Sue | 2010-08-22, 21:21
Det tog inte många sekunder för Joel att ta till sig den här boken. Sen vi fick den har han läst den varje kväll förutom en kväll, för då låg boken kvar på dagis. Han ville verkligen inte gå dit utan sin bok.
Det är en speciell typ av bilder på något sätt. Svårt att förklara men det är nästan som att man har klippt ut pappersbitar och lagt på – iaf hus och vägar. Gillar det.
Man kan läsa boken på många sätt. Dels finns det en liten historia med pratbubblor, dels finns det vanlig text som oxå relaterar till bilderna och i viss mån personerna med pratbubblor. Utöver detta kan man titta på bilderna bara, eller läsa lite här och var i de fiffiga inforutorna som finns.
Inforutorna är mycket bra för en sån som mig som inte har så bra koll på alla dessa konstiga bilar som finns. Men, och detta gillar jag, alla inforutorna handlar inte om bilar utan om fåglar, insekter, växter och annat – jättekul!
I slutet finns ett uppslag med alla konstiga bilar i boken, plus minst en som inte är med i boken – en med en sko och dassrulle. Den hittade Joel ikväll och skrattade massor.
Behöver jag säga att vi gillar den skarpt?
Sue | 2010-08-15, 23:00
Ännu en charmig bok om Castor. Joel gillar att se hur man tillverkar saker, och att jag sen sytt en del sista tiden gör att han känner igen saker ännu mer.
I höst när Simon lugnat ner sig (vi hoppas på det iaf) så ska jag försöka få till lite pyssel tillsammans med dem och då kan det mycket väl bli att vi följer Castors mönster på förkläde!
Vill läsa alla Castor-böcker!!
Sue | 2010-08-14, 22:49
Så härligt med romantik! Hade glömt hur det är att drömma sig bort så här. Måste har varit för många år sen när jag läste Cartland och Harlequin i perioder. Kändes skönt att pausa deckare även om det finns en hel del hemskheter i boken.
Även om man inom sig anar vart det lutar så måste man fortsätta läsa för att se hur det går. Som jag nämnde hade jag svårt att släppa den igår. Idag har vi städat och röjt men varje chans att läsa har tagits så nu när barnen somnat hade jag inte mycket kvar.
Man tas tillbaka 130 år i tiden, i Stockholm (mest) och det känns verkligen som om man är där. Kläderna, miljöerna, persongalleriet, sättet att tänka – allt känns äkta och det märks att det gjorts mycket research för boken. Man får lite perspektiv på samhället idag – på gott och på ont.
Gillar språket, gillar hur man bollas mellan personerna i olika scener. Det gör det väldigt levande eftersom man kommer närmre fler personer. Givetvis innehåller den även heta scener och det är snudd på att man rodnar när man läser. Men bara nästan för det är ju en viktig ingrediens.
Nackdelen med den här typen av böcker är att huvudpersonerna aldrig återkommer, vilket de ofta gör i deckare. Det blir då ännu sorgligare när boken är slut 🙁 Fast känslan när boken är slut är bra, riktigt bra. “Åh det är så det ska vara!”.
Även Simonas blogg är läsvärd och i väntan på hennes nästa bok måste jag nog hitta fler författare i den här genren.
Sue | 2010-08-12, 19:46
Vi har haft den ett tag och har nog bläddrat lite i den, men idag satt Joel som klistrad – med ett leende på läpparna. När jag läst klart ville han läsa den igen. Sen ville han läsa mer om Ingrid. Fast vi har bara den här sa jag och då blev han besviken.
Bilderna är helt suveräna, så glada och roliga på något sätt. Texten alldeles lagom. Det behövs inte mer för jag såg hur Joels fantasi lekte vidare med Ingrid när han tittade på bilderna.
Kanske ska Simon få några böcker om Ingrid eftersom de är för 0-3 år 🙂
Sue | 2010-08-02, 23:07
Jag tror att jag varje natt under semestern hade en ny låt från den här skivan/boken i huvudet eftersom vi lyssnat på den i bilen. De sätter sig som berget och man lär sig dem snabbt – både melodi och text. Båda barnen gillar den oxå. Joel har vi defintivt hört försöka sjunga flera av låtarna och vi tror minsann att Simon försökt på sitt sätt oxå – när Joel sjungit.
Enligt John som är bra på det där musik så är det dessutom riktigt skickliga musiker som spelar på skivan man får med.
Att man får med skivan med alla låtarna är helt oväderligt. Vi har mest lyssnat på skivan eftersom vi inte tog med boken på semestern och skivan rullade i cd:n hela resan.
Efter att vi kommit hem så har vi tittat en del i boken och sjungit och Joel gillar att ligga bredvid och titta och försöker sjunga med så gott det går. Bilderna är mycket fina och det finns mycket att upptäcka även om jag måste säga att låtarna är det som vi har haft mest behållning av.
En väldigt bra presentbok skulle jag vilja säga 🙂 Vi går fortarande runt och sjunger på låtarna!
