Helt plötsligt dök det upp en helt fantastisk gård på Hemnet, Magnehult. Alldeles för dyr men verkligen wow! Två timmar bort, och visning en lördag när alla kunde så vi bokade in oss. Kollade med bank att vi skulle kunna få låna, och sen drömde jag på. Det ger verkligen mycket att ha ett specifikt objekt att drömma om. Det är olika känslor/reaktioner man får undersöka och se varifrån de kommer.

Vi lyckades få upp familjen i lagom tid för att komma iväg. Joel och Simon turades om att köra så jag och John slapp. Lyxigt! Vi tog lite olika vägar dit och hem för att spana på naturen.

Platsen var verkligen helt otrolig. Tystnaden. Vi hade köpt fika på vägen och intog den på bryggan i sjön på tomten. Bara det.

Det var hyfsat många på visningen. Det var inte vanlig budgivning utan anbud och personligt brev. Om de gillade flera så skulle det sen bli budgivning mellan dem. Så priset var inte det viktigaste vilket eventuellt skulle kunna ge oss en chans att slippa budgivning vilket var otänkbart med tanke på det höga utropsprise.

Raffe älskade det, nyfiken och samtidigt skeptisk till olika byggnader vi gick in i (jordkällare, verkstad, garage, lada etc). Plus människor att skälla på såklart.

Aningens felberäkning kring vädret för vi borde haft mycket varmare kläder på oss. Vi var där i typ två timmar och hann dregla över ån att paddla i, maskiner att använda och köra (traktorer, sågverk etc), spana på fåren, lyssna på tystnaden och massa annat.

Vi köpte pizza i Rejmyre och intog den i bilen (pga Raffe) – mycket goda! Snackade om platsen och våra intryck på vägen hem. Skulle vi kunna bo där?

I ett par dagar snackade vi till och från och funderade. Sen kom vi fram till ett beslut. Inte platsen för oss. Aningens smärtsamt – särskilt nu när jag kollar på bilderna igen en vecka senare då allt landat lite mer.

Varför?

1. Tveksamt internet. Fiber uteslutet (kostnad på 400 000 sek att ansluta sig sa mäklaren som kollat upp) och vi behöver verkligen kunna vara två som samtidigt har videomöten annars kan vi inte jobba på distans.
2. För dyrt. Inte ens när vi säljer detta skulle vi bli lånefria vilket varit ett långsiktigt mål.
3. Ladans tak. Stor lada med eternittak. Funkar så länge taket är helt men går plattorna söder kommer asbest ut. Inget man vill ha och väldigt kostsamt att sanera (mäklare sa att många lägger plåttak ovanpå men nja oron skulle finnas där).
4. Litet hus och inga andra bostadshus utan verkstäder och vi vill ju ha en plats man kan dela med fler. Absolut att man kan bygga men inte när pengarna är slut.

Känns som bra punkter och precis så vi behöver göra för att inse att det är rätt beslut. Vi kommer säkerligen inte att hitta en lika bra plats med så mycket mark och så bra förutsättningar men så får det vara.

I tisdags på väg till Cirkus och Hela spektrat så gick jag över Slussen och tittade runt på vyerna. Kände inget wow. Inget patriotiskt att jag älskar verkligen Stockholm eller så. Tänkte att jag nog faktiskt är klar med stan efter att ha levt halva livet här.

Samtidigt som jag tänker detta ser jag en skylt med tända lampor “Hometown” och just när jag börjar fundera på budskapet (gillade ju walkshop-konceptet) så släcks lamporna en efter en.

Fick faktiskt stanna upp, ta bilden och fundera över hur sant det kändes. Alltså att det inte är min hemstad (kanske aldrig varit heller).

Hittade ett ställe på hemnet som bockar i det mesta på min lista, förutom priset (för högt såklart). Nåja, vi ska åka på visning för att känna efter (längesen vi var på visning), och för att komma iväg hemifrån lite.

Min hjärna går och drömmer, och det är väldigt härligt. Det ger även en hel del insikter, nya tankar och sånt som jag inte alls reflekterat över tidigare (påminner lite om boken Imaginable).

