Näst sista delen. Nu dyker det inte upp nya saker utan det knyts istället ihop. Det känns som att det finns ett par grejer kvar att få reda på för att verkligen kunna knyta ihop säcken.

Det är lite dubbelt att följa Christian som man vet gjort hemska saker, men samtidigt få lite insikter i varför han blivit som han är. Det är snyggt gjort. Vi behöver förstå mer kring att allt inte är svart eller vitt, och att vi människor blir som vi blir genom livet vi lever. Men att det faktiskt finns val vi gör som spelar roll. Mycket intressant! Uppskattar att få följa personer i olika åldrar och från olika grupper i samhället. Det är helt otroligt vilken stor skillnad det blivit på drygt 100 år.

Jag ser fram emot sista delen och funderar redan på vilken serie som ska få ersätta denna. 6 augusti släpps den. Den här delen fick faktiskt företräde för en annan jag börjat läsa och det var helt rätt. Två dagar så var den slut.

Några saker landar (ett frieri) även om det byggs upp för att det kommer blir strul så känns det ändå skönt. Andra bygger upp för framtida jobbigheter (en som dör av kniv).

En stor drivkraft i att läsa böckerna är ju faktiskt den röda tråden med att man tycker att Elina har valt fel man. Jag gör allt för att undvika att läsa om innehållet (eller ens titlarna) för kommande böcker i serien för jag vill ju inte råka få reda på det. Jag vill uppleva resan dit.

Gillar att det dyker upp små minnen hos människorna som förklarar lite olika beteenden (den här gången både Simon och Martine).

Nu ska jag nog läsa några fler böcker emellan så det inte blir för mycket av serien. Bra att få längta lite.

Som vanligt när jag läser hennes böcker kan jag inte släppa dem. Idag har jag läst massor på Rafferundorna. Funkar riktigt bra så länge det inte är folk runt.

Den här är fin på många sätt. Familjer är olika och alla har vi olika erfarenheter. Vilka är våra drivkrafter egentligen? Är vi alltid medvetna om det? Tänk att alla faktiskt inte drivs av pengar! Vänskap är fina grejer.

Precis som tidigare lyfter hon saker som händer i livet som man inte kan styra men behöver hantera. Här handlar det om demens. Även klimakterie och ett par andra grejer nämns i förbifarten. Heja!

Den hade kunnat dra ner liiiite på snacket om att det kommer vara så här för alltid, men men. Det gick att skippa till viss del.

Tänk så fint att ha nästa del väntande i storytel. Riktigt nyfiken på hur de hänger ihop faktiskt.

Sjunde boken om Elina och gänget.

Här går flera saker åt fel håll känner jag frustrerat samtidigt som jag är lite splittrad för några saker (Björnar). Rätt ofta tänker jag “jävla snubbar” fast iofs rätt ofta “jävla fruntimmer” inser jag. Fast av lite olika anledningar.

Som alltid så uppskattar jag det sömlösa bytet av perspektiv. Gillar även hur livet beskrivs på den tiden, och hur jag kan känna igen en del men vissa saker ger otroligt perspektiv.

Det slutar (som vanligt) med en cliffhanger och titeln på nästa bok (Branden) ger nog en fingervisning om vad den kommer handla om. Blir nog bara en bok emellan nu tror jag. Känns som att jag skulle vilja få den här serien ur mitt system före jag påbörjar fler. Clara är ju snart över oxå

Sjunde boken i serien om kvinnorna under kriget. Uppskattar verkligen den här serien. På något sätt får man komma så nära känslan av krig. Hur det var. Hur det kändes.

Här får Signe lite utmaningar men som var för sig leder till rätt bra grejer tror jag. Krig och kriser gör något med människor, både på kort och lång sikt. Tycker Denise visar det på ett så bra sätt i sina böcker. Hur det påverkat ett helt samhälle som inte ens var med i kriget direkt.

Kanske känns det närmare nu när vi har så många pågående krig i världen. Smärtan. Hur människor behandlar andra människor, både på fint och uselt sätt.

Längtar till nästa del och hoppas verkligen att det bara blir ett år och inte två som för någon del sen.

