Sue | 2010-10-21, 7:06
Vilken fin liten bok. Älskade den redan när jag såg den på bild. Vill ha hela serien såklart. Barnen lyssnade andäktigt när jag läste den första gången och sen ville Joel fortsätta läsa den.
Handlingen är väl egentligen sådär, men det gör inget för den är så fin. Tror dessutom att indianer tilltalar barn. De är spännande på något sätt där de smyger omkring i skogen och gör olika saker.
Tydligen är det Richard Scarry som gjort bilderna men det märker man inte så mycket tycker jag.
Sue | 2010-10-19, 12:26
– och andra visor. Åh vad roligt med en bok med de klassiska visorna. Önskar jag haft den för tre år sen redan.
Toppenbra med en skiva där alla låtarna är med. Vi har haft den i köket och lyssnat på när vi ätit mellis. Boken har fått stå upp och när det varit en ny låt har jag bläddrat. Om jag har glömt bort att bläddra har Joel påminnt mig.
Gillar bilderna som är lite lagom detaljrika. Inspelningen varvar att barn sjunger och vuxen vilket ger en bra blandning.
En perfekt bok att ge till nyblivna föräldrar så man får lite hjälp med de klassiska visorna 🙂
Sue | 2010-10-18, 20:35
Den här är mer poppis bland barnen än Frisyren. Sidan där Barbapapa förvandlat sig till julgran framkallar många skratt och även Barbastark som blivit en stövel. Kanske är det förvandlingsmomentet som saknas i Frisyren?
Här är det även vintern som är i antågande som känns lockande tror jag. Skidor och skridskor och kälkåkning. Perfekt att läsa nu när det snart är vinter och jul.
Nu har vi läst den flera kvällar i rad och jag ser fram emot fler böcker om Barbafamiljen!
Sue | 2010-10-14, 22:13
Oj vad jag älskade Barbapapa när jag var liten. Färgerna och formerna är alldeles suveräna. Skulle ge mycket för att bo i deras hus.
Barnen har inte fastnat helt och hållet än, men skam den som ger sig.
Har läst den för båda barnen och det är Simon som gillar den bäst, trots att den är för 3-6 åringar.
I den här lockar det fram en del skratt för att Barbaskön ser väldigt rolig ut på bilderna. Lär bli fler böcker även om den inte blivit en storfavorit!
Sue | 2010-09-29, 11:06
Joel älskade Ingrid vill bada så vi bad om denna som recensionsexemplar. Joel fastnade dock inte alls för den (han gillar ju fordon), men när jag läste den för Simon så var det annan respons. Han tittade på bilderna, lät som djuren och ville bläddra fram och tillbaka flera gånger för att titta lite mer.
Den dansande ödlan och elefanten som trummar gillar dock båda barnen.
Själv tycker jag Ingrid är underbar. Teckningarna är helt suveräna. Med sina stora ögon känns hon så rätt som nyfiket barn. Jag vill verkligen läsa mer om Ingrid – och det vore super om hon kunde finnas även för äldre barn och inte bara 0-3 år.
Lilla bokhyllan har en del synpunkter på språket och jag kan visst hålla med men det stör mig faktiskt inte. Jag följer inte alltid texten när jag läser böcker och den är ju för små barn som faktiskt pratar på det här sätten. Har tänkt en del på det efter att jag läste den recensionen men tycker inte att det är ett minus.
Sue | 2010-09-19, 21:01
Tänk vad jag känner igen Charlie, Alex och Amanda från bloggen. Det är från bloggen som jag hade koll på att han skrev en barnbok och höll utkik efter den. Emma Adbåge har ritat och det är speciella bilder, hon har verkligen fångat Charlie i Nicki (som hon heter i boken).
Gillar dialogformen mellan Alex och Charlie (förlåt Nicki) och känner igen den ifrån bloggen.
Boken riktar sig till barn 3-6 år och det var så jag höjde på ögonbrynet vid något tillfälle (så van har man blivit vid tillrättalagt och rumsrent språk). Joel hade lite svårt att hänga med i allt kändes det som men när vi kom till sidan för själva festen så tittade han och log en stund innan han verkade smälta vad det var som hände och började skratta högt!
När vi läst klart boken ville Joel absolut läsa den en gång till.
Dagen efter läste jag den för båda barnen och när vi kom till festsidan så gjorde jag höga pruttljud och båda barnen skrattade så de kiknade och gjorde även de pruttljud. Det lär defintivit vara en bok som kommer att läsas fler gånger! Bajs går helt enkelt hem hos barn 🙂
De får dock ta och uppdatera baksidetexten för det är nu flera månader sen Alex la ner sin blogg om sin Charlie.
John | 2010-09-18, 12:11
Vilken bra datormontior! IPS-tekniken gör att färgerna är stabila vid olika betraktningsvinklar. Kontrast och färgåtergivningen är kanon. De har också riktiga knappar för på/av och inställningar vilket jag gillar.