• Funderar mycket på vilka djur man skulle kunna ha på platsen. Får, getter lockar mycket. Ankor och höns. Katt bör man ha på landet för att slippa mössinvasion. Grisar eller kanske alpackor? Skulle man kunna tänka sig att ha djur för att få kött? Eller vill man kanske rädda djur som kan få en fristad? Vill man ha så att andra kan komma och hälsa på djuren?
• Hur skulle man kunna generera intäkter? Förvaring av båtar, husbilar och sånt? Odla och sälja grönsaker? Sälja ull? Ha kurser? Här har jag massa tankar om olika typer av kurser.  Glamping? Eller bara fortsätta jobba på distans och dra in pengar på det sättet.
• Odla vore så roligt och det finns så mycket att odla! Frukt, bär, svamp, grönsaker, rotfrukter och kanske vissa saker i växthus? Givetvis tänka permakultur, och gärna i flera nivåer! Skogsträdgård är en självklarhet.
• Plats för hobbies!! Utöver allt som har egna punkter så kan jag tänka mig väva, måla, bygga, reparera ja den här listan kan bli hur lång som helst.
• Enklare att få till rörelse och träning (utöver alla övriga punkter). Bygga utegym, paddla, äventyrsstig, ja idéerna tar nog aldrig slut.
• Lära nya saker. Skulle vilja lära mig använda motorsåg och att såga timmer. Svetsa ska jag redan lära mig i maj! Köra traktor! Regenerativt jordbruk?
• Plats för andra människor. Den här vill jag verkligen utforska mer (har ju påbörjat det redan iofs). Kan man bygga småhus och ha folk som bor på något sätt och samodla, ha djur gemensamt och så vidare. Få människor att hälsa på, att skapa sammanhang.
• Känslan av att utforska en ny plats, ett nytt område. Hur bygger man sitt nätverk på en ny plats? Vad skulle jag kunna bidra med?
• Tystnad. Eller iaf inga vägljud, få andra oväntade människor.

Tankarna går såklart även kring jobbiga saker.

• Oväntade kostnader, och även väntade kostnader (renovering, djur etc).
• Enskilt och ensamt.
• Djur som gör saker man inte hade tänkt eller önskar, tex vildsvin, rådjur, möss etc. Listan kan göras väääldigt lång tror jag.
• Tänk om vi blir sjuka eller inte orkar? Det är ju mer krävande att bo på landsbygd.
• Saker/tjänster/möjligheter man har nu som man inte skulle ha då (man saknar inte kon förrän båset är tomt).
• Flera av punkterna ovan kan ju helt klart generera en del problem (gäster och djur tex).

Finns hur mycket som helst att tänka kring detta här så just nu lyssnar jag knappt på något på Rafferundorna för mitt huvud är ändå fullt med tjattrande. Tänker att även om det troligen inte blir av så är tankarna viktiga.

I höstas valde jag att gå kursen i permakultur. Det är ju alltid lite sådär att gå “trädgårdskurser” utan att faktiskt vara en odlare (än). Det känns dock som ett bra drag att veta mer om permakultur redan nu.

Därför lockades jag av ett projekt som handlade om gemenskap oxå, inte bara själva odlandet. På första träffen delade vi in oss i grupper och vi var tre som valde samma. En av oss tre har sommarstuga i en samfällighet som äger lite mark. Där har de varit tvungna att hugga ner en del skog pga barkborrar. Han och sambon hade hittat en stig som de ville återuppliva och delar av det blev till vårt projekt.

Ska säga att det var långt ifrån enkelt. Mest för att vi behövde hitta tid att samarbeta. Vi gjorde det mest digital (ett studiebesök på plats) och då behövde vi hitta tid som funkade för alla tre som inte krockade med de 1-2 tillfällen vi hade digital föreläsning per vecka. Utmanande! (att jag sen råkade gå två andra kurser som krävde att man hade digitala avstämningar gjorde inte mitt pussel enklare).

