I onsdags drog Joel in till stan för att träna med parkourvänner (de är i Engelbrektshallen och kör volter etc). Han har gjort det ett antal år och jag har oftast åkt in och hämtat. Sen har han övningskört hem. Det slutar nämligen ganska sent.

Den här gången tog han bilen själv!

Han skickade en bild på parkeringskyltarna och ringde upp för att kolla. Vi var överens om att det var gratis att parkera. Det höll på 20-22.

Eftersom vi brukar vakna rätt tidigt så går vi och lägger oss rätt tidigt. När vi ligger och läser ringer Johns mobil. Okänt mobilnummer. Bäst att svara för man vet ju aldrig.

Någon börjar prata om bil och garage. John blir förvirrad. Sen inser han att det är vår bil han pratar om, och att den står parkerad framför någon typ av garageport. Snubben är inte superglad och snackar om att bogsera bort bilen. John förklarar att det är hans son som är i stan och att han ska kontakta honom och se till att han flyttar bilen. Lovar att sms:a.

Han ringer Joel. Ingen svarar och han kommer till svararen. Ringer ett par gånger till. Messar snubben att vi fortsätter försöka nå honom. “Ni får en kvart”. Det är då ca 30 minuter tills träningen är slut…

Vi provar båda. Testar sms. Testar messenger. Testar discord. Pulsen hög. Jag provar att ringa ett nummer jag hittar till Engelbrektsskolan (minns att Joel snackat om någon vaktmästare som de sett ibland och hoppas) men inget svar.

Efter ca total 20 minuter tror jag så svarar äntligen Joel. John ger skarpa instruktioner om att direkt bege sig ut och flytta bilen.

En kvart senare ringer Joel upp. Ingen snubbe var där och han förklarar att det faktiskt inte var så tydligt utmärkt med garageporten (ska be honom ta en bild nästa gång). Han hade dissat flera platser pga just skylt om garageport.

Jag som trodde jag skulle sova vid 21.30 hade fått upp pulsen så jag var vaken till typ 23. Det är så man får många böcker lästa…

Sen årsskiftet har jag varit otroligt glad att jag är frilansare och styr mina dagar själv. Båda uppdragen jag har är dessutom väldigt flexibla. Det är lite många puckar i livet just nu så jag har verkligen inte jobbat heltid. Alltid skönt att lista sånt här för då landar jag i det.

• Dödsboet (boupptäckning, sälja hus/bil, säga upp saker, vapenskåp etc) har tagit en hel del tid i anseende och det är många saker som är lite kluriga, och som dyker upp lite från höger. Oftast bara att beta av dock, men det tar tid.
• Simon har haft en tuff höst/vinter och där gör vi lite saker kring det. Skolan erbjuder nu dessutom två digitala lektioner (som jag är med på) så även det tar tid.
• Ska försöka få ihop någon slags slalomåkning med främst Simon men kanske även Joel eller hela familjen.
• Kursen jag går har seminarium imorgon (där har jag dock just nu taggat ner mitt engagemang med kursuppgift) och nästa vecka kursträff i Borlänge igen.
• Vi har pratat om att åka iväg på något på delar av sportlovet, jag och Simon är sugna på en vårresa så som Hamburg förra våren.
• Vi har eventuellt ett intressant hus på gång i Dalarna. Iaf så pass intressant att jag kommer åka på visning när jag är i Borlänge nästa vecka. Tar en del hjärnkapacitet 🙂
• Vi har tagit ner julbelysning inne (inte Simons rum inser jag nu dock) och samlat en del pynt men inte lagt det i lådor och tagit upp på vinden (lådorna trängs i hallen just nu – intalar oss att det blir så otroligt skönt och stor plats sen när vi tar upp dem).
• Jag har två uppdrag som rullar på och jag har två andra på ingång men som tur är dragit ut på tiden lite så vi får se om de ens landar.
• Har en certifiering som går ut i början av februari där jag behöver göra ett onlinetest så snart det går. En timme bara men jag bör vara lite pigg och skärpt 🙂
• Sen är det såklart vardagen med Raffe, middagar (och luncher för oftast 3 personer) och sånt där som ska hanteras.
• Plus, icke att förglömma, jag driver ett AB och ska nu göra första momsrapporten och ett årsbokslut (tacksam för att jag signat en redovisningskonsult så jag får hjälp med mycket kring detta).
• Se till att ena baklampan på bilen byts (slutade funka dagen före vi åkte till Fränsta…).
• Skicka tillbaka routern (oanvänd) till Telia efter bredbandsbytet. John har packat den.

