I lördags fyllde jag år och hade önskat bad i Högdalen och chokladbollar på schemat – både önskningarna uppfylldes. Det var en perfekt dag att åka och bada för det var knappt någon annan där förrän när vi skulle åka hem efter knappa två timmar. Barnen älskade det. Joel skuttar runt i vattnet som han inte gjort annat – med armringar på. Simon var lite mer vobblig men gillade det skarpt. Båda var helt färdiga när vi kom hem. Det blidde McDonalds eftersom vi var strömlösa hemma.

Paketlös var jag inte heller då jag fick en Bamboo Pen, fina böcker och pengar.

Båda barnen sov efter lunchen och jag tog en sväng till Farsta Centrum. Väl hemma hade John fixat chokladbollar så vi hade mumsig fika. På eftermiddagen skar vi pumpor som vi satte ljus i.

På det hela en väldigt mysig familjedag!

Vilken härlig bok. Skippa de små korta böckerna och köp den här! Jag och Joel har läst den flera kvällar nu och den räcker länge. Här finns gott om tillfällen för dem att förvandla sig till olika saker. Joel skrattade både länge och högt när han för första gången såg dem förvandla sig till två hajar och en bläckfisk. Han älskar att ha den själv i sängen och tittar på bilderna och pratar om dem.

Visst är många av yrkena inte helt aktuella idag, men det är snarare en fördel. Kul att få se hur det har varit. Dessutom är hantverk hett just nu 🙂

Flera av historierna har jag i tunna häften från när jag var liten. De är dock lite förkortade och någon har bytt titel.

Jag gillar den här enormt mycket och vill definitivt läsa mer. Enligt adlibris är den här boken för 6-9-åringar vilket jag tycker är högt då den passar vår treåring alldeles utmärkt. Ska man säga något mindre bra är det att den kan vara lite otymplig att ligga i sängen och läsa – men det funkar.

Jag som försökt få rätsida på det här med försäkringskassan, jobb, vab och föräldrapenning. Så satt jag förra veckan och begärde sjukpenning för vård av sjukt barn. Idag kom papper om att jag gjort fel…

Först stirrade jag skeptiskt, läste och förstod inte. Läste en gång till och då trillade slanten ner. Visst har jag gjort fel, tänkt galet. Vi tar ut 2 timmar f-penning var varje dag, och jobbar 6 timmar var. När jag ansökte så skrev jag såklart att jag jobbar 6 timmar i vanliga fall. Dvs totalt så har vi ansökt om 1/4 f-penning för John, 1/4 f-penning för Sue och 3/4 vab-pengar. Totalt 5/4 och max är 4/4 såklart.

Kommer inte att överklaga beslutet…

Joel har alltid varit väldigt framåt och nyfiken på saker och ting. Inte alls orolig för att vara själv och leka eller så. Tills för ett tag sen. Då började han säga att han inte vill gå upp själv, ens för att hämta snuttebamse. Vi följer självklart med honom när han vill.

Det stående uttrycket när han plötsligt inser att han är själv är

Inte kan se oss!

Det hörde vi tex imorse när han just hade vaknat och vi inte låg i våra sängar längre. Då sa han även att han var ensam. En natt förra veckan hörde jag honom och var just på väg in till honom när han står i hallen och säger just detta med ledsen röst. Plockade upp honom i famnen och la honom brevid mig i sängen och en minut senare sov han djupt.

I princip alltid verkar känslan gå över efter en liten stund och han glömmer bort att han vill ha oss nära och går och gör saker själv.

Måndag morgon. Simon vaknade vid 6-hugget strax efter att John gått upp. Eftersom den inre klockan är 7 var det ingen idé att försöka somna om. Istället smög vi ut för att inte väcka Joel (som fortsätter vandra in till oss de flesta nätter).

Efter kanske 5 minuter hörde vi Joel uppe i trappan som kände sig lite ensam eftersom han inte såg oss. Familjen samlad 🙂

Vi åt frukost, tömde diskmaskinen (med barnens hjälp), sa hej då till John som cyklade till jobbet. Jag fixade lite med tvätt och barnen lekte i barnrummet. Vi byggde koja i myshörnet. De byggde duplo och jag fixade med lite saker. Mer kojbygge och sen klädde vi på oss och gick ner och åt lite frukost och kollade på Hurra för Kalle som fortfarande är en klar favorit.

Påklädningen gick utan problem och vi hinner knappt komma ut förrän Joel undrar vad det är som låter. Vi tar vägen vid stora vägen för att kolla – det är en gräsklippare som samlar löv. Vi börjar gå mot dagis och då ser Joel en till! Lyckan är totalt och han pratar hela vägen upp till dagiset om att han sett två gräsklippare.

Ställer cykeln, hjälper Simon på med reflexväst eftersom han ska på utflykt, går och ställer vagnen. Hjälper sen Joel av med kläderna eftersom hans grupp ska vara inne på förmiddagen. Får ett riktigt kram- och pusskalas till hejdå.

Väl ute så säger jag hej då till Simon som knappt bevärdigar mig med en blick eftersom jag kommer och stör Einar (vikarie) som underhåller barnen.

Knallar till t-banan och får äntligen sätta mig och börja läsa Bara ett barn. Sugs in och helt plötsligt är jag framme och måste gå av. Passar på att läsa en sida till i hissen upp.

Simon har sen i somras pratat mycket om att kissa. Han vill tex alltid kissa när Joel kissar. För honom är det att stå som Joel gör och dra upp tröjan.

Ikväll när vi skulle borsta tänderna så ställde sig Simon vid toaletten och sa “Kissa” flera gånger. Jag hämtade en pall och drog ner byxorna och tog av blöjan så fick han stå vid toaletten.

Efter en liten stund kom det en liten stråle!! Vi berömde givetvis massor 🙂

Det här kan faktiskt vara den sista boken av Läckberg som jag läser. Över två år sen jag läste förra boken och jag hade helt glömt bort slutet i den och kastades in i den här utan att ha riktigt koll. Dålig start. Sen fick den aldrig något riktigt driv tycker jag. Det kändes tyvärr inte alls lika genomarbetad som tidigare böcker, eller så är det jag som läst för många bättre böcker helt enkelt och börjar bli kräsen.

Störde mig på ganska många saker vilket jag i vanliga fall brukar vara rätt bra på att ignorera. Tex så tror jag inte att man hade klockor i hemmen på 1870-talet…

Nåja, blev till slut rätt spännande även om det kändes lite påtvingat och många av trådarna lämnades oavslutade. Fast när den väl finns där, fortsättningen,så lär jag säkert falla dit vid något tillfälle…

Ja, så lång tid tog det att göra 50 burpees nu på kvällen. Fick dem i födelsedagspresent av min tränare på crossen. Inte kan man passa på ett sånt tillfälle 🙂

Passade på att inviga nya träningskläder (behövde bla byxor…). Gick lättare än jag trodde men kanske var det för att klockan låg bredvid och tickade!

Igår gick något sönder i samfällighetens elcentral och för att kunna fixa det stängdes strömmen av idag klockan 9 och minst tre timmar framåt.

Vi passade på att åka o bada och på hemvägen blev det ett stopp på McDonald’s.

Eftersom vi har IP-telefoni funkar inte ens telefonen.

Det är enormt häftigt att se hur olika barnen är i olika sammanhang.

Vid hämtning tex så har Joel alltid blivit glad och kommit fram men inte mer än så. Simon däremot vrålar när han får syn på en och rusar i full fart fram till famnen som han sen högst motvilligt lämnar för att klä på sig.