När man följt någon på sociala medier länge känns det nästan som att man känner dem. Otroligt intressant på något sätt för det gör man ju inte. Funderade lite på vilka personer jag tycker att jag känner men egentligen inte känner. Några av dem fanns med på en tidigare post om underhållning på instagram.

• Clara, aka Underbara Clara, har jag följt sen före hon fick Bertil och han är väl typ 15 minst. Köper de flesta böcker (ingen jag bloggat om dock) hon släpper även om de kanske inte alltid är helt i min smak. Hon har inspirerat till ett par inlägg tidigare. Hon införde betalvägg för en del posten förra sommaren och jag prenumererar givetvis.
• Frida som driver Trendenser har jag följt sen starten typ då hon kallade sig Husmusen om jag inte minns fel. Fint att ha fått följa med hennes resa i livet. Hon är verkligen inte personlig så som Clara är så det är intressant även på det sättet. Har givetvis köpt hennes böcker (och hittills bloggat om en)
• Lisa som tills “nyligen” kallade sig Onekligen har jag följt sen barnen var små och yngsta fyllde nyss 14 så det är ett tag. När barnen var små köpte jag barnböcker hon skrev, nu blir det inte det men köpte en pingvin och två kaffekoppar hon har gjort (se mer här). Hon drev även Bladen brinner för ett gäng år sen så hon har nämnts på bloggen många gånger.
• Henrik, som bodde i vårt område (visade det sig när jag följt honom ett tag) och som skrev bloggen katastrofomslag som både jag och John uppskattade mycket. Fint att få se honom gå ut med sin bipoläritet och jag är sjukt imponerad av hans kreativa sida. När de flyttade från vårt område skänkte de ett par vinglas som jag var snabb att hämta (syns här).
• Madde som driver Krygegårds hönshus och är en mångkonstnär men även förälder till barn som haft det tufft – bla en fd hemmasittare. Bjuder enormt mycket på sig själv och sitt liv. Höns, hästar och numera även katter. Plus ett “oväntat” husbygge som vi fick följa, och nu allt med att bygga upp en gård med hönshus, trädgård etc. När jag ska ha höns ska jag köpa där på något sätt, ägg eller kycklingar. Kör sen förra året extra innehåll på sin prenumerationskanal. Jag stöttar såklart även om jag ärligt blir lite matt på allt content – jag har ju fler jag följer…
• Jakob Gudiol som jag följt länge och som skriver väldigt lite privata saker men man får ändå en viss del privat även om jag följer honom främst för att han läser så mycket studier och delar med sig av sin klokskap. Skönt att ha någon att “vända sig till” när man blir lite osäker på allt som sociala medier. Även om jag ibland uppfattar honom som liiiite fyrkantig och inte så öppen för andra möjligheter. Dock bra för man vet var man har honom.
• Linda som driver bokbloggen EnligtO som jag oxå följt i en hel evighet. Mest böcker men en del annat lyser igenom. Otroligt imponerad av allt hon hinner, framför allt hur mycket hon läser men även övrigt.

Finns säkert fler som jag kommer på efter hand men dessa kommer upp. Gillar blandningen! Nu när algoritmer styr instagram och facebook (där har jag dock för läääängesen – om någonsin? – gett upp att följa folk pga bristen på kontroll) så uppskattar jag mer och mer bloggar (inklusive substack) där jag själv styr, kan läsa ikapp i rätt tidsordning, se ALLT innehåll etc etc.

Jag har använt Instagram ganska länge och mest postat bilder på mina cykel- och inlines-turer under åren. Men efter att Facebook-koncernen tog över tycker jag Instagram har blivit sämre för mig som användare. Därför har jag bytt till Pixelfed istället.

Pixelfed är en del av “Fediverse” som består av en massa sociala media-applikationer. Det fina med dessa är att de är “federerade”, så varje tjänst är utspridd på en massa fristående servrar som alla knyts ihop av samma protokoll. På så sätt kan ingen enskild storfräsare bestämma vad som ska visas och inte. Lite som epost.

