Så sprang även oktober iväg och det är dags att sammanfatta lite.

Familj. En familjens dag, på tekniska museet har vi hunnit med. Plus dinosaurier i Globen.

Läsning. En del kapitelböcker har det blivit. Superkul! Dock ej recenserade ännu. Tre vuxenböcker har det blivit,men jag får ligga i om jag ska få ihop 8 till och nå målet på 30 böcker. Vi får se för jag har en hel del påbörjade böcker som jag vill läsa ut.

Pyssel. Har kors i taket faktiskt hunnit sy en del. Varit på ett sylan och sen syfestival. Joels jacka blev klar till slut och han använder den så ofta den funkar vädermässigt. Några mössor och sen dräkter till Halloween. Sen finns det en hög påbörjade saker men de får snällt vänta på att jag har mer tid.

Hälsa & träning. Träningen har gått bra i oktober. Endast en promenad men 13 crossfitpass har det blivit varav två på Crossfit Södermalm. Nacke/axel känns av lite ibland men det blir inte värre. Inga behandlingar har det blivit. Mina mål med armhävningar etc får stå tillbaka pga axeln tyvärr. Men något ska jag väl göra 2013 🙂

Fokus 2012. Tidigare månader: januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september.

Barnen blev superglada när jag visade denna bok eftersom de storgillar första boken.

Det är bilderna som gör den här boken tycker jag! Underbara små detaljer som barnen, och jag, upptäcker medan vi läser. Simon fnissade vid nästan varje uppslag för något han såg. Själv bläddrade jag tillbaka när jag läst den så att vi kunde kolla lite noggrannare.

Själva storyn är sådär. Gillade första bättre men denna är helt ok. Lite tvära kast mellan en del uppslag som inte alls hänger ihop och några känns överflödiga. Men bilderna, bilderna gör som sagt hela boken!

När vi läst klart var Joels (5 år) första kommentar “jag vill läsa nästa bok om Charlie”. Ett bra betyg för en bok skulle jag vilja säga.

Var lite stressad över ett möte på jobbet 29 oktober och skulle kolla hur mycket tid jag hade på mig att förbereda. Sneglar ner på klockan.

Får titta igen för jag fattar inte riktigt vad klockan är. Det tar en stund för hjärnan att fatta att jag har 31 minuter på mig. Samma siffror förvirrar helt enkelt.

Barnen är väldigt intresserade av veckans dagar just nu. Vi har norpat en sång från Bolibompa, “måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag, dagens grattis” och den använder de för att lista ut vilken dag det är imorgon.

Idag söndag så frågade vi vad det var för dag imorgon. Simon var helt övertygad om att det var “dagens grattis” imorgon. Joel lyckades efter en stund klura ut att det var måndag.

Finns en förlängd version som vi nog borde satsa på istället.

Simon har haft lite problem med att säga ks och istället vänt på dem. Vi har haft lite svårt att inte skratta då vi tränar på “fläsk” enligt honom.

Nu i helgen har vi noterat att han kan säga rätt. Upptäckte det när han räknade (en favoritsyssla just nu) och sa “seks” och inte “sesk”. Vi frågade honom givetvis om var vi tränar och det gör vi enligt honom på fleks.

Coolt med dessa små steg som hela tiden tas!

Förra veckan hämtade vi paket från Fritidsresor och deras Bamseklubb. Barnen var verkligen eld och lågor och är nu mycket peppade att gå på Bamseklubb.

Ikväll fyllde vi dessutom i de resedagböcker som de fått. Man skulle nämligen fylla i lite om förväntningar och sånt innan. Joel tog det på stort allvar. Han berättade och jag skrev. Simon som nog var lite för trött fnissade mest och använde ord med bajs i. Jag skrev som han sa och jag antar att det i framtiden kommer att vara ett ganska skojigt minne.

I paketet ingick: keps, t-shirt, ryggsäck och resedagbok.

Höstmörkret är här och i väntan på att det ska bli lite ljusare tider så drar vi på fredag igång en ny trainalong!

Läs mer här och anmäl dig sen och träna lite med oss. Häng gärna i gruppen på facebook oxå.

Ännu en tantbok. Jag gillar dem. Gillar att suga åt mig små tips. Vissa saker garvar jag igenkännande åt, andra känner jag att jag har en bit kvar till.

Bilderna är så bra. Älskar den sympatiska lilla tanten som gör diverse saker på bilderna.

Boken är i kronologisk ordning och går således igenom året och olika fokus som tanten har under året. Kul idé att dela upp det så.

Sen är jag svag för små rutor här och där. Många bra tips som dyker upp. Ger en skön läsupplevelse.

Gillar att man tar tanten till en liten nyare tappning även om det mesta gamla är kvar.

Måste ju erkänna att jag var en ganska lagom tant i testet i slutet. Inte någon nybörjartant men inte någon fulländad heller utan kanske precis just så som jag känner mig.

En bra presentbok till blivande (?) tanter skulle jag vilja säga.

Statistiknörden inom mig lever och frodas.

Förra våren lyckades vi för första gången ha över 100 sidvisningar per dygn under en 30-dagarsperiod. Under hösten gick det fortsatt bra, med ett litet undantag.

