Jag lydde såklart Joel och hämtade datorn och han läste bok efter bok. Ibland gick han förbi mig för att hämta nya böcker.

Efter en stund kom han smygande utan böcker och kröp upp brevid mig. Han såg väldigt trött ut så jag frågade om han ville ligga på insidan på min arm. Det ville han. Fem minuter senare sov han.

Chattade till John som kom upp och så tittade vi på Joel sådär som föräldrar gör på sina barn. Sen flyttade vi över honom till hans egna säng. Får se om (när?) han dyker upp i vår säng inatt.

Idag var det äntligen dax för Syfestival på mässan. Några jag spanat in i förväg och skulle besöka var JNYDesign, Znok design och Mjuka tyger. Jag handlade massor på JNY, ett tyg på mjuka tyger (ska dock på workshop där en lördag snart och kan handla då istället) och när jag tänkte handla på Znok var kön på tok för lång. Mitt i allt sprang jag på fantastiska jultyger som jag inte kunde låta bli. Det blev även några mönster för bla byxor (både stora och små) och ett tyg som jag hoppas ska bli byxor till mamma.

Ett annat huvuduppdrag var symaskin. Jag hade dock redan i förväg spanat in en som jag dessutom frågat två på syworkshopen om och båda var kanonnöjda. Gick till Janomes tidigt och fick maskinen demonstrerad (Janome Décor Computer 4030), sa att jag nog ville ha och då skrev han mitt namn på en så strax före jag åkte hem gick jag förbi, betalade och fick den i handen. Nu står den här brevid mig och jag ska ta tag i att testa den lite.

Fick hålla i mig ordentligt för att inte köpa massa annat pyssel utan verkligen fokusera på sömnad – var sak har sin plats.

När vi var i Ed för någon månad sen stod vi och väntade på bussen. Lite på skoj ropade Susanne, jag och Joel på bussen lite ibland, ungefär som man ropar på en hund, så att den skulle komma någon gång. Det tog tydligen skruv hos Simon som också började ropa på bussen. Högre och högre. Till slut satt han i vagnen och vrålade med jämna mellanrum

– “BUSSEN!”

Ett snabbt men intensivt ljud, ungefär som en kraftfull hostning eller nysning.

Fortfarande när vi är ute med Simon och en buss åker förbi brukar han vråla till så att förbipasserande höjer på ögonbrynen.

Ikväll läste jag som vanligt för Joel när han skulle sova. Efter att vi läst klart senaste numret av Bamse och skulle säga gonatt så hann Joel före.

– “Mamma, gå och hämta din datorn nu, och sätt dig i Simons säng” säger Joel uppfodrande.

Det var såklart bara att lyda så nu sitter jag här igen 🙂

Idag styrde jag kosan till Älvsjömässan och den pågående Syfestivalen. Var där precis när de öppnade men var inte direkt ensam om det så kön till inträdeskassorna ringlade långa och när jag väl var inne såg jag skylten till toaletter och tänkte att det väl var lika bra.

Knallar ner en trappa och ser hur dörren till damernas är lite öppen och att det vimlar av folk. Sneglar åt andra hållet, mot herrarnas och där finns ingen kö. Bredvid mig ser jag två damer som tänker samma tanke.

Inte kan det väl vara några karlar här idag?

Så vi går modigt in – bara för att se att vi inte var helt ensamma om att våga. Det gick dock bra mycket fortare än på damernas och inte fanns det några män så långt ögat nådde.

Idag när jag lämnade Joel (Simon fick hänga med hem igen för andra dagen i rad då han har feber) och skulle säga hej då så cyklade han runt på en trehjuling och jag ropade på honom. Han kom cyklande ganska direkt och jag sa att jag ju måste ha en hejdå-kram.

– “En cykelkram”, fnissade Joel och pussade mig glatt.

Det är så skönt att han trivs och är enkel att lämna.

Ikväll läste jag och Joel Bamses julalbum och vid något tillfälle pausade vi och följande utspelade sig.

– “De fick många julklappar”, kommenterade Joel en bild.
– “Verkligen” svarade jag. “Hur många tror du att du kommer att få?”
Joel räknar på sina fingrar
– “9-10”, svarar han efter en stund.
– “Hur många tror du jag får då?”, frågar jag honom.
– “1”, svarar han snabbt och håller upp ett finger.
– “Jaha”, säger jag lite besviket, “pappa, då, hur många tror du han får?”.
– “Massa”, svarar Joel och håller upp både händer och fötter.
– “Okej, Simon då?” frågar jag honom sen.
– “9-10 paket”, svarar Joel snabbt.
Jag frågar om mormor oxå och hon får många paket och sen kontrollfrågar jag igen hur många jag får, men svaret är samma. Hmm… Jag vågade inte fråga om jag inte varit tillräckligt snäll 🙂

Tiden går och vanor förändras. Det är alltid roligt att läsa tillbak om tider som varit och därför blir det nu en liten beskrivning av våra kvällar just nu.

Någon gång mellan 6 och 7 blir det lite kvällis för barnen. Kan vara en macka och/eller yogurt och oftast lite juice till. Svtplay underhåller med “Hurra för Kalle!“. Ibland äter de knappt något och andra gånger allt de får.

Sen borstas tänderna. Det är inte varje kväll vi envisas med att få borsta tänderna åt dem ska villigt erkännas.

Är vi båda hemma, vilket vi oftast är lägger John Simon och jag Joel. Tvärtom funkar sämre för då blir Simon alldeles för uppe i varv av någon anledning. John somnar på sängen brevid och Simon oftast kort därefter.

Joel älskar att lyssna på böcker eller tidningar och orkar ligga nästan hur länge som helst och somnar i princip aldrig när man läser. Man myser ihop sig i hans säng och han ligger på ens arm och tittar i det man läser. Hur mysigt som helst.

Sen somnar han ibland ganska direkt, men allt som oftast vill han läsa själv ett tag. Inte varje kväll men ganska ofta vill han ha sova-gott-olja och ibland somnar han när man masserar benen. Senaste tiden har han velat ha någon nära så jag har ofta (som nu) satt mig i Simons säng (som han ännu inte sover i) med bok eller laptop. Igår ville han inte alls utan det slutade med att han somnade i soffan nere när vi tittade på tv.

Vi har ju läst lite böcker om Barbapapa senaste tiden så när jag var på Åhléns härom dagen kunde jag inte låta bli att köpa strumpor åt barnen. Båda ville direkt ha dem på sig och har sen varit högst ovilliga att ta av dem. Joel fick ett par randig och Simon röd/svarta som ses nedan.

I söndags var det dax för mig och Joel att åka in till Intiman vid Odenplan för att gå på Bamseteater. Jag hittade det någon gång i augusti och så fick Joel det i födelsedagspresent.

Tunnelbaneturen in uppskattades av Joel och när vi åkte över Skanstullsbron pekade jag ner på alla båtar. Joel tittar ner och efter en stund:

– “Titta en gaffeltruck”, ropar Joel.
– “Ja titta” säger jag och lyckas till slut urskilja den bland alla båtar.

Vi kom fram till slut och köpte lite godis. Vi satt på fjärde raden så vi kom alldeles lagom nära och efter en stund släkte de ner och det hela började. Joel satt som trollbunden i en timme, själv hade jag lite svårt att ta det på allvar. Kanske delvis för att jag var galet trött och satt och nickade till ett tag i mörkret.

På hemvägen satt Joel och nästan somnade när jag läste Bamsetidning för honom.