Instagrams motsvarighet heter alltså Pixelfed och jag gjorde så att jag skapade ett konto på pixelfed.social. Sen var det bara att börja posta bilder.

Jag kunde också importera mina gamla bilder från Instagram på pixelfed.social, såhär:

1. Gå till Instagram och exportera alla bilder till en zip-fil
   1. Gå till Kontocenter
   2. Klicka på “Din information och dina behörigheter”
   3. Klicka på “Ladda ner informationen”
   4. Klicka på “Ladda ner eller överför informationen”
   5. Välj konton och följ anvisningarna
2. Gå till Pixelfed och importera posterna
   1. Gå till Inställningar
   2. Klicka på “Import” och logga in (igen)
   3. Följ anvisningarna för att importera från zip-filen som Insatagram-exporten skapade

Just nu är dessvärre importen avstängd, men jag antar att det är temporärt och att de håller på att fixa till den, då den var lite skakig när jag gjorde importen.

Gillar man Pixelfed och vill stödja utvecklarna finns det en kickstarter, där man också kan läsa mer om Pixelfed och de som ligger bakom.

Uppdatering 2025-03-09: Importen är igång igen!

Älskar att ha sociala medier när jag fyller år. Att bli grattat är som en nostalgitripp genom åren som gått när man ser de olika människorna som grattar mig. På fejan, insta, messenger, sms, telefon, linkedin, whatsapp etc.

• Barndomsvänner och deras familjer
• Vänner och familj till vänner
• Klass- och skol”kompisar” (Ed, Åmål, Värnamo, Skinnskatteberg, Uppsala)
• Personer från året i USA
• Släktingar plus deras vänner
• Träningsvänner från crossen för 10+ år sen
• Personer jag träffat i olika forum
  • Högkänsliga ledare
  • Collaboration superpowers faciliterare
  • Vinterkörningen
  • Scouter
  • Bärkraftigt byggande och boende
  • Syforum jag hängde i under några år
  • Kortare kurser jag gått
• Olika kontakter på LinkedIn där jag knappt vet var vi träffats (om vi ens träffats)
• Föräldrar till barnens vänner
• Kollegor från Cambio, Riada (plus kunder) och Klarna
• Grannar och andra här i Skarpnäck som jag mött på olika sätt
• Personer jag träffat via Raffe
• Lärare jag haft
• Människor jag träffat på olika resor
• Brevvän

Helt galet faktiskt! Ett helt liv fyllt av så många möten och människor. Wow! Utspridda över flera världsdelar dessutom.

Barnen har aldrig varit särskilt intresserade av sociala medier. De fick konton på instagram tidigt men nyttjade typ inte. Rätt skönt ändå. De kör Discord för att kommunicera med vänner och bekanta, och obekanta som det gejmar med. Joel kör tictoc sen ett bra tag.

Joel har ett bra tag nördat in på tangentbord och jag nämde det “på” jobbet vid något tillfälle och en i mitt team är steget nördigare och hade grejer han ville rensa bort som vi fick.

Idag kom Joel och frågade om något där så jag föreslog att han skulle skapa ett konto på facebook och bli vän med honom så kunde han fråga direkt.

Blev lite tyst.

– Ah, du har redan konto, frågar jag, och garvar lite.
– Mm, svarar Joel.

Insåg efteråt att jag kanske inte borde kört vänförfrågan utan att fråga om det var ok, så jag sa det. Men det var ok enligt Joel.

Det är ingen hemlighet att jag gillar instagram. Har intalat mig att jag inte alls bryr mig om antal likes. Fast när det finns där så är det så väldigt enkelt att lägga märke till det, och då har det plötsligt en betydelse. Det har pratats om att antal likes ska försvinna och jag har funderat lite på hur det skulle bli.

