Det är viktigt att lära barn om eld. Barnen har sedan de var ganska små fått tända ljusen med tändstickor – givetvis med övervakning av oss. Vissa perioder har de inte velat eller vågat, andra har de med glädje tänt.

Igår frågade jag om de var redo för ett trick med ljus. Ett som man måste vara lite försiktig med såklart. De var redo. Jag frågade om de trodde jag kunde dra fingret genom ljuslågan. De sa nej.

Jag drog fingret genom lågan. De gapade. Jag drog en gång till, och lät lite som att det gjorde ont. De tittade på mig, jag skrattade.

Frågade om de ville prova. Joel var först ut och blev mäkta imponerad när han vågade och insåg att det faktiskt inte gör ont utan man “känner” lågan på något konstigt sätt.

Simon var lite mer tveksam men till slut vågade han. Idag när vi åt lunch ville han prova igen. Då passade jag på att fotografera honom.

När vi var på IKEA använde jag mantrat inte köpa ljus när vi gick förbi alla fina ljus. Det var bra för idag gick jag igenom de ljus vi har hemma. Hittills har vi förvarat dem i badrummet nere (eller snarare tvättstugan) men inför badrumsrenoveringen så vill jag flytta dem till hobbyrummet. Så idag när John och grabbarna var och fiskade tog jag mig i kragen.

Vi kan sammanfatta det så här. Vi har ljus så det räcker ett tag.

Idag när jag och Joel gick från förskolan till skolan och klockan var före 8 så såg vi solens strålar.

Helt underbart är det nu när ljuset kommer tillbaka. Det har varit saknat.

Att det sen varit mulet under januari, mestadels iaf, har inte gjort saken bättre.

Idag har vi plockat ner julsakerna från vinden. Barnen går igenom och hittar lite olika saker.

Joel hittade änglaspelet och byggde ihop, och testade en snabbis.

Till middagen så släckte han de tillhörande ljusen ganska snabbt och drog dit ett av våra hemstöpta. Först undrade vi vad han höll på med men sen förstod vi.

Änglaspelet körde igång med full fart!

Barnen ville verkligen dekorera ljusen som vi gjöt i onsdags så efter middagen igår plockade jag fram pennorna.

Det gick snabbt. Simon tryckte ut och gjorde små konstverk, tills han var nästan klar då han började smeta ut det hela. Joel smetade från början, en i taget.

En fördel när hösten kommer är att mysfaktorn går upp.

Helt plötsligt är det ju faktiskt så mörkt att man behöver tända lite ljus.

När någon sen fyller år och man får äta tårta blir det ännu bättre. Här var det John som fyllde år.

Simon tog halva tårtan men åt sen en bråkdels bråkdel.

Simon är just nu den som helst vill tända ljusen och jag gillar att låta dem få prova på. Känner de värmen så vet de oxå att ljus inte är att leka med.

Helt plötsligt är det ljust när man går till och från jobbet. Hur gick det till? Vart tog mörkret vägen? Går det alltid så här fort eller är det snön som hjälper till?

Det är iaf alldeles underbart!!

Längtan till våren är stor just nu måste jag erkänna. Allt blir så mycket enklare när det är ljusare och varmare.

I söndags var det första advent.  Joel upptäckte adventslådan så fort den kom ner från vinden och när han öppnade den och fick syn på adventsljusstakarna blåste han så mycket han kunde – varje gång han tittade ner i lådan.

Vi pyntade lite på söndagsmorgonen och julgodiset var ju redan fixat. Vid lunch dök Malte och Tona upp med föräldrar och vi tände grillen. Hade hoppats på snö men det blev regn så korv och bröd åts inomhus. Malte och Joel är korvkillar och åt 3 var (Malte även bröd till alla tre, Joel bara ett bröd).

Sen lekte vi, fikade på saffransscones, tittade på tända ljus och umgicks. Joel vägrade sova när det var så roligt besök och somnade istället extremt tidigt på kvällen.

Joel har lärt sig att blåsa. Från början tyckte vi det var så näpet när han härmade oss när vi blåste på mat som var för varm, eller på ljus när vi skulle släcka dem, och han blev nog uppmuntrad av det för nu blåser han på det mesta. Ljus och mat förvisso men även lampor, fönster, förbipasserande, leksaker och möbler. En komisk ingrediens är att han till fulländning bemästrat tekniken att blåsa med nappen fortfarande i munnen.