När Joel fick sin första riktiga cykel i våras så var ett av våra orosmoln bromsningen. Således tränade vi en del med honom kring detta moment med teknikbanor och så.

Nu kan han bromsa. Han slår till så det tjuter om hjulet och bildas fina bromsstreck.

Igår kom han dock helt plötsligt hem med platt bakhjul – han har bromsat sönder däcket! Så idag fick han och John ta sig en tur och fixa nya. Länna sport där vi köpte cykeln hade inte utan det fick bli Biltema.

Bicycle Repair Man (YouTube)

Idag när jag cyklade till jobbet i snålblåsten och duggregnet fick jag punktering på bakhjulet. Som tur var hade jag med mig en extra innerslang som jag fått i födelsedagspresent (tack mamma), så jag tänkte att det är inget problem (det var dock inte det första jag tänkte…).

Efter 10 minuters fipplande satt den nya slangen på plats, men då insåg jag att jag glömt en sak – man blir väldigt oljig om händerna när man fixar med cykeln, och på jobbet är möjligheterna till grovtvätt begränsade… Det slutade med att jag cyklade hem igen. Väl hemma passade jag, förutom att tvätta händerna, på att packa ner en extra innerslang och ett par gummihandskar om olyckan skulle vara framme igen.

Cykelturen till jobbet gick sen utan vidare missöden och det snöblandade regnet svalkade skönt.

Häromdagen när jag återigen cyklade till jobbet fick jag återigen punka… Denna gång var det dessvärre efter ca halva vägen vilket gjorde att det blev en dryg promenad. Jag har nu bestämt mig för att köpa

1. Nytt ytterdäck och slang.
2. Luft på burk (om det finns).

Förra gången det hände var jag lite disträ när jag kom fram och glömde låsa cykeln. Med detta i åtanke var jag noga med låsningen denna gång. Trodde jag iallafall. När jag kom till jobbet nästa dag hade cykeln fallit omkull – något som borde vara omöjligt eftersom jag låst fast ramen i en stolpe. Det visade sig dock att jag bara hade fäst låset i stolpen, utan att låsa fast ramen.

Igår när jag cyklade till jobbet kände jag det karakteristiska dunkande från bakhjulet i höjd med Gullmarsplan – en punka. Klockan var sju på morgonen, det duggregnade och promenaden över Skanstullsbron kändes en smula ansträngd. Jag ställde cykeln utanför jobbet på Ringvägen och på eftermiddagen tog jag tunnelbanan hem och hoppades att cykeln inte skulle bli stulen under natten.

Idag hade Sue vägarna förbi jobbet så vi arrangerade att hon skulle ta med cykeln i bilen när hon åkte hem. När jag gick ner och skulle låsa upp cykeln upptäckte jag att den stått olåst! 😯