På familjens dag i onsdags styrde vi åter kosan mot Södertälje och Tom Tits experiment. Förra gången var det mitt i vintern och utedelen var stängd. Nu var den öppen och solen sken på oss så vi spenderade mer tid ute än inne. Fjärde våningen hann vi aldrig upp till, och vi hoppade även över kroppsutställningen. Vi orkade helt enkelt inte.

Som det lektes! Hade läst om Hillevis besök där så vi hade med ombyten men behövde dem faktiskt inte även om det var nära att bli mycket blött många gånger.

Det märks så väl att barnen börjar bli större nu för det funkar så bra. Resan dit är enkel med en ljudskiva (och nu slipper vi kräk när Simon sitter framåtvänd i framsätet – hurra!), lunchen funkar för de äter och är hyfsat lugna och sen leker de och upptäcker så mycket.

Det lär definitivt bli fler besök här och inte ens Simon kunde längre hävda att han hellre skulle vilja åka till Kaatach.

Höstterminens första familjens dag och vi trotsade barnen (som självklart ville till Kaatach) och åkte till Skansen (Grönan öppnar först 15:00 så här års) i onsdags.

Vi klappade fågelspindel (iaf tre av oss). Vi lekte och gick runt. Joel var mycket imponerad av scenen där Miss Lee hade stått (han fastnade för henne i somras på Allsång på Skansen). Vi åt lunch på Solliden och sen gick vi för att kolla på barnens Skansen och djuren. Som tur var hade vi vagnen med för att sen titta på djur i bur var ingen hit faktiskt. Däremot körde det runt flera arbetsfordon som gjorde saker och som vi istället tittade på.

När klockan närmade sig 15 styrde vi kosan mot Grönan istället och det var en större succé. Vi besökte Pettson & Findus, åkte Farfarsbil (Simon) och Nyckelpigan. Sen köpte de varsin godisstång – Joel blev så glad att han kramade försäljaren (och då kramade även Simon honom). När vi kom över till andra delen av Grönan hörde vi bekanta toner, dansa, pausa och Joel skuttade glatt iväg. På scenen stod Panetoz och övade inför kvällens Rockbjörnen.

Jag och Joel åkte Bläckfisken, där tyvärr Simon var för kort. Joel skrattade och tjöt hela turen och jag mådde inte det minsta illa. Inte ens på slutet då vår vagn började snurra som tusan. Den fortsatte snurra långt efter att karusellen stannat och de släppt upp grinden. Det var till slut några andra som hjälpte oss att få stopp på den så vi kunde kliva ur.

Sen hittade vi favoriten – Lustiga huset. Två gånger gick de igenom och sen var det dax för hemfärd. Det tog inte lång stund för dem att somna, och med rusningstrafiken så fick de sova ett bra tag (40 min att åka hem).

Idag styrde vi kosan till Alby Friluftsgård i Tyresö för att se vad det är för ställe då många pratat om det. Vi packade picknick och barnens badkläder och lite underhållning.

Vi hittade dit utan problem och var inte ensamma där direkt då flera skolor verkade ha hittat dit. Gjorde dock inget för det var så stora ytor. Vi tog oss ner mot vattnet för att börja med pannkakslunchen. Hann bara fram så började det droppa från himlen. Först såg det ut att gå över snabbt så vi satte oss under några träd och åt. Men det gav sig inte så vi tog ett snabbt beslut om att åka till Kaatach istället. Barnen blev inte besvikna.

Väl där hittade de (mest Joel) ett par bröder i ungefär samma åldrar som de lekte med. Oj vad det lektes, jagades (jag var monster), klättrades och kördes bil. Otroligt vad snabbt över tre timmar flöt iväg.

Väl hemma blev det lite tv-soffa och sen pussel och spel. Helt plötsligt börjar det lossna på spelfronten!

Ända sen förra familjens dag så har barnen velat åka tillbaka till Kaatach och de har undrat om utedelen skulle bli klar.

Den var klar!

Oj vad mycket det fanns. Fem timmar försvann snabbt iväg.

Vi körde bil – både inne och ute (!) – lekte i hus, båtar, spelade innebandy, klättarade i nya borgen ute, åkte kana, åkte tåg och flygplan. Ja vi hade helt enkelt fullt upp.

De som driver stället är enormt trevliga och Joel småpratar med dem som om han känner dem väl. Han hade dessutom kvar sitt gamla tre veckor gamla åkband när han skulle få ett nytt, vilket ledde till stor munterhet.

Vi misstänker att detta är en ett ställe som vi kommer återvända till många gånger.

I onsdag var det återigen familjens dag. Barnen ville till sitt favoritstället Kaatach i Tyresö och köra elbilar. Nära och enkelt så det blev det!

För första gången kunde Simon nu köra elbilen själv. Vilket lyft. Oj vad han körde, och körde. Vi var inte helt ensamma, men nästan. Simon zoomade dock in på en annan förälder som han körde efter. Tydligen var Simon polis och den där pappan en tjuv. Såg otroligt roligt ut när han hängde 2 meter bakom och såg lurig ut.

Joel gick i vanlig ordning omkring och pratade med alla besökare och de som jobbar där och båda barnen var också mycket intresserade av snickarlaget som arbetade utanför med en utbyggnad. Tydligen ska en utomhusdel bli klar närmaste veckan.

Vi åt lunch, fikade och lekte massor. Alla var mycket nöjda med dagen.

I onsdags var det återigen dax för familjens dag. När vi frågade barnen vad de ville göra så föreslog de något lekland. Eftersom det är kul att testa lite olika lekland så kollade vi upp Heron City och bestämde oss för att dra dit.

