Helt plötsligt dök det upp en helt fantastisk gård på Hemnet, Magnehult. Alldeles för dyr men verkligen wow! Två timmar bort, och visning en lördag när alla kunde så vi bokade in oss. Kollade med bank att vi skulle kunna få låna, och sen drömde jag på. Det ger verkligen mycket att ha ett specifikt objekt att drömma om. Det är olika känslor/reaktioner man får undersöka och se varifrån de kommer.

Vi lyckades få upp familjen i lagom tid för att komma iväg. Joel och Simon turades om att köra så jag och John slapp. Lyxigt! Vi tog lite olika vägar dit och hem för att spana på naturen.

Platsen var verkligen helt otrolig. Tystnaden. Vi hade köpt fika på vägen och intog den på bryggan i sjön på tomten. Bara det.

Det var hyfsat många på visningen. Det var inte vanlig budgivning utan anbud och personligt brev. Om de gillade flera så skulle det sen bli budgivning mellan dem. Så priset var inte det viktigaste vilket eventuellt skulle kunna ge oss en chans att slippa budgivning vilket var otänkbart med tanke på det höga utropsprise.

Raffe älskade det, nyfiken och samtidigt skeptisk till olika byggnader vi gick in i (jordkällare, verkstad, garage, lada etc). Plus människor att skälla på såklart.

Aningens felberäkning kring vädret för vi borde haft mycket varmare kläder på oss. Vi var där i typ två timmar och hann dregla över ån att paddla i, maskiner att använda och köra (traktorer, sågverk etc), spana på fåren, lyssna på tystnaden och massa annat.

Vi köpte pizza i Rejmyre och intog den i bilen (pga Raffe) – mycket goda! Snackade om platsen och våra intryck på vägen hem. Skulle vi kunna bo där?

I ett par dagar snackade vi till och från och funderade. Sen kom vi fram till ett beslut. Inte platsen för oss. Aningens smärtsamt – särskilt nu när jag kollar på bilderna igen en vecka senare då allt landat lite mer.

Varför?

1. Tveksamt internet. Fiber uteslutet (kostnad på 400 000 sek att ansluta sig sa mäklaren som kollat upp) och vi behöver verkligen kunna vara två som samtidigt har videomöten annars kan vi inte jobba på distans.
2. För dyrt. Inte ens när vi säljer detta skulle vi bli lånefria vilket varit ett långsiktigt mål.
3. Ladans tak. Stor lada med eternittak. Funkar så länge taket är helt men går plattorna söder kommer asbest ut. Inget man vill ha och väldigt kostsamt att sanera (mäklare sa att många lägger plåttak ovanpå men nja oron skulle finnas där).
4. Litet hus och inga andra bostadshus utan verkstäder och vi vill ju ha en plats man kan dela med fler. Absolut att man kan bygga men inte när pengarna är slut.

Känns som bra punkter och precis så vi behöver göra för att inse att det är rätt beslut. Vi kommer säkerligen inte att hitta en lika bra plats med så mycket mark och så bra förutsättningar men så får det vara.

Vi hittade ett intressant hus utanför Valdemarsvik. Inte alls åt det hållet vi tänkt oss men vi gillade det så pass att vi tänkte det var lika bra att åka på visning. Visningen var dock på söndag (imorgon) och då jobbar Joel och jag skulle egentligen gått kurs i helgen.

Mejlade med mäklaren som kunde släppa in oss i torsdags. Vi drog iväg före 8 på morgonen och hade några korta stopp och kom fram 10 minuter före utsatt tid.

Otroligt härlig plats. Stort hus (gammalt, orenoverat typ – dvs inga dåliga material att ta bort) med en lummig tomt, flera extra byggnader.

När vi kollat klart drog vi till en närbelägen sjö, och försökte ta oss ner till havsviken vilket visade sig omöjligt på ett enkelt sätt.

Vi käkade lunch i Valdemarsvik och hade sen spanat in glass i Söderköping vilket vi verkligen inte var ensamma om så vi tog en vanlig glass på första bästa stället och drog hemåt tämligen snabbt.

Vi snackade massor i bilen, både om huset och vad vi tänkte kring att eventuellt köpa det, men oxå om annat. Bland annat pratade vi om gubbe i keps bakom ratten – lustigt nog fick vi ett livs levande exempel lite senare.

Det tog en del diskussioner och funderingar kring eventuella kostnader men vi kom fram till att inte vara med i budgivningen. Trist men en bra utflykt!

Vilken otrolig lyx att nästan varje månad åka iväg i två dagar och glömma vardagen och fokusera på byggande på olika sätt. I torsdags morse drog jag iväg och plockade upp en annan deltagare vid Gullmars klockan 6 och sen brummade vi nordväst.

Föreläsningen började 9.30 och först fokuserade vi på byggprocessen, entreprenadformer och relaterade saker. Ny lärare och så fokus på ventilationslösningar med lunch inklämd. Sen var det dags för ett försäkringsbolag att berätta lite kring risker, svara på frågor och så.

Med fullmatade huvuden drog vi till vandrarhemmet där vi är fyra som delat ett rum de tre gånger vi varit i Borlänge. Lite som kollo nästan. På kvällen käkade vi middag på Broken dreams – 9 personer från kursen samlades. Superintressanta diskussioner.