Nu i våras ökade det och jag jobbade rätt så aktivt på att länka till bloggen. I somras fick vi galet många besökare i början av trainalongen.

Sen har jag legat ganska lågt. Fortsatt blogga om böcker (som via Twingly länkas från Adlibris). Nyansböckerna har gett många besökare. I princip slutat länka till bloggen i facebookgrupper. Trainalongen har flyttat till en egen sajt.

Ändå är det bara fyra dagar som ligger under 200 sidvisningar. Galet! Roligt 🙂

Vilken fantastisk bok! Det var ett bra tag sen jag började på den, och andra böcker har fått förtur. Läste ju bland annat en annan bok om Alzheimer som oxå var bra.

Att jag inte fastnade i början beror nog på att Alice är en väldigt jobbfokuserad person och jag ogillar hur hon tjatar på sin ena dotter som valt att inte studera vidare.

Men sen när sjukdomen lyser igenom händer något. Ödmjukheten inför livet och vad som egentligen är viktigt. Älskar hur fint det beskrivs hur hon och den teaterälskande dottern hittar varandra mitt i sjukdomen.

Tårarna bara trillar sista delen av boken. Det är smärtsamt. Det är bra. Det är nyttigt.

Att det är skrivet ur Alice perspektiv är lysande. Hur hon sitter på möten och påpekar saker för första gången och blir nöjd inombords när de lyssnar och hon fortfarande är någon, hur hon på samma möte säger samma sak igen men tror det är första gången och bemöts på annat sätt och att det gör ont inombords.

Finns många scener jag kommer bära med mig. Och tårarna kommer när jag tänker på flera av dem.

Nackdelen med boken är att jag får lite åldersnoja faktiskt. På riktigt. Men oj så viktigt att faktiskt leva här och nu! En bok för alla som lever nära någon med Alzheimers sjukdom skulle jag vilja säga!

Ännu en bok av paret “Kepler” som inte går att släppa. Började torsdag kväll (sent) och hade läst ut på lördag lunch. Gick. Inte. Att. Släppa.

Korta kapitel, ur lite olika personers perspektiv och en grundhistoria från tidigare böcker. Tempot är högt och man försöker lägga pusslet. Vissa bitar går fint att lägga andra tillkommer först i epilogen.

Redan under de första sidorna går pulsen upp och man läser med någon slags skräckblandad förtjusning. Ibland vill jag nästan bläddra förbi vissa delar för jag är så rädd att det ska bli hemskt. Ibland blir det inte det, ibland… Det är ett par stycken som stryker med i boken ska sägas, precis som i tidigare böcker.

Absolut sista sidan är intressant. Kommer det fler böcker? På vilket sätt i såna fall? Ja frågorna hopar sig. Jag vill iaf ha fler böcker och de öppnar upp för någon slags fortsättning ändå.

Vi hade förbokat parkering och valt i ett garage. 50 kr dyrare än ute så vi slog till. Låg nära terminal 2 och vi skulle till terminal 5 men det går bussar stod det.

Vi kom iväg lite senare än vi tänkt och visste att incheckningen skulle stänga 05:50. Vi närmade oss Arlanda kvart över 5 och pga dålig skyltning tog vi ett extra varv runt innan vi hittade in i parkeringsgaraget.

Svinkallt och mörkt men vi lyckades ta oss till terminal 2 och ut för att ta buss. Frågade en ”guide” och han tittade fundersamt på oss och sa att bussen till terminal 5 började gå först klockan 6. Men snart skulle en annan buss komma, och om vi frågade snällt kanske den kunde köra oss.

Bussen kom och vi frågade. Han sa att det skulle ta en halvtimme innan han kom till terminal 5 och vi började snegla på en taxi som lämnade av några. Men så ångrade han sig och sa att vi skulle kliva på. Han tog en extrarunda förbi vår terminal helt enkelt.

Mycket uppskattat och en bra början.

Vi har ju testat att flyga inrikes en gång men det var en knapp timme och den här gången stod 6 timmar på schemat. Det gick oförskämt bra. Barnen (och vi) skötte sig exemplariskt. Ritade lite, läste lite, byggde med plusplus och spelade padda. Vi vuxna somnade till korta stunder men barnen vägrade somna. Först efter att vi landat och gått på bussen till hotellet så slocknade de som små ljus.

När vi landat och hämtat alla väskor var det dax att hitta till bussarna. Vi hade tur – det fanns en gul linje vi kunde följa. Perfekt att tala om för barnen så att de inte sprang bort.

Rullband och sen var vi bland alla miljarder bussar och hittade såklart rätt ganska snabbt eftersom personal fanns på plats och guidade oss.

Incheckning gick snabbt och vi hittade till vår lägenhet. För att alla skulle kunna hitta tillbaka lätt fick vi hitta hem så tog vi hjälp av hinken. Den ligger precis utanför där vi bor. Nära till receptionen (gratis wifi), matsal och pooler.

