I onsdags var det dags för Raffes kulor att försvinna. Eftersom Bagarmossen där vi brukar vara endast tar akuta saker hade vi bokat hos Tyresö Djurklinik. Jag var med när han somnade efter lugnande spruta och satt sen utanför i solen. Både jobbade och pratade med en husse och klappade hans hund.

Strax efter 10 fick jag hämta en groggy Raffe. Väl hemma sov han mest första dagen.

Eftersom han inte skulle slicka på såret så hade han en plastkrage när jag hämtade honom. Tog bort den och hemma slapp han ha den. Mestadels har vi haft koll på honom och han har inte varit så intresserad av att slicka. I vissa fall har han haft vår uppblåsbara krage och första natten hade han ett par kalsonger som jag sytt till lite för att få bättra passform.

Torsdag eftermiddag började han slicka en del på tassarna, och på fredagen blev det värre. Han hade dessutom fått lite diarré. Slog mig att de kanske var de smärtstillande tabletterna så ringde och pratade med dem. De tyckte jag skulle sluta med dem så det gjorde vi.

Nu har Raffe haft en orolig natt och vi har fixat grejs för magen så det ska lugna sig. Sen ska det vara drygt två veckor till av inget bus och bollek, bara koppelpromenader.

Helt ofattbart att det lilla hjärtat har varit med oss i två år. Första året var ju speciellt med valptid och så. Andra året har varit speciellt på ett annat sätt (se nedan). Han fyllde 2 år i februari och då gjorde jag en kort sammanställning.

På våren nämnde dagis att han var lite på och vaktande vilket funkar sådär. Vi snackade ihop oss och valde att köra en kemisk kastrering vilket vi tror hjälpte. Den fyllde vi på i höst eftersom vi inte ville operera bort kulorna när allt annat pågick.

Andra sommaren var klart bättre än första (med öronstrul och tokvärme). Vi åkte husbil och var på hundläger två dagar. Tagit ett par privatlektioner med Linda på Hundorado med fokus på hundmöten och modträning. Hösten var rejält tuff med både hälta och allergiklåda och en sammanställning i oktober då det nästan vänt sammanfattar det rätt bra. I december var det klart bättre men tyvärr tycker vi att han blivit skälligare efter den här erfarenheten.

Vi har ju en del utmaningar att jobba på men gissar att många hundägare på hobbynivå har det. Trots dem så är det så klart värt att ha hund. Att komma ut så mycket, att ha en liten varelse i hemmet, att ha någon att gosa eller busa med, att ha någon som underhåller i princip alltid (snarkar, leker, tigger etc).

Det känns som att han krupit in i våra hjärtan ännu mer under andra året. Vi minns inte riktigt hur det var att inte ha hund, samtidigt som det ändå är overkligt. Konstigt.

Han älskar att busa med alla i familjen men har tydligt olika relationer med oss alla. Där blir det tydligt att våra beteenden styr hans beteende.

Snö, löv, bollar och leksaker är saker han fullkomligt älskar att busa med.

Alltså dessa morgonrundor med Raffe. Egentligen lockar det ju rätt mycket att sjunka ner i tv-soffan men när jag väl är ute är det så himla härligt.

Senaste månaden har det blivit väldigt många morgonrundor eftersom jag jobbar hemifrån. Dessutom har vädret verkligen varit på vår sida med sol nästan varje dag.

Jag brukar gå ut före frukost för då har jag frukosten att se fram emot när jag kommer hem.

Tar med några bollar och börjar med att gå till gräsmattan (det har vi haft som rutin väldigt länge). Kastar lite boll och sen går vi förbi eken och fotar. Vidare till ängen och kastar boll i det höga gräset där. Detta började vi med i vintras någon gång när vi insåg hur roligt det var när Raffe skuttade runt där, och givetvis hur roligt han tyckte det var.

I mars någon gång hittade vi ett fantastiskt lövställe så det är nästa stopp på rundan. Där sätter jag mig i solen och njuter. Kastar lite löv åt Raffe nu och då. Någon vecka efter att vi började gå till löven så insåg jag att det fanns en superfin “klippa” där Raffe kunde få sin frukost. Alldeles magiskt att stå där och lyssna på vårfåglarna. Höra hackspettar och rätt ofta se ekorrar.

Efter frukosten så går vi lite olika vägar tillbaka hem. Lite beroende på vad klockan är och vad Raffe vill. Vi strosar oftast i lugnt tempo och han får sniffa så mycket han vill.

I allmänhet ser jag ofta både harar och rådjur på rundorna.

Underbart att upptäcka våren så här nära (vet inte om jag någonsin gjort det). Stannar ofta och fotar saker och då sätter sig Raffe oftast efter en stund och iakttar saker omkring oss. Många bilder på cdtaljr just nu.

