Har under veckan följt budgivningen. Sett hur fler och fler gett sig men två fanns kvar till slutet – som jag tror har nåtts nu.

Mer än en miljon mer än vad vi kunde tänka oss. Galet! Och nästan lika mycket som vi gav för radhuset här i Stockholm. I det perspektivet så känns det ändå som att man får mycket för pengarna, men jag kan inte låta bli att tänka på att man i framtiden vill kunna sälja (kanske iaf) och då inte med förlust.

Särskilt med tanke på att det fanns en del att göra.

Men skönt att jag faktiskt inte ville ha det. Det var väldigt nyttigt att tänka en helg och gå all-in i dagdrömmande om hur det skulle vara att ha stället. Det gjorde att jag kunde landa i ännu bättre vad jag faktiskt vill ha.

När vi gick igång på sommarstugan funderade vi på var vår gräns gick. 1,3 miljoner sa vi (utgångspris r 975 000 kr). Vi kunde mer men det var en del renoveringsbehov (typ tak).

Vi var med på den digitala visningen och kände lite sådär. Det var dessutom fullt på första visningstillfället (långfredagen) men vi bokade en tid på tisdagen.

Funderade. Är det verkligen en sommarstuga vi vill ha? Nä, det är ju ett framtida boende och det här hade faktiskt inte potential att bli mer än en sommarstuga. Så vi avbokade visningen.

Idag kom budgivningen igång på riktigt och vips var det upp i 1,45 – dvs över vårt tak. Extremt skönt att redan innan ha insett att vi inte ville ha det för då hade det varit lite jobbigt. Ska bli spännande att se var det slutar…

Idag var det dags för digital visning av sommarstugan vi snöade in på förra veckan. Digital visning är ju sjukt smidigt! Att kunna få känslan av att vara där, kunna ställa frågor (via chat) utan att behöva åka är toppen.

De var dock tydliga med att man i princip behövde vara på en fysisk visning för att kunna buda och det tycker jag är bra.

Däremot är vi inte längre helt säkra på om vi verkligen ska åka på fysisk visning. Är det verkligen en sommarstuga vi vill ha? Nä, det är ju inte det. Däremot vill vi gärna hänga någonstans i sommar…

Så då får vi kanske lösa det istället. Går ju att fixa till här hemma lite bättre så trädgården är lite mer hängvänlig kanske – kanske även balkongen. Sen kan man hyra en stuga någonstans för att komma bort – och hänga i Halmstad. Vi får se.

Rätt spännande att väcka funderingar dock!

Vi har ju planer på framtida boende. Så kom corona och helt plötsligt är nästan alla hemma i Sverige. Och man kan jobba hemifrån mest hela tiden.

Så mina tankar började lite smått fundera. Har prenumeration på hemnet och det dyker upp lite olika objekt. Sällan något som verkar intressant, varken på kort eller lång sikt.

Så i slutet av veckan dök det upp ett fritidshus. Med fiber. Drygt två timmar från oss. Med bra tomt. Med några hundra meter från vatten.

Vi kollade allihop. Barnen skeptiska då man inte är precis vid vattnet. Jag och John rätt positiva. Det gick en dag eller två och blev helg.

Helt plötsligt är vi supersugna. Har ansökt om lånelöfte ifall att. Räknat på ekonomi och kollat upp lite olika saker. Besiktningsprotokollet visar på ett antal saker som man bör ta tag i (och till viss del kolla upp före köp).

Nu är vi anmälda till digital visning på torsdag lunch och om det verkar lovande kan det bli en fysisk visning under påsken.

Spännande!

Vore så himla najs att kunna hänga någon annanstans på loven kommande åren känner vi. Här är svårare att göra enkla grejer med tanke på den lilla tomten vi har.

I sommar har vi funderat lite på det där med sommarstuga. Det ser ju rätt så härligt ut på alla bilder som cirkulerar i sociala medier. Så när vi var ute på Flatenrundan senast kom vi fram till att vi inte ska ha sommarstuga, finns inte plats/ork i våra liv just nu.

Dagen efter la en vän på fejan ut en länk till en sommarstuga i Nynäshamns kommun. Vips tänkte vi om och blev supertaggade. Kollade med banken, räknade och dagdrömde. Barnen var minst lika taggade.

Så idag var det dags för visning. Barnen ville direkt köpa det, men tappade lite sugen när vi gick runt och tittade så länge. Det var ett par andra där men inte jättemånga (visning imorgon oxå dock).

Jag gillade stället, både tomten och huset. Känslan när jag tänkte på det var dock mer stress och en undran om vad vi egentligen skulle göra där, och hur vi skulle få tid att vara där (om vi nu kom på något att göra).

På vägen hem och sen vid och efter middagen diskuterade vi massor och kom fram till att vi hellre skulle lägga pengarna (och tiden) på att göra en del förändringar i vårt hus.

Men det var härligt att drömma ett tag!