Sue | 2010-11-29, 22:08
Har läst om den på många bloggar och visste inte om jag ville läsa den. Till slut gjorde jag det. Det tog dock tid för jag vågade inte riktigt läsa den och har haft den till och från jobbet bara. När barn far illa gör det nämligen så otroligt ont i mitt hjärta och den här boken får det att fullkomligt skära i hjärtat. Att det sen finns en annan handling i boken tänker jag inte så mycket på, det är Alex som fastnar som man vill krama och säga till honom att han är bra och fin. Har kramat och pussat lite extra på våra barn under perioden jag har läst den.
Idag läste jag så äntligen ut den på t-banan hem. Inte ett öga var torrt och jag kan fortfarande så här några timmar senare känna känslan. Boken slutar på ett bra sätt vilket är skönt och kanske är det just det som gör att känslan är kvar. Tankarna på vad man själv kan göra kommer givetvis och jag har flera gånger under läsningen lovat mig själv att aldrig någonsin blunda om jag misstänker något liknande, någonstans. Aldrig blunda, någonsin.
Det är första boken jag läser av Malin men har följt hennes blogg ett tag och kommer definitivt att läsa mer av henne.
Sue | 2010-11-12, 20:58
Ännu en bok om att ha barn. Den här skiljer sig lite på några sätt från andra jag läst inom samma område. Främst för att den faktiskt inte bara fokuserar på småbarnsföräldrar utan funkar även när man har äldre barn. Det är annars lätt att glömma bort. Jag märker tex hur jag själv blir förvånad när exemplet hon tar har tonåringar med och inser då att vi har en lång och spännande resa framför oss.
Den ställer även ett antal frågor där man själv kan fundera över hur man agerar, tänker och är och även varför man blivit så. Jag fick en och annan tankeställare, både av texten och av frågorna.
Den har många korta exempel från verkligheten som ger mervärde till texten. Först när jag får konkreta exempel så tar jag till mig texten på riktigt.
Gillar att man ska se det från den positiva sidan, eller tänka nytt när man fastnat. Inte döma utan försöka se varför någon agerar på ett visst sätt. Man ska finnas där, vara en trygghet i barnets resa mot livet utan föräldrarna.
“Vardagssysslorna är livet, det bara är så.”
Den tanken gillar jag. Vi fastnar så lätt i att längta framåt till saker senare istället för att stanna upp och vara här och nu. Har försökt tänka mycket på att vara i nuet och här i boken får man bra tips.
Kommer att återvända till boken igen, särskilt för att läsa frågorna igen och fundera. Gillar att se föräldraskapet som ett sätt att utveckla sig själv. Att ha barn innebär att man lär sig en hel del om sig själv 🙂
Sue | 2010-11-10, 20:23
Ett alldeles ypperligt sätt att börja lära känna Paddington. Här får man åtta böcker i ett kit. Bara att de ligger smart förpackade i en liten väska ger högt betyg – våra barn älskar väskor!
Vi får alltså följa åtta små äventyr med Paddington och det är en salig blandning mellan besök här och besök där och aktiviteter i hemmet och borta.
Han är påhittig den lille björnen och triggar fantasin. Har läst dem flera gånger för Joel och jag tror de passar bra för treåringar. De är dessutom så lagom långa att man faktiskt kan läsa flera på en kväll vilket uppskattas.
En suverän present!
Sue | 2010-11-06, 20:02
Vi har haft den här boken ett tag nu och i början var inte Joel alls intresserad. Nu har vi plockat fram den igen och intresset är större. Boken är på härligt rim vilket gör den rolig att läsa tycker jag.
Trots att vi nog inte tittat i den på säkert en månad så kom Joel ihåg slutet på den.
Tyvärr är det ingen bok som sätter sig i minnet men den är helt ok. Rimmet gör den värd att läsa och kanske är det så att barn som inte har lika stort intresse av fordon har mer glädje av den 🙂
Sue | 2010-11-02, 22:29
Vilken härlig bok. Skippa de små korta böckerna och köp den här! Jag och Joel har läst den flera kvällar nu och den räcker länge. Här finns gott om tillfällen för dem att förvandla sig till olika saker. Joel skrattade både länge och högt när han för första gången såg dem förvandla sig till två hajar och en bläckfisk. Han älskar att ha den själv i sängen och tittar på bilderna och pratar om dem.