Bilder från morgonens runda.

Igår var det dags för Flatenrundan. När vi körde förra gången och insåg att andra söndagen i april var påsk så funderade vi på att ställa in – många skulle nog åka bort. Så blev det inte utan vi bestämde oss för att köra. Givetvis med lite extra riktlinjer om att hålla lite avstånd (brukar sällan vara ett problem iofs eftersom vi har hundarna att hålla koll på).

Tog bussen dit som vanligt och kunde inte gå på fram eftersom de spärrat av så man inte kan gå fram till föraren (och således inte heller förbi) – minska smittorisken.

Fem hundar blev vi och det vart alldeles lagom. Vädret var alldeles perfekt och det blev en skön runda. Idag hade jag koll på att Raffes instakompis Greger var med och vi garvade lite åt att vi missade det förra gången.

Den här gången vågade jag inte ge Raffe mat, men efter fikat blev han ändå lite vaktigare kring mig (eftersom han såklart fått smaka lite). Han var mycket villigare än vanligt att hälsa på de andra koppelhållarna vilket var roligt att se. Kanske för att flera av dem erbjöd godis 🙂

När vi vek av för att gå hem och inte till parkeringen så hittade Raffe en stig vi en gång kom ner ifrån och vägrade att gå vanliga vägen, så vi fick en extra runda i härlig skog (istället för tråkig väg) så bra val!

1 minut efter att vi kommit hem låg han raklång på golvet och sov. Själv tog jag ett bad efter lunchen. Mycket bra dag!

Nästan på samma nivå i användande som SL-kortet har Raffes dagis varit. Stora skillnaden är dock att här behöver vi inte fundera vilket är superskönt! Jag ser dagiskostnaden som en årsavgift för att ha platsen, som fördelas ut per månad. Egentligen är ju grundschemat att han bara går 3-5 dagar eftersom jag jobbar hemifrån en del. Men en sån deltidsplats är knuten till bestämda dagar vilket går bort så vi kör på heltid.

• Första hösten nyttjade vi platsen helt ok.
• Förra våren nyttjade vi platsen helt ok.
• Förra sommaren var Raffe i princip ledig de 10 veckor som jag var ledig.
• I höstas var han borta 4-5 veckor på grund av hältan
• Nu i vår kom Corona och först hade dagis svårt med personal (mest pga sjuka barn hos personalen, men även sjukdom) och bad de som kunde hålla sina hundar hemma. Nu är det tillbaka i normalläge men eftersom vi jobbar hemifrån behöver vi ju komma ut och det känns fånigt att lämna bort honom.

Så bra ändå att vi ser det som en årskostnad.

Idag klippte jag Raffes klor alldeles själv. Inte alla. Inte så mycket.

Men jag klippte dem.

Han låg alldeles stilla på rygg i min famn.

Har tänkt att jag vill lära mig. Just nu fixar ju dagis det men iaf.

Idag tog jag chansen. Börja enkelt så får vi se sen.

Att gå hundpromenader i ur och skur kan kräva en del av kläderna man har på sig. Vet att jag lätt glömmer bort vad jag har haft på mig så tänkte lista lite eftersom jag varit mycket nöjd i vinter.

• Mössa har jag alltid en hemmasydd. Funkar i de flesta temperaturer och skulle det bli svinkallt har jag luva på jackan.
• Vantar fixade jag nya i höstas från Hestra, med tre fingar. Lite för att kunna dela värme mellan några fingrar men fortfarande ha bra grepp med fingrarna. Har funkat hur bra som helst. När det varit svinkallt har jag kommit på att bästa är att ha ett par sidenhandskar från Siden Selma. Värmer superbra och är så himla tunna att det inte påverkar något större.
• På fötterna har jag haft joggingskor sen jag fick ondare i hälarna för att få bättre stötdämpning. Har funkat bra. Har ullstrumpor i för att inte bli så kall. Är det svinkallt och snö så har jag mina härliga vinterstövlar.
• Har ett par funktionsbyxor med väldigt bra fickor som funkar året om. Kanske lite för stora egentligen men på vinterhalvåret har jag fleecebyxor under och när det är riktigt kallt har jag skippat funktionsbyxorna och istället haft varma överdragsbyxor (Tierra Proceed pant). De har dock spruckit i grensömmen och jag har inte fått tummen ur att laga så nu har jag istället haft ett par extra underställsbyxor i ull under mina fleecebyxor. Har funkat väldigt bra oxå. Skönt med alternativ.
• På överkroppen har jag oftast en vanlig tröja. Är det över 5 grader så kan jag har en tunnare fleece (Riadas svarta) och en tunnare jacka (houdini gul), annars har jag min houdini parkas som jag köpte i höstas. Om det är under nollan så åker en fleece på under parkasen. Den är helt suverän med massa fickor, varm och samtidigt enormt lätt och smidig. Blir det minus 7 eller kallare åker en varmare fleece (orange) på.
• När det är mörkt så åker en pannlampa på.

