Igår var det återigen dags för den månatliga rundan runt Flaten. 13 stycken hade tackat ja på evenemanget på fejan och vi blev runt 15 hundar. Superkul!

Först efteråt fattade jag att minst två som Raffe följer på instagram var med. Roligt att se i flödet att de varit på samma promenad och vi inte fattat det.

Dum som jag är så gav jag Raffe lite mat (istället för godis) och efter det så kunde han inte släppa fram någon till mig utan morrade och blev rätt skyddande mot sin mat. Håhåjaja.

Härligt att se alla vovvarna som både är lika och olika. Dessutom var Åsa med, Joels logoped! Den lilla världen,.

I fredags var det min tur att vara hemma med barnen (John var hemma på måndagen, jag jobbade hemifrån tisdag och sen ons-tors var de hemma själv med Raffe).

Vaknade i vanlig tid och lyxade med ett avsnitt Anne på Grönkulla. Tog en vända med Raffe, åt frukost med barnen. Softade. Vi bakade chocolate chip cookies. Solen kom fram.

Efter lunch tog vi bilen till en favoritskog vi hittade på höstlovet och gick en vända i sol och snö. Kan ju säga att jag valde helt rätt dag att vara hemma. Helt otroligt fint väder.

Vi tog en väg längs en bäck och givetvis skulle barnen börja hoppa över. Vips såg vi hur Raffe oxå hoppade över och landade med baktassarna i vattnet men över kom han. Bara för mig att oxå hoppa över. Jag blev så paff över att Raffe hoppade att jag inte fotade.

Vid sjön fikade vi och sen lektes det med is. Älskade lilla Raffe var med på allt. Tog isen och bet på den. Alla var rätt trötta när vi kom hem.

Det blev ju ett surt avslut på januari med stegen och jag tänkte att jag inte skulle palla att snitta 11 000 i februari för det är trots allt en hel del steg att ta på en dag.

Men så fick jag ihop rätt många på första helgen så även om vardagarna inte gav så mycket kändes det som att det kunde funka. Nu sista veckan lyckades jag få mycket på vardagarna oxå eftersom jag tog en runda med Raffe före jobbet (barnen var hemma med Raffe och tog lunchrundan).

Väldigt nöjd med att jag lyckas röra mig så här mycket i vardagen. Gissar att om jag hade mätt före Raffe kom in i våra liv hade jag blivit mörkrädd…

Senaste veckorna har vi sett hur Raffes dagis hittat låtsasdjur i skogen. Jag frågade var och tänkte att vi skulle hitta dit i helgen. Så efter lunch idag föreslog jag att vi skulle gå dit, nära Flaten. Fick med John och Raffe 🙂

Vi hittade stigen vi trodde det var och gick en bit. Såg inga djur. Så kom det en liten stig som gick uppför en brant och vips ville Raffe gå dit, så vi beslöt oss att följa efter honom.

Mycket riktigt. Där var djuren. Och en snubbe som vi såg sen hade pilar och båge. När vi tittade närmare på djuren förstod vi. Det har dem att skjuta pilar på!

Så vi tog det rätt försiktigt, spanade och pratade högt.

Galet att Raffe är två år idag. Kvällsleken blev bättre än när han fyllde 1 år. Vi körde morgonlek med honom och Simon med magont var med. Lunchen körde jag själv och kvällen var Joel med. Vi inledde dock med att plocka upp presenterna ur en låda och vissa var roligare än andra. Däremellan sniffade han lite köttbullar, och sov bredvid mig i soffan när jag jobbade.

Gjorde en sammanställning vid 1 år och här kommer en kort.

Sömnen är fortfarande hans starka sida. Dagisdagarna är han helt slut, men älskar ändå att gå på kvällsrunda (och leka) så då piggnar han till. Han sover numera i vår säng och senaste nätterna faktiskt inte i sin hundbädd utan mellan oss.

Mat är tämligen enkelt nu då vi har fortsatt på allergikosten och han gillar den. Aldrig matskål utan vi kastar den till honom eller så har vi den som godis på promenader.

Promenader är härligt och vi har fått våra favoriter. Rätt ofta går vi först till gräsmattan och leker. Är det ljust går sen till ängen och leker med boll i det höga gräset. Hundmöten är fortfarande rätt pestiga men kanske lite bättre.

Bus, lek och gos är fantastiskt! Det tror jag alla kan skriva under på i familjen. Vi gömmer ofta delar av en köttbulle på ställen i huset så får han sniffa runt och leta.

