Efter att varit uppe en stund idag så bar jag ner Simon och la honom i vagnen, sen satte jag mig och klädde på Joel så att vi kunde gå ut.

Hörde att Simon lät lite och tittade ner i vagnen och döm om min förvåning när han låg där och nappade hårt. Jag hade inte satt in någon napp… John var uppe och jag hade haft Joel framför mig.

Enda förklaringen är att nappen låg precis brevid och att Simon lyckades få in den i munnen av en slump. Förvånad blev jag iaf!

Simon har upptäckt sina händer och äter nu så ofta han kan på dem. Ganska ofta har vi dock märkt att det är just tummen han smackar på. Samtidigt har han även fattat riktigt tycke för nappen.

Joel gillar sina nappar och vi har alltid 4-5 stycken tillgängliga. Dock försöker vi minimera hans användande av dem till läggning och sovning. Undantag är bilen och vagnen om då det iofs oxå kan sovas. Så alltid när vi går ner får han lägga nappen och Bamse i sin säng.

Kanske är det därför han gillar att köra dubbelnapp ibland 🙂

Härom dagen började vi testa napp på Simon, vilket har gått ganska bra. För Joel var det ju oxå en inkörsperiod men sen succé, så vi tvekade inte en sekund den här gången.

Återigen så blir man förvånad över hur stor nappen är i början…

Joel har lärt sig att blåsa. Från början tyckte vi det var så näpet när han härmade oss när vi blåste på mat som var för varm, eller på ljus när vi skulle släcka dem, och han blev nog uppmuntrad av det för nu blåser han på det mesta. Ljus och mat förvisso men även lampor, fönster, förbipasserande, leksaker och möbler. En komisk ingrediens är att han till fulländning bemästrat tekniken att blåsa med nappen fortfarande i munnen.

Idag när Joel och jag kommit hem från en promenad sprang han iväg och letade upp en napp till sig.

Men inte nog med det. Han letade sedan upp ännu en som han sedan bestämt stoppade in i munnen på mig… 😯

Att följa en liten knodds utveckling är spännande. Ofta undrar vi hur mycket, eller hur lite, han förstår av vad som pågår omkring honom. Ett tag nu har vi när Joel ska äta sagt “Ta ur nappen” och sen hjälpt honom, inte särskilt medvetet utan bara för att prata.

Idag stod Joel på golvet med nappen i munnen. Sue tittade på Joel och sa “Ta ur nappen” och vips så spottade han ut den och log. Vi tittade på varandra och tänkte att det nog var en slump så vi provade igen – och visst gjorde han som vi sa! Nu hoppas vi på att det även stämmer i andra sammanhang… 😯

Nappen är en kär vän och vi har sett fram emot den dagen då Joel själv kan stoppa den i munnen och inte vara så beroende av att vi gör det. Joel har nog oxå känt behovet för han har övat och övat och återigen övat.

I helgen lyckades han dock till sist för nappen låg först på hans bord men helt plötsligt hade han den i munnen och efter det har han lyckats flera gånger. Inte nattetid ännu men vi hoppas att det kommer!

Ja, det tar inte så lång tid att bli beroende. Joel har blivit beroende av nappen, och beroende av att vi stoppar in den igen när han råkar spotta ut den.

Själv har jag blivit beroende av Joel vilket märks när man är ifrån honom. Tur att beroendet än så länge är ömsesidigt.

Innan vi hade fått barn trodde jag att det var vi som bestämde om det skulle bli napp eller inte och tyckte dessutom att det var något som vi kanske skulle undvika. Efter några nätter med lite för lite sömn tvekade vi dock inte en sekund att åka och köpa en till Joel. Nu är vår enda farhåga att han inte ska gilla den…