Sue | 2010-08-14, 22:49
Så härligt med romantik! Hade glömt hur det är att drömma sig bort så här. Måste har varit för många år sen när jag läste Cartland och Harlequin i perioder. Kändes skönt att pausa deckare även om det finns en hel del hemskheter i boken.
Även om man inom sig anar vart det lutar så måste man fortsätta läsa för att se hur det går. Som jag nämnde hade jag svårt att släppa den igår. Idag har vi städat och röjt men varje chans att läsa har tagits så nu när barnen somnat hade jag inte mycket kvar.
Man tas tillbaka 130 år i tiden, i Stockholm (mest) och det känns verkligen som om man är där. Kläderna, miljöerna, persongalleriet, sättet att tänka – allt känns äkta och det märks att det gjorts mycket research för boken. Man får lite perspektiv på samhället idag – på gott och på ont.
Gillar språket, gillar hur man bollas mellan personerna i olika scener. Det gör det väldigt levande eftersom man kommer närmre fler personer. Givetvis innehåller den även heta scener och det är snudd på att man rodnar när man läser. Men bara nästan för det är ju en viktig ingrediens.
Nackdelen med den här typen av böcker är att huvudpersonerna aldrig återkommer, vilket de ofta gör i deckare. Det blir då ännu sorgligare när boken är slut 🙁 Fast känslan när boken är slut är bra, riktigt bra. “Åh det är så det ska vara!”.
Även Simonas blogg är läsvärd och i väntan på hennes nästa bok måste jag nog hitta fler författare i den här genren.
Sue | 2010-08-02, 23:07
Jag tror att jag varje natt under semestern hade en ny låt från den här skivan/boken i huvudet eftersom vi lyssnat på den i bilen. De sätter sig som berget och man lär sig dem snabbt – både melodi och text. Båda barnen gillar den oxå. Joel har vi defintivt hört försöka sjunga flera av låtarna och vi tror minsann att Simon försökt på sitt sätt oxå – när Joel sjungit.
Enligt John som är bra på det där musik så är det dessutom riktigt skickliga musiker som spelar på skivan man får med.
Att man får med skivan med alla låtarna är helt oväderligt. Vi har mest lyssnat på skivan eftersom vi inte tog med boken på semestern och skivan rullade i cd:n hela resan.
Efter att vi kommit hem så har vi tittat en del i boken och sjungit och Joel gillar att ligga bredvid och titta och försöker sjunga med så gott det går. Bilderna är mycket fina och det finns mycket att upptäcka även om jag måste säga att låtarna är det som vi har haft mest behållning av.
En väldigt bra presentbok skulle jag vilja säga 🙂 Vi går fortarande runt och sjunger på låtarna!
Sue | 2010-08-02, 12:07
Deras första bok var riktigt våldsam, den här grottar inte in sig lika mycket i såna detaljer även om det händer en hel del otäckheter i boken. Eller kanske har jag bara valt att inte fokusera på såna detaljer för de känns inte så viktiga? Viktigt är istället persongalleriet och den röda tråden, och givetvis även tempot och stämningen.
Det är många personer och trådar som knyts samman och man funderar över hur det ska lösa sig, eller kopplas ihop. När man har en fjärdedel kvar av boken undrar man hur det ska kunna ta så många sidor att “få slut” på boken, men det öppnar sig hela tiden fler delar och det knyts ihop på ett snyggt sätt. Det tar slut, men ändå inte på något sätt. Precis som det är i verkligheten.
Gillar att det inte bara är huvudpersonerna man kommer nära utan även personer med väldigt små roller blir levande. Nu hamnar dessutom Joona lite mer i fokus vilket är trevligt. Han känns mer sympatisk än många andra huvudpersoner i den här typen av böcker. Skönt! Är dessutom lite spännande med hans bakgrund som jag misstänker kommer att få mer fokus i kommande böcker.
Se till att ha gott om tid om du ska läsa den här boken, för du kommer inte att vilja släppa den och det är över 560 sidor man ska ta sig igenom. När jag nu efteråt tänker igenom boken känns det som att det hänt hur mycket som helst. Den är verkligen händelseintensiv!
Jag längtar redan till nästa bok i serien:)
Sue | 2010-07-26, 23:40
Började läsa i bilen på semestern men fastnade inte riktigt. Kanske för att jag tyckte den var lite otäck. Handlade om saker jag helst inte vill känna till. Så helt plötsligt tog boken en, för mig, oväntad vändning och jag var fast. Trots förkylning och rätt dåliga nätter har jag två kvällar legat uppe alldeles för sent och läst och idag läste jag slut på den medan barnen lekte bredvid.
De skriver så bra, så otroligt bra. Det känns att deras förarbete är gediget och detaljer känns mycket trovärdiga och det är nog därför jag tycker den första delen är otäck.
Även i denna del får man brottas lite med att allt inte är svart eller vitt. Mycket är uppbyggt kring det temat här. Får man göra något dåligt för att uppnå något som är väldigt bra?
I den här delen tar dessutom sidohistorien om Evert lite fart framåt och blir intressantare. Ser definitivt fram emot nästa del när den nu kommer.
Har du inte läst deras böcker ännu så har du fem superbra böcker att se fram emot!
Sue | 2010-07-22, 15:59
49 galna lösningar på vardagens problem är underrubriken, men jag tycker nog inte att de är så galna utan inspirerande och logiska. Jag tror att vi i vårt samhälle har en förmåga att glömma bort att barn är väldigt kompetenta och i många fall själva kan hjälpa till att lösa problem, eller hantera dem problemen på bättre sätt.
Fast det kanske viktigaste jag läser ut bland alla tips är att lära sig att lyssna på sin magkänsla och inte på vad alla andra säger, eller vad man tror att de tycker och tänker.
