Sue | 2017-01-27, 16:07
Gillar Annika så den här ville jag läsa. Älskade ju stora delar av 9 1/2 månad. Här börjar den med alla nojor och det är en del som är bekant, en del inte alls och en del är det HÖG igenkänningsfaktor på.
Så efter en bit (halva?) så får hon diagnosen cancer. Här händer det saker. Hon bjuder in på ett, för mig, ovant sätt och berätta väldigt öppet om vad som händer, hur det känns och vad hon går igenom. Det är som att lyssna på min egen hjärna ibland för första gången på riktigt så blir jag rädd för att få cancer. Känner igen mig i att noja men ändå inte tro att det skulle hända mig (gissar att de flesta känner så).
Så glad att jag läste den här. Utöver sjukdomsbiten så är det mycket som handlar om att bli äldre. Tankar och känslor kring det. Nog ingen bok för de under 30 men har man närmat sig 40 är det nyttig läsning.
Adlibris, Cdon, Bokus
Sue | 2017-01-20, 21:02
Älskar ju Saras böcker och den här gången var det en bok för 9-12 år så jag kunde läsa den för barnen. Hurra! Den här utspelar sig i skärgården (igen) och på ett ställe så dyker en person upp från serien om Kouplan som bor på ön. Inser nu att det kanske är ön som ungdomsboken utspelar sig på oxå.
Vilket mysterium! Vilken spänning! Så mångbottnad bok – som alltid av Sara. Det finns Johan som egentligen är Johanna (extremt lämpligt att läsa nu med tanke på vad Simons kompis går igenom), och det finns Ludde som inte är som alla andra. Det finns hemligheter och det finns relationer till föräldrar. Alla dessa ingredienser som kan göra livet rätt utmanande tidvis.
Den är helt fantastisk att läsa högt faktiskt för det går att med hjälp av rösten påverka upplevelsen väldigt mycket. Sista delen av boken viskläser jag periodvis och barnen ligger spända med stora ögon och lyssnar. Vissa delar fnissar de då beskrivningen av föräldrarna är helt underbar.
Gillar att det är en karta med i början och slutet. Vi tittar på den titt som tätt för att se var de är någonstans. Kommer helt klart att fortsätta läsa Saras böcker, oavsett målgrupp (jag har iofs låtit bli några grammatikböcker för skolan…).
Sue | 2017-01-12, 20:39
Den här har kommit i nyutgåva och jag har tänkt att vi ska läsa den men så dök den upp på Möjligheternas hus före jul och jag slog till. Trodde att barnen kanske skulle vara lite skeptiska då den inte är så spännande.
De gillade den dock. Mycket. Och vi är överens om att fortsätta läsa serien och försöka se om vi kan se tv-serien oxå.
Det är en romantisk bild av nybyggarlivet måste jag erkänna. Blir lite sugen på att leva ett sånt liv, så mycket enklare på något sätt. Gillar verkligen hur man får en inblick i de olika säsongerna och hur livet varierade så stort. Hur de var tvungna att fixa allt själva, hur skogens djur var både hot och mat. Gillar den verkligen!
Sue | 2017-01-09, 7:47
Vi älskade Mysteriet på Hester Hill och har varit sugna på fler böcker av henne. Tyvärr tappade Joel (9 år) intresset efter halva boken. Simon (7,5 år) och jag läste dock klart den för vi ville veta hur det gick. Givetvis pratade vi om det med Joel så han oxå visste, han orkade dock inte lyssna.
På ett sätt förstår jag dem. Tyckte inte det var en bra högläsningsbok. Däremot tror jag den kan funka för barn som är 10-12 och att läsa för att sen prata om den. Den tar upp döden och döden pratar man sällan om. Jag gör, och har gjort det en del senaste åren efter att min mamma dog och det klumpade sig rejält i halsen de sista kapitlen i den här boken. Simon tittade på mig och smålog lite när han såg tårarna.
Men våra barn gillar spännande böcker mest, böcker där det händer saker. Här var det mycket om vänskap, tankar och funderingar. Väldigt fint beskrivet om vänskap, men som sagt inte samma driv som i andra böcker av Kristina som jag läst.
Känns bra att det finns så många olika böcker att läsa och den här fyller en viktig plats. Döden måste man få prata om, fundera över. Den är alltid närvarande på något sätt och det är bra att våga prata om det som finns nära oss.
Sue | 2017-01-08, 21:47
Joel fick på sin födelsedag (9 år) och läste och sen före jul läste Simon (7,5 år) den. Båda gillade väldigt mycket. Så då blev jag såklart oxå sugen!
Är väldigt imponerad av hur mycket information som vävs in i texten som ändå är rätt kort. Bilderna är strålande förstärkning av det man läser. Älskar när det är kartor med och jag minns hur Joel visade och berättade när han hade läst. Både för Simon och för oss.
Underbart med såna här fantasivärldar. Hur mycket som kan fås med och som gör att man själv fantiserar vidare. Underbart!
En strålande bok för att få fart på läsning på egen hand. För oss funkade den verkligen!
Sue | 2017-01-05, 22:05
Böckerna om Katizi är verkligen lättlästa. I den här blir jag rätt ledsen av att läsa om hur hemsk hennes styvmor är mot henne. Jag har så fruktansvärt svårt att förstå hur man kan behandla andra människor så. Det är väl iofs genomgående i boken så, även hur de behandlas av “vanliga” svenskar.
