Idag var det dags för det där högskoleprovet som jag övat en del senaste veckan. Fick tips om minnesmästaren Jonas hpakuten (som nu verkar nere?) som både jag och Joel kört med senaste kvällarna.

Det har verkligen gått upp och ner för. Tyckte jag fattade massa matte i torsdags kväll bara för att igår kväll återigen känna mig som ett frågetecken.

Idag var det tyvärr en hel del frågetecken kvar och på en provdel hade jag tidsbrist och missade att fylla i svar på två frågor.

Istället för att gissa när jag gjorde det senast så plockade jag fram pärmen och kollade. Har tydligen gjort det 4 gånger.

• november 1992: 1.5 (120/148) – 52707 deltagare
• april 1993: 1.7 (128/148) – 79 713 deltagare
• oktober 1993: 1.6 (122/148) – 54 130 deltagare (firade tydligen födelsedagen så här)
• april 1998: 1.7 (101/122) – 75 692 deltagare

Vi kan ju säga som så att jag är rätt säker på att jag inte kommer slå mina tidigare resultat.

Nåja, roligt att få hänga med Joel och en av hans kompisar. Faktiskt även en förälder till en av deras tidigare klasskompisar. Vi skrev båda på Skarpnäcks skola i Kärrtorp och det var alldeles fullt av ungdomar. Kände mig lite smått gammal.

Säkerheten har ökat kan man lugnt säga. Provledare hade ett helt manus att läsa innantill och det var exakt samma information inför varje pass – det var fem pass.

I provet ingår två kvantitativa och två verbala delar, plus en utprovningsdel (så man får tre av ena sorten). Man vet inte vilken som är utprovningsdel men redan efter första passet så insåg vi att det var första passet för kompisar till dem hade fått kvantitativt och vi hade verbalt – när det är det riktiga har alla exakt samma samtidigt.

TUR för den var sketasvår.

Verbal, verbal, kvantitativ, verbal och kvantitativ. Första kvantitativa tog tid för mig så på diagrammen hann jag inte klart. Därför läste jag snabbt som fasen på den sista verbala och var klar en kvart före och fick bara sitta och glo. Telefoner måste ligga i väskan bak i rummet – avstängd. Sista kvantitativa började jag med diagrammen och hann precis klart i tid. Snacka om puls när de säger 5 minuter kvar och man då ska fokusera och tänka. Omöjligt.

Nu känns det skönt att slippa plugga även om det har varit roligt att väcka massa insomnad kunskap till liv. Trodde ärligt att jag hade bättre koll. Undra vad mer jag tror att jag kan men har glömt?

27 maj får man tydligen svaren även om facit kommer på onsdag. På den gamla tiden fick man ta hem frågehäftet så man kunde rätta, nu samlas allt in och man vågar knappt andas.

Kanske testar jag igenom 10 år?

På 90-talet när det begav sig gillade jag att göra högskoleprovet. Var dock usel på orden (som då var en större del). I höstas gjorde Joel det och när det var dags att anmäla sig för vårens slog jag till och anmälde mig.

För någon vecka sen började jag träna lite och letade upp gamla prov för att öva på. Jösses. Det gick verkligen inte bra. Orden klarade jag galant men resten.

Så idag har jag och Joel övat. Jag prickade orden och även läsningen tror jag. Skärpte mig från när jag testade förra gången.

Matte och logik däremot. Hujeda mig. Minns ju typ ingentind. Roten ur? Upphöjt till? Pytagoras sats? Joel fick berätta hur han tänkte på typ 10 tal eller så.

Nu siktar jag in mig på onsdag kväll då jag har tid att plugga lite till. Fokus blir matte och logik-delarna då så att det sitter.

En av de första grejerna på årets skojigheter gick av stapeln ikväll. Ljusstöpning! Fick det i födelsedagspresent av Joel så det var han och jag som åkte dit (jag betalade – det var sällskapet jag fick <3). Vi tog bilen in till söder där lokalen ligger.

Otroligt bra tre timmar! Skön stämning både med människor och i lokalen. Sjukt bra uppstyrt. Vi hade valt ett paket där man fick 30 ljus (10 x tre olika längder) och ett grenljus. Det ingick dessutom lättare middag. 6 personer var vi och hon som har stället.

Vi doppade förepreppade ställningar i tre omgångar med pauser emellan så ljusen skulle svalna lite. Sen fixade hon bort extradelarna när vi käkade. Vi fick klippa loss och så ingick det att färga  10 ljus. Mycket inspirerande! Samtidigt svårt. Det ser lätt ut när hon visar och förklarar och sen ska man själv komma ihåg rätt vinkel, hastighet etc. Omöjligt så det blev en del garv.

Grymt nöjd med min present!

I höstas började Joel prata om att han ville sy saker i läder. Kanske en plånbok. Vi hade en del grejer hemma och fyllde på med lite till grejer och tänkte köra på höstlovet. Vips var det jullov och första halven jobbade Joel mest (och firade jul) men igår fick vi tummen ur. Satt flera timmar i köket. Klurade, testade och skapade.

Hur mysigt som helst!

Han jobbar på ett pennskrin och jag ville testa att se hur man kan göra en väska (typ) och kanske faktiskt förvara lädergrejer i den.

Idag fixade jag klart handtagen och nu är den klar. Supernöjd! Kanske mest med att jag faktiskt fick till att pyssla (med Joel!). Ska verkligen prioritera detta under 2026!

I lördags drog jag och Joel på julmarknad. Hade sett en jag följer på insta tipsa om den och Joel tyckte det lät kul. Vi kom i rätt tid tror jag för när vi gick var det kö in (det kostade att gå in) men ändå galet mycket folk så det var lite tålamodsprövande att tränga sig runt.

