Under våren hörde jag folk lite varstans prata om Solsidan men orkade aldrig riktigt sätta mig in i vad det var. Vi hade till och från rätt stökiga kvällar och den tiden som fanns till tv-tittande var redan fylld.

Men så kom vi hem från semestern och dök på vårens avsnitt. Vilken underbar serie!! Vad vi har skrattat. Det var längesen något var så underhållande på TV. De har så klockrena karaktärer och dialogen är suverän.

Tydligen är det klart med en andra säsong och vi kommer att sitta bänkade.

Innan vi åkte på semester kände jag att något vek sig i kedjan när jag körde in min Nishiki (pendlarcykeln) i förrådet, men tänkte inte så mycket på det. Igår skulle vi ta en cykeltur med barnen. Matkassar packades, barnsitsar monterades, kläder, blöjor och leksaker administrerades och till slut var vi redo att komma iväg. Jag hann ta tre tramptag innan det sa “SPLAIIIIIING” i bakhjulet då bakväxeln åkte in i ekrarna. Bakväxeln såg nu ut som en saxofon och var bortom all räddning.

Jag kollade lite på nätet men kunde inte hitta just den modellen på bakväxel (Shimano 2200) och på Länna Sport verkade de knappt veta vad jag pratade om. Verkar finnas miljarder modeller och alla har olika egenskaper.

Lite modstulen tog jag med mig cykeln till TCM idag men där visade det sig inte vara några problem att fixa. 350 kr plus arbetskostnad så skulle cykeln var klar nästa onsdag. Vad skönt när saker fixar sig! 😀

Jag tror att jag varje natt under semestern hade en ny låt från den här skivan/boken i huvudet eftersom vi lyssnat på den i bilen. De sätter sig som berget och man lär sig dem snabbt – både melodi och text. Båda barnen gillar den oxå. Joel har vi defintivt hört försöka sjunga flera av låtarna och vi tror minsann att Simon försökt på sitt sätt oxå – när Joel sjungit.

Enligt John som är bra på det där musik så är det dessutom riktigt skickliga musiker som spelar på skivan man får med.

Att man får med skivan med alla låtarna är helt oväderligt. Vi har mest lyssnat på skivan eftersom vi inte tog med boken på semestern och skivan rullade i cd:n hela resan.

Efter att vi kommit hem så har vi tittat en del i boken och sjungit och Joel gillar att ligga bredvid och titta och försöker sjunga med så gott det går. Bilderna är mycket fina och det finns mycket att upptäcka även om jag måste säga att låtarna är det som vi har haft mest behållning av.

En väldigt bra presentbok skulle jag vilja säga 🙂 Vi går fortarande runt och sjunger på låtarna!

Joel har börjat prata mycket om att han är stor nu. Passar ypperligt för honom att han ska börja på storbarnsavdelningen vilket han är medveten om. När vi kom hem från semestern så hade de skickat ett välkomstbrev med bilder på pedagogerna som nu sitter vid hans säng. Nästa vecka ska vi nog gå och hälsa på.

Han är stor så han sover bara lite eller inget på dagen, han är stor så han kan låsa upp bilen om han får nyckeln. Han är stor så han kan stå och kissa vid toaletten. Han är stor så han trycker alltid på “klar” när jag betalar med kort. Han är stor så han kan låsa och låsa upp ytterdörren. Han är så stor nu att han kan trycka på rätt på en del knappar på våra fjärrkontroller.

Det är häftigt att se hur mycket som händer på tre år!

Idag kom jag äntligen ihåg att ringa till motormännen och fråga hur vi ska/kan gå vidare i frågan bilservice som vi inte är nöjda med.

Fick lite tips och ska nu sätta mig och fundera över hur mycket pengar vi ska kräva. Sen gå till firman och snacka med dem. Räknar inte med att de ska gå med på våra krav så nästa steg planeras oxå.

Bilen går iaf väldigt bra nu, och lampan lyser med sin frånvaro!

Idag bestämde jag mig för att jag är frisk. Orkar inte vara förkyld längre. Alltså gick jag på crossfit. Vi var givetvis ute eftersom det inte längre regnade.

Dagens pass fokuserade på kondition. Vi var två och två och tillsammans skulle man göra 200 burpees. När en gjorde burpees sprang den andra 400-500 m (oklart exakt hur långt). Jag var med en som springer bra så hon fick göra 114 burpees och jag “bara” 86.

Dagens roliga inslag var att Amany hade insett att Ardis som tränat crossfit lite då och då under våren är den Ardis som sjunger musiken till Vendetta. Ska tydligen in i studion snart igen så vi hoppas väl på lite ny träningsmusik 😉

Deras första bok var riktigt våldsam, den här grottar inte in sig lika mycket i såna detaljer även om det händer en hel del otäckheter i boken. Eller kanske har jag bara valt att inte fokusera på såna detaljer för de känns inte så viktiga? Viktigt är istället persongalleriet och den röda tråden, och givetvis även tempot och stämningen.

Det är många personer och trådar som knyts samman och man funderar över hur det ska lösa sig, eller kopplas ihop. När man har en fjärdedel kvar av boken undrar man hur det ska kunna ta så många sidor att “få slut” på boken, men det öppnar sig hela tiden fler delar och det knyts ihop på ett snyggt sätt. Det tar slut, men ändå inte på något sätt. Precis som det är i verkligheten.

Gillar att det inte bara är huvudpersonerna man kommer nära utan även personer med väldigt små roller blir levande. Nu hamnar dessutom Joona lite mer i fokus vilket är trevligt. Han känns mer sympatisk än många andra huvudpersoner i den här typen av böcker. Skönt! Är dessutom lite spännande med hans bakgrund som jag misstänker kommer att få mer fokus i kommande böcker.

Se till att ha gott om tid om du ska läsa den här boken, för du kommer inte att vilja släppa den och det är över 560 sidor man ska ta sig igenom. När jag nu efteråt tänker igenom boken känns det som att det hänt hur mycket som helst. Den är verkligen händelseintensiv!

Jag längtar redan till nästa bok i serien:)

Simon har börjat inse att man får uppmärksamhet när man har ont. Så nu går han ofta runt och säger “Aj” och pekar någonstans på kroppen.

Sen hjälper han gärna till och blåser eller pussar där han har ont.

Innan vi fick barn hade jag en massa åsikter kring uppfostran av barn. När Joel väl kommit insåg jag i många fall att det där jag  trodde jag visste hur det funkade, inte alls stämde.

Men sen hade jag ju faktiskt rätt att tycka om uppfostran igen, för jag har ju testat på ett barn. Så innan Simon kom hade jag återigen åsikter kring uppfostran av barn.

Nu när Simon varit med oss i över 15 månader har jag blivit väldigt ödmjuk vad gäller uppfostran av barn.

Barn är olika, föräldrar är olika. Så länge man löser saker på ett sätt som inte skadar någon så gör man rätt. Det som funkar för vissa funkar kanske inte för andra. Jag gillar dock att höra hur andra löser saker och ting så att man kan få lite idéer och inspiration 🙂

När vi köpte ny TV uppstod möjligheten att koppla in en dator eftersom bilden nu var tillräckligt bra. Under flytt av arbetsrum/barnrum använder vi inte den stationära datorn så den kopplades till TV:n häromdagen var jag och köpte ett trådlöst tangentbord med trackball, så man kan sitta i TV-soffan och hantera datorn. Tangentbordet är ganska litet vilket känns passande i TV-soffan. Perfekt för att titta på film, bilder läsa mail etc. Får se om vi köper en liten mediadator också…