldkorn bland barnserierna. Härom dagen testade vi Pinky och Perky show.

Mycket underhållande tycker både Joel och Simon. Jag kan själv tycka att det är lite sisådär dock…

Idag på eftermiddagen hörde vi helt plötsligt en helikopter som flög i närheten. Det händer ofta att vi ser dem flyga förbi men den här stannade i närheten och hoovrade (eller hur det stavas). Joel sov så det blev Simon som fick följa med ut och titta. Han tyckte det var mycket spännande och lyckades säga “kopter” (ungefär) massa gånger.

Den flög vända på vända och efter andra vändan så vaknade faktiskt Joel och kom ner och ville tittat han oxå. Jag sa att det var polisen som nog jagade tjuvar och det tyckte Joel var spännande.

Jag var dock lite avvaktande till att gå runt i området eftersom de verkade leta i närheten av oss och man vill ju inte råka träffa på någon som jagas av polis.

Senare fick vi höra att det var rånförsök vid konsum 500 meter från oss…

Igår var jag och Joel på IKEA för att byta rullgardin och för att köpa lite mer saker. Vi åkte efter lunch när Simon somnat och som vanligt somnade Joel i bilen och fick sova 20 minuter.

Vi inledde på barnavdelningen med att köpa lite tyg till draperier. Vi sa att vi borde fika sen och genast säger Joel med oro i rösten:

Glömde min telefon. Ringa matmannen!

Utan att garva för mycket sa jag att han kunde få låna min telefon. Han tog den och tryckte lite men sen bad han mig ringa. Så det gjorde jag och matmannen sa att det var bara att komma och fika!

Trots långt besök och en del väntan, både på återköp och i kassan, så var Joel en perfekt medhjälpare och underhållare av klass.

För två år sen la vi nytt golv i hallen. I skarven mellan det nya och det gamla golvet la vi en list som knarrade så mycket att den till slut togs bort. Problemet har varit hur listen ska fästas – även golvskivan under är skarvad så det finns inget att skruva i. Vi provade plastpluggar som trycktes ner mellan golven men det satt inte alls.

När vi kompletterade golvet i barnrummet hittade jag en självhäftande list på Bauhaus. Jag var lite skeptisk men den funkade utmärkt och satt stenhårt, så ytterligare en (tyvärr svindyr) köptes till hallen. Nu sitter den plats och är helt knarr-lös.

Vi hittade ju både bok och tv-serie för ett tag sen. Härom dagen ville Joel helt plötsligt att jag skulle vara Mamma Mu och han vara kråkan. Jag hakade givetvis på. För mig var det första gången han ville leka rollspel på det sättet.

Det hände inte så mycket men Joel var iaf en mycket arg kråka sa han och försökte se arg ut. Själv hade jag mest svårt att hålla mig för skratt.

Efter det har det återkommit några gånger och kråkan är arg varje gång.

Det har ju varit mycket nu och sen senaste tiden för Joel. Ett ganska nytt fenomen är att Joel nu säger:

Inte nu, sen

Om man tex ber honom göra något, vilket jag antar är ett sätt för honom att styra det som händer. Detta hände tex igår när vi skulle borsta tänderna och John var på bodypump. Så jag och Simon gick in på toa och borstade och Joel gick in i vardagsrummet och jag hörde hur han donade med något. Efter en stund kommer han säger att nu skulle han borsta tänderna.

När jag efter tandborstningen tittade in i vardagsrummet blev jag mäkta förvånad då jag insåg att det han gjort var att röja bort duplot – från golv till förvaringslåda. I vanliga fall brukar jag försöka få dem att hjälpa till men tjatar inte så mycket utan säger det och gör det (oftast själv). Kanske har det gett lite effekt!

Av ren princip läser jag aldrig texten på baksidan av en bok förrän jag har läst en bra bit av den. Det är alltid en utmaning att låta bli, men det har förstört spänningen så många gånger. Jag vill verkligen inte veta vad som ska hända. Däremot har det blivit lite sport att gissa när jag kan läsa den och jag håller för och ser hur långt jag vågar läsa – vardagsedge? 🙂

Sen undrar jag lite över hur den kommer till och vem som skriver den. På Hypnotisören är baksidetexten perfekt, den beskriver inte alls händelser så att det förstör spänningen, samma sak med fortsättningen Paganinikontraktet. Camilla Läckbergs böcker är det mycket sämre med, där tycker jag ofta att halva boken står på baksidan.

Vill man verkligen veta?

Minns hur växtvärk känns. Kanske för att jag fortfarande få liknande om jag helt plötsligt anstränger benen ovanligt mycket en dag. Ormsalva hjälper!

Joel lider tyvärr en hel del av växtvärk. Det är många kvällar och nätter som han ojat sig över att han har ont i fötterna och/eller benen. Tyvärr får man inte ha ormsalva på barn under 12 år och att stoppa i honom paracetamol nu och då känns sådär. Simon verkar hittills inte vara drabbad av växtvärk så vi håller tummarna!

Massage hjälper dock en hel del. Härom natten fick Joel även magiska piller för att kunna somna om snabbare (Två m&m’s) och sen vi har börjat med sova-gott-oljan så har det blivit bättre.

Tydligen vet man inte varför vissa får växtvärk, och inte heller verkar det synka med växtperioder.