Inte undra på att det är lite fullt i mitt huvud faktiskt.

Har försökt hitta saker som stressar mig och förändra till det bättre. Inte helt lätt alltid. Att förstå vad det faktiskt är som stressar. Både privat och på jobbet.

På jobbet har det varit en lång resa från att jobba med personer som tagit mycket energi till att omge mig med energigivare istället. Vissa saker har varit medvetna beslut (driva ett eget team på det sätt som jag tror på) andra har slumpat sig på vissa sätt.

Privat ändras det ju med tiden på olika sätt med olika faser, men jag kan se några som gjort att min stressnivå gått ner.

• Städhjälp. Att ha städhjälp är fantastiskt på många sätt. Känslan av att komma hem till ett rent hus är grymt skön. Dock innebar det att vi varannan söndag skulle röja. När pandemin slog till innebar det dessutom att vi behövde befinna oss på annat ställe helst. När Simon slutade gå till skolan så blev det ytterligare en faktor att ta hänsyn till och vi hängde på ett fik. Så stängde de på måndagar och vi snackade med städfirman. De kom sen två personer så det gick fortare men vi fick ju flytta runt i huset under tiden. Raffe behövde dessutom vara någon annanstans. Sen december kör vi själva och det är oerhört skönt att inte behöva ha med den parametern i planeringen. Det är tillräckligt ändå. Sparar en del pengar dessutom.
• Trimma Raffe är en annan sak som stressade mig. Först att boka (hon som gjorde det var inte världsbäst på att svara och jag hatar att tjata). Sen var det själva besöket. Både att Raffe hatade det och darrade som ett asplöv i bilen dit och att jag fick sitta i bilen och jobba i 2 timmar. Hela situationen var jobbig. Nu klipper jag själv när jag vill och det blir ingen stress för mig, eller för Raffe. Nu har vi dessutom tjänat in klippapparaten jag köpte!
• Tvinga Simon till skolan. Det här är en stress som funnits med mer eller mindre sen han började på förskolan. Att släppa den har varit underbart. Även om det hela såklart påför vissa andra stresstankar och annat som behöver göras så är det en befrielse.

Finns säkert fler saker men dessa har jag tänkt på senaste tiden att det har gjort en stor skillnad i mitt liv.

Ledighetens faster – så kallade Underbara Clara ett inlägg i sommar och jag läste med igenkänning. Hon delar upp ledigheten i ett antal faser och jag listar här min egen tolkning av det. När jag tolkar mina lediga veckor i vilken fas de var så inser jag direkt att det var en nödvändighet att ha sommarlov…

Inledande fasen
Den fas där man fortfarande har tempot uppe. Betar av i hög takt och det känns som att en kommer hinna hur mycket som helst.

Skulle säga att hela första och andra veckan i sommar låg här.

Mellanfasen
När det är slut på orken, lusten och allt verkar så jobbigt. Både det som behöver göras hemma men även jobbet känns oerhört avlägset och trist. Inget blir påbörjat, inget känns riktigt roligt.

Hade vi inte varit iväg så hade nog den här fasen kommit under andra veckan, men helt klart tredje även om jag lyckades fixa en del och vi drog iväg på husbilssemester där orken faktiskt inte riktigt fanns men det ändå var lite lagom då vi åkte runt.