Fanns massa superfina roliga saker men priser därefter (helt ok såklart för de måste ju kunna dra in stålar) så man köper inte hur mycket som helst.

Under hösten har Joel och ett gäng vänner försökt få till en pokerkväll i månaden. I fredags samlades de här hos oss och då fick Raffe glatt hänga på övervåningen med John/Simon.

Själv satt jag uppe och tog i kapp lite jobb/plugg då jag gör lite för mycket annat dagtid. Underbart att lyssna på snacket.

När barnen var små hade vi kompisar här mest hela tiden. Sen kom Raffe, och framför allt pandemin, hemmasitteri och sånt vilket har resulterat i att det nästan aldrig är någon här.

Men nu så!

Känns roligt att ha fått träffa Joels vänner lite mer i höst – både på hans 18-årsfest och när jag kört dem (innan Joel fick körkort och då övningskörde för då behövdes jag ju).

I onsdags drog Joel in till stan för att träna med parkourvänner (de är i Engelbrektshallen och kör volter etc). Han har gjort det ett antal år och jag har oftast åkt in och hämtat. Sen har han övningskört hem. Det slutar nämligen ganska sent.

Den här gången tog han bilen själv!

Han skickade en bild på parkeringskyltarna och ringde upp för att kolla. Vi var överens om att det var gratis att parkera. Det höll på 20-22.

Eftersom vi brukar vakna rätt tidigt så går vi och lägger oss rätt tidigt. När vi ligger och läser ringer Johns mobil. Okänt mobilnummer. Bäst att svara för man vet ju aldrig.

Någon börjar prata om bil och garage. John blir förvirrad. Sen inser han att det är vår bil han pratar om, och att den står parkerad framför någon typ av garageport. Snubben är inte superglad och snackar om att bogsera bort bilen. John förklarar att det är hans son som är i stan och att han ska kontakta honom och se till att han flyttar bilen. Lovar att sms:a.

Han ringer Joel. Ingen svarar och han kommer till svararen. Ringer ett par gånger till. Messar snubben att vi fortsätter försöka nå honom. “Ni får en kvart”. Det är då ca 30 minuter tills träningen är slut…

Vi provar båda. Testar sms. Testar messenger. Testar discord. Pulsen hög. Jag provar att ringa ett nummer jag hittar till Engelbrektsskolan (minns att Joel snackat om någon vaktmästare som de sett ibland och hoppas) men inget svar.

Efter ca total 20 minuter tror jag så svarar äntligen Joel. John ger skarpa instruktioner om att direkt bege sig ut och flytta bilen.

En kvart senare ringer Joel upp. Ingen snubbe var där och han förklarar att det faktiskt inte var så tydligt utmärkt med garageporten (ska be honom ta en bild nästa gång). Han hade dissat flera platser pga just skylt om garageport.

Jag som trodde jag skulle sova vid 21.30 hade fått upp pulsen så jag var vaken till typ 23. Det är så man får många böcker lästa…

Vid 20 i 6 när vi var mitt i matlagningen visade det sig att Joel skulle på maskerad hos en kompis (18-årsfest). Han var på en annan fest igår och trött och bakis idag så han hade inte riktigt planerat så mycket.

Han kom på en figur som skulle funka med en blå tröja från mig och en vit skjorta från John. Men han behövde blått hår. Han googlade lite och det fanns en butik i Gallerian som hade och som hade öppet till 19.00.

Maten blev klar och vi käkade. Jag sa att jag kunde köra honom (vi har infört regeln att är man bakis så får man inte köra) och sen kunde han ta tunnelbanan till Hagsätra.

Vi drog 18.25. Tog knappt 20 minuter och jag släppte honom utanför, gjorde en u-sväng och åkte runt kvarteret och då ringde Joel. Han hade kommit på att presenten låg kvar hemma… Så jag gjorde en u-sväng till och körde tillbaka och plockade upp honom, gjorde u-sväng och körde hem. Erbjöd mig att han kunde springa in och hämta presenten medans jag väntade och att jag sen körde honom dit. Enkelt val.

Så typ två timmar efter att vi lagade mat var jag hemma igen.

Tänker att det är bra att vara snäll och ställa upp.

Ikväll drog Joel iväg på sin första biltur på egen hand. Han drog och tankade.

Otroligt lyxigt!

Jag mötte sen upp så att vi kunde åka tillsammans till Ica Maxi i Haninge och handla. Frågade om det var en skön frihetskänsla och möttes av ett enormt leende. Minns själv känslan.

Idag var det dags. Joel körde till uppkörningsplatsen i Farsta och jag drog och handlade. Sen åkte jag tillbaka och ställde mig och väntade.

20 över 2 var det en mängd bilar som kom tillbaka och jag tyckte mig ana Joel i en av dem. Tog en bra stund tills jag såg honom komma gående. Svårt att avläsa kroppshållningen men så vinkade han och gjorde jublande rörelse.

Vi firade med tårta!

Vi har som jag skrivit om fört statistik. Med reservation för att vi missat något så kommer lite statistik.

• Runt 102 timmars övningskörning
• Vilket ger ett snitt på 7,9 min per dag (under de 772 dagar han fått övningsköra)
• 11 körlektioner
• 106 tillfällen med mig
• 36 tillfällen med John

Så en dryg månad efter teoriprovet kan även körprovet bockas av! Snabbt jobbat av Joel – 1 månad och 11 dagar efter födelsedagen. För mig var det 1 månad och 21 dagar.

John ringde Trygg Hansa och utökade försäkringen så att den nu inkluderar förare under 24 år.