Visar sidor från året .
Sue | 2020-06-20, 10:47
För två veckor sen hade vi bestämt träff med Raffes syrra. Vi har rätt länge haft noll koll på var hans syskon hamnade. Uppfödaren verkar dessutom ha rätt fullt upp så vi har inte direkt frågat. De var ju nio i kullen så det finns åtta att hitta. Hans mamma har vi träffat på Flatenrundor flera gånger.
Så var det någon av Raffes följare på instagram som först hittade Raffes moster (har jag för mig) och sen även en syrra. Syrran hakade på runt Flaten men pga mina hälar kunde vi inte vara med. Vi hördes dock via instagram och se kom förbi och lekte på gräsmattan.
Hur roligt som helst!
De hade en hund till som påminde väldigt mycket om Freja. Det blev så himla tydligt hur lika de var. Hon är 2 kg lättare så en mindre kopia. Precis som på Raffe är ena örat fladdrande!
Även intressant att prata om likheter och skillnader. Hon drar mycket i kopplet och är mycket svår att lämna själv. Däremot verkar hon inte så skällig och harig som Raffe.

Sue | 2020-06-20, 10:28
Fick tips av Helena om en person som kanske kunde hjälpa till med hälarna. En podiater. Hade aldrig hört talas om det yrket men efter första besöket i tisdags känner jag helt klart förtroende.
Jag är alltid dålig på att komma ihåg exakt vad vi pratade om, diagnos och sånt. Men det verkar vara min hälsena som är överbelastad (“hälseneinflammation” fast det finns inte), och mina muskler/senor eller så på baksidan är troligen för korta. Instämmer.
Köpte ett par innetofflor och gjorde avgjutningar för att få inlägg. Mina skor med inlägg godkändes och han sa att jag var på rätt väg men behöver skapa en bra grund där jag inte irriterar i onödan och då kan det läka.
Ska tillbaka på onsdag och då “få” inläggen och få övningar att göra. Som en början kör jag med “skumrulle” på låret för att mjuka upp bindväven. Inte skönt någonstans faktiskt.
Sue | 2020-06-19, 16:57
Tänkte att jag skulle spara den men så kunde jag inte låta bli den och vips var den slut. Många sidor men drivet är fantastiskt. Älskar serien.
Ännu en syster att lära känna. Nu hamnade vi i England tidigt 1900-tal och även nutiden. Så otroligt intressant pusslande och även att få ta del av två tidsepoker.
Gillar hur det flätas ihop med övriga böcker, och den genomgående gåtan – vem var Pa Salt egentligen?
Nu måste jag nog pausa lite innan jag läser fjärde boken (som ligger i högen och väntar) för bok 5 finns inte i pocket och bok 6 släpps i december tror jag. Sjunde finns inte ens på engelska ännu.
Hitta bra pris.
Sue | 2020-06-15, 20:59
Först lämnade vi in den på kemtvätt, sen insåg vi att det gick fint att tvätta själv. Sen gick tiden. Har stört mig rätt mycket på ett par stora fläckar. Tänkt under våren (nu när man är hemma mycket) att jag skulle tvätta dem. Vill dock torka ute för det går så mycket snabbare.
Så igår kom jag på det. När vi redan tvättat igenom alla lakan och de torkade på nolltid ute. Vips så var alla tvättade (30 graders fintvätt) och torkade och gick att dra på igen. Otroligt smidigt vilket jag ska komma ihåg när jag tänker att jag ska “göra det senare”. Just do it.
Sue | 2020-06-15, 7:58
Insåg när jag svängde in i Ed i torsdags att det är 30 år sen nu i dagarna sen jag gick ur nian. Kollade i dagboken i helgen och det var tydligen 8 juni som vi gick ur. 30 år? Hur är det ens möjligt?
Sen funderade jag på de där 20 åren i Stockholm och det slog mig att det var nästan exakt 10 år från grundskolan till Stockholm. Galet mycket hände de där åren.
Sommarjobb och helgjobb på flera ställen.
- Städa på hotell Karl XII
- Städa lite olika lokaler (någon sommar)
- Hemsjukvård – kvällspatrullen
- Tagga korpusar i Uppsala
- Åka tillbaka till USA och ta hand om barn (både 96 och 98 tror jag)
I övrigt hade jag massa saker för mig.
- Tre år humanistisk linje på Karlbergsgymnasiet i Åmål
- Ett år på textillinje på Värnamo folkhögskola
- Ett år som au-pair i USA
- Ett år på internationell linje på Skinnskattebergs folkhögskola (inkl 6 veckor på Irland (inkl Nordirland))
- Fyra år på Språkteknologiprogrammet i Uppsala
- Tre månader backpackning i Asien
Sue | 2020-06-13, 21:42
45 mil enkel väg. Det var ett tag sen jag körde såna sträckor själv.
Laddade med godis, dricka och så. Laddade ner poddar för att ha underhållning.
Gick hur bra som helst i torsdags. Tog en tankpaus och en matpaus (där jag gick på toa och sen insåg att jag hade tröjan ut och in…). Jobbigast var före jag passerat Södertälje eftersom det var rätt mycket trafik. Fastnade på podden Dumma människor och lärde mig massa intressanta saker. Kom fram helt speedad till Jenny och Jonas och hade rätt svårt att somna (godis, kaffe etc).
Igår på hemvägen var jag rätt trött så pausen på två timmar i Åmål var välbehövlig. Sen pimplade jag kaffe och godis. Pausade för kaffe, plus tankning, men i övrigt kunde jag köra på. Lyssnade återigen på Dumma människor men på slutet fick jag gå över till P1 för jag orkade inte längre.
Otroligt ovant att åka själv. Inte behöva fundera på andras behov. Inte behöva lösa andras problem (kräk, nödighet etc). Lyxigt att i flera timmar vara själv med mina tankar och att kunna lyssna ostört på en podd.
Kom hem strax före midnatt – tämligen speedad igen. Så idag är jag lite småtrött.

