Idag smet vi (jag och Fredrik) iväg en stund på eftermiddagen för att kolla lite i affärer (och köpa lite medicin till Fredriks onda hals). Marvin visste ett ställe för souvenirer så vi åkte dit. Precis som Magnus misstänkte så fick han nog lite provision för helt plötsligt följde han faktiskt med in en sväng och sen när vi gick iväg till apoteket kom han på att han var tvungen att låsa bilen 🙂 Vi höll givetvis god min.

Nåja, det jag skulle skriva om var hur det gick till när man handlade. Jag hittade en tröja på andra våningen. Då lämnade man tröjan till någon där och fick ett kvitto. Sen medan vi kollade på plan tre så var det någon som bar ner tröjan. När vi kom ner så fick jag först lämna kvittot i ett bås och betala, hon stämplade kvittot och jag fick gå till nästa disk, där jag fick en stämpel till och min kasse.

Kom sen på att jag skulle köpa vykort – givetvis samma procedur en gång till…

Idag bestämde vi att vi skulle dra tidigt (ca 16) för att shoppa lite och sen komma tillbaka och jobba. Vid halv 6 kom vi iväg… Åkte til Odel för att kolla lite. Lite dyrare än normalt här men ändå billigt i våra ögon. Som vanligt var det Marvin som körde oss i minibussen, middag intogs på The Mango Tree.

Sen har det blivit en och annan film oxå. Går ju faktiskt inte att låta bli när de kostar 220 rp (vilket blir typ 15 spänn…). Att de sen inte har riktigt samma kvalitet som om man köper dyrt hemma, hur stor roll spelar det?

Måste bara visa en skylt vi såg på ett matställe längs vägen under helgens resa.

Det tar på kroppen att resa och att vara lite sjuk och sen få lite sömn. Drog tidigt från kontoret med Magnus och Fredrik som tittat dit och hälsat runt på lite folk. Jag och Magnus stack ner till hotellets pool och tog ett dopp (inte så varmt dock så det blev bara ett dopp). Sen slöade vi en timme eller så. Middag (ganska lite för min del) intogs på hotellet och sen kröp jag i säng strax före 8. Sov 10 timmar och vaknade mycket piggare!

Kanske var det lunchen igår som satte fart på min mage, kanske något annat. Fart fick den iaf och jag sov sådär. Efter att ha petat i mig några papayabitar och en yougurt till frukost kände jag att det nog inte riktigt var läge att åka till kontoret. Åkte upp till rummet (våning 28) och la mig och sov en dryg timme i soffan. SKÖNT! Ska snart ta emot Magnus och Fredrik som har landat och är på väg till hotellet. Några bilder från hotellet:

Måste bara lägga in en bild till som avslut på dagens bloggspammande. Spana in hur sojan levereras!!

För dagens återresa till Colombo valde vi att åka en annan väg så vi kunde se lite andra saker. Vi åkte förbi en nationalpark men Marvin (chauffören) sa att den ganska ofta var stängd eftersom det ibland fanns tamilska tigrar i området (tur att vi var på väg därifrån kändes det som!). 77 km ut till kusten där den braiga vägen började… Färre fordon på vägen gjorde att det gick att hålla högre fart vilket dock gjorde att vi som satt lite längre bak i minibussen guppade runt rätt så mycket (lider med de tre som nu i natt flyger hem till Sverige…). Anledningen till den guppiga vägen var främst all översvämning pga monsun.

Monsunen såg vi ständiga bevis på även längre fram när vi nådde den braiga vägen.

Senare på kvällen såg vi om översvämningarna på tv och det verkade som (vi förstår ännu inte Sinhalese) att många blivit hemlösa.

Lite perspektiv på tillvaron får man.

Mycket trötta efter en lång dag kan jag säga att ett dopp i poolen var helt rätt. Insåg att det var mitt första utomhusbad i år… Bättre sent än aldrig, eller hur?

I priset ingick även middag så vi satte oss snällt vid bordet och blev serverade. Efteråt nämnde någon Irish Coffee och ingen misstyckte – förutom kyparen som såg ut som ett frågetecken. Pelle var snabbt på fötter och följde med för att visa hur det gick till att göra en sådan.

Inte perfekt, men helt ok. Själv drog jag mig till datorn för att blogga. Pga den dåliga hastigheten blidde det ett mejl till sambon (efter att ha fått aktivera yahoo-kontot då jag inte kan mitt lösenord till gmail…). Tur att inte alla är ute och reser helt enkelt! Vissa valde sängen direkt och andra spelade biljard.

Alla tror jag dock uppskattade sömnen 🙂

När det nu är fler på väg ner hit vill jag passa på att lägga in lite bilder på kontoret.

På väg mot kontoret	På väg in till kontoret	Jesper i Skypemöte	Dharshana på sin plats	Pradeep som väntar på Magnus ankomst

Väl framme i Anuradhapura så var det den antika staden som hägrade. Vi åkte dit och plockade upp Eddie som guide. En rolig fabror som lättade upp den till slut ganska enformiga turen.

Hela området har varit täckt med jord som grävts bort, vilket man kan se på träden där de lämnat kvar jorden. Ett enormt jobb inser man snabbt eftersom vi åker runt i området med minibuss…

I området fanns flera så kallade Dagobas.Om jag inte minns fel så hade någon räknat ut att det i en av dem fanns 39 miljoner tegelstenar… När man började gräva ut i området så hade det växt träd och annat på dem så de håller nu på att renovera, vilket verkar vara lite halvfarligt med tanke på de byggnadsställningar man ser!

Tydligen är det så att de tegelstenar som använts är exakt lika stora som de som använts för likande byggnader i Mexiko och Kambodja. Som Eddie säger:

There is nothing new under the sun!

Hela området är uppbyggt kring vissa mönster och principer som Eddie ritar och försöker samtidigt förklara vad arkeologer antagit är anledningen till detta, men som Eddie säger:

History is mystery!

Vi avslutar besöket med att titta på världens äldsta träd (Sri Maha Bodhi) och någon vit dagoba. Nu är vi väldigt trötta och hela gänget går inte in till den vita dagoban utan väntar utanför tillsammans med en hög hundar…

Vi tackar Eddie som under resans gång lärt sig våra namn och ställt frågor till oss för att se att vi hänger med. Lite känslan av att vara tillbaka i skolbänken 😀