John kopplade in den igår (?) och det funkade automagiskt (vi har ju lite teknik ihopkopplad hit och dit och det där är Johns business). Gick finfint att jobba hemifrån idag och vi trodde nog att problemet var löst iom nytt modem. Problemet var att vi inte fått vår telefon att fungera (ip-telefoni) så ikväll ringde jag supporten.
Jag berömde ju kundtjänst ganska nyligen, ikväll måste jag säga att killen jag pratade med fick mig att känna mig som en idiot. Först undrar jag dock om de tagit bort tjänsten att ringa upp när man ringer från mobil? Nu får ju jag betala för att ringa till dem eftersom vår telefon (abonnemang hos dem) inte funkar. Hm… Nåja, fick prata med en snäll kille på tekniksupporten som hänvisade till telefoniavdelningen och då ringde upp mig för att sen koppla mig vidare.
Tillbaka till kille nr 2. Han ledde felsökningen och jag var hans felsökarrobot. Fick lyfta och lägga på luren fem gånger, några omgångar, fick berätta hur olika lampor blinkade och det var där han lyckades (eller misslyckades). Han undrade hur olika lampor blinkade och jag berättade. Berättade bla att lampan på ethernet (lampa 2) “vibrerade” till skillnad från de som blinkade regelbundet och de som lös regelbundet. Fick då en förklaring att det ju faktiskt var internet. (Nähä!?) Det var ju telefonin vi hade problem med. Jo, det vet jag men han frågade ju hur lamporna på modemet lös!
Nåja, efter en fabriksomstart (som han gjorde på distans) började allt funka.
Tills senare på kvällen då internet var dött, men telefonen funkade. John gjorde en fabriksomstart igen och vips fungerade det igen – både internet och telefon!
Nu har vi dock “Request timed out” igen. Suck. Det blir nytt samtal till Com hem imorgon.
Så sa Joel nyss till mig och nu sitter jag här i hobbyrummet – portad från barnrummet. Smyger dit ibland och tittar in och de pysslar på med sina saker där inne.
Uppdatering 1: En stund senare kom han dessutom och stängde dörren hit in för han ville inte se mig…
Uppdatering 2: Ytterligare en stund senare kom han in och ville sitta i mitt knä 🙂
I tisdags var det tydligen poliser på dagis och frågade efter en 7-åring som försvunnit och idag när jag kom dragande med Joel och Simon på snowracern så ser jag först en och sen en till polis som smyger runt.
Enligt några tonårstjejer som kom strax efter letade de efter tre tonårskillar. Oklart varför.
– den ocensuerade historien om ett nyblivet föräldrapars nedstigning i småbarnshelvetet. Hittade boken via en blogg jag följer och blev lite intresserad såklart.
Började läsa på väg in till jobbet, och läste ut den på vägen hem. Den är således extremt lättläst. Nästan lite väl lättläst. Hade läst om den, både på nätet och på pärmen och hade förväntat mig mer. Det gick så fort och jag ville läsa mer, veta mer om deras liv. Bilderna finns givetvis och ger ytterligare en dimension. Jag tror att jag måste ta en läsarvända till, minst, och då för bildernas skull.
Skönt att läsa om några som har det värre, riktigt jobbigt faktiskt. Det här paret har precis som vi fått två pojkar med ca 1,5 års mellanrum. Skillnaderna är dock fler än likheterna och jag tänker att trots lite sömnstrul och lite annat småbök så har vi ändå haft en hyfsad resa. Dock blir det en hel del igenkännande nickar när jag läser boken, små detaljer som man ibland glömt bort och nu påminns om.
I boken är det kolik, barn som springer iväg okontrollerat, sömnproblem, depression och annat som verkar otroligt jobbigt. Lider med dem och gillar att det ändå märks att de samtidigt älskar sina barn och visar det för dem. Jag är helt övertygad om att den här boken behövs, att det även behövs fler böcker för föräldrar som har det tufft.
Vill nu veta hur det har gått för dem. Hur känns det nu? Hoppas på en uppföljare, en gladare och ljusare sådan 🙂
I måndags eftermiddag var det dax för luciafirande på dagis. Vi inledde på Simons avdelning. Dörren öppnades och barnen började trippa in. Helt plötsligt står Simon där och kikar in, ser lite misstänksam ut, får syn på John och trippar försiktigt fram och kryper upp i famnen. Sen satt han hos oss hela tiden.