Så ser jag mig omkring i dagens samhälle och blir beklämd när det är samma i vissa fall. Böckerna ger mig mod att inte vara så, att tänka lite extra på hur jag agerar och vad jag tänker.
Det är spännande att läsa om Stockholm för typ 80 år sen. Inte alls så länge sedan men oj vad det har hänt mycket. Infrastrukturmässigt har det fullkomligt exploderat. Får många frågor som poppar upp i huvudet.
Även i den här boken slås jag av hur modig och rakryggad Katizi är och hur hon charmar (eller imponerar på kanske) flera vuxna. Lika lite som hon skiljer på olika människor, lika lite skiljer hon på vuxna och barn. Hon behandlar alla med respekt.
Sue | 2017-01-03, 23:06
Har hört om boken och har blivit sugen och idag passade det toppen när jag skulle röja hobbyrummet att lyssna på den.
Kan ärligt säga att jag inte hört talas om henne före boken dök upp men så hänger jag ju inte direkt på Youtube och hennes kanal (eller några andra kanaler heller för den delen).
Vilken otroligt viktig bok! Önskar att alla tonåringar fick ta del av den för att få insikt. Alla vuxna oxå för den delen. Psykisk sjukdom är så otroligt skambelagt och man tror att det är något det inte är. Beundrar Therese som berättar så öppet och klokt om sin resa och sina insikter. Svåra tider, bra tider. Saker som många skulle tycka är pinsamma och vissa belagda med tabu. Modigt!
Och det behövs, det behövs verkligen att fler berättar, delar med sig av sina historier för att få bort känslan av skam kring detta. Nyttigt att läsa för många. Sakta ner, lyssna på din kropp.
Storytel, e-bok, inbunden
Sue | 2017-01-03, 18:05
Alltså vilken bok. Gillade ju verkligen hans bok om sin pappa men minns tyvärr inte så mycket nu (men det är snart 7 år sen…). Tyvärr så valde jag att testa ljudbok, vilket på ett sätt är bra för att höra Alex själv läsa är starkt men jag är en usel ljudbokslyssnare. Tappar fokus, glömmer bort att jag lyssnar etc.
Den här är smärtsam att läsa. Det gör på riktigt ont i mig. Att höra hur det är att växa upp med en alkoholiserad mamma är inte roligt någonstans. Det ger en väldigt bra bild av hur barn är, hur de trofast finns där. Drömmer. Hoppas. Tror. Önskar. Och blir besvikna.
Boken knyts ihop på ett fint sätt på slutet och det trillar ett par tårar. Kanske för att jag känner igen en del i det (ej alkoholen dock). En äldre pappa som dog tidigare, och tankar kring allt man kanske borde prata om men inte riktigt får tummen ur. Att förlora en förälder.
Läsvärd på så många sätt!
Storytel, Adlibris e-bok
Sue | 2017-01-03, 13:18
Nu har barnen gett upp på Katizi. De väljer den inte utan alltid andra, mer spännande böcker. Så jag läser dem själv. Tycker de är så himla viktiga!
De visar på ett samhälle som i viss mån är på väg tillbaka. Huga.
Femte boken handlar om när Rosa, Paul och Katitzi flyttar till eget boende. Gillar hur Katitzi beskrivs som en varmhjärtat, ovetande unge fylld med energi och tankar. Hur hon hela tiden undrar om språkliga saker – ofta idiom och talesätt som hon inte förstår – mitt i samtal. Känner igen det väldigt mycket från några i familjen (inte nödvändigtvis språkliga frågor då dock).
Sjätte boken utspelar sig när de flyttat till det betydligt större lägret i Sköndal. Här blir det så konkret då vi är granne med Sköndal, och det har funnits en del läger de senaste åren med “tiggare”. Smärtsamt att läsa och tänka.
Här är det återigen den nyfikna Katizi som gör att man ofta ler när man läser. Vilken drivkraft och orädsla hon visar.
Ser fram emot nästa bok! (som av en händelse ligger i bokhögen och väntar)
Sue | 2017-01-03, 13:13
Det självspeglande ledarskapet. Fick boken när jag i september var på ett frukostseminarium hos Jusek där Freddie höll låda. Började på boken direkt och sen fastnade den i min jobbrelaterade att-läsa-hög (som är tämligen stor nu). Tankarna har dock ofta gått tillbaka till en del han sa, och en del jag läst.
Nu tog jag mig i kragen och läste ut den. Gillar väldigt mycket av vad Freddie säger och det känns som att jag verkligen gillar det självspeglande ledarskapet. Det tilltalar mig verkligen att se människan.
Gillar hur Freddie tar exempel från sitt eget arbetsliv. Såna anekdoter sätter sig i minnet.
Han nämner de fyra själven och jag tror det är viktigt att fundera över dem ibland; självinsikt, självkänsla, självacceptans och självdisciplin. Närbesläktade men inte samma.
Gillar även kanomodellen som han skriver om. Den känns som att den beskriver hur jag uppfattat saker utan att veta. Men otroligt bra att ha en metod att luta sig mot. Kan absolut rekommendera boken även om den inte ger så mycket metod utan mer reflektioner och tankar. Det är dock det som själva kärnan handlar om skulle jag säga. Att reflektera, lyssna inåt, fundera och agera.