Igår surfade jag till Mats Strandbergs fb-sida (eller den dök nog upp som sponsrat inlägg) och tänkte att jag skulle kommentera att vi verkligen gillar hans senaste bok. Såg att han länkat till två recensioner – och den ena var vår. Roligt 🙂

Jag funderar mycket kring det där med miljön. Kött är en stor miljöbov men det finns olika typer av kött och olika sätt att producera köttet på. I diverse olika forum slåss många om vad som egentligen är rätt. Jag har bestämt mig för att så långt det går dissa kött på restaurang och dissa utländskt kött. Köper vi kött försöker vi alltid köpa ekologiskt. Undantaget är korv i olika former där det inte alltid finns, eller där vi faktiskt inte har gillat smaken.

Vi har tidigare kört jullådan hos Gårdssällskapet så nu slog vi till på familjelådan och lite extra färs och bacon. Samvetet lite lättare och ser fram emot att testa köttet!

Kom hem strax efter 6 idag. Rätt trött och inget inplanerat mer än att slöa typ.

Dock hade John upptäckt mjölbaggar (tror vi iaf) i en påse, och vid närmare okulärbesiktning fanns det i själva utdragslådan oxå.

Så när jag ätit och John röjt lite i köket så tog vi tag i det. Slängde faktiskt det mesta. En väldigt behövlig rensning faktiskt och något jag tänkt göra under sommaren men aldrig kom till.

Imorgon är det jag och barnen som åker och handlar lite nytt mjöl och så.

På facebook cirkulerar en utmaning just nu. Att man ska visa en bild på sitt yngre jag. Vips fick jag en chatt och var utmanad. Har tänkt sen i våras att jag ska gå igenom fotolådan från mammas lägenhet men jag kom aldrig så långt i somras.

Med tanke på att jag faktiskt tog mig ut och gick idag så tänkte jag att jag ju åtminstone kan öppna lådan. Vips hittade jag ett kort. Så jag delar det även här.

Från Gotland tror jag, sommaren 86 kan det ha varit, således 12 år gammal. Och man ser hur tungan fick vara med när jag koncentrerade mig.

Minns både tröjan och skorna och hoppas att jag även hade några shorts. Känns tryggt att jag hade hjälm även om jag inte hade knäppt den…

I söndags bet jag ihop och stack ut och gick/joggade en stund bara för att jag SKA göra det var tredje dag. Kändes även denna gång otroligt bra att springa. På måndagen fick jag rätt ont i knät. Gissar lite överansträngning (och jag sprang verkligen inte långt) men håhåjaja. Idag var det tredje dagen igen och jag och Sanna hade sagt att vi skulle höras vid 8.

Chattade henne och frågade om hon orkade. Inne i mitt huvud funderade jag på hur jag skulle göra om hon inte orkade. Gå själv, hoppa över den här gången och köra på lördag, flytta till imorgon… Valen var oändliga. Så ringde telefonen. Det var Sanna som var på väg hit.

Bytte om och vi tog skogsrundan trots mörkret men med pannlampor går det ändå. Just do it! Sitter här rätt nöjd nu.

Igår var det två år sen min vän Karin somnade in efter en lång “samvaro” med cancer.

Igår fick vi även en mejl från en personal i skolan där de i klassen berättat för barnen om ett barn vars storasyster som skulle börjat 6:an nu, istället dog i cancer i somras.

Livet är skört, och såna här påminnelser är säkert nyttiga på något sätt men det sänker mig en hel del.

Som vi har längtat efter den här efter att vi läste första boken i våras. Vi började läsa samma kväll vi fick den. Det var med många löften om att läsa så snart vi vaknade som jag fick sluta på kvällen och strax före 7 dagen efter slog Joel (9 år) upp ögonen och det första han sa var “läsa”. En timme senare satt vi och åt frukost och hade läst ut boken som enligt barnen var enormt bra.

Man påminns snabbt om första boken och känner för Frank. Frank som inte har så många vänner (vanliga iaf) och smärtan i utanförskapet i skolan.

Förra boken gick i blått, den här är i lila. Bilderna tillför, barnen fastnar och tittar och funderar.

Är så imponerad av att kunna fylla en förhållandevis kort bok med så mycket. Jag drar paralleller till vår värld. Hur rädsla och grupptryck styr oss, våra tankar och handlingar. Hur mycket mod det krävs att våga stå emot, men att det känns bättre i magen om man följer sitt inre, och att man faktiskt genom det kan få andra att även de våga.

Lite halvjobbigt att vänta till januari på sista delen. Lovar att vi hänger på låset när den släpps!

Adlibris, Bokus, Rabén&Sjögren,

I lördags kollade vi på film, Svarta hingsten. Fin film, skönt tempo och lite tårar på slutet.

Vid ett tillfälle är det en grabb som gör fel när hästen är slutkörd och svettig och han blir väldigt sjuk.

– Vad kunde han ha gjort när han inte visste, frågar jag barnen.
– Han kunde ha frågat, säger Joel.
– Men tänk om man inte vet att man inte vet, säger Simon då.

Ja, då är det svårt att veta att man ska fråga. Älskar att barnen tänker ett steg extra!

Idag när vi åkte för att kolla på hundar så frågade Simon om dödsspegeln. Funderade en kort stund och sen kom jag på att vi i somras pratade om döda vinkeln, och ja visst var det den han hade menat.

Vi har börjat prata om att skaffa hund. Nämnde det för min kollega Helena som kopplade ihop oss med en uppfödare. Idag åkte vi ut till henne på Värmdö för att träffa hennes hundar och sådär.

För att ha något med oss bakade jag och barnen (mest barnen) bullar på förmiddagen.

Vi spenderade över två timmar där (tiden flög iväg) och klappade hundar, pratade hundar, framtid och hundminnen. En väldigt bra eftermiddag och vi hade lite svårt att säga hejdå till de fina hundarna. Nu har vi alla lite funderande att göra.