Sjätte och sjunde veckorna låg helt klart här. Under åttonde började jag känna lite lust till saker och ting.

Slutfasen
När lusten att göra börja dyka upp igen, när det inte känns som att bestiga ett berg att göra saker.

Här dök jag in i vecka åtta skulle jag säga. Helt klart vecka nio och även scoutveckan.

Å ena sidan känns det som att jag gör massa saker, å andra sidan som att jag inte alls gör så mycket utan slöar ganska mycket och inte orkar ta tag i saker.

Har funderat en hel del på hur det kan kännas så.

• Jag tränar inte, men går på ganska många promenader.
• Vi handlar i princip allt på nätet (eller i anslutning till jobbet) och får om det går hemleverans.
• Vi har städ varannan måndag och däremellan ligger vi rätt lågt. Vi har under åren fixat en hyfsad bas (även om vi har för mycket grejer egentligen, eller för liten bostad?)
• Jag är inte särskilt fåfäng så fix av mig själv är ett minimum
• Kollar inte särskilt mycket på tv (utöver det vi tittar på tillsammans)
• Lyssnar inte på radio/poddar (även om jag skulle vilja)
• Lagar en del mat men får matkasse från Linas/Middagsfrid varannan vecka, och ingen är matnörd så vi håller det enkelt (och tråkigt?)
• John diskar (och lagar oftare mat än mig) och jag sköter all tvätt – dvs inget bråk om vem som gör vad och bådar sköter sina sysslor exemplariskt
• Barnen gör inga läxor (i princip) – kan vi prata länge om
• Jag passar på att fixa med Raffe när vi kollar på serie
• Jag läser knappt – kanske lite innan jag somnar
• Jag ägnar tunnelbanan åt att hålla koll på sociala medier, och även ibland när vi kollar serie (fast nu stickar jag oftast när jag inte meckar med Raffe)
• Barnen ägnar extremt mycket tid åt skärmar (nu lite mindre datorskärm iaf) och eftersom vi kollar på serie så har vi gett upp läsningen (tyvärr!!)
• Vi lägger oss i princip alltid före 10 och vaknar vid 6
• Barnen har få aktiviteter. Scouterna där vi varit alla tre, sen går Joel på parkour
• Vi umgås knappt med andra som familj (hur gick det till?) utan jag passar på att träffa vänner över lunch, promenad eller på något event eller aktivitet.
• Har mitt sociala liv (typ) på sociala medier (bloggen, instagram, facebook, etc)
• Vi har gjort de stora renoveringarna som behövs
• Vi har inte släkt/familj nära – utan åker till dem koncentrat under ett par dagar
• Vi är inte personer som gillar att gå ut och käka
• Vi hejar inte på något lag eller tittar särskilt mycket på sport (liiiite trist ibland men glömmer bort)
• Gör inte avancerade måltider, egen musli, bakar eget bröd eller liknande – kanske testar någon gång men enklare att köpa
• Har flexibla jobb
• Är sällan sjuka (peppar peppar)
• Pysslar inte längre typ. Senast jag sydde något var väl i september förra året och även om viljan finns där (även sakerna) så blir det sällan av
• Har fixat bra rutiner kring viktiga papper, beställningar och allt sånt
• Har min bujo för att skaffa kontroll på det som händer och sen behöver jag inte fundera. Plus vår familjetavla

Så här års är det ju lätt att tro sånt när det händer mycket på många fronter, så givetvis ville jag göra testet. Vissa frågor hade jag nog gärna svarat nja, på men det var ja eller nej som gällde. Kändes lite överraskande att 58% tycker det är viktigt att ett perfekt hem. Say what? Fast det beror ju på vad man menar med perfekt iofs…

Du fick 9 poäng av 29 möjliga!

Av 25 512 som tidigare gjort testet fick du högre poäng än 4901 (19%)

Är du i riskzonen?