Det har varit kallt och vi har varit sjuka så vi har mest hållit oss hemma, men idag var det dax för mig och Joel att ta göra en utflykt tillsammans. Vi packade ner lite saker i väskan och tog bussen till tunnelbanan. Vi hade inte något bestämt mål utan bara att göra det vi hade lust med.

Efter ett tag insåg jag att Joel sa “dish dish”  rätt ofta och att det var tunnelbanan han menade. Han härmar och upprepar det mesta man säger nu så jag pratade om allt möjligt vi såg.

Tänk att det kan kännas så annorlunda att åka turen jag åkt till jobbet i ett par år nu. När Joel är med ser jag det mer ur hans perspektiv och då blir det helt plötsligt spännande!  Joel tyckte det var mycket spännande med det mesta idag. Att åka i tunnel där det är mörkt, att åka ut ur tunnel, att åka över bro och sen in i tunnel. Att gå av och på osv.

Efter spännande tågbyte på Gullmars åkte vi in till centralen, tog en milkshake och åt medhavd frukt, gick i lite affärer, köpte lördagsgodis och åkte hem igen. När vi klev av bussen hemma, blev Joel ledsen och sa “Mer buff”. Han ville helt enkelt fortsätta äventyret.

Igår kväll när jag la mig så vaknade Simon till. Han var lite rödfläckig i ansiktet och det verkade klia. Vi smorde lite, la på lite potatismjöl, försökte klia lite åt honom. Det gick sådär. Tills slut verkade han dock somna till, bara för att återigen vakna. John som skulle jobba fick flytta in till Joels rum (Joel sover ju hos oss i nya sängen).

Helt plötsligt hör jag hur Simon spottar ut nappen och kräks. Reste mig upp och fick upp honom och ett täcke i famnen och den lille stackaren fortsatte kräkas en stund. Ropade på John, och fick ropa rätt högt eftersom vi stängt dörrarna…

Vi bytte lakan och fixade och donade och Simon somnade. En kvart senare när vi precis kommit till ro var det dax igen.  Nu var vi dock mer redo och det gick fort att fixa iordning. Sen kräktes han två gånger till innan natten var över. Joel vaknade oxå och ville hjälpa till att hålla kräkkastrullen åt Simon.

Nu är Joel på dagis efter repris på gårdagens lämning, Simon sover i sängen, John sitter och jobbar vid datorn uppe och jag sitter och dricker kaffe i köket.

Igår var det städdag och planen var att få bort alla julsaker, men med knoddar och träning och allt annat så hann vi inte utan de fick vara kvar. Idag, med Joel på dagis, så hann jag plocka undan allt på dagen. Simon var till viss “hjälp”.

När Joel kom hittade han direkt de kassar och lådor som jag packa ner i och såg tomteluvorna. Alla skulle ha varsin enligt honom och givetvis lydde vi.

När Simon somnat så tog vi upp lådor och kassar på vinden. Trots minus 3 ville Joel upp och titta och verkade inte bekommas det minsta av kylan. Det gjorde dock jag så besöket blev kort!

Ramsor att höra och göra. Egentligen har Simon fått denna, men ikväll läste jag den för Joel. Riktigt underhållande bok där man oftast gör ljud istället för att använda ett ord. På flera ställen skrattade Joel åt ljuden jag gjorde. Sen kan man säkert ha ännu mer glädje av den om man leker samtidigt (de tipsar lite kort om det). Det verkar vara sånger ibland, men någon melodi fanns inte med så det blev att hitta på!

När jag gått ut ur rummet kikade jag in och hör hur Joel gör vissa av ljuden när han tittar i boken.

Joel har ju haft lite olika favoriter på tv och just nu är det fåret Shaun. För att få lite lugn och ro när man lagar mat är det perfekt att sätta på något program via SVT Play på köksdatorn. Där har de massa olika program och massa avsnitt av dem. Passar Joel helt enkelt!

Ett avsnitt har vi dock insett att vi inte ska sätta på för Joel blir helt förtvivlad när ett av fåren får en kalkon över huvudet och en sovsäck över kroppen.

Här hittar du fåret Shaun.

Nu var det väldigt längesen jag lämnade på dagis och ännu längre sen jag hade med Simon när jag lämnade. Simon fick åka vagn och Joel pulka och jag småsprang och gjorde motorljud som båda barnen uppskattade 🙂

Väl framme ville Joel inte gå ur pulkan. När han väl gått ur den ville han inte på något vis i världen leka där utan ville bara vara nära mig. Efter att ha försökt på lite olika sätt med olika fröknar i en kvart så blev det hårda vägen. Monica lyfte upp honom så han kunde vinka hej då och jag klappade om honom och sa hej då. Han stortjöt under hela tiden och fortsatte så länge jag kunde höra honom.

Fast det är väl bara att vänta när han varit hemma så mycket under jul och nyår. Tror dessutom att han börjar förstå att jag och Simon är hemma…

Under en längre period så har det varit svårt att få Joel att äta någon större frukost. Vissa mornar har han bara druckit lite juice och sen har han fått en banan före dagis så att han ska orka. Idag började det värre än vanligt med att Joel ville ha glass.

Det fick han givetvis inte så han stortjöt under tiden jag fixade frukost till mig och till Simon. Rostade en macka till Joel och ställde fram en burk yogurt. Han lugnade sig till slut och ville ha leverpastej på mackan – massa. Jag och Simon åt på och Joel öppnade sin yogurt och åt upp den, ville ha en till, fick det och åt upp den oxå. Sen åt han över halva mackan och drack lite juice!

Sen några dagar tillbaka vill Joel själv sätta på tandkräm på tandborsten. Han skruvar av korken, klämmer ut, sätter på borsten, skruvar på korken igen och blöter tandborsten.

Sen försöker han borsta själv men just den delen går sådär. Inte för att han gillar att vi gör det men så får det väl vara antar vi – det måste ju göras.

Ikväll när jag tränat och höll på att lägga Joel så hörde jag hur telefonen ringde nere. John dammsög för full muggar så han hörde inte. Sprang ner och svarade på vägen upp. Det var en gladlynt norrlänning som ringde från någon tidning jag en gång i tiden prenumererat på. De hade ett specialerbjudande, men mer än så hann han inte säga för jag sa att vi inte hinner läsa några tidningar då vi har småbarn. I samma stund började Joel hoppa och sjunga i sängen alldeles brevid mig.

Norrlänningen började skratta och sa att han förstod, sen hörde jag inte mer av vad han sa men sa tack och hej då och la på. Ett smidigt sätt att säga nej måste jag säga!

Ända tills alldeles nyligen klappade Joel sig på magen med handen när han menade sig själv. Nu har han istället börjat prata om sig själv som “Ija”.

Det tog dock ett tag innan vi insåg att det var sig själv han menade. Men när han klart och tydligt pekade på sig själv på dagiskortet och sa “Ija”, då var det inte så mycket att fundera över längre. Efter det så hör vi det hela tiden särskilt när det är saker alla i familjen ska göra.

Pappa, mamma, Minna, Ija.