Gillar den verkligen och har pepprat John med roliga anekdoter ifrån den senaste tiden. Har du barn så tycker jag definitivt att du ska läsa den, eller varför inte ge bort den till någon med barn?
Några riktiga guldkorn har jag fått med mig och kommer att testa i framtiden. Nu får boken en framskjuten plats på toaletten för det är perfekt att kunna läsa lite då och då, och formatet passar (faran är att folk fastnar där…). Alltså en bok man vill läsa i igen!
Hemsidan innehåller inte så mycket, men kanske kan bloggen eller facebook ge mer framöver!
Här kan du läsa vad Lilla O tycker om boken.
Boken är ett recensionsex från Norstedts.
Sue | 2010-06-24, 13:40
Första boken jag läser av Lars, men inte den sista. Ibland var det som att läsa en spännande roman. Kändes nästan som att hitta hem när jag läste många av hans tankar och idéer. Sen finns det såklart saker jag inte håller med om men det är nyttigt att läsa dem och få en medveten insikt om var man själv står i vissa frågor.
Gillar en av hans fyra hörnstenar “förståelsen för barnets avsikter, förmåga och rättigheter“. Just det där med förmåga är bra att ha med sig för det är lätt att glömma hur barnet ser på världen och hur det kan se på världen.
Det är sannerligen inte lätt att vara förälder men jag tycker Lars framställer föräldraskapet så mänskligt på något sätt. Till skillnad från de Nannyprogram som han tar upp, och som jag själv sett och ibland reagerat på. Där känns det inte alls mänskligt… Boken innehåller många exempel från vanliga livet och illustrerar väldigt målande olika saker Lars vill visa och man förstår lätt vad han vill visa.
En fiffig hustavla skickas även med. Åtta vettiga saker att begrunda och finns på baksidan av omslaget – bara att sätta på väggen någonstans.
Läs den! Inte för att du ska göra som han säger utan för att du själv ska veta hur du vill göra och vara som förälder!
Sue | 2010-05-10, 7:48
Hillevis sjätte bok och den andra som inte har humorn i centrum. Åh vad jag lider med tonåringen i boken, tänk om man kunde hjälpa, eller tänk om någon annan hade hjälpt istället för att blunda. Är det verkligen så att de flesta blundar? Får mig att fundera på hur jag själv skulle agera (gillar böcker som får mig att fundera på sånt).
Förra boken handlade om barndomen, nu är det tonåren som står i fokus. Här bjuder Hillevi in oss till sitt mörka hål. Hon skriver väldigt öppet om matmissbruk (och annat som hör hennes tonårsliv till) och det känns nästan som att man läser någons dagbok, så nära får man komma. Ibland vill man blunda och inte veta.
Precis som förra boken berör den på djupet, även om det blir på ett annat sätt när det är en tonåring och inte ett barn. Intressant skillnad faktiskt.
Det känns skönt att veta att hon lyckats ta sig ur den onda spiralen för jag följer givetvis hennes blogg och blir varm inombords när hennes kärlek till barn och make lyser upp de privata posterna. Jag hoppas det kommer fler böcker, oavsett tema, för jag kommer läsa allt hon skriver!
Sue | 2010-05-05, 20:52
Förra boken kändes lite kort och hade kunnat målas ut mer, denna var lite tvärtom. Ibland lite väl långa beskrivningar från rättssalen. Kanske hade känts kortare om jag läst boken på kortare tid, nu har det dragit ut på tiden eftersom det varit sjuka barn.
Huvudperson denna gång är Haller (igen), och inte Bosch. Bosch var däremot med i boken men från Hallers perspektiv vilket var intressant och gav en annan bild av honom, och slutklämmen var riktigt överraskande.
Gillade boken, som inte var direkt förutsägbar och givetvis spännande. Dock måste jag säga att jag gillar böckerna med Bosch som huvudperson mer. Förra om honom verkade ju tyda på mer privat i kommande bok, men inte i denna iaf så jag får längta till nästa. Jag kommer dock att fortsätta läsa alla Connellys böcker för jag gillar dem 🙂
Sue | 2010-03-30, 0:12
Tredje boken i Hammarbyserien och enligt förlaget sitter Carin och skriver på en bok till! Nu har man verkligen lärt känna individerna i boken. En stor skillnad från andra deckare är att jag faktiskt gillar personerna, ingen har riktigt dåliga drag, utan de sympatiska dragen överväger.
Storyn som går igenom de olika delarna är inte avslutad utan man har en önskan att få följa med lite mer och få lite fler trådar som knyts samman. Även om många knyts samman i den här boken.
Gillar hur man får följa storyn ur olika personers perspektiv. Det sker nästan utan att man tänker på det, men när man gör det så inser man hur mycket det tillför handlingen.
Den här boken är nästan lika spännande som förra som är svårslagen. Läste den på en dag i princip – prioriterade bort allt annat 🙂
Sue | 2010-03-04, 10:25
Gillar den bara mer och mer. Joel satt andäktigt och gapade av spänning när vi läste den första gången. Sen har han inte varit riktigt lika spänd eftersom han vet hur det slutar.
Trots att den bitvis är lite mörk och läskig så charmar den med sitt bildspråk. Texten rimmar vilket alltid är en succé med barn. Teckensnittet är charmigt, och varierar i storlek vilket höjer läskänslan.
Efter att ha läst den över tjugo gånger så håller den fortfarande. Bilderna har massor att säga och Joel sitter fortfarande och lyssnar och särskilt spännande är det på sidan då det är RÄVEN som knackat på dörren.
Det går att titta länge på bilderna och det känns som en bok som håller i längden. Tycker att värmen i boken lyser igenom mer och mer – som man ser på omslagsbilden är det mys som gäller 🙂