Undersökning och analys av förhållanden, flöden och förutsättningar innebar jordprover, spanande på olika typer av kartor och sajter. Allt i relation till de etiska principerna och designprinciperna. Jag fokuserade på att zooma ut, och se hur man kan använda principerna på ett litet mer övergripande sätt. Superintressant!

I mitten av oktober samlades vi återigen fysiskt hela gruppen och alla fick redovisa sina projekt. Fantastiskt roligt att höra alla analyser, idéer och planer! Riktigt roligt att berätta om vår grupps tankar.

(trodde jag bloggat om detta i oktober när det hände men hittade bara en liten draft…)

När lokalsamhällen tar sig rätten att blomstra.

Vilken fantastisk bok att läsa i bokcirkel! Den här har jag läst med en härlig blandning människor under sommaren. Uppslutningen har varierat vilket jag väntat mig pga sommar, men varje möte har varit mycket givande.

Det märks att man fastnar för olika saker som man funderar på och det är väldigt fint att ta del av.

Själva boken är en samling av olika texter som egentligen skapats av andra anledningar än att skriva en bok. Det gör att det blir en del upprepningar och inte någon superröd tråd. Men det gör ingenting! Det är snarare lite skönt att få vissa saker intrummade.

Ju mer jag läser och förstår desto mer längtar jag efter en annan sorts liv än det jag lever idag. Ett liv som hänger mer samman med natur och djur. Ett liv där samarbete med andra människor är mer närvarande. Där fokus inte är på tillväxt utan på de system som finns och hur de funkar.

Att flytta in till landsbygden, bara en sån liten förändring gör enorm skillnad!

Det känns att det är äkta! Den här omställningen vill jag göra!

Älskar i slutet där alla delförfattarna får beskriva sin framtida by. Wow!

Vi hittade ett intressant hus utanför Valdemarsvik. Inte alls åt det hållet vi tänkt oss men vi gillade det så pass att vi tänkte det var lika bra att åka på visning. Visningen var dock på söndag (imorgon) och då jobbar Joel och jag skulle egentligen gått kurs i helgen.

Mejlade med mäklaren som kunde släppa in oss i torsdags. Vi drog iväg före 8 på morgonen och hade några korta stopp och kom fram 10 minuter före utsatt tid.

Otroligt härlig plats. Stort hus (gammalt, orenoverat typ – dvs inga dåliga material att ta bort) med en lummig tomt, flera extra byggnader.

När vi kollat klart drog vi till en närbelägen sjö, och försökte ta oss ner till havsviken vilket visade sig omöjligt på ett enkelt sätt.

Vi käkade lunch i Valdemarsvik och hade sen spanat in glass i Söderköping vilket vi verkligen inte var ensamma om så vi tog en vanlig glass på första bästa stället och drog hemåt tämligen snabbt.

Vi snackade massor i bilen, både om huset och vad vi tänkte kring att eventuellt köpa det, men oxå om annat. Bland annat pratade vi om gubbe i keps bakom ratten – lustigt nog fick vi ett livs levande exempel lite senare.

Det tog en del diskussioner och funderingar kring eventuella kostnader men vi kom fram till att inte vara med i budgivningen. Trist men en bra utflykt!

Igår packade vi in hela familjen i bilen och drog på husvisning i Sörmland, utanför Mellösa. Vi hittade fastigheten för någon vecka och sen och vi gillade den. Dessutom på 1h 44 min avstånd vilket verkligen känns överkomligt. Det trista i kråksången var utrop (4,5 mille) som låg långt över vad vi brukar titta på. Vi funderade lite och bestämde oss för att kolla upp om vi skulle kunna få lån för något sånt här. Kanske främst med tanke på framtida fastigheter eftersom vi misstänkte att den här kommer gå för mer.

Mäklaren messade på lördagen och sa att man skulle parkera klokt för det var väldigt många som visat intresse och vägen smal.

Vilken plats! Wow!

Det mesta man kan drömma om naturmässigt.