Efter att ha testat poolerna tvingade vi upp barnen (som gärna badat ett par timmar tror jag) och gick ner till stranden. Fantastisk sand och faktiskt varmt i vattnet (22 grader fick vi reda på sen). Badkläderna var hemma men Simon kunde inte hålla sig borta och jag bar hem honom barrumpad 🙂

Första kvällen var alla väldigt trötta. Vid lokal tid halv 8 fick de pyjamas, jag läste en pixibok och sen sjöng jag trollmors vaggvisa två gånger. Under första somnade Joel och under andra även Simon.

Själv gick jag upp till wifi:t en halvtimme och höll på att somna i soffan där. Såg att klockan var halv 10 och gick hem för att sova. Vi fixade iordning och kröp i säng och tittade på klockan. 21:00. Hmm… jag hade tittat på svenska tiden.

I torsdags kände jag det halsonda. Som ett brev på posten. På planet nyste Simon lite mer än normalt. Första natten så började han snörvla och kändes ganska varm. Han var lite ynklig på morgonen och vi sa att han nog bara fick gå och hälsa på de på Bamseklubben och sen inte vara med under dagen eftersom han var lite sjuk. Vid frukosten efter lite mat så tittar han på mig.

-”Mamma jag är inte snuvig nu, jag är frisk” säger han glatt.
– ”Jasså, vad bra” svarar jag.
– ”Ja, jag kan gå på Bamseklubb” säger han och tittar lite extra på mig.

Vi sa till ledarna att han var lite snuvig men de sa att det var ok så han fick gå.

På hotell utomlands är det många olika språk och barnen är mycket intresserade. Först var det mest spanska (redan hemma) eftersom vi skulle åka till Spanien men sen vi kom fram har de hört mycket engelska oxå.

De frågar säkert 20 gånger per timme vad olika saker heter på spanska eller engelska. Jag har läst spanska i 3 år men kan definitivt inte svara på alla frågor.

Underbart med denna nyfikenhet 🙂

Vi sitter första morgonen och har tittat på både spansk och engelsk barntv.

– ”Mamma, vet du att skratt är likadant” säger Joel plötsligt.

På eftermiddagen var det dax för Bamseparad. Först kom dock Raj raj och sprang runt och letade efter clownen Coco. Barnen skrattade och tyckte det var superkul. Till slut hittade han Coco och sen kom Bamse, Lille-Skutt, Skalman och Vargen ganska så snart.

Joel var direkt framme och kramade dem. Simon var lite avvaktande men ville till slut fram och klappa dem på kinden.

På Bamseparaden gjorde de reklam för kvällens Bamsedisco. Barnen ville givetvis gå dit. Klockan 19 var det som gällde.

Båda var helt färdiga och orkade inte dansa utan satt i våra knän och tittade.

Simon var extremt nära att somna flera gånger men ville absolut stanna var. Joel ville plötsligt gå hem och vi kom en liten bit innan han ångrade sig så vi gick tillbaka och lyssnade på sista sången.

Vi bar dem hem sen och det tog inte många sekunder för dem att somna.

Under en upptäcksfärd i området hittade vi en affär som sålde simpuffar med spindelmannen. Självklart slog vi till. Simon hittade även en badring i form av en sol som han ville ha.

Senare på em när vi provade dem blev Joel modigare och modigare och vågade till slut plaska runt själv där han inte bottnade.

Senare på kvällen var han mycket nöjd med att han nu kunde simma.

Utsikten är härlig! Vi ser över till Fuerte Ventura ut över havet och har vulkaner åt andra hållet. Vi tog en upptäcktsfärd på eftermiddagen för att få upp värmen efter badandet.

Längs med kusten här så går en strandpromenad, dock en bra bit ner till havet så det var strikta regler för barnen. Vi gick inte jättelångt men det var ändå roligt att se hur de upptäcker och lever här och nu.

När jag gick crawlkursen i våras påpekade tränaren hela tiden att detta var färskvara och att vi skulle träna.

När kursen var slut tog axelns onda över och tiden fanns inte. Efter sommaren var det sjukgymnastik och inte heller då någon tid över till simning.

Har funderat på det och suckat lite över det hela eftersom jag tyckte det var så roligt och lärde mig så mycket.

Efter två dagar i poolen men korta testrundor (är förkyld)  så känns det toppen! Idag lyckades jag crawla 4 vändor (antar 100 meter) med endast korta pauser och jag hade inte ens tendenser att dränka mig själv.

Nu ska jag köra på varje dag här och när jag kommer hem blir det Eriksdalsbadet helt klart!

Vi undrade förresten ofta hur j*vla kall den där bassängen var så nästa gång vi åker på semester är det med en termometer. Max 18 grader, max.

Bambutyget Solvind från Strömming har varit alldeles fantastiskt i solen. Sommaren hemma i Sverige gav ju inte direkt tillfälle att testa…

Varken varmt eller kallt. Dessutom sticker det ut så man känner igen varandra.

Tyget verkar inte heller bli så smutsigt (eller så syns det dåligt).

Älskar! (är mycket nöjd över att ha en bit kvar i mina tyggömmor).

Båda killarna tyckte första dagen på Bamseklubben var rolig.

