I lördags när Simon sov och Joel pusslade så fick jag ett ryck och skar ut tyg till en tröja. Första svårigheten var att välja tyg. Hade redan bestämt mig för att sy efter samma mönster som tröjan från syhelgen och olika tyg på kropp och ärm.

Jag fastnade för ett tyg som heter Ooga Booga och som jag köpte via Lilofant . Till ärmarna valde jag ett randigt trikåtyg som jag köpte på syfestivalen våren 2007 hos e-slöjd och sen brun mudd som jag köpte på syhelgen hos Mjuka tyger. Otroligt roligt att se hur en tröja växer fram och att det faktiskt inte är så svårt. Efter lite funderande så valde jag att sätta mudd även på ärmarna och det kändes helt rätt!

Den här typen av ärm kallas något speciellt men jag minns inte vad, inte ens efter att ha frågat minst tre gånger under syhelgen…

Båda barnen var trötta ikväll. Vi läste för var sin liten kille och sa sen god natt. Joel slocknade före halv 8 men Simon höll igång en timme till – bla så slet han ut några sidor ur en bok. Till slut somnade han iaf och det något tidigare än igår. Det går åt rätt håll!

På syhelgen för knappt en månad sen påbörjade jag en tröja och ett par byxor.

Tröjan sydde jag klart ganska snabbt men byxorna tog lite längre tid. Delvis för att Joel ville ha byxorna på sig så benmuddarna fick vänta. Blev iaf nöjd med resultatet.

Tygerna kommer från Mjuka Tyger och är helt underbara – både velouren i byxorna och interlocken i tröjan!

Precis före lunch röjde jag lite bland våra köksredskap och donerade några till lek. Joel nappade dock väldigt snabbt och skulle såklart använda en av dem att äta lunch med.

Igår eftermiddag blev jag påmind om varför vi plockade bort alla memory och pussel för ett bra tag sen. Efter att Joel visat stort pusselintresse i veckan så plockade jag fram både gamla och nya pussel. Hela lördag förmiddag pusslades det hur mycket som helst. Både Joel och Simon mer eller mindre kastade sig över dem och pusslade så det stod härliga till.

När Simon vaknade på eftermiddagen började det hela urarta och på kvällen såg det ut som det brukade. På bilden ser man endast ett av kärlen… De hade dock vansinnigt roligt under tiden och lekte tillsammans hur bra som helst.

Vi avrundade söndagen med att sortera iordning allt – och ställa vissa saker på platser barnen inte når.

Efter en hyfsad kväll så blev det en riktigt bra natt. Något vi inte varit så bortskämda med senaste tiden. Först vid halv fyra kom Joel inknallande till oss och John fick gå in och hämta alla hans nallar för annars ville han inte sova om. Då hade jag bara varit inne en gång hos dem då Simon gnydde en sväng men blev nöjd när han fick nappen.

Förs tjugo i åtta hörde jag Simon vakna till liv och vi vaknade till liv så sakteliga. Tror hela familjen kände sig ganska utvilade!

Lättläst underhållning, men inte mer än så. Kände nog samma sak som när jag läste Martina-koden.

Slutet överrumplade mig dock något måste jag erkänna. Jag som ändå funderade en del på vartåt det lutade och kunde inte förutse detta.

Vet inte varför jag har svårt att ta till mig huvudpersonen eller varför det känns viktigt. Boken gick ju undan att läsa så egentligen kan jag ju inte tycka att den är så dålig.

Kanske är det för att det känns som ett filmmanus mer än en bok. Jag ser hela tiden Martina framför mig i de olika scenerna.

Nåja, kanske blir det fler böcker av henne när min “att-läsa-lista” nått sin botten.

Klockan är kvart i 9 och båda barnen sover. Joel somnade redan före halv 8 då jag läste för honom. Tricket med honom är att inte låta honom sova på dagen – det gör iofs att han blir gräsligt trött från fyra och frammåt.

John läste för Simon samtidigt och sen har jag lästen vända till för honom, burit tillbaka honom i sängen x antal gånger då han, hur näpen som helst, kommit travande med någon snuttis och bok till mig i hobbyrummet. På slutet tog John över några gånger och nu för en stund sen blev det väldigt tyst så jag vågade gå in och kika. Han låg och sov sött och kramade på sin snuttekudde.

Det gäller att bita i för att få rutiner att sätta sig och jag hoppas vi är på rätt väg nu!

Så träffsäker hon är. Helt galet träffande ibland. Givetvis är det vissa saker jag inte alls känner igen mig i men det är ändå så bra och öppet skrivet att det ger något att läsa texten. `

På vissa ställen är detta en suverän föräldrabok (eller kanske snarare “livsbok”), den typ av bok där man känner att man är inte är ensam om att vara trött och sliten och inte alltid agera som man skulle vilja. Flera gånger berättar hon även om hur hon tänker och agerar och det känns som taget ur någon av de böcker jag läst – hon är klok Mia.

Har haft svårt för de tv-serier hon gjort, eller iaf trott att jag har det så jag har inte sett dem. Förrän jag hittade Solsidan så därför blev jag lite lockad av boken och när den låg på Åhléns till bra pris slog jag till. Har verkligen inte ångrat mig! Kanske får det även blir någon titt på hennes andra tv-serier framöver 🙂

Någon gång i höstas hittade jag till hennes nuvarande blogg och följde den tills hon tryckte på pausknappen. Är så enormt imponerad av hennes öppenhet.

Ganska ofta när barnen leker så kommer Simon och hämtar någon av oss genom att ta handen, eller ett finger och dra. Samtidigt som han säger “Tom” tittar han bestämt på den utvalde.

Han ger sig givetvis inte förrän man följer med.

Det intressanta är att Joel aldrig har gjort så, inte en enda gång som jag kan komma på faktiskt.