Visst är många av yrkena inte helt aktuella idag, men det är snarare en fördel. Kul att få se hur det har varit. Dessutom är hantverk hett just nu 🙂
Flera av historierna har jag i tunna häften från när jag var liten. De är dock lite förkortade och någon har bytt titel.
Jag gillar den här enormt mycket och vill definitivt läsa mer. Enligt adlibris är den här boken för 6-9-åringar vilket jag tycker är högt då den passar vår treåring alldeles utmärkt. Ska man säga något mindre bra är det att den kan vara lite otymplig att ligga i sängen och läsa – men det funkar.
Sue | 2010-10-31, 17:59
Det här kan faktiskt vara den sista boken av Läckberg som jag läser. Över två år sen jag läste förra boken och jag hade helt glömt bort slutet i den och kastades in i den här utan att ha riktigt koll. Dålig start. Sen fick den aldrig något riktigt driv tycker jag. Det kändes tyvärr inte alls lika genomarbetad som tidigare böcker, eller så är det jag som läst för många bättre böcker helt enkelt och börjar bli kräsen.
Störde mig på ganska många saker vilket jag i vanliga fall brukar vara rätt bra på att ignorera. Tex så tror jag inte att man hade klockor i hemmen på 1870-talet…
Nåja, blev till slut rätt spännande även om det kändes lite påtvingat och många av trådarna lämnades oavslutade. Fast när den väl finns där, fortsättningen,så lär jag säkert falla dit vid något tillfälle…
Sue | 2010-10-21, 7:06
Vilken fin liten bok. Älskade den redan när jag såg den på bild. Vill ha hela serien såklart. Barnen lyssnade andäktigt när jag läste den första gången och sen ville Joel fortsätta läsa den.
Handlingen är väl egentligen sådär, men det gör inget för den är så fin. Tror dessutom att indianer tilltalar barn. De är spännande på något sätt där de smyger omkring i skogen och gör olika saker.
Tydligen är det Richard Scarry som gjort bilderna men det märker man inte så mycket tycker jag.
Sue | 2010-10-19, 12:26
– och andra visor. Åh vad roligt med en bok med de klassiska visorna. Önskar jag haft den för tre år sen redan.
Toppenbra med en skiva där alla låtarna är med. Vi har haft den i köket och lyssnat på när vi ätit mellis. Boken har fått stå upp och när det varit en ny låt har jag bläddrat. Om jag har glömt bort att bläddra har Joel påminnt mig.
Gillar bilderna som är lite lagom detaljrika. Inspelningen varvar att barn sjunger och vuxen vilket ger en bra blandning.
En perfekt bok att ge till nyblivna föräldrar så man får lite hjälp med de klassiska visorna 🙂
Sue | 2010-10-18, 20:35
Den här är mer poppis bland barnen än Frisyren. Sidan där Barbapapa förvandlat sig till julgran framkallar många skratt och även Barbastark som blivit en stövel. Kanske är det förvandlingsmomentet som saknas i Frisyren?
Här är det även vintern som är i antågande som känns lockande tror jag. Skidor och skridskor och kälkåkning. Perfekt att läsa nu när det snart är vinter och jul.
Nu har vi läst den flera kvällar i rad och jag ser fram emot fler böcker om Barbafamiljen!
Sue | 2010-10-14, 22:13
Oj vad jag älskade Barbapapa när jag var liten. Färgerna och formerna är alldeles suveräna. Skulle ge mycket för att bo i deras hus.
Barnen har inte fastnat helt och hållet än, men skam den som ger sig.
Har läst den för båda barnen och det är Simon som gillar den bäst, trots att den är för 3-6 åringar.
I den här lockar det fram en del skratt för att Barbaskön ser väldigt rolig ut på bilderna. Lär bli fler böcker även om den inte blivit en storfavorit!