På fredagarna är det lunchcross på jobbet. I fredags morse när det var -12 och snön började yra ner så kändes det lagom lockande.

Jag och Åsa var de enda deltagarna som svidade om när lunchen närmade sig och trotsade vädret.

Som vanligt var det alldeles underbart! Visst var det säkert -8 och det blåste lite och snöflingor virvlade runt, men solen orkade titta fram och efter lite joggning ner till förbi Eriksdalsbadet så var vi alldeles lagom varma. Vi körde lite knäböj, mountain climbers, armhävningar mot räcke och utfallshopp, avslutade med en tabata på plankan.

Träningsvärken infann sig på lördagen vill jag lova. Underbar vana det där med fredagscrossen!

Sen ett år tillbaka ungefär kör vi crossfit på fredagslunchen på jobbet. Jag knåpar ihop något enkelt utomhuspass och så joggar vi ner till en gräsmatta vid vattnet.

Jätteskönt att få träningen avklarad på lunchen, helt underbart att få komma ut i friska luften och få lite sol – eller iaf lite ljus.

Tidigare har vi som mest varit 5 personer, men idag slog det till och vi var 7 stycken som joggade iväg. Passet bjöd på knäböj, burpees (såklart), armhävningar, hopp över “stenar”, löpning och sen en avslutande tabata med lite valfria övningar (utfallshopp var basen men man fick blanda med situps (=blöt rumpa), eller jumping jacks).

Vi får se om vi lyckas få ihop lika många, eller kanske fler i höst/vinter!

I fredags var det årlig konferens med jobbet. Planen var att vi båda skulle gå, men Simon fick feber dagen innan, så jag stannade hemma eftersom Sue hade lite presentationer.

På förra årets konferens fick alla anställda som varit på företaget mer än 10 år en Ipad. Sue var en av dem, och “paddan” har varit till stor glädje för barnen. I år var jag en av dem som passerat 10 år, och fick därför en Ipad 2. Ett fantastiskt företag man jobbar på! 🙂

Tvåan är tunnare, lättare och snabbare. Den har också kamera och att “video-skypa” är klockrent. Inte helt friktionsfritt att sätta sig in i Apple-världen eftersom jag aldrig använt någon av deras prylar förut, men det känns mer som en utmaning än ett problem. Fortfarande oklart om barnen kommer att få använda den…

Igår var det dax för andra lunchpasset på jobbet. Den här gången var vi fyra (Ted, Åsa, Helena och jag) som gav oss iväg. Största skillnaden från förra veckan var vädret. Då hängde regndropparna i luften.

Igår var det alldeles ljuvligt höstväder. Solen sken från en blå himmel, luften var sådär härligt klar och en del träd börjar skifta i fina höstfärger. Sen körde vi ett pass 21-15-9 där man först gör 21 repetitioner av övningarna, sen 15 och sen 9. Det blir jobbigt trots att det går rätt fort. Vi körde samma övningar som förra veckan, dvs burpees, push-ups, sit-ups och squat.

En härlig energikick var det och effektiviteten var grym på eftermiddagen. Dock känns det i benen idag eftersom jag körde ett crossfit-pass på måndagkvällen…

Tre peppade Cambioaner blev det som stack ut på lunchen. Vi hade turen på vår sida för det hade slutat regna. Vi joggade ner förbi Eriksdalsbadet och hittade en bra gräsplätt där vi ställde oss. Körde lite lättare uppvärmning där vi gick igenom dagens övningar (burpee, pushup, situp, squat).

Av en crosskompis så hade jag fått tips om att ladda ner mp3-filer med ljud för att kunna köra en WOD med Tabata. Kort kan man säga 20 sek träna, 10 sekunder vila gånger fyra per övning. Fördelen med den här typen är att man kör sitt eget tempo men vi slutar ändå samtidigt.

Det var ganska blött i gräset men Åsa och Per höll god min och jag tror att båda tyckte att det var tillräckligt jobbigt för att hinna träna på lunchen. Stack iväg 12:05 och var tillbaka 12:45 – det går alltså att byta om, träna, duscha och klämma i sig mat på en timme, även om det är skönare att ha lite mer tid på sig givetvis.

För någon vecka sen kläcktes idén på en fika att vi skulle köra crossfit på lunchen. Sagt och gjort. Jag mejlade ut till kontoret och frågade vilka som ville haka på, de som svarade fick sen en inbjudan till lunchen idag. Ett första testpass.

Igår var det cross på Flex så jag hängde mina byxor på tork, brevid högen med kläder jag skulle packa ner. När står i rulltrappan på väg ner till t-banan så slår det mig att jag inte har något minne av att jag packade ner byxorna före frukost. Visst var det så, byxorna hänger kvar hemma.

Orkade givetvis inte vända hem, men brottades med det eftersom jag har möte 10-12 och således inte heller kan köpa några före. Som tur är ska Per vara med och han är inte riktigt lika morgontidig – dock smalare än mig – så han fick sms-fråga om han kunde låna ut byxor.

Nu har jag ett par byxor på rummet som bör passa. Nu behöver det bara sluta regna så att vi kan vara ute som tänkt. Mobilen är dessutom laddad med ljudeffekter! 3-2-1-go!!