Men dag 2 sa Simon direkt när han vaknade att han inte vill gå. Vi åt frukost och packade ihop oss. Simon följde med dit men sa sen bara hej och ville gå hem igen.

Joel gick dock glatt dit men var sur över något vattenballongstrul när vi hämtade.

Dag 3 var det återigen Bamseparad och barnen fattade direkt. Den här gången kom bara Skalman och Lille-skutt – Bamse och Vargen var tydligen och badade.

Nu vågade även Simon krama dem.

Redan första kvällen fick vi syn på den, hoppborgen. Det har dock varit massa annat så det var först ikväll vi fick tid att gå dit. Visade sig vara en restaurang  så jag och John satte oss och tog en kall öl när barnen hoppade. De träffade på två barn som de lekt med i lekparken tidigare under dagen och jösses vad de lekte.

När de lekt säkert en halvtimme gick vi hem och det var ingen kamp att lägga dem kan jag lova.

Visst att barnen blir trötta av allt som händer när man är iväg men jag och John ligger inte långt efter. Jösses vad trötta. Av tre kvällar har vi inte varit upp ens till 10 en enda kväll.

Även på dagen har det varit vi som velat vila och inte barnen. Själv somnade jag på altanten på en handduk när jag skulle få upp värmen efter badet.

Galet! Men det är skönt att kunna sova sådär mycket.

Man kan ha wifi på rummet men vi har efter lite snackande valt att inte ha det. Känns snarare skönt att ibland gå ivägen en stund till receptionen där det finns gratis wifi. Inte supersnabbt men fullt tillräckligt för att kolla mejl, rss, instagram och facebook. Resten skit sam. Ganska befriande att inte kunna kolla hela tiden.

Idag var det faktisk mulet stora delar av dagen. Ganska blåsigt oxå. Men inte kallt utan snarare skönt. Gick att bada och att vara ute. Njuter verkligen av att man inte behöver klä på sig så mycket. Fasar för att komma hem till kylan igen.

Ingen Bamseklubb på schemat idag så när John stack ut och sprang så satt jag och barnen i receptionen (wifi). De med paddor och jag med telefon. Mysigt! Hamnade på dagens bästa för barnen 🙂

Vi tog en promenad längs med strandpromenaden efter lunch och barnen tittade på kaktusar, vågor och gick balans. De fick var sin spegel som souvenir och goda glassar. Sen vände vi och gick hem. Simon gick i princip hela vägen själv. Oklart hur långt men långt för att vara Simon.

Bamseparad som även den hamnade på dagens bästa för barnen. Häftigt hur de där figurerna kan betyda så mycket för alla barn. Vilken grej.

Återigen slocknade barnen utan problem.

Både jag och Simon är ganska snuviga och lite hängiga så när Joel var på Bamseklubben på förmiddagen softade vi ganska mycket. John hade sprungit en sväng och tog med sig Simon till receptionen där han spelade på paddan och jag sov. Hoppas det blir bättre snart så att jag kan nyttja joggingskorna en dag eller två.

Åker man till en vulkanö så måste man ju nyttja detta faktum. Idag åkte vi till Timanfaya national park med en busstur. Först parkerade vi vid restaurangen och fick känna på lite varmt vulkangrus som de grävde upp, lite torkade buske som snabbt sattes fyr på och sen lite vatten som sprutades upp. Coolt!

Sen fick vi hoppa upp i bussen igen och åkte en asfalterat rundtur. Guide på engelska i högtalarna. Läskig väg ska jag säga. Fick blunda flera gånger.

Ett stopp vid en utkikspunkt där vi fick känna på på stenar (såg ut som hundbajs tyckte vi) och fick titta på utsikten såklart. Mäktigt!

Sen vidare på de snirkliga vägarna och nu sa Simons mage stopp. Bilsjuk som han är. Var dock preppad med plastpåsar så det gick finfint ända tills jag skulle sätta påsen i en påse för att vara läckagesäker. Då passade Simon på att kräkas och det kom på honom, sätet, mig och bältet. Hade dock extra kläder, våtservetter och fler påsar med. Guiden märkte ingenting och Simon somnade efter en stund.

Nu var det dax för middag och vi fick titta på grillen, som var en brunn i princip där värmen kom från vulkanen. Enormt häftigt!

Simon åt säkert 5 potatisar men vägrade kött. Vi andra smällde i oss det mesta som erbjöds (kyckling, korv och kotlett). Mycket gott! Finfin underhållning var det oxå med två kanarier som spelade och sjöng. Barnen klappade och hade skoj. På tillbakavägen slocknade Simon ganska snabbt vilket var tur för vårt hotell var sista stoppet.

Vi har med ganska lite kläder så idag var det dax att tvätta. Maskinerna var av samma typ som i Usa (toppmatade). Jag och Simon fixade när John lämnade Joel på Bamseklubb.

När Joel hämtades så hämtade jag tvätten och Joel kom hem stortjutande över att jag tvättat utan honom. Tog en bra stund innan han lugnade sig och slutligen glömde bort det hela.

Båda barnen blir mer och mer vana vid att plaska runt med sina flytringar. Riktigt roligt att se hur de utforskar och testar på olika saker i vattnet.