Klor, tassar och pälsvård finns det fortfarande rum för förbättring. Klor fixar dagis, tassarna funkar bra just nu och pälsen ullkammar jag i princip en gång per vecka.

Dagis funkar väldigt bra just nu. Älskar att se bilder och filmer från deras rundor.

Skällande och vakteri har inte minskat.

Förra söndagen var det dags för årets första runda runt Flaten. Helena hade spridit eventet i en ny grupp och det gav minsann reslutat. 14 hundar dök upp!

Otroligt härligt att se alla dvärgschnauzrar springa runt. Sällan varit så bra stämning bland alla hundar.

Idag drog vi till Kungsberget efter frukost. Blåste svinkallt och mycket och någon var ju tvungen att hänga med Raffe så jag hade på förhand sagt att jag inte åker. Simon insåg att han inte heller ville så John och Joel drog upp i liftarna själva. Jag och Simon valde att stanna kvar i bilen då vi endast köpte 3-timmarskort. Hade tagit med högläsningsboken så jag satt och läste en bra stund för oss båda (Raffe snarkade mellan oss). Simon spelade en del och jag iakttog andra familjer som gjorde sig redo för backarna. Alltid intressant och ger perspektiv.

Jag fixade fika och efter drygt två timmar var J & J klara med backarna som inte var i toppskick men de var ändå nöjda med att ha åkt.

Hem för lunch och sen drog vi ut på ett kalhygge i närheten. Visade sig ha massa små isar i olika tjocklekar. Barnen hade valt sina tunna skor för att lättare kunna torka dem och det visade sig klokt. De hade hur kul som helst och Raffe hängde efter dem och skällde och gnagde på is. Månen vakade över oss.

Förutom att det var kallt var det underhållande.

Vi handlade på kvällen och efter middag och Rafferunda så har vi spelat spel och surfat lite på hemnet. Joel önskar att vi köper hyfsad tomt så han kan bygga hus på den. Låter som en bra plan tycker jag!

Efter den blöta rundan käkade vi lunch och hade sen tänkt dra på någon skogsrunda. Energin var dock låg och jag somnade i soffan istället. Kan ha dregglat lite. Raffe sov bredvid, och barnen youtubade typ.

Sen tog vi oss i kragen, tog bilen någon km tills vi hittade en plats att ställa den och så gick vi in på en skogsstig. Jag hade spanat på lite kartor och gissade att det var en sjö en liten bit in. Det var det. Nu vet vi att vårt framtida boende ska ligga vid en sjö.

Det var inte enbart glada miner och en hel del skällande hund, men bilderna blev bra!

Tänk att isar lockar så mycket? Både barn och hund vill ut och testa. Gäller att ha lite koll. Den här gången kom vi faktiskt hem något torrare och tur var väl det för vi har bara två par skor per person typ.

Vi hade från början tänkt ta oss till Kungsberget så att halva familjen skulle åka skidor. Igår kväll ganska sent insåg vi att vi inte orkade. Ingen var supersugen, och alla trötta. Plus att det skulle bli 6 grader och blåsigt.

Så vi hängde i stugan. Började med att leka lite med Raffe i trädgården på morgonen, sen efter frukost så ville barnen gå till några isar de såg på kvällsrundan igår. Jag och John kom med Raffe ett tag senare och då var de typ lite blöta redan. Men vi hörde på långt håll hur roligt de hade. Vi knallade lite extra med Raffe och på väg tillbaka så passerade vi barnen igen. Raffe vill så sjukt gärna hänga med dem samtidigt som jag tror att han vill hindra dem från faror så han tokskäller när de håller på som mest. Håhå jaja.

Så började de bli rejält blöta om fötterna och så skulle Joel hoppa över diket. Landar i lite lutande mossa och ramlar på ändan – rakt i diket. Givetvis låg telefonen i min ficka så jag missade guldläget…

Nåja, vi har sen försökt få skorna hyfsat torra och nu på kvällen börjar det väl likna något.

Vi hade en stor boll (typ fotboll) som Raffe har älskat. Och bitit i. Så i somras gav den upp till slut och vi glömde bort den. Till jul nu kom vi på att vi kunde ta en annan till honom. Snacka om att den har varit uppskattad!

Den kommer oftast med när barnen är med på gräsmattan och leker. Oklart om det är bollen eller det att barnen är med, eller en kombo som gör att han är översig lycklig. Oftast har vi fler leksaker och varierar vilket gör att han inte alltid vet vilken han ska fokusera på.

Stora röda bollen nickar han gärna och man hör hur han smäller igen käften före.