Den stressigaste stunden på dagen är när man ska ta sig till dagis. Spelar ingen roll hur tidigt man börjar för det blir alltid på minuten eller aningens försent. Idag kom det en leverans vid en känslig tidpunkt. Väl i hallen med Simon nästan helt redo i vagnen så bestämde sig Joel för att gå upp och hoppa i sängen istället.

Jag fick bära ner honom skrikande och sätta på stövlarna när han ålade runt i mitt knä. Sen vände det plötsligt och han valde jacka själv och vi kom överens om att han fick ha nappen en bit på väg till dagis.

När jag hämtade igår så glömde jag regnbyxorna så vi fick gå in och sätta på dem på dagis. Simon fick sitta kvar i vagnen utanför. Genom fönstret såg vi hur en dagiskompis, Malik, gick fram och pratade med Simon. Joel blev mycket upprörd och ville ut och säga att det minsann var hans bror!

Gick finfint att säga hej då och när jag vänder mig om vid grinden ser jag hur Joel klättrat upp och hänger gränsle över räcket vid trappan…

Idag när jag lämnade stannade jag kvar med Simon för att ha inskolningssamtal med Anki.

Hon tycker inskolningen har gått jättebra. Hon märker oxå att trotsen börjar komma, och sen att de tolv killarna i gruppen ibland trissar varandra att puttas, dra, skrika osv. Tydligen har de två tjejerna tuffat på sig rejält 🙂

Gillar att vara ute. Äter oftast bra. Somnar bland de första på vilan. Han är dock ofta trött när de vaknar efter sovtimmen men piggnar på snabbt.

Hon har oxå märkt hur det börjar lossna rejält med språket. Ibland kommer det hela meningar och han härmas ofta. Duplot verkar vara en favorit inte bara hemma utan även på dagis och ibland har han visst svårt att dela med sig 🙂

Även hon har märkt att han har en egen vilja kring vad han ska göra och ibland funkar det och ibland inte – precis som hemma.

Känns väldigt bra att ha honom där!

Idag sa Joel “mössa” när vi klädde på oss inför dagis. Det bubblar upp lite ord här och var numera.

När jag kom till dagis kanske jag nämnde det för en i personalen (lite stolt) och då sa hon att han var väldigt bra på att härma “ljud”, typ borrar och sånt. 😯

Idag var första gången jag hämtade Joel själv (hade iofs Simon med mig).

Först såg han lite besviken ut när det inte var mamma som hämtade, men det gick snabbt över. Dock blev det ett fasligt liv när vi lämnat dagiset. Vad jag kunde förstå ville Joel tillbaka…

I början oroade vi oss för att han inte ville vara kvar på dagis när vi lämnade, men frågan är vilket som är att föredra?

Jag lyckades dock locka med Rorri (ett TV-program) och varm choklad. Det var väldigt gott.

Idag är min första dag hemma med Joel och Simon. Sue och jag ska jobba 50% var fram till sommaren.

Lite stressigt var det eftersom de är så hårda på att man ska komma i tid med Joel till dagis, men vi var där på sekunden tillslut utan större incidenter.

Hittills har allt gått bra, lite matning, tröstning, några bajsblöjor och lite Bolibompa…

Idag var det dax för fotografering på dagis. Skulle skett för 3 veckor sen egentligen men då var fotografen sjuk. Jag tog på Joel favoritkläder – givetvis myskläder för det är det enda han har.

När jag kom till dagis kändes det nästan lite fånigt för alla killarna hade typ skjortor och finare byxor – iaf de jag hann se innan jag lämnade byggnaden. Nåja, jag är nöjd med valet och jag tror att Joel oxå är det.

Ska bli mycket spännande att se bilderna om några veckor!

Igår när jag hämtade Joel och frågade hur det gått så sa Anki att han varit väldigt trött. Han får gå och lägga sig före de andra t ex. Då kändes det helt rätt att ha bestämt att han är hemma på onsdagar.

Rätt skönt att inte böka ut och behöva passa tider 🙂 Även om det blir mer ös hemma när Joel oxå är här. Just nu är det dock tyst och lugnt för båda har somnat och jag tänkte städa lite (onsdag=städdag).

Det finns nämligen en del att röja idag för jag tror Joel har plockat fram alla leksaker han har i sitt rum. Riktigt länge satt han och hamrade, och han har dessutom lärt sig hur man vrider en skruvmejsel.

Joel hade ju feber i onsdags när jag hämtade honom från dagis men jag tyckte han var ok på kvällen och även på morgonen så vi gick till dagis som vanligt. Jag hade för övrigt frågat vid hämtningen om de tyckte att jag skulle ha honom hemma på torsdagen men de sa att det beror ju på dagsformen.

Kändes dock inte helt ok vid lämningen så jag hade lite dåligt samvete hela dagen och funderade en del. När jag hämtade så visade det sig att han hade varit gnällig igen och haft lite feber. Får läggas lite tidigare då han i princip somnar när de äter. Bestämde på stående fot att oavsett dagsform så stannar han hemma på fredagen.

Så idag är vi hemma, jag och mina små grabbar. Mysigt! Har sen bestämt att Joel får vara hemma på onsdagar alltid så får han max två dagar i rad på dagis vilket jag tror kan passa honom.

Egentligen skulle vi haft tid före lunch men de behövde ändra tiden pga utbildning och då blidde det 15:30. Det innebar att Joel fick följa med. Således packade jag ner Simon i tvillingvagnen och tog oss till dagis vid tretiden igår. Visar sig att Joel varit ganska gnällig och de har just tagit tempen, 38 grader.

Skippar då att klä på Joel för att han ska få krypa ner i åkpåsen istället. Han går ut genom dörren före mig och när jag ska öppna den försöker han hjälpa till utifrån – resulterar i stortjutande. Jag tar mig snabbt ut, får ner Simon i vagnen och tar upp Joel. Han pekar på foten. Stackarn har fått stortån under så nageln har fläkts upp lite. Ajajaj…

Joel visar Simon en av leksakerna i väntrummet på BVC

Är dock glad att jag i helgen hängde på en första-hjälpen-väska på vagnen (från IKEA-besöket). Plåstrar om den lilla tån och packar ner honom i vagnen.

Får som vanligt vänta på BVC men det visar sig att sköterskan är på kurs och läkaren kör med en sköterskeelev till hjälp. Går fortare än vanligt trots att läkaren även hinner lyssna på hjärtat, klämma på magen och titta i ögonen på Simon. Jag får som vanligt svara på lite utvecklingsfrågor.

Längd: 9120 g
Vikt: 72 cm

Nu går det hur bra som helst att lämna på dagis. Joel knallar glatt iväg efter att vi satt på stövlar och regnbyxor. Oftast får jag en kram dock. Skönt att han trivs.

Svåra punkten är hemma, innan vi ska gå eftersom vi har fått en rutin där Joel efter frukost får titta en stund på Bolibompa medan jag matar klart Simon och klär på honom. När det är dax att stänga av tv:n är Joel inte alltid med på noterna – som idag då han började stortjuta.

Idag regnade det dessutom (såg t o m några snöflingor!!) så det blev lite meckigt. Men jag lockade med nya vantar, paraply och så fick han ha nappen en bit. Då gick det bra.