När barnen somnat för kvällen så satt jag och John och pratade i soffan och helt plötslig ser jag något som rör sig i ögonvrån och tappar helt fokus på vad John säger. Tar dock en liten stund före jag inser att det är en kackerlacka (typ 4 cm). Den springer in under ett skåp och vi kan ju inte ignorera den så vi fick jaga ut den och andra gången vi jagade ut den lyckades John slå den (”lagom” hårt) med sin sko.

Idag lossnade det rejält för gossarna i badet. Bad före lunch och före middag. Säkert 45 minuter pass två och det slutade med att vi fick slita upp en blåläppad gallskrikande Simon från bassängen. Han ville bara simma lite till. Båda har sina armpuffar och plaskar runt och på eftermiddagne började de testa att hoppa från kanten till mig. Joel avskyr verkligen att få vatten i ansiktet så honom var jag noga att inte doppa, men Simon bryr sig inte lika mycket så honom släppte jag djupare och skrattade massor när det stänkte så att han oxå tyckte de var kul – och det lyckades uppenbarligen.

Det märks att de blir stolta killarna 🙂

Häromdagen i lekparken träffade de på en tjej som hette Emilia. Joel hade sett henne på Bamseklubben och de gick tillsammans upp till Bamseparaden. Sen har han pratat om henne en hel del och idag så träffade vi på dem i lekparken och det slutade med att hon och hennes mamma följde med hem till oss en kort sväng. Sen beslöt vi oss för att träffas i badet. Tyvärr visade det sig att de åker hem imorgon och båda grabbarna blev mycket besvikna.

På Bamseklubben gick de och höll varandra i handen, hon och Joel. Näpet! På kvällen var hon på Cocos kalas så vi mötte upp på Raj rajs show men då ville de inte leka utan imorgon blir det att säga hej då.

Idag var det paus på Bamseklubb och vi hade bestämt oss för att nyttja det och hyra bil och dra norrut för att se mer av Lanzarote. Strax före 10 styrde vi kosan norrut och knappt åtta timmar senare kom vi tillbaka, många upplevelser rikare.

Vägen var riktigt skumpig och rätt så kurvig så efter 3-4 mil kräktes Simon. Vi var hyfsat redo så ingen panik. Det gjorde dock att vi i Teguise letade lekplats för att få pausa lite. Hittade ingen men såg en skylt mot piratmuseum och svängde spontant av det. Det visade sig vara ett lyckodrag för det var en borg högt uppe på en kulle (läskigt högt) med världens coolaste utsikt och rätt skojiga piratgrejer tyckte barnen.

Sen var det inte jättelångt till kaktusträdgården (kaktusdalen som barnen ville kalla den) där vi passade på att äta lite lunch. Galet många och stora kaktusar fanns det. Barnens tålamod var väl sådär dock.

Vi åkte vidare norrut och valde först Jameos del agua som var en cool grotta med vita små kräftdjur. Hade vi inte nyligen ätit hade detta varit ett ascoolt ställe att äta på. Vi hade läst om en pool som det verkade som att man kunde bada i men det visade sig vara en ganska kall pool och man fick visst inte bada i den (snacka om besvikna barn).

Sen drog vi typ 200 meter norrut till Cava de los cuevos. Aningens svårt att hitta från parkering, vi var flera som letade. Men till slut hittade vi och köpte biljetter. Trodde vandringen skulle ta en kvart, vara en kilometer och att vi fick vänta 20 minuter till vandringen började. Det visade sig att vi fick vänta 35 minuter, gå max 500-600 meter och vara borta nästan en timme. Men oj vad det var värt det!

Det var trånga gångar, stora saler och ett mycket mycket coolt experiment i slutet. Joel och Simon hanterade det galant. Simon var galet trött men genom att jag bar honom sista delen så funkade det fint.

En timmes bilfärd hem efteråt och barnen sov som små grisar 🙂

Vi fick en vit volkswagen polo som hyrbil och barnen var rätt besvikna på färgen. Båda hade velat ha en röd.

Under middagen utspelade sig följande:

– ”Men åh, mamma, jag ville ju haft en röd bil” säger Joel. ”Eller en volvo” fortsätter han. ”
– ” Mamma vad är en volvo?” kommer det sen direkt före jag hinner svara.

min historia. Hade lånat den som e-bok av en kompis ifall jag skulle läsa ut mina medhavda böcker (excess) och bara råkade börja läsa.

Fastnade.

Jag har inte haft koll på Zlatan, inte alls. Vilken kille! Vilken fajter.

Otroligt vilken resa han har gjort och som jag får följa med på i boken. Vilken inblick han ger i spelet bakom. Transfers, taktiken, pressen ja allt som man inte riktigt fattar.

Han visar sidor av ödmjukhet som man inte sett via media. Roligt att det under tiden jag läser boken spelas en landskamp på Friends Arena där Zlatan gör fyra mål!

Språket är sådär, lite störigt i början men jag antar att David Lagercrantz velat få det till Zlatanspråk och det gör ju faktiskt att det känns lite mer äkta.