Senaste veckan (typ) märkte jag helt plötsligt att man inte längre ser antal likes. Jag som lagt ut bilden kan via ett extra klick se hur många likes en bild har. På andras kan jag inte se. Jag kan se om det är många (tusentals andra).

Jag gillar det här massor. I början kollade jag rätt ofta hur många likes Raffes bilder fått men det blir mindre och mindre intressant. Underbart att de sker förbättringar!

Jag funderar mycket på det där med skärmtid, sociala medier och därtill relaterat. I stort sett är det fyra-fem olika jag använder mig av.

• Bloggen som varit med oss i snart 14 år (juni 2005). Helt galet vilken guldgruva det är för minnen! Huvudfokus har alltid varit att skriva för min egen skull, för att minnas det vi gjort eller hur livet är just där och då. Plus att farmor kan få ta del av det (mesta) som händer i våra liv och så länge mamma levde skrev jag ut bloggen en gång i månaden till henne för att hon oxå skulle få ta del av vårt liv. Sen är det jätteroligt att andra oxå kan ta del av det. Visst har jag kollat statistik och besökare och så och det kan ge viss kick att folk läser, men mest kickar får jag av att bloggen föreslår en slumpad post och jag slungas bakåt i tiden. Ofta saker som jag inte ens minns… Har en del som kommenterar som jag inte känner och det är spännande. Att saker vi skrivit har fått folk att hitta till bloggen och kanske få tips.
• Instagram har jag haft sen 2012 och den ersatte en mobilblogg vi hade (typ som insta fast på en blogg). Här har det växt och blivit tre konton jag råddar (mitt, Raffes och den där eken). Här gillar jag att följa mest såna som inspirerar mig (och lite vänner). Interagerar med en hel del jag inte känner alls. Bilderna jag lägger upp är saker jag verkligen gillar och utmaningen att välja ut såna bilder/händelser är en av sakerna jag gillar. Det är ofta jag sitter och tittar bakåt på bilderna och får tillbaka olika känslor från det som varit.
• Snapchat har jag några få personer – typ 4 frekventa (endast folk jag faktiskt känner) och det var Sandra som i juli 2017 fick mig att börja. Sjukt underhållande men såna där selfies. Mer än väntat. Dock gillar jag ju att spara saker och det är ju inte snapchats strategi så jag sparar ner nästan alla faktiskt. Mycket underhållande att söka på snapchat på photos på google. Haha!
• Facebook har jag haft sen augusti 2007 och användandet har gått upp och ner, men framför allt har det förändrats. Numera är den stora behållningen chatten faktiskt. Även att fylla år och bli grattad – märkligt mycket man uppskattar det. Grupper har jag gillat väldigt mycket – bra sätt att “umgås” med likasinnade utan att “vara vänner”.
• LinkedIn har ju en egen nish på något sätt – mest (bara?) jobbrelaterat. Hänger här väldigt lite men kollar nästan alla vardagar.

I alla både insta och facebook är det lätt att fastna och tiden springer iväg väldigt fort utan att man egentligen gör så mycket. Där kör jag quality time för att kunna ha koll. Tämligen intressant och ögonöppnande…

Så många gillningar har jag fått på fejan. Det är lite roligt att de ibland visar upp såna saker. Tex när man varit vän med någon ett visst antal år. Fick bortemot 200 grattisönskningar igår och idag. Det kan tyckas fånigt men det är faktiskt väldigt roligt.

Idag möttes jag av att mina vänner har gillat mina inlägg 42 000 gånger. Det kan tyckas rätt fånigt men alla positiv feedback i sociala medier värmer. Sen gäller det att inte stirra sig blind på det…

Har hört väääääldigt mycket om det men inte riktigt orkat med fler nyheter inom teknikområdet. Så tyckte Sandra härom dagen att jag borde skaffa det. Eftersom jag ändå bara slöar den här semestern så varför inte. Shit vad roligt vi haft med den idag (och ja, barnen har sagt ok på att lägga ut bilderna, Joel ville även ha med den med jättegapet).