Det jobbiga är när det är svinkallt och jag ska lämna Raffe på dagis när jag drar till jobbet för då kan jag ju inte följa det ovan eftersom jag ska vidare till jobbet. Har oftast använt en tjockare fleece under gula jackan och en täckkjol.

Sommarperioden är lite svårare eftersom det är ett par grejer man gärna har med på rundan såsom bajspåsar, mat/godis, någon leksak, telefon och kanske plånbok.

Vi gillade uteluncherna förra helgen så idag körde vi typ en repris. Vi valde dock att dela upp oss så John och Joel drog till grillstället och jag och Simon tog en extra runda med Raffe.

Fantastiskt skönt att hänga ute i skogen ett par timmar. Raffe skällde på alla som var i närheten av vårt ställe och var helt färdig när vi kom hem.

Idag kom vi ihåg att göra deg till pinnbröd och ta med marschmallows. Verkligen inte alls fel.

Lyxigt att slippa alla möjliga insekter och liknande som hänger i skogen när det är mer vår/sommar.

Ska inte sticka under stol med att jag trodde jag skulle vara en bättre hundägare. Få pli på hunden att gå i koppel, inte skälla etc.

Men det var jag inte.

Så vi har lite utmaningar med Raffe.

• Hundmöten. Alltså jösses vad dåliga vi varit på detta. Minns några gånger när han var valp och vi försökte säga nej till att hälsa men de vi mötte inte riktigt lyssnade och jag tror att såna gånger har satt sina spår. En förväntan. Det har gått lite upp och ner, och efter hältan i höstas gick det upp…
• Skälla. Maken till skällande hund får man leta efter. Största utmaningen är att han inte fattar att han ska sluta.
• Hälsa på andra. Han är väldigt nyfiken (förväntansfull) när vi möter andra människor och andra människor tror lätt att han då vill hälsa, och vill bli klappad på huvudet (alltid detta huvudklappande). Han vill faktiskt bara nosa snabbt och sen är han nöjd. Men om personen ifråga rör sig, eller säger något, eller gör något ljud ser man hur något händer och han går upp i tokvarv. Skäller. Kryper ihop bakåt. Helt klart rädd för vad som ska hända.
• Oro inför vad som komma skall. Vissa moment har han fått för sig är läskiga. Då sätter han sig och darrar. När han fattar att han ska duscha tex. När han ska åka bil. Och säkert fler tillfällen.
• Sele. Att ha sele fullkomligt avskyr han. Vi har den när vi går där det är många andra för han går så mycket bättre i koppel.
• Gå i koppel. Går som en gud på dagis. Med John rätt ok och helt horribelt med mig. Så ja, det är väl bara att räkna ut… Tror flexikopplet förstör för oss, men det var enda sättet att få ut honom som valp (vi var för fega för att ha honom lös när han var valp – tyvärr). Så att orka träna med kort koppel vore något…
• Inkallning. Vi har inte 100% koll på honom vid inkallning. Oftast kommer han, men i några få fall när han tappat fokus så är det kört. Vi försöker minimera såna lägen såklart.

Otroligt nog känns detta som överkomliga saker. Hade jag hört det före vi skaffade hund hade jag tvekat hårt. Fast nu är det ju Raffe. Underbara älskade Raffe. Som blir så sjukt glad av att leka. Som myser med oss. Som ligger och snarkar gulligt i sängen bredvid mig (ja, numera sover han i vår säng). Platsade således inte riktigt in på listan över surdagar.

Förra året på sin födelsedag tog Raffe den årliga sprutan. I år kom det påminnelse på födelsedagen – om att boka. La det på min todo.

Igår fick jag äntligen tummen ur. Skulle även fråga om Bravecto (mot fästingar) och kastrering.

Ringde Bagarmossen. Kastrering vågade de inte boka nu men sprutan skulle vara lugnt och jag fick en lunchtid på måndag.

Idag ringde de och avbokade. De kommer fokusera på att vara ett akutsjukhus och rekommenderade att jag kontaktade någon mindre klinik.

La en fråga på fejan i en lokal grupp. Fick tips om två ställen och ringde det ena Tyresö Djurklinik. De hade en tid ikväll! Underbart att slippa planera jobbdagen utifrån såna här saker så jag tog den direkt.

Efter middagen drog jag och John dit och tog en promenad i kvarteret bredvid. Skönt! Sen gick själva besöket snabbt och de kommer kunna göra kastreringen där oxå.

Mycket skönt att ha det gjort!