Men inte för alla pengar i världen skulle jag vilja ha deras liv. Faktiskt.

Glad att jag läst den och kan definitivt rekommendera den.

Finns även som inbunden och storpocket.

Igår kväll så ramlade Simon i trappan på väg hem från hoppborgen. Det blev ett hack på hakan och vi försökte fixa till det med lite tejp.  Idag hade det inte gått ihop ordentligt så jag kollade när hotelläkaren var på plats och det var just då så jag hämtade Simon och satte mig i kön. Fick ganska snabbt komma in och han tittade lite sådär på mig och frågade när det hänt och vem som tejpat. Sen sa han att det var försent att sy ett stygn vilket han nog egentligen velat göra, men vi skulle inte titta bakåt.

Han la om Simons haka och nu ska vi gå dit varje dag så han har koll på att det inte blir någon infektion. Inget bad idag tyvärr, men förhoppningsvis inte badförbud så länge.

Simon var mycket modig och duktig under det hela!

När jag och Simon var på toa idag fick Simon syn på bilden av en tjej.

”Mamma, tjejer har inte ett ben!” säger Simon förvånat
”Nä verkligen inte” svarar jag.
”Fågelskrämmor har ett ben” förklarar Simon.

Förkylningen till trots så har jag träningsvärk idag. Misstänker att det är gårdagens alla trappor som gett vaderna en välbehövlig omgång.

Egentligen hade vi inte tänkt besöka El Golfo men så kunde ju Simon inte bada idag så en utflykt passade bra när vi ändå har bilen kvar.

Nära var det dessutom och det gick utan kräkincidenter denna gång. El Golfo ligger verkligen på kanten till havet. Vi gick dock inte till byn utan åt andra hållet, till den gröna sjön. Två sidor av den kan man parkera på och vi valde den som var backigast (mer träning?).

Härliga vyer och havet bjöd på höga vågor.

Sen styrde vi kosan mot saltfabriken, pausade en kortis på något annat ställe med klippor och vågor, tog en glass där och tittade lite på vågorna tills regnet började ösa ner och då åkte vi vidare.

Otroligt häftigt med saltfabriken. Den är knappt igång längre, aningens produktion bara för att sälja till turister typ. Vi tog en kaffe och ännu mer glass och köpte sen lite salt och tittade på en häftigt regnoväder som drog över ett tag.

Redan när vi kom tillbaka på eftermiddagen såg såret mycket bättre ut och mitt dåliga samvete försvann. Nöjd att vi gått till doktorn iaf.

Troligen får Simon bada imorgon och den kommentaren valde Simon till dagens bästa. Killen älskar verkligen att bada nu.

Igår fredag var det många som åkte hem och många som kom. Det märks helt klart i restaurangen. Konstigt hur snabbt rutiner sätts och hur konstigt det är att bryta dem igen. Vi minns knappt om vi agerade på samma sätt. Nu köar nämligen alla i buffén istället för att gå fram och ta det man vill ha.

Vi har analyserat sen igår kväll och nu kommit fram till att det var en del familjer utan barn som åkte hem och ersattes av barnfamiljer. Helt klart är det nu mer högljutt och trångt. Eller så har vi glömt. Vi åt nog utomhus de första kvällarna och märkte kanske inte av kaoset?

Joel är tjenis med de flesta i Fritidsresors personal här. Genom Bamseklubben främst men även genom att de finns lite här och var och Joel som är social pratar såklart med dem.

Idag har han flera gånger snackat med killen som meckar ljud och ljus på showerna. Joel tror nämligen inte att Raj Raj och Coco kan trolla fram sångerna. Killen tycker det är kul att munhuggas och ikväll under showen så såg man hur Joel varje gång de skulle trolla vände huvudet mot ljudkillen för att se om han tryckte på någon knapp.

Efter showen ville han gå dit och säga hej och precis när vi kom så kom han ut. De pratade lite och vips så bjöd han in dem i hytten på en liten titt och de fick båda testa att trycka på rökmaskinsknappen. Snacka om uppskattat!

Nu märker man dessutom hur även Simon ställer 1000 frågor om saker.

Både Joel och Simon säger Hola till alla de träffar, och Gracias när de får eller köpt något. Är mycket uppskattat märker man.

Från hotellet så ser man en fyr och idag hade vi bilen för sista dagen och vi var inte sugna på några längre turer så vi åkte dit. Fyren visade sig vara två, en supergammal och en nyare. Ingen fick man gå in i så vi klättrade runt på lavastenarna och tittade på vågorna istället.

Byggde ett stentorn och fotade en ödla.

Vi var hos läkaren (eller bamsedoktorn som Simon säger) på morgonen och han tog av plåstret och gav oss lite att torka med efter bad, morgon och kväll. Simon fick således bada idag och var mycket nöjd! Oj vad han plaskade och hade sig.

Redan igår märkte vi ju skillnaden i matsalen och idag på middagen var det markant. Maj gad. Jag förstår att hotellet får lite olika recensioner vad gäller matsalen. Den här kvällen var horribel.