Vi inledde dock med bio först, fyra kortfilmer med Alfons. Perfekt längd! Barnen älskade popcornen mer än filmen tror jag. Nästa gång får det nog bli en stor istället för en medium som denna gång.

Sen vidare till leklandet som var klart mindre än de vi varit på tidigare men oj vad det lektes. Att det bara var vi och tre till där gjorde det till en trevlig upplevelse.

Lunchtid passerades en aning och när det började kinkas så åkte vi en rulltrappa ner och lunchade på McDonalds. Sen lite lek utanför och så till Toys R Us för att handla lite presenter till kalas framöver, en kortis in på Stoff & Stil och vidare till IKEA. Där fikade vi, barnen lekte och så handlade vi lite. Barnen fick en korv efteråt för att orka hem. Den somnade de gott på i bilen och vi passade på att åka förbi Farsta och köpa en sista (?) kabel till ljudmodulen.

Alla var helt slut när vi väl landade hemma.

I onsdags var det dags för Familjens Dag igen. Denna dag hade vi bestämt oss för att ännu en gång besöka Junibacken. Eftersom vi tar ledigt en dag mitt i veckan brukar även de mest populära ställen vara relativt folktomma, vilket passar oss utmärkt. Förra gången på Junibacken var det mycket lugnt och skönt.

När vi kom till parkeringen var där lite mer bilar än väntat men inget vi direkt tänkte på. När vi närmade oss entrén var det kö utanför, men vi tänkte att det nog bara var för att det precis skulle öppna. Väl inne gick vi direkt till sagotåget som precis som förra gången var en höjdare (och mindre läskig). När vi kom ut i lokalerna igen var där människor överallt. Joel och Simon sprang omkring som små skottspolar och pillade på allt. Först Villa Villekulla, sen i den helt omgjorda avdelningen med mestadels Skrotnisse-miljöer. Otroligt välgjort och barnen sprang omkring överallt.

Det var inte bara det faktum att det blev mer och mer människor helatiden, utan också att nästan ingen talade svenska. Många pratade finska men mest lät det som ryska. Susanne frågade någon i personalen till slut och det visade sig att ryssarna hade några lediga dagar och det hade kommit massor ryssar – t o m så de var förvånade. Dock, det som förvånade oss mest, var att det var ännu “värre” på helgerna…

Efter att ha varit i alla avdelningar och köpt lite onödiga prylar i souveniraffären kände vi att  det var dags att tacka för oss. Denna gång slapp vi rusningstrafiken, då vi åkte hem lite tidigare än vanligt.

Ett besök på Bauhaus (Joel följde med mig in och Simon sov med Susanne i bilen) blev det en drive through på McDonald’s och sen en filmkväll med Ice Age, som jag sov mig igenom för andra gången.

Vi hade fått tips av kompisar om att detta lekland var värt ett besök, så efter en soft morgon så styrde vi kosan norrut mot Lek & Bus i Infracity.

Vilket ställe! Stort, rent, roligt, tyst (!), genomtänkt – ja helt fantastiskt. Sen att det var vi och typ två familjer till på 4200 kvm gjorde det ju inte direkt sämre. Joel rusade runt som en tok i en timme utan att stanna i princip. Upp och ner, ut och in, hit och dit. Vid något tillfälle när han rusade förbi mig sa han att det var fantastiskt roligt här.

Simon har blivit så pass stor att han klarar av de flesta saker men behöver ha någon som är ganska nära. Joel finns det inte en sportsmössa att man hänger med.

De hade en fantastiskt stor hoppborg som funkade utmärkt även för vuxna och där hade vi enormt roligt ett par gånger. Vi hann äta lunch och oxå, plus en hel del fika. Barnen behövde ju faktiskt vila ibland. En liten del där man kunde cykla gillade barnen oxå skarpt. Vulkanen man kunde klättra på vid ingången klarade de inte hela vägen upp men Joel var väldigt nära. Studsmattorna testades, piratskeppet med sina kanoner lekte vi med. Men klart roligast var att klättra runt i alla gångar och upptäcka i “labyrinterna”.

Båda slockande i bilen på hemvägen, men var ändå trötta på kvällen.

På årets första familjens dag styrde vi kosan mot Naturhistoriska museet. Tog i lite extra med parkeringstiden tyckte vi men det visade sig att det blev nästan fem timmars besök.

Både lunch och fika intogs. Joel gick alldeles själv och handlade glass. Stor kille nu.

Först på slutet märktes det att de var trötta. Känns otroligt skönt att de båda nu pallar en aktivitet utan att behöva sova. På hemvägen somnade de dock snabbt i bilen. 🙂

Oj vad mycket att titta på. Några favoriter var valen man kunde gå in i och grodan man kunde klättra på. Joel sprang säkert flera kilometer, och Simon kanske hälften av det. Vi blev helt matta bara av att hålla koll på dem. Härligt med sån glädje dock! 🙂

Favorit i repris. När Joel fick sin Familjens-dag-bok så pekade han på bilderna från Kaatach tidigare i år så vi slog till med ett nytt besök där. Vi softade lite på morgonen och njöt av ledighet mitt i veckan. John satte vinterdäck på cykeln och sen drog vi. Fast vi inledde med lunch på McD.

Barnen rusade runt som galningar på leklandet, mycket nöjda med val av plats. Det var lugnt och alldeles lagom mycket folk.

När vi fikade berättade Joel om allt möjligt för tjejen i kassan. Han handlade även helt själv en vända vilket gjorde honom mycket stolt. Simon behöver mindre och mindre konstant övervakning på såna här ställen.

Bilarna var precis som förra gången jätteroliga att köra runt i 🙂

Dagen avslutades med mingel på vårt jobb som har julfest. John gick på middagen och jag och barnen åkte hem.