Igår kväll insåg jag att det faktiskt varit minusgrader hela dagen och en sak jag skulle göra när det var det var att avfrosta frysen.

Turligt nog var det kallt idag oxå så efter att jag lämnat Joel på dagis och lagt Simon så satte jag fart. Nu tre timmar senare är det klart och precis som alla andra gånger blir man förvånad över hur mycket is det får plats i en frys…

Härom kvällen när John tränade så var Joel och Simon rätt kinkiga så när det var dags för kvällis gjorde jag köksdatorn till tv via SVT play. Det blev Bolibompa och via det Drömmarnas trädgård. Ett program vi haft på ibland men som jag på något sätt ogillat. Joel har inte fastnat för det heller. Tills nu.

En av figurerna, Makka Pakka, dök upp och lekte med stenar och fånade sig och Joel skrattade högt och sa Makka Pakka flera gånger. Han blev mycket upprörd när programmet var slut men jag lovade att vi kunde titta fler gånger men inte nu och det köpte han. Sen fortsatte han prata om Makka Pakka på kvällen och skrattade varje gång.

Även Simon satt nöjd och tittade förundrat på de konstiga gubbarna på skärmen och jag kände att det är TUR att det finns tv 🙂

De senaste dagarna har vår annars så glada Simon förvandlats till gnällighetens mästare. I måndags hade han dessutom feber och vi misstänkte någon influensa och natten var allt annat än lugn och tyst. Någon snuva eller annat dök dock inte upp utan det var feber och gnällighet.

Igår kväll klockan 19:55 sov båda barnen och vi laddade dvd:n med nysläppta Flickan som lekte med elden. Klockan 20:00 satt Simon i soffan och underhöll oss med “skönsång”. Det blev istället senaste avsnittet av Desperate Housewives som pausades rätt många gånger då Simon lät lite väl mycket ibland. Någon napp ville han inte ha utan helst något att tugga på vilket orsakade floder av dregel och det var då vi insåg att han nog får fler tänder…

Rätt ofta när Joel leker så säger han “tysta” och håller upp ett pekfinger.

Idag slog det mig att de nog säger detta på dagis till barnen för vi säger det inte. Visst ber vi Joel sluta illtjuta rätt ofta men då säger vi inte att han ska vara tyst utan att ska sluta skrika och prata istället.

Minst lika ofta säger han “Ajabaja” när han gör saker han kanske inte borde och det är inte heller något vi brukar säga.

Spännande att se vad han lär sig på dagis helt enkelt och kanske bör man tänka på vad man säger här hemma…

Simon har numera full koll på sin napp. Han stoppar in den utan problem och kan även ta ut den. Vi gör som med Joel att vi ber honom ta ut nappen när vi matar honom. Har han nappen i närheten så stoppar han nämligen gärna in den även när han äter. Om den är kvar när skeden kommer brukar jag knacka på nappen med skeden och säga

Knack knack. Nu får du ta ut nappen Simon.

Igår kväll satt Joel och åt yoghurt till kvällis. Helt plötsligt stoppar han in nappen, för skeden till nappen och knackar med den samtidigt som han mumlar knack knack (dock svårt att säga med napp i munnen). Sen tittar han lurigt på oss och vi garvar naturligtvis.

Idag när jag närmade mig t-banan så tittade jag på klockan och såg att den var 06:25. Bestämde mig snabbt för att inte stressa och hinna det tåg som går 06:27 utan istället lägga brev på brevlådan och se fram emot att få sitta i lugn och ro och läsa min bok till nästa tåg 10 minuter senare.

Lägger breven på lådan, blippar mitt SL-kort och går mot rulltrappan. Sneglar på SL-klockan som fortfarande visar 06:25 och helt plötsligt verkar jag ha bestämt mig för att hinna tåget och trippar med snabba steg ner för rulltrappan, småspringer runt ett hörn och ser att det står 1 minut men att föraren är mer eller mindre redo att stänga dörrarna och åka iväg. Rusar ner för sista trappan och hinner. Hinner även gå hela första vagnen – flåsande.

Sen sitter jag och småsvettas halva vägen in till jobbet. Varför gör man så?

I lördags styrde jag kosan mot djuraffären i Farsta för att köpa lite nya fiskar till akvariet. Platybeståndet har med tiden reducerats till två fiskar, delvis beroende på inavel. Jag köpte fem nya platys, tre röda och två svarta.

Eftersom det nu finns en hane av varje sort kan det bli alla möjliga kombinationer av eventuella barn…

Återigen undrar jag lite över hur kösystemet funkar, fast egentligen behöver jag kanske inte bry mig? Simon har köplats 3 till Joels dagis med start nästa augusti. Antar att syskonförturen gett honom ett uppsving som heter duga för det ser ut att vara riktigt många som vill ha plats.

Känns dock mer eller mindre garanterat att han får plats eftersom jag vet att det kommer försvinna minst 5 barn på storbarnsavdelningen i augusti och således flyttas det upp 5 från Joels grupp (kanske även Joel?) och de platserna behöver fyllas med nya barn.

Nej, inte nu igen! Suck…

Sue får syn på att den lilla ikonen för att en windows-uppdatering behöver installeras har dykt upp igen.

Igår när jag skulle hämta på dagis tänkte jag ta vägen förbi brevlådan på andra sidan gatan och lägga dagisfotona som skulle returneras.

Småpratade med Simon på vägen dit och när jag ska lägga brevet på lådan så finns det ingen låda där. Blir först förvirrad och undrar om jag gått fel, men inser att det har jag inte utan lådan är borttagen.

Mindes sen vagt att jag på nyheterna hört att posten skulle plocka bort massa brevlådor…

Visserligen ett i-landsproblem men det blir mycket bökigare att skicka saker nu 🙁