Den här utflykten spanade vi in reda hemma. Vid halv 10 hämtade bussen upp oss och några till utanför hotellet och fortsatte sen vidare för att plocka upp fler. Sen styrde vi kosan mot Porto Calero. Busschauffören körde som en tok, både när han hämtade upp och på stora vägen så det blev både svängigt och ryckigt –> Simon kräktes såklart. Vi är dock preppade nu så det gick bra. En sarong som fick läggas i påse bara.

Det var spännande att krypa ner i ubåten och fantastiskt bra ordnat. Aningens trista saker att titta på dock. Havsbottnen ser helt död ut – alltså inga koraller eller så. Det fanns dock en del fiskar. En dykare simmade runt båten och tittade in till alla och drog massa fiskar med sig. Några vrak blev det oxå.

Sen busstur hem och då somnade Simon vilket passade perfekt så vi slapp mer kräks i bussen.

Barnen har inte velat gå till stranden utan valt poolen. Nära och bra lixom. Idag var det rätt mulet så det passade fint för strandliv (och slippa kletig solkräm + sand). Nya kompisarna Algot och Edit var där så det lektes massor i både vatten och sand. Med simpuffar på trodde barnen att de ägde vattnet och simmade snabbt en bit ut så det var bara att skutta i efter. Gissar på 22-24 grader i vattnet så helt ok.

Vi såg redan någon av de första dagarna personer med kamera och ”Foto staff” på tröjorna. Funderade lite på det och en dag i helgen kom en av dem fram när vi badade och fotade barnen lite. Passade på att fråga hur det funkar. De fotar lite här och där och det går även att boka in en tid.

Så idag gjorde vi det och han tog lite familjebilder här och var på området. Otroligt häftigt och lyxigt. Ska bli spännande att se bilderna och välja ut de vi vill köpa.

Redan någon av de första dagarna var vi i hoppborgen samtidigt. Sen har vi sett dem lite här och var och senaste dagarna har barnen funnit varandra.

Idag hängde vi ihop mer eller mindre hela dagen. När Joel var på Bamseklubb så sprang och simmade John. Jag och Simon hängde hos Algot och Edit och lekte med lego.

Simon var på återkoll hos doktorn idag som var mycket nöjd med såret. Fyra timmar senare klättrar Simon runt på en stege i poolen och jag är på väg i när han säger att det svider på foten.

Han kommer upp och det visar sig att han har ett skärsår under foten, 2-3 cm långt. Dock inte djupt men det blöder en del. Bär honom till vårt rum och plåstrar om. Inget mer bad idag, men vi hoppas det sluter till snabbt så han kan bada imorgon.

Nu är vi hemma igen efter två härliga veckor i solen. Tyvärr är datorn som jag skrivit en massa blogginlägg på kvar på flygplatsen på Lanzarote så oklart när vi bloggar ikapp. En del av bilderna ligger på den datorn oxå…

Mycket mycket nöjd att den är upphittad dock!

Nästan lite chockartat att det blir mörkt redan vid tre-tiden. Man vet ju att det är så men ändå blir det överraskande och särskilt när man varit på ljusare platser i två veckor. Men om en månad vänder det iaf!

Jag gillar adventskalendrar. Barnen kommer i år att ha flera har jag insett.

Idag hittade jag nämligen en julkalender i form av en saga, Storytella som jag inte kunde låta blir. 80 kr och man får filen skickad till sig.

Ganska korta delar varje dag men det kan bli ganska lagom. Gillar idén iaf och sånt tycker jag ska premieras!

Jag har just klämt iväg en beställning på årets julkort. Inte lika tidigt som förra året men det beror ju på resan.

Skönt att ha det avbockat. “Bara” adresser och hälsningar kvar att fixa när de landat i lådan.

Ifolor har till på tisdag 15% rabatt på korten och så hittade jag dessutom en kod med 100 kr rabatt i min inkorg. Mycket trevligt!

Nu har jag nominerat till årets “Bokbloggarnas litteraturpris“.

• Betvingade (Simon Ahrnstedt)
• Sandmannen (Lars Kepler)

Tidigare nomineringar: 2010, 2011

När man kommer hem efter att ha varit borta två veckor finns den en del att fixa med.

• Handla. Kylen har inga färskvaror typ. Check!
• Packa upp. Allt man hade med sig och allt man har köpt ska packas upp. Check!
• Tvätta. Dels fanns det tvätt från före men man vill gärna tvätta igenom alla resekläderna. Check! (tre maskiner så var det klart, nu ska det bara in i lådor och skåp)
• Post. En stor hög med post fanns. Pågår. Har sorterat och kollat av det viktiga.
• Paket. En del paket hade inkommit. Check! (Hämtade på ica och passade på att handla där)
• Räkningar. Slutet av månaden och räkningarna måste hanteras.
• Bilder. Kameror och mobiler ska tömmas på bilder och de ska in på sin plats på hårddiskarna här hemma. Check! (Förutom de som ligger på hårddisken som är kvar på Lanzarote då…)

Det mesta är hanterat men inte allt. Lite måste vi ju ha att göra imorgon!