Sue | 2020-06-13, 20:07
Hade ju tur och kunna bo hos Jenny nu när jag var i Ed en sväng. Vi höll avstånd. Pratade. Fikade ute, och på varsin sida av bordet inne. Vi satt i samma bänkrad i kyrkan men med avstånd. Och det var inte ens varannan rad i kyrkan utan mer utspritt. Alla visste.
Efter grillen deltog jag i ett jobbmöte från bilen, och sen pratade jag lite med hennes barn som nu skulle röja lägenheten. Tog med ett gäng grejer i bilen.
När jag bestämde att jag skulle ta bilen kollade jag upp med några andra om vi skulle synka men de skulle inte tid. Kollade även med Sara om hon råkade behöva åka med. Nope. Dock var hon i Åmål så igår när jag lämnat Ed ringde jag och vi synkade picknick vid Vänern. Nära där jag bodde för snart 30 år sen (vi insåg att vi snart har känt varandra i 30 år). Även vi höll avstånd, och var ute. Två timmar sprang snabbt iväg.
Tänk att vi kan anpassa oss, lösa de utmaningar vi står inför och ända kunna ses. Känns väldigt konstigt men snart normalt?

Sue | 2020-06-13, 19:59
För snart 2,5 år sen var jag och tog ett avsked. Nu var det dags för hans fru och jag är oerhört glad att jag följde magkänslan och hälsade på förra sommaren. Det gick fort på slutet som det ofta gör med skitcancer.
När jag fick beskedet funderade jag på hur tusan jag skulle göra i dessa coronatider. Tåg? Nä. Bil? Hmm. Möjligt. Kollade med Jenny hur de skulle ställa sig till att få besök. Funkade. Så jag bestämde mig. Avsked är viktiga.
Så i torsdag slutade jag lite tidigare på jobbet och packade in mig i bilen. Från det att jag lämnade huset tills dess att jag kom tillbaka strax före midnatt igår rörde jag inte vid en enda person. Oerhört konstigt.
Det är fint att få sitta i kyrkan och ta avsked. Att låta tankarna vandra kring personen. Minnas. Reflektera. Gå fram och säga några ord. Säga hej då.
Istället för vanlig sammankomst i någon lokal i närheten blev det utomhusgrill vid Timmertjärn. Otroligt bra och lagom. Kunna prata, men inte krama någon, eller ta i hand. Konstigt. Små bubblor med människor typ.
Jag och Jenny tog en sväng förbi mammas och pappas gravsten oxå när jag insåg att den ju finns där.

Sue | 2020-06-11, 12:54
Kolmården gick ut rätt tidigt med att de öppnade upp försiktigt. Det innebar att de satte ett maxtak på 3500 besökare och att man måste köpa i förväg på nätet. Jag chansade (väder och så) och bokade 10 juni. Första dagen på sommarlovet och tog ledigt på jobbet.
Igår var det dags. Sjukt bra dag. Nästan inget folk, inga köer och inga shower. Dvs helt fritt, bara att vandra runt som man ville. Inte alla butiker och kiosker öppna men det överlevde vi.
Jag åkte Wildfire 2 gånger, Joel bara 1 men Simon älskade den och åkte 16 gånger. Jag och Joel var rätt nöjda på en bänk i skuggan.
Linbanan var suverän! Bara vi i vår vagn och vi såg knappt någon i någon annan vagn heller. Väldigt konstig upplevelse. Hela parken kändes väldigt mycket mer äkta än vanligtvis. Nästan som att gå i skogen på riktigt.
10-16 i parken ungefär sen var vi rätt mosiga när vi åkte hem. Stannade och köpte kaffe (barnen burgare) när vi hörde på radion att det var en olycka en bit före oss, och det visade sig att lagom tills vi kom så var den borta. Nöjda!

Sue | 2020-06-09, 10:41
Vi har ju hittat det vinnande konceptet så varför ändra? Gjorde det 2016, 2017, 2018 och sen i julas. I år skänker vi till följande:
- NAACP – med tanke på allt som pågår i främst USA just nu. Dessutom så kommer Klarna som arbetsgivare att gå in med lika
- Giving People – tänker att det är många här hemma som behöver lite extra. Kriskasse och aktivitetspaket.
- Stadsmissionen – hittar nog andra än den ovan. Mellis och frukost.
- Sos Barnbyar – lite utbildning till de som inte har det lika bra som i Sverige.
- UNHCR – för att de gör skillnad. Klimatpaket och skolpaket.
Känns skönt att ha förmågan att kunna ge!