Efter en kort fika så gick vi över till Joels avdelning alla tre och lyssnade på sången på storbarnsavdelningen. Det var mörkt och mysigt och förvånansvärt bra framträdande med tanke på antal barn, könsfördelning (inga fördomar här inte) och ålder.
Sen fika igen och lite prat med andra föräldrar och personal (både gammal och nuvarande).
Joel var förresten tomte och Simon pepparkaksgubbe – de fick “dresserna” i morgonens adventskalenderpaket.
Idag var det återigen dax för familjens dag. Den här gången hade åtminstone Joel fattat konceptet och var eld och lågor igår kväll. Den här gången valde vi att åka och bada i Högdalen. Vi kom dit strax efter halv 10 och var helt ensamma i barnavdelningen första halvtimmen. Lyx!
Båda barnen plaskade glatt runt i en dryg timme, inkl paus för lite fika. Gulligast var Simon som inte insåg att vi “låg på mage” och gick med händerna på botten utan satte sig på huk och gick i vattnet för att göra som vi andra.
På hemvägen köpte vi McDonalds. “Inte mat, hamburgare!” som Joel säger, hur man nu ska tolka det.
Hemma sov sen Simon och Joel pusslade och pysslade med pärlor. När Simon vaknat och vi hade fikat så tittade vi på Toy Story och gjorde pizza.
Det tar på orken märkte vi för båda barnen sov före klockan 8 ikväll – något av ett rekord sen Simon övergav bebissängen.
Simon fick tidigt en liten Findus-docka eftersom Joel har en. Ganska länge ignorerade han den men senaste månaden har intresset för gosedjur väckts med stor kraft (hos båda barnen) och nu går han ofta runt med den lilla dockan. Någon kväll visade det sig att han även visste vad gubben heter och lät lite ledsen när han bara hade Findus och ingen Pettson.
I helgen när alla saker kom fram så hittade han en låda med figurerna på och blev helt till sig och gick och sa Pettson och Findus flera gånger.
Nu var det längesen vi tittade på Findusfilmer men det känns som att det är dax snart igen!
Helt plötsligt insåg jag att Joel fått tre tröjor och Simon ingen. Lite för att storleken på mönstret passar Joel men när jag nu sytt tre tröjor vågade jag mig på att ändra lite.
Även här var det spännande att välja tyger såklart. Här fastnade jag för ett tyg med ubåtar på från Znok-design och fortsatte succén med velour på ärmen. Mudd var lite svårare och först hittade jag en blå som passade bra. Den var dock väldigt stum så när jag sytt på halsmudden såg han själv ut som periskopet på en ubåt. Det blev till att sprätta och istället valde jag en lila i mer passande kvalitet.
Simon blev mycket nöjd över att även han få en tröja!
När jag valde tyg till första tröjan den här helgen kom jag på flera olika förslag så innan jag sytt klart den första började jag på en till. Denna gång blev det ett häftigt bokstavstyg i interlock från Mjuka Tyger.
Eftersom Joel gillar rött var det inte svårt att välja färg på ärmtyg men här valde jag att blanda lite så det blev inte trikå utan jag testade velour.
Grymt lyckat och det var först igår kväll när Joel somnat som jag fick sy klart sista delen på tröjan (midjan) då han gillade den så mycket.
Det är bara lite drygt två månader sen det lossnade på datorspelssidan för Joel. Jag slog till på några fler spel som jag hitta på sajten IT för barn. Några har de fått i adventskalendern, några ligger i överraskningslådan för framtida tillfällen.
När Joel var hemma i torsdags fick han testa “Den stora stjärnjakten” och i början var det lite svårt för honom men trägen vinner och igår lyckades han banne mig med alla banorna på basnivå och tog sig till Diamantberget. Enda han behöver hjälp med är en raket som ska fyllas med ett visst antal gubbar och då behöver någon säga hur många och sen om han ska ta bort eller få in fler. Och ibland även en där det är bokstäver med fast där går det lättare att gissa. Häftigt att han snappar upp så snabbt och nästan direkt hittar runt i spelets värld.
Mycket imponerande att se hur han numera manövrerar musen. Barn är så otroligt läraktiga. Simon står eller sitter gärna och tittar på så jag misstänker att det kommer lossna tidigare för honom.
Igår ville Joel inte ens vara ute i snön utan ville vara inne och spela datorspel, och det var det första han sa idag när han vaknade. Kanske ska vi ligga lite lågt med spelandet i några dagar?
Sue | 2010-12-16, 22:56 