För snart 10 år sen köpte jag en fantastisk (och väldigt dyr) monitor, även den med IPS-panel. Jag vande mig vid den kvalitén och när jag för något år sen köpte en Samsung-monitor med TN-teknik blev jag mycket besviken. Den nya Dell-skärmen är däremot i klass med den gamla men dessutom större, lättare och snyggare.
Köpte den på Dustin Home och som vanligt var de snabba. Beställde på söndag kväll och fick den på tisdagen efter.
Sue | 2010-09-16, 9:54
Inser att jag inte riktigt gillade första delen, men då måste jag säga att det skett ett lyft till andra delen. Jag börjar gilla huvudpersonen mer och mer – även om hon ibland agerar på sätt som för mig är främmande så känns hon mer verklighetstrogen nu.
Ska jag säga något negativt så är det titeln som inte helt och hållet stämmer med innehållet. Visst handlar det om ett systerskap men det är otroheten (från första boken) och det som följer i dess spår som får störst fokus i boken. Inte alls mig emot, så egentligen är det nog inte något negativt.
Gillar vardagsproblematiken, och att få lyssna på hur någon annan tänker i sitt livspussel. Se vad som är lika och vad som skiljer. Allt som får en att fundera över sin egen situation är bra tycker jag och här har man en uppsjö av bra saker att fundera över. Små barn – små problem, stora barn – stora problem inser man t ex stämmer rätt bra.
Tyvärr hade jag läst på en bokblogg om en sak som avslöjades på sista sidan vilket jag nog helst inte velat veta. Nu längtar jag till nästa bok som jag hoppas dyker upp från Piratförlaget och tydligen ska det komma många böcker om Cecilia. Har dessutom börjat följa Katerinas blogg.
Sue | 2010-09-15, 22:47
Lagom bra föräldrar är bäst! – är en bok som behövs. Många föräldrar idag har enorma krav på sig – krav som man skapar själv eller kanske kan man säga att samhället skapar dem.
Gillar första “delen” bäst där det är olika områden som behandlas, “Om känslor”, “Tjat, hot och mutor” osv. Det blandas in korta exempel från verkliga livet vilket gör att det känns trovärdigt. Dock är det ett kapitel som handlar om skulden man kan känna för att ens barn ärver ens dåliga egenskaper. Den tanken har aldrig slagit mig inser jag och det är inte så att jag saknar dåliga egenskaper… Alla andra kapitel känner jag igen mig i även om jag tycker att jag faktiskt är rätt så nertaggad.
Delen där familjer som behövde tagga ner fick komma till tals var något lång och tvärtom så var delen där nöjda familjer lite kort. Det var skönt att faktiskt få läsa om att det finns de som är nöjda. De som tycker att de hinner med sina barn eftersom de pausat andra saker – och är nöjda med det.
Fick lite ont i hjärtat på slutet när föräldrar med utflugna barn fick säga vad de ångrade, eller fortfarande ältar. Tänk om vi alla kunde prata lite mer öppet om såna här saker! Saknade sen något slags sammanfattande/avslutande kapitel. För egen del kändes det som en stämpel på att jag tänker rätt i min föräldraroll. Det är ok att bli arg och ledsen. Det är ok att göra fel. Vi är en familj och vi är trygga tillsammans. Alltså klart läsvärd bok!
Känns som att boken riktar sig mest till småbarnsföräldrar, och jag hoppas att det finns (eller kommer) en liknande för familjer med äldre barn då stressen snarare blir större ju äldre barnen blir även om det blir på ett annat sätt.
Sue | 2010-08-22, 21:21
Det tog inte många sekunder för Joel att ta till sig den här boken. Sen vi fick den har han läst den varje kväll förutom en kväll, för då låg boken kvar på dagis. Han ville verkligen inte gå dit utan sin bok.
Det är en speciell typ av bilder på något sätt. Svårt att förklara men det är nästan som att man har klippt ut pappersbitar och lagt på – iaf hus och vägar. Gillar det.
Man kan läsa boken på många sätt. Dels finns det en liten historia med pratbubblor, dels finns det vanlig text som oxå relaterar till bilderna och i viss mån personerna med pratbubblor. Utöver detta kan man titta på bilderna bara, eller läsa lite här och var i de fiffiga inforutorna som finns.
Inforutorna är mycket bra för en sån som mig som inte har så bra koll på alla dessa konstiga bilar som finns. Men, och detta gillar jag, alla inforutorna handlar inte om bilar utan om fåglar, insekter, växter och annat – jättekul!
I slutet finns ett uppslag med alla konstiga bilar i boken, plus minst en som inte är med i boken – en med en sko och dassrulle. Den hittade Joel ikväll och skrattade massor.
Behöver jag säga att vi gillar den skarpt?