Nu börjar Simon få bra koll på sina fötter och ben. Han klarar allt oftare trappsteg och kan parera för fler och fler saker. Idag ville han helt plötsligt knalla iväg och vägrade lyssna när vi ropade på honom. Istället följde jag och Joel med. Joel sprang runt och skrek, och Simon försökte göra samma sak. Han lyckades bättre med skriket än med springandet, men han har inte så långt kvar. Tur att vi är vältränade numera för vi lär inte få sitta still i sommar!

Förra veckan kom ett utskick på mejl från familjeliv.se där de lottade ut biobiljetter till Pettson & Findus: Glömligheter. En film vi har hemma men när jag vunnit biljetter till den så tyckte jag det vore ett spännande äventyr för Joel. Så i söndags packade vi ner lite fika och åkte buss + tunnelbana in till stan. Mycket spännande bara det.

Evenemanget var ett samarbete med Semper som lanserade nya produkter – så vi fick givetvis smakprov. Det gick hur bra som helst att titta på filmen, men jag tror Joel lika gärna tittar på film hemma. Vi fick ballonger på vägen ut, sen njöt vi lite jordgubbar i solen på Hötorget och åt burgare till lunch innan vi styrde kosan hemåt igen.

Det var en ganska trött kille som satt i mitt knä med sin napp på hemvägen, men han blev pigg när han fick syn på John som väntade när vi kom ut (takbox skulle inhandlas).

Efter fem månader i extrasängen så ville Joel helt plötsligt sova i våningsängen igen. Givetvis fick han det så nu får vi se hur det blir inatt.

Simon sover sedan i april, då han var sjuk, i resesängen i vårt rum.

När vi ska åka på semester tänkte vi ta med vår cykelvagn. Den är ganska skrymmande, så en takbox har därför hamnat på inköpslistan. I söndags hittade vi en kandidat på blocket, så vi åkte till Tullinge för att kolla. Väl där provade vi att cykelvagnen fick plats, prutade 100 spänn och slog till.

Förvaringen löstes igår genom att jag satte upp två reglar i garaget, ovanför bilen, på vilka takboxen kan ligga. Oklart om man kan manövrera ner boxen och upp på bilen själv, men det gick iallafall att baxa upp den (med viss möda).

Idag kom Simon på ett roligt trick – att doppa nappen i mjöl för att sedan stoppa den i munnen och låta sig väl smaka. Detta pågick en liten stund medan jag satt med ryggen till upptagen med något.

Idag fick jag äntligen ändan ur och ringde och bokade service på cykeln. Jag kunde komma ner med den direkt så skulle jag få tillbaka den på torsdag eller fredag. Perfekt, tänkte jag och tog en trött Simon i ryggsäcken efter lunch och åkte dit.

Väl där sa de att jag kunde hämta först på måndag, vilket alltså innebär en helg utan cykling, men det fick väl gå ändå – jag verkar vara en av de få kunderna där som inte ska åka vätternrundan. Servicen, en s k “TCM-service” där de smörjer alla vajrar, riktar hjulen och ställer in bromsar och växlar, ingick när jag köpte cykeln.

Passade även på att snegla på skor och hittade ett par mysiga Shimano som funkar med både för SPD och SPD-SL. Jag funderar på att byta mina trampor till ett SPD-SL och måste då ha andra skor. Det blir lite dyrt så jag ska nog fundera lite till…

Simon somnade direkt när jag la honom i sängen när vi kom hem.

Igår var det planeringsdag på dagis så Joel var hemma. IKEA var målet men vi var lite trögstartade så vi om iväg strax efter 10. Egentligen för sent för dessa trötta grabbar.

Nåja vi kom dit och insåg att lunchen öppnade först 11 så vi fick börja med att leka. Otroligt roligt nu när även Simon uppskattar såna här äventyr. Tittade bort från vagnen en stund (för att ha koll på Simon som knallade runt) när vi höll till hos gosedjuren och helt plötsligt låg en hel hög gosedjur i vår vagn. Plockade tillbaka dem för vi har tillräckligt hemma…

Sen lunch. Såklart kö. Joel var en ängel och körde brickvagnen hela tiden. Plockade på saker på den och höll koll. Simon satt i vagnen och åt russin, ganska nöjd.

Hittade ett bord i barnavdelningen och vi lyckades allihopa få i oss en hel del. Sen blev det lek. Simon ville knappt gå därifrån så till slut fick jag lyfta honom gallskrikande till vagnen och raskt gå vidare. De fick var sin kudde (19 kr) för att ha något att somna på. Simon slocknade rätt så snabbt men precis när Joel höll på att somna så bytte Simon ställning och så vaknade båda till ordentligt istället. Där rök min plan om att i lugn och ro titta på parasoll.

För bara ett halvår sen hade jag tyckt att det var mest jobbigt, men jag har läst några böcker om mindfulness och har tränat på att vara här och nu. Igår kändes det att jag lyckats. Allt var som det var och istället gillade jag läget, och tyckte faktiskt att det riktigt roligt.

Det tog inte lång tid för grabbarna att somna i bilen och när jag kom hem så parkerade jag på gästplats, och fällde mitt säte och sov jag oxå.

Jag ser dem helt plötsligt överallt. När jag åker bil, när jag cyklar. Ja hela tiden ser jag dem – masinerna, oavsett om Joel är med eller inte.

Förra året fick Joel mig att höra alla flygplan. Undra vad det är som jag kommer se/höra nästa år.

För snart fyra år sen planterade vi häcken på framsidan och förra året skördade vi bären (som fortfarande ligger i frysen dock…). Nu har den återigen knoppar så vi hoppas på skörd i höst igen. Här kommer en bild på knopparna, väldigt nära knopparna.

Visst är det häftigt att titta på hur naturen ser ut på nära håll?

Idag stack jag ut på en cykelrunda vid sju-hugget på kvällen. När jag cyklade förbi sjöstan tog jag det hyfsat lugnt. Ser en mamma med sulky komma gående. Hon pratar telefon, ungen (som var 4-5 år) springer runt och tittar i marken. Helt plötsligt styr hon mot mig och jag får tokbromsa och skriker till. Hade kanske max en meter tillgodo och bakdäcket lyfte flera dm från marken.

Mamman gav det hela en blick och fortsatte sen prata. Jag börjar cykla iväg men kan inte hejda mig utan vänder mig om och skriker några ganska väl valda ord till henne med innebörden att man kanske bör se efter sina barn.

Vilka föräldrar det finns! Jag är glad att jag var en vaken cyklist och inte en mindre vaken mopedist…

Här kan du se rundan.