Sue | 2010-08-02, 12:07
Deras första bok var riktigt våldsam, den här grottar inte in sig lika mycket i såna detaljer även om det händer en hel del otäckheter i boken. Eller kanske har jag bara valt att inte fokusera på såna detaljer för de känns inte så viktiga? Viktigt är istället persongalleriet och den röda tråden, och givetvis även tempot och stämningen.
Det är många personer och trådar som knyts samman och man funderar över hur det ska lösa sig, eller kopplas ihop. När man har en fjärdedel kvar av boken undrar man hur det ska kunna ta så många sidor att “få slut” på boken, men det öppnar sig hela tiden fler delar och det knyts ihop på ett snyggt sätt. Det tar slut, men ändå inte på något sätt. Precis som det är i verkligheten.
Gillar att det inte bara är huvudpersonerna man kommer nära utan även personer med väldigt små roller blir levande. Nu hamnar dessutom Joona lite mer i fokus vilket är trevligt. Han känns mer sympatisk än många andra huvudpersoner i den här typen av böcker. Skönt! Är dessutom lite spännande med hans bakgrund som jag misstänker kommer att få mer fokus i kommande böcker.
Se till att ha gott om tid om du ska läsa den här boken, för du kommer inte att vilja släppa den och det är över 560 sidor man ska ta sig igenom. När jag nu efteråt tänker igenom boken känns det som att det hänt hur mycket som helst. Den är verkligen händelseintensiv!
Jag längtar redan till nästa bok i serien:)
Sue | 2010-07-28, 20:37
Efter att ha hittat Mamma Mu på svtplay råkade jag hittade denna i bokhyllan. Simon hade redan somnat så det var bara Joel som lyssnade. Men som han lyssnade. Efteråt frågade jag om han gillade den och han nickade allvarligt.
Bilderna är helt underbara. Såklart eftersom det är Sven Nordqvist som tecknat.
Gillar dialogen. Känner igen mig i kråkan. Hur man säger nej till barn för att sen ändra sig när man inser att man bara fastnat i ett tråkigt tänkande. Det är roligt med Mamma Mu som vill och vågar! Fler borde tänka utanför det normala.
Sue | 2010-07-26, 23:40
Började läsa i bilen på semestern men fastnade inte riktigt. Kanske för att jag tyckte den var lite otäck. Handlade om saker jag helst inte vill känna till. Så helt plötsligt tog boken en, för mig, oväntad vändning och jag var fast. Trots förkylning och rätt dåliga nätter har jag två kvällar legat uppe alldeles för sent och läst och idag läste jag slut på den medan barnen lekte bredvid.
De skriver så bra, så otroligt bra. Det känns att deras förarbete är gediget och detaljer känns mycket trovärdiga och det är nog därför jag tycker den första delen är otäck.
Även i denna del får man brottas lite med att allt inte är svart eller vitt. Mycket är uppbyggt kring det temat här. Får man göra något dåligt för att uppnå något som är väldigt bra?
I den här delen tar dessutom sidohistorien om Evert lite fart framåt och blir intressantare. Ser definitivt fram emot nästa del när den nu kommer.
Har du inte läst deras böcker ännu så har du fem superbra böcker att se fram emot!
Sue | 2010-07-22, 15:59
49 galna lösningar på vardagens problem är underrubriken, men jag tycker nog inte att de är så galna utan inspirerande och logiska. Jag tror att vi i vårt samhälle har en förmåga att glömma bort att barn är väldigt kompetenta och i många fall själva kan hjälpa till att lösa problem, eller hantera dem problemen på bättre sätt.
Fast det kanske viktigaste jag läser ut bland alla tips är att lära sig att lyssna på sin magkänsla och inte på vad alla andra säger, eller vad man tror att de tycker och tänker.
Gillar den verkligen och har pepprat John med roliga anekdoter ifrån den senaste tiden. Har du barn så tycker jag definitivt att du ska läsa den, eller varför inte ge bort den till någon med barn?
Några riktiga guldkorn har jag fått med mig och kommer att testa i framtiden. Nu får boken en framskjuten plats på toaletten för det är perfekt att kunna läsa lite då och då, och formatet passar (faran är att folk fastnar där…). Alltså en bok man vill läsa i igen!
Hemsidan innehåller inte så mycket, men kanske kan bloggen eller facebook ge mer framöver!
Här kan du läsa vad Lilla O tycker om boken.
Boken är ett recensionsex från Norstedts.
Sue | 2010-06-29, 14:22


I början av juni vann jag en bok från Goboken och veckan efter kom paketet från dem. Till vår förvåning var det tre böcker!

En av böckerna var en bok med ljud och Joel blev väldigt ledsen när han inte fick ha den hos sig när han skulle somna.
Nu när vi haft dem någon vecka så är favoriten av de tre är definitivt den med ljudknapparna, men jag tror “Lär känna djuren” kommer att bli roligare längre fram.