Vi har ju kör aktivitetsarmbandet MiFit – eller numera Mi Band tror jag. Senaste uppdateringen när appen bytte från MiFit till Zepp Life så infördes något som hette PAI – Personlig AktivitetsIndikator.

Lite oklart hur algoritmen egentligen funkar men den tar i beaktande; hjärtfrekvens, längd, vikt, kön och ålder. Hjärtfrekvensen är ju det som förändras under en dag och det som ger PAI.

Målet är att ligga över 100 PAI varje dag. För att räkna ut det tar den senaste veckans aktivitet, dvs det är helt ok att ha en rejält soft dag så länge rullande snittet är bra.

Det är indelat i tre nivåer och det är väl här som ålder, vikt, kön och längd kommer in för att ge dessa intervall. Tror att den sen även tar hänsyn till ens senaste aktivitet för att på lång sikt bli bättre och bättre, och då ha högre krav.

Drog igång det här i början av maj förra året och kom efter 7 dagar upp i 100, 3 juni gick jag under 100 och då insåg jag att det här kanske är en bra grej för att faktiskt höja min aktivitetsnivå!

Vid ett tillfälle i våras råkade jag kolla och insåg att jag behövde typ 7 PAI till och klockan var 21. Det blev till att göra burpees (tips från John).

Idag när jag var ute på morgonens Rafferunda insåg jag att jag skulle behöva 24 PAI för att komma upp i 100. Nu efter lunch har jag fått ihop 10. Siktar på en cykelrunda med Simon (de brukar ge rejält med träning) och så får väl dagens 10 min innehålla några pulshöjande övningar helt enkelt.

I september 2018 snittade jag 10 944 steg per dag. Sen dess har jag undrat hur tusan jag lyckades. Inte ens snitt över 10 000 steg har jag lyckats med. Så i mitten av januari började jag inse att det låg över 11 000 steg och fick lite jävlaranamma i mig. Lyckades få 50 km på pokémonveckan tex.

Förra helgen gick det fantastiskt bra och så kom tisdagen då jag GLÖMDE stegräknaren på lunchrundan med Raffe. Gah! Extremt missnöjd var jag men tänkte att det nog skulle gå ändå. Särskilt med tanke på jumpyard. Vad jag inte riktigt räknat med var hälarna… Så det blev ingen kvällsrunda i torsdags och dubbla inlägg för att palla jobbet i fredags. Det kändes dock så pass bra att jag kunde köra kvällsrundan.

Så jag slog mitt gamla rekord och landade på 10 953. Att jag egentligen VET att jag kom över 11 000 steg spelar ingen roll, det är ju i appen jag kollar (och nej, det går inte att regga steg manuellt). Så de 1 457 stegen jag saknade för att nå 11 000 i snitt var helt klart de jag tog på lunchrundan i tisdags (gissar på minst 2 500 då…).

Nåja, jag kom ju över 10 000 steg i alla fall. Och har målet 11 000 kvar. Om nu hälarna inte bestämmer sig för att muttra vidare.

Vi fick ju de där aktivitetsarmbanden i somras. De trackar även sömn. Har läst att de kanske inte är så tillförlitliga egentligen, men jag tycker ändå att det är lite roligt att kolla.

Jag verkar ha extremt mycket djupsömn. Senaste månaden har jag snittat 3 h 37 min djupsömn per natt.

Den verkar dock inte alls märka de tillfällen (typ varje natt) då jag går upp på toa, och inte heller om jag ligger vaken och inte kan somna om. Hade den gjort det hade det varit suveränt.

Känner hur jag börjar landa i att jag kanske ska investera i en mer avancerad om det går att få lite sånt. Samtidigt som jag älskar den här för den är så enkel.

Jag har varit skeptisk. Mycket skeptisk.

Så var det någon på LinkedIn som letade testfamiljer till en app så jag anmälde oss.

När vi kom hem från Halmstad låg ett paket från dem med fyra aktivitetsarmband (Mi Band 2).

Nu har det gått några veckor och själva testandet av appen (som finns i en ny beta nu) har väl egentligen dragit igång men vi har inte svarat på några frågor.

Däremot har vi använt armbanden och snackat mycket om steg och djupsömn. Jag ska erkänna att jag är positivt överraskad. Vi har satt dagligt stegmål till 8 000 (rekommenderades till mig och John och 12 000 till barnen) och appen håller koll på hur många dagar i rad man når målet. I början pallade jag inte. Brydde mig inte alls men så lyckades jag några dagar i rad och i skrivande stund har jag en streak på 12 dagar och faktiskt är det den obrutna kedjan som gjort att jag bitit ihop några dagar och gått lite extra.

Att den sen kan väcka mig på morgonen med durrande har varit mycket smidigt när jag sovit i vardagsrummet (min ljusväckarklocka står ju i sovrummet).

För barnens del så har de och John (som alla är hemma) kommit överens om att de måste gå ett antal steg för att få använda skärmar (de kan för att få skärmtid även läsa). Har gjort att de faktiskt tar sig ut och inte muttrar de heller.

Jag tror verkligen på detta för att få upp medvetenheten och det ska bli spännande att se hur det blir när vardagen drar igång.

Läste ett test av bandet och måste säga att för mig så är designen helt ok och att det inte är så mycket funktioner är snarare ett plus. Annars är det lätt att fastna i det för djupt och det räcker med annan tid jag lägger på olika typer av skärmverksamhet.