Sue | 2011-04-23, 23:03
Igår (en dag sent) så firade vi Simons två-årsdag. Han fick sång och paket i sängen och lyckan var stor över de duplosaker han fick. Även skottkärran blev uppskattad och testkördes flera gånger. Lite trehjuling blev det oxå under dagen och vi hittade en mysig lite sandlåda en bit bort i området.
John och Joel tog en handlingssväng och då passade jag och Simon på att röja i trädgården. Jag tog bort fjolårets vissnade humle och Simon gick loss på tujan. Insåg inte att han faktiskt kunde klippa lite förrän han klippt en del. Slängde lite saker från trädgården – det som göms i snö kommer fram i tö heter det ju.
Vi avslutade middagen med glass i stora lass. Simon somnade som en nöjd tvååring tror vi.

Sue | 2011-04-23, 21:27
Barnen fick några påskägg i varierande storlek med bygghjälm, lego, strumpor och såpbubblor i. Innehållet uppskattades (särskilt hjälmarna) men roligast var nog själva äggen så här kommer vår påskkyckling i väntan på att vi ska orka blogga om andra saker vi pysslar med.

Sue | 2011-04-22, 20:45
Tänk igår var det två år sen vår lille Simon bestämde sig för att komma till världen. Eftersom det var vanlig jobb- och dagisdag, plus att farmor kom på eftermiddagen så valde vi att fira Simon idag istället, vilket visade sig vara bra.
När jag hämtade på dagis så sa nämligen en av pedagogerna att han klagat på att han hade ont, och de hade sett att han var röd på snoppen. Vi gick hem och jag kollade. Mycket riktigt, rejält röd och svullen. Ringde sjukvårdsrådgivningen som rekommenderade bad. Stoppade honom i badet och blev sen lite fundersam så jag ringde igen och de tyckte då att jag skulle åka in till akuten med honom. Dock inte på minuten utan jag kunde vänta tills bilen var hemma igen.
John kom med farmor och vi åt middag sen packade jag in mig och Simon i bilen och åkte till Sös. Kom till incheckningen och de tittade snarast konstigt på mig för det lät precis som Balanit men eftersom vi kommit in så kunde en sköterska ju iaf kolla höll de med om. Simon var helnöjd och knallade efter med napp i munnen, extra napp i ena handen och snuttekudden i den andra och mumlade. “Ont i noppen”, “Fabboj dottor”. Efter en kort titt rekommenderades vi fyra bad per dag. Han fick duscha när vi kom hem och redan idag har svullnaden och rödheten gått ner. Skönt!
Barnakuten ligger precis intill förlossningen och jag kunde inte låta bli att tänka att det var exakt två år sen vi kom dit i taxin och jag just insett att krystvärkarna hade börjat. Så nyss men ändå så länge sen…
John | 2011-04-20, 15:30
Idag när vi skulle till dagis satte jag på fingervantar på Simon. När jag satte på ena vanten knöt han ihop fingrarna vilket inte är optimalt när man vill få in dem i vanten. Lite halv-stressad bet jag ihop och sa med tillkämpat lugn
– “Simon, du måste hålla sträcka på handen. Såhär!” och höll upp handen med handflatan mot Simon för att visa.
Simon slog genast till handen med sin andra hand, skrattade och sa
– “High five!”
😯
John | 2011-04-19, 20:42
Häromnatten när jag yrvaken gick för att lugna Joel som vaknat hörde jag hörde jag plötsligt ett pipande ljud.
Först tänkte jag att det kunde vara brandlarmet men det var för svagt för det. Jag gick iväg och ner för trappan för att undersöka men då hördes inte ljudet längre. Jag gick till vårt sovrum för att se om det var väckarklockan, men där var det tyst.
Åter i barnens rum hördes det tydligt. Jag närmade mig Simon och ljudet hördes allt starkare.
Ljudet visade sig vara Simons näsa som visslade när han andades. 🙂
Sue | 2011-04-17, 23:10
Tänk att det redan gått ett år sen vi senast hade kalas för Simon och vad avlägset Joels tvåårskalas känns. Tiden går fort!
Nåja, idag samlades ett femtontal personer (vuxna och barn) för att fira Simon. Det fikades, pratades, lektes (ute i det underbara vårvädret) och fiskdammades – såklart. Joel var extremt behjälplig vid paketöppningen och även med att testa de leksaker Simon fick. Mycket duplo vilket uppskattades. Både motorcykel och ambulans skulle med i sängen vid läggdax.
I slutet av kalaset kom de på att det var mycket roligare att rita med asfaltskritor på staket och leksakshus, än på marken så nu hoppas vi på regn 🙂 Framtida klottrare kanske?

Sue | 2011-04-16, 22:49
I vårt område har vi inga vanliga soptunnor utan vi har markinkast till en sopsug. Otroligt smidigt! Förutom när de går sönder, vilket ett i närheten av oss gjorde för ett tag sen. De är från 1985 och reservdelarna slut så det blidde att beställa ett nytt markinkast.
När vi var på väg till dagis i torsdags så såg vi flera arbetsbilar och givetvis tog vi en sväng förbi. De höll på att byta ut det gamla så jag passade på att fota lite medan Joel och Simon titta på.
Senare på kvällen var vi givetvis tvungna att gå och inspektera den nya markinkastet.
Sue | 2011-04-10, 19:05
För rätt länge sen köpte jag en äggklocka. Jag hade lackat ur på alla leksaker som var överallt och tänkte att man skulle ställa den varje kväll och sen städa. Tajmingen måste dock ha varit fel för det funkade inte alls så den åkte ner bland leksakerna.
Så för någon vecka sen hittade jag den och lanserade idén på nytt för barnen. Första dagarna gick sådär, men sen köpte Joel konceptet helt och hållet och var den som drog upp klockan (som vi sen vid ett obemärkt tillfälle rättade till). Simon har varit lite halvt deltagande, men det börjar ta sig och vissa dagar är han med helhjärtat och röjer, andra lite mindre och ibland motarbetar han genom att ta fram saker istället. Klockan vill han däremot dra upp nu.
Känns dessutom väldigt skönt att inse att trots enormt stök ibland så räcker 10 minuter långt i röjväg 🙂
Sue | 2011-04-10, 15:49
Vi har ju sen en tid tillbaka en arbetsman här hemma. Nu har vi fått en till. Simon gör som Joel gör och självklart vill han oxå vara en arbetsman.
Till och med på dagis nu när det är vårstädning i trädgården så berättar de om Simon som hugger i och räfsar löv och fixar lite allmänt.
Sue | 2011-04-09, 19:10
Härom dagen frågade jag Simon hur många nappar han hade.
– “En, två, en, två” säger han finurligt.
Jag skrattar och håller med.
Joel räknar lite längre och idag frågade jag hur många köttbullar han hade på sin tallrik.
– “En, två, tre, åtta, nio”, svarar han glatt.
Jag försöker få honom att säga fyra efter tre.
– “En, två, tre, åtta, nio, fyra”, svarar han om möjligt ännu gladare.
Intressant är att han ganska tidigt började räkna “åtta, nio, tio” istället för att säga lägre nummer.