Fint att på slutet läsa om hur historien hänger ihop med hennes familjs riktiga historia på lite olika sätt. Gör det ännu bättre.

Bok 33 och nu knyts det ihop ännu mer.

Mycket kring Claras mormor och morfar (dvs Christians föräldrar) och man anar lite vad som kommer dyka upp. Dessutom prästfrun som smider ränker mot Clara.

Slog mig idag att när jag föddes var det 54 år till 1920, och nu är det snart 54 år sen jag föddes. Svindlande. Så mycket utveckling på gott och ont sen dess.

Skulle nästan vara roligt att läsa första böckerna igen när serien är slut för jag har en känsla av att jag har omvärderat en hel del personer. Precis som i verkligheten när man får en större bild av en person så blir den mänskligare (än de förutfattade meningar man ofta har) och lättare att gilla.

Ser fram emot att knyta ihop säcken med två böcker till nu.

Sjätte boken om Elina och gänget för drygt 100 år sen i Norge.

Det slutade otroligt spännande förra boken och det gick snabbt att komma in i den här delen. Vips tog den slut kändes det som.

Gillar verkligen sättet Kate Helen skriver där hon lyckas byta perspektiv mitt i texten, ibland bara ett par meningar. Utan att jag som läsare blir förvirrad. Sjukt imponerande! Det gör att det nästan känns som en film där man får se det från flera olika perspektiv och det ger en bättre förståelse för helheten. Gillar!

Isak är borta, precis som Martines dotter. Jag hoppas att båda får mer fokus framöver. Marie flyttar in som piga på en gård och det känns som att den storyn kan få en del fokus framöver.

Slutet var som vanligt lite av en cliffhanger och det ska inte dröja så länge förrän jag ger mig på nästa del har jag tänkt.

Blev väldigt glad när jag såg att det kommit en fortsättning (något jag önskade) men när jag läste min bloggpost mindes jag ingenting. Hade jag verkligen läst den här? Det räckte dock med ett par sidor så var jag tillbaka på den fantastiska platsen i Onsala hos Nora och Per.

Kan bli galen på att Nora inte vågar prata samtidigt som jag fattar till 100% varför det är svårt att ta snacket. Fint med lite olika personer som får ta plats, i flera åldrar och faser av livet.

Allt är inte vad man tror så det är viktigt att prata om det.

Jag hoppas att det blir en fortsättning för det känns verkligen inte färdigt på långa vägar.

Bok 32 och nu är serien snart slut. I augusti släpps sista delen. Efter en liten transportsträcka tyckte jag den här delen hade lite spänning i sig igen. Vad är det som inte kommit fram?

Det blir fler och fler trådar som knyts ihop och jag gissar att det först i sista boken kommer lösa de stora knutarna.

Det är som alltid väldigt intressant att förflyttas 100 år bakåt i tiden. Särskilt i dessa otroligt udda tider vi lever i just nu. Hjärnan kan knappt greppa nuet så det är skönt att få lite resa bakåt i tiden då det var en annan typ av utmaningar.

Här finns de som är skeptiska till bilen och inte tror att den kommer slå igenom.

Hoppas verkligen på fler delar här! (och när jag kollar så kommer nästa 10 juni!)

Så fint att få följa Penny från stressad storstadsmänniska till något annat och vägen är allt annat än spikrak.

Boken får mig att fundera över hur mycket vi människor går runt och bär på. Rätt mycket tror jag! Att våga öppna upp och prata skulle vara bra för de flesta (alla?) tror jag.

Blir ännu mer sugen på att hitta min plats på landsbygden i någon ort (ser Stjärnåker mer som en ort än stad faktiskt).

Otroligt fint att se hur människor finner varandra. Hur de genom gemensamma mål drar in oväntade människor i sin gemenskap. Hur man verkligen inte vet allt om andra. Rimmar väldigt bra med senaste boken (I never thought…) jag har läst. Tänkte på den en del under läsningen här.

Ett plus för att hon lyfter in en hemmasittare i handlingen. Även om det smärtar när just den säcken knyts ihop lite lätt på slutet. Kanske får den fortsätta på något sätt i nästa del?