Idag skippade jag vagnen när jag gick och hämtade Joel. Simon satt i ryggsäcken och det är en dryg vecka sen Joel senast ville åka i vagnen hem.

Kändes lite tomt måste jag säga, men smidigt. När vi haft vagnen har Joel gått och hållit mig i handen (mysigt!), men idag ville han springa och säga “Nej” med jämna och ojämna mellanrum.

Simon var som vanligt helnöjd i ryggsäcken.

En full vecka hann vi med efter förra förkylningen. I helgen började det återigen rinna från Joels näsa och i morse hostade han rätt mycket så jag fattade snabbt beslutet att han får stanna hemma.

Ringde dagis och sa att han stannar hemma. På föräldramötet bad de alla vara noga med det för de ofta får slänga mycket mat. Blir mer pengar än man tror sa enhetschefen. Jag trodde det var självklart att man ringde…

Varje morgon brukar jag fråga Joel om han vill gå eller sitta i vagnen. Han vill alltid sitta i. Naturligtvis frågar jag även idag när jag har lite bråttom till mässan och helt plötsligt vill han gå! Så vi vandrar i långsam takt till dagis. Mysigt att gå där och hålla handen! Idag fick jag för första gången en kram av Joel före jag gick från dagis.

När jag skulle hämta så tog jag nya ryggselen istället för babybjörnen och passade på att testa solskyddet. Tror att det fungerade. Det är ju svårt att se när han sitter på ryggen!

Joel ville gå hem och inte sitta i vagnen så det visade sig att jag tagit med den helt i onödan. Fast Joel fick ju träna på att köra vagn och råkade jag nudda handtaget så fick jag snabbt tillrättavisning.

Ikväll var det dax för mitt livs första föräldramöte. Först var det båda avdelningarna tillsammans och enhetschefen pratade och vi kunde ställa frågor. Lång diskussion kring att barnen får glass vid födelsedagar (det är dock föräldrarna som har med glassen).

Efter det var det bara vår avdelning där alla fick presentera sig och de pratade och berättade lite om verksamheten.

Önskemål om att vi ska märka kläderna och ha med mockasiner/halkstrumpor kom fram. Sen fick vi föräldrar rita och skriva lite tankar och tips kring årets tema “Natur“.

Det är en del att tänka på när man ska ta sig iväg till dagis på morgonen. I fredag insåg jag först på plats att vi borde ha tagit med stövlarna… De hade jag med igår – mycket nöjd – så då gick det finfint att sätta på regnbyxor och stövlar när vi kom dit.

Idag var det ganska kallt på morgonen så Joel fick en mössa (som han själv valde i lördags). Mycket nöjd över att jag kom ihåg mössa!

Det första som händer när vi kommer in på gården är att hans kompis Milo stolt visar upp sina vantar. Suck, klart att Joel borde haft vantar…

Nu ska jag försöka komma ihåg rent örngott när jag hämtar.

Efter att ha stannat hemma två dagar från dagis tyckte jag redan igår kväll att Joel piggnat till och var sig själv. På väg från garaget efter att ha handlat sprang han runt som en galning på lekplatsen tex. Sen sov han hyfsat i natt så vi knallade till dagis i morse. Han blev lite ledsen när jag skulle gå och ville klättra upp i vagnen igen men så kom det lite bollar flygande som barnen lekte med och vips ville han leka istället.

Gick hem och fixade hemma eftersom vi nu bytt städdag till onsdag. Strax före 11 ringer mobilen och det är från dagiset. Joel hade varit lite gnällig så de tog tempen på honom – 38 grader. Vi bestämde att han fick äta lunch och sen skulle jag hämta halv 12. Kändes sådär… Genast kommer tankar på att de säkert tror att jag lämnat honom på dagis trots att han är sjuk osv. Hmm…

Han fick syn på mig genom fönstret så redan i korridoren hörde jag honom säga “mamma, mamma”. Efter en stund kom han ut och vi gick hem. Nu ligger båda grabbarna i sina sängar och sover.