• Helt tyst
• Sjö på tomten
• Inga grannar att notera
• Berghällar och ängar
• Välvårdade byggnader
• Fin växtlighet (träd, äng, gräsmatta, blommor etc)
• Diverse byggnader utspridda på ställen

Vi strosade runt en timme ungefär, med Raffe (så någon fick stanna med honom utanför byggnaderna) vilket var otroligt härligt!

Det hade lätt gått att flytta in imorgon om inte priset stod emellan.

Det jag kunde känna var dock två saker. Första att det var så klart. Att det bara ska förvaltas. Nästan lite fult att förstöra det på något sätt. Andra var vägen dit. Sista kilometern var väldigt mycket skogsväg och rätt kuperad så att åka där på vintern lockade verkligen inte.

I skrivande stund ligger högsta budet på 6,8 mille (dvs mer än 2 miljoner har det ökat).

Vi käkade god lunch i Flen och tog sen en annan väg hem än dit för att spana på naturen. Pepp på fler visningar faktiskt!

Att gå kurs om att bygga hus ger en hel del tankar och funderingar. I höstas tänkte jag att kolla på Husdrömmar på SVT men då fanns de inte tillgängliga tyvärr. Så nu i januari dök alla säsonger upp och för någon vecka sen slog vi till och började kolla.

Jäklars vad roligt!

Nu börjar jag få lite mer inspiration till projektuppgiften på kursen. Har knappa tre månader på mig att färdigställa den.

I programhandlingen ska det finnas

• Kravspecifikation där funktions- och miljökrav för byggprojektet specificeras.
• Situationsplan (tomtritning) i lämplig skala där byggnader, växtlighet, kommunikationsytor, vatten- och avloppsanläggning, odlingar, avfallshantering mm redovisas
• Skalenliga ritningar på byggnaden, planer och fasader samt en sektion
• Byggnadsbeskrivning inklusive teknisk beskrivning där valda byggtekniska lösningar, byggmaterial, entreprenadform mm redovisas.

Min stora utmaning är att jag måste hitta en tomt jag låtsas är vår (eller faktiskt hitta en på riktigt?). När detta väl är klart är det väl lika bra att bygga huset på riktigt, eller?

Efter en hel del funderande kring hur vi skulle tänka. Var det så pass intressant att vi skulle åka upp hela familjen och kolla. Se till att vi fick ok med bank (typ = 120 så special).

Under lördagen landade vi i att vi tyckte utrop på 2, 295 000 kr var för dyrt för oss och på fredagkvällen kom första budet på 2,235.

Kanske oxå att jag faktiskt inte kände en wow-känsla när jag var där – fast kan man få det på vintern?

På söndagkvällen drog det igång rejält med budgivningen och nu verkar den ha avstannat på 2,625 000 kr vilket verkligen var mer än vi tänkt.

Det kändes faktiskt skönt när första budet kom, lite som att vi inte kunde vara med och någon annan fattade det beslutet åt oss.

Nu funderar vi istället vidare på vad vi faktiskt vill. Och var.

I torsdags morse vaknade jag hos Camilla i Hedemora, åt frukost och styrde kosan norrut, mot Falun och sen vidare till byn Gopa där huset vi gillade låg. Många tankar snurrade i huvudet på vägen dit.

Direkt efter Falun märktes det att det blev mer vinter. Temperaturen sjönk nog 3-4 grader. Vacker vinter.

Hade bestämt med mäklaren vid 9 och fått ok på att komma tidigare och kolla runt.

Det var en fantastiskt vacker morgon och jag strosade/smög runt och kollade i uthus, lada och typ på tomten (lätt när det är snö). Fick en känsla av platsen helt enkelt.

Spännande när hjärnan sätter ihop bilder och fantasi med verkligheten.

Mäklaren kom och vi gick in i huset. Filmade och tog bilder för att kunna ta med mig så mycket som möjlighet till övriga familjen och mig själv.

Sen satte jag mig i bilen och drog till Borlänge på föreläsning. Det var många intryck att bearbeta och fundera över. Många att bolla med dessutom.