På fredagen var det dragning kring historik och byggnadsvård av arkitekten Tina Wik. Mycket intressant! Lunchen drog vi till Falu koppargruva där det fanns ett bra lunchställe. Fantastiskt väder! Vi drog sen till Uvnäs för studiebesök hos en av torsdagens föreläsare. WOW! Vilket hus! Sjukt. Vi bjöds på fika och bygghistoria.

När vi avslutade hängde två kursare med till Svinö och besökte en gård som kanske är till salu (troligen inte intressant för oss) och det var verkligen en kontrast till andra huset vi sett. Båda bra på sina olika sätt. Vi fick hälsa på världens gulligaste get.

Sen släppte vi av en kursare vid hennes stuga utanför Avesta och styrde kosan mot Stockholm.

I torsdags morse vaknade jag hos Camilla i Hedemora, åt frukost och styrde kosan norrut, mot Falun och sen vidare till byn Gopa där huset vi gillade låg. Många tankar snurrade i huvudet på vägen dit.

Direkt efter Falun märktes det att det blev mer vinter. Temperaturen sjönk nog 3-4 grader. Vacker vinter.

Hade bestämt med mäklaren vid 9 och fått ok på att komma tidigare och kolla runt.

Det var en fantastiskt vacker morgon och jag strosade/smög runt och kollade i uthus, lada och typ på tomten (lätt när det är snö). Fick en känsla av platsen helt enkelt.

Spännande när hjärnan sätter ihop bilder och fantasi med verkligheten.

Mäklaren kom och vi gick in i huset. Filmade och tog bilder för att kunna ta med mig så mycket som möjlighet till övriga familjen och mig själv.

Sen satte jag mig i bilen och drog till Borlänge på föreläsning. Det var många intryck att bearbeta och fundera över. Många att bolla med dessutom.

I söndags var det dags för husvisning så vi styrde bilen norrut hela familjen. I bilen körde vi 20 frågor som underhållning men vi pratade oxå om förväntningar på huset, och vad som faktiskt skulle hända om vi köpte det. Intressanta diskussioner.

Vi spenderade drygt en timme i huset och på tomten. Raffe var med och var rätt taggad så en person var med honom hela tiden.

Det är många tankar som dyker upp i huvet när man kollar runt.

På vägen hem fick alla ge sina tankar kring att ha detta som vårt framtida boende. Vi landade rätt snabbt i att det var ett fantastiskt hus men att omgivningarna och tomten inte var riktigt vad vi ville ha, plus att det var mycket att göra på huset och priset var rätt högt (utrop 2,25 mille). Så vi har inte gett oss in i budgivningen men följer den givetvis!

På vägen dit hann vi med ett besök i en gårdsbutik och två fantastiskt trevliga entreprenörer – hade varit fint att ha dem som grannar!

Vi har hittat ett hus som är intressant på Hemnet och tänkte åka på visning.

Det är enklare att gå på visning när man inte är så intresserad… (Bollnäs 1 och 2). Många tankar som snurrar i huvudet.

• Kan vi överhuvud taget få lån för ett andra boende när jag inte har en fast anställning utan slutdatum? Den här punkten har tagit en del fokus eftersom man behöver ett lånelöfte för att kunna delta i budgivningen.
• Är det här en ort vi kan tänka oss att bo i?
• Är tomten så som vi vill? Omgivningarna? Det går ju inte att ändra så viktig punkt.
• Hur högt kan vi tänka oss att gå?
• Har vi kollat upp det vi vill veta?
• Om vi vinner budgivningen, när bli i så fall tillträde?
• Vad innebär det egentligen med en fastighet till? Orkar vi med det?
• Vad ska vi börja renovera? Hur mycket kostar de olika sakerna? Vad måste vi göra direkt och vad kan vänta? Vad kan/orkar/vill vi göra själva och vad vill vi köpa in?
• Hur kommer det bli att ha två ställen? Hur ofta kommer vi åka dit? Vad ska vi egentligen göra där?

Svårt att förhålla sig till tycker jag.

Idag är det troligen 17 år sen vi var på visning i det här huset. Det är oerhört svårt att ta in antalet år måste jag erkänna.

Minns att en av grannarna hade bott i 8 år när vi flyttade in. Kyl- och frys var 8 år när vi flyttade in. 8 år kändes då som en hel evighet.

Nu har det gått det dubbla och vi bor kvar.

Kyl- och frys har vi kvar, grannarna oxå.

Ändå mycket som hänt under dessa år får man ju säga.

I sommar har vi funderat lite på det där med sommarstuga. Det ser ju rätt så härligt ut på alla bilder som cirkulerar i sociala medier. Så när vi var ute på Flatenrundan senast kom vi fram till att vi inte ska ha sommarstuga, finns inte plats/ork i våra liv just nu.

Dagen efter la en vän på fejan ut en länk till en sommarstuga i Nynäshamns kommun. Vips tänkte vi om och blev supertaggade. Kollade med banken, räknade och dagdrömde. Barnen var minst lika taggade.

Så idag var det dags för visning. Barnen ville direkt köpa det, men tappade lite sugen när vi gick runt och tittade så länge. Det var ett par andra där men inte jättemånga (visning imorgon oxå dock).

Jag gillade stället, både tomten och huset. Känslan när jag tänkte på det var dock mer stress och en undran om vad vi egentligen skulle göra där, och hur vi skulle få tid att vara där (om vi nu kom på något att göra).

På vägen hem och sen vid och efter middagen diskuterade vi massor och kom fram till att vi hellre skulle lägga pengarna (och tiden) på att göra en del förändringar i vårt hus.

Men det var härligt att drömma ett tag!