När klockan närmar sig kvart i tre på dagarna stoppar jag ner Simon i babybjörnen och går iväg med tvillingvagnen till dagis. Viktigt att komma ihåg och ta med är Joels lilla ryggsäck där Findus, fusk-Bamse och napp finns sen morgonens lämning. Parkerar vagnen utanför och går in för att hämta Joel. De äter mellis vid halv tre och hinner sällan ut till att vi kommer.

Roligt att få se Joels min när han får syn på mig. Oftast kommer han springande och ger mig en kram. Det värmer!

Sen har jag senaste dagarna gjort det enklare för mig – vi tar med alla grejer ut till vagnen så kan jag först ta Simon ur bärselen och lägga i vagnen. Sen blir det enklare att sätta på skor 🙂 Blir spännande i vinter, fast då är Simon förhoppningsvis så pass stor att han kan sitta på golvet.

På hemvägen vill Joel numera alltid ha sarongen över vagnen och sen ligger han där inne och myser. Jag tror att även Simon gillar “kojan”.

På torsdagen började Joel gråta redan hemma så jag väntade mig det värsta, men han lugnade sig i vagnen eftersom han gillar att sitta i den och väl framme så ignorerade han mig helt totalt istället för att gråta. På något sätt kändes det nästan värre… På fredagen grät han inte heller och då sa han hej då till mig dessutom så han verkar ha fattat hur det funkar nu – åtminstone verkar det så.

Nu får vi se hur det går på måndag efter en helg hemma.

I onsdags blev det oxå gråt vid lämningen men jag vet ju att det går över så det känns lättare och lättare. Efter hämtningen så var det dax att förbereda oss inför kvällens gårdsfest på dagis. Det var knytis och vårt bidrag blev mozarellasallad. John kom hem lite tidigare än vanligt och vid halv 5 var vi på dagiset.

Efter att ha ställt in maten på bordet så började det med att de flesta barnen och fröknarna sjöng för oss en stund. Joel ville först inte vara med eftersom han var lite rädd att vi skulle gå men det lossnade efter en stund.

Simon slocknade och Joel åt glass på hemvägen

Sen var det dax att äta och Joel ville då sitta vid ett helt annat bord än oss. När han spanade in pannkakorna lite väl mycket (finns ju ägg i dem) vid det borde fick han flytta till oss.

Efter maten blev det såpbubbleblåsning och tipspromenad. Det hela avslutades med prisutdelning – alla barnen fick pinnglass.

Joel har gråtit några gånger när jag lämnat nu. Igår på eftermiddagen pratade jag och Joel om det och han har verkligen full koll.

Hejhej mamma. Buhu

Så sa han igår. Jag sa att det är klart att man blir ledsen ibland när man säger hej då men det är ok och man ses ju senare. Mamma kommer ju och hämtar. Då skiner han upp som en sol och skrattar lite.

Så idag när jag sa att det var dax att gå till dagis så kör han samma visa som igår och blir nu nästan ledsen på riktigt. Jag påminner om att jag ju kommer och hämtar sen och då skiner han upp igen. Några gånger på vägen dit säger han hejhej och vinkar lite. Jag pratar om att busa på dagis och han är nöjd.

Väl framme ger han mig glatt Findus, napp och bok för att lägga i hans väska, och hoppar ur vagnen. Då inser han och tar min hand för att jag ska följa med till sandlådan. Jag gör det och leker lite och sen kramar jag honom och säger hej då, ansiktet skrynklas ihop och han börjar storgråta. Jag säger att vi ses ju sen och han hämtar andan och säger “Ja”, men sen gråter han igen.

Jag och Simon knallar iväg och jag hör Joels gråt en bra bit på vägen. Försöker tänka på hur glad han blir när jag kommer och hämtar 🙂