Igår kväll mejlade jag flygplatsen om min dator och fick snabb till svar att de fanns där och att någon behövde hämta upp den och skicka den. De tipsade om DHL och UPS.

Jag frågade Fritidsresor på facebook och de sa att de inte kunde hämta upp den. Så jag ringde DHL i spanien. Min spanska är sådär så jag körde på engelska. I korthet.

Bortkopplad första gången när hon inte orkade förstå. Avslutade andra samtalet själv när hon fortsatte med mantrat “betalar man med kort så får man använda webben”.

Hon ville oxå ha mitt spanska telefonnummer. Försökte förklara att jag ju bor i Sverige. Hon undrade vilket postnummer Schweiz har. Jag försökte förklara att jag måste namnge den som hämtar upp paketet för att de ska få ut det. Hon kontrade med att betalningen sker vid upphämtningen. Jag försökte förklara att jag betalar, inte de på lost and found. Hon hänvisade då till www…

Jag ringde Fritidsresor och fick prata med en supertrevlig tjej som ringde upp kollegorna på Lanzarote som bad mig fylla i ett formulär på webben (förlorade saker) så nu väntar jag på att de ska höra av sig till mig. Kan bli en långdragen historia.

Timmarna från det att jag insåg att datorn var borta tills dess att jag fick reda på att den var upphittad var ovissa.

Är den borta för gott eller har någon vänlig själ förbarmat sig över den? Ogillar när jag inte vet vad jag ska förhålla mig till.

Om den är borta: Fixa ny jobbdator och allt vad det innebär. Byta lösenord här och där (borde nog göras ändå), Inse att den fil jag borde synkat nu är borta för alltid (dvs dagbok från resan och annat som jag skrivit under semestern). Inse att alla bilder vi lagt över då minneskortet blev fullt är borta för alltid.

Om den är upphittad: Bök att få den tillbaka.

Nu vet jag. Skönt!

I efterhand minns jag hur jag vid något tillfälle på flygplatsen tänkte att min ryggsäck kändes så lätt.

När jag sen sitter på planet en dryg timme efter start och funderar lite slött på ditt och datt så kommer tanken. Lätt ryggsäck, inget minne av att jag stoppade ner datorn efter säkerhetskontrollen.

Hjärnan tänker logiskt (?) och säger att så förvirrad kan jag ju inte vara. Men tanken har slagit rot. Jag reser mig därför ganska snart för att kolla i väskan. Måste ändå kolla lite andra saker intalar jag mig.

Den finns inte där. Den insikten. Fy.

En decemberbok som även är en slags kalender eftersom den innehåller 25 kapitel.

Jag som gillar kalendrar går såklart igång på den här. Eftersom vi fick den redan i början av november så läste vi den såklart som vanlig kapitelbok, men jag tror nog vi får ta den som kalender oxå!

Pärmen i tyg för att boken känns extra fin såklart. Att sen sidorna inne i har ramar gör det hela lite extra fint där oxå.

Bilderna är superfina. Enkla men otroligt charmiga. De utstrålar någon slags värme och mysighet som hör julen till, även om färgerna är lågmälda.

Historien är skojig och barnen gillar den. En perfekt adventspresent!

Kapitlen kommer även att finnas som julkalender på bokus.com och på rabensjogren.se (avsnitt 1 på youtube) lästa av Ulf Stark själv.

Tillbaka i vardagen (nästan iaf) så idag stod det barnkalas i kalendern. En dagiskompis som fyller fem år. Båda barnen var bjudna och det lektes, åts, dansades och fiskades såklart. Fiskdammen bjöd på chokladadventskalender vilket var trevligt.

På förmiddagen ringde en kompis till Simon och ville komma och leka så hon kom över efter kalaset. Även grannen Tilda har saknat oss och ville leka. Fullt hus med andra ord.

När det var dags för middag tog jag och barnen ansvaret för sallad och dukning. Gick över förväntan.

Redan i somras när vi bokat resan började jag leta efter böcker om Lanzarote och beställde hem. Tanken var att hinna läsa och fundera massor före resan. Gick sådär så alla böckerna fick följa med på resan.

Några beställde jag på Amazon och någon från Adlibris (valde billigaste stället såklart).

• Globetrotter: Lanzarote av Rowland Mead. Helt ny utgåva i somras. Innehöll en karta som vi använde en del på bilutflykten vi gjorde.
• Marco Polo: Lanzarote som hade en utvikbar pärmkarta i lagom storlek för att bara få en övergripande koll när man är ute och kör.
• Lanzarote tour & trail map, en vanliga karta över ön. Kartan tejpade vi upp på väggen och det var superskoj att kunna peka och visa barnen var vi hade varit under dagen.
• Sunflower Books: Lanzarote av Noel Rochford. Fokus på vandring och bilutflykt.

Vet inte om jag har någon favorit faktiskt. Bläddrade lite i allihopa och hittade nog saker i dem alla. Tror nästan att det är roligare nu efteråt än före för de stora turistattraktionerna får man lixom nys om ändå. Nu har man något att relatera till.

Genomgående tycker jag dock att de alla har ganska trista bilder. Kändes som en trist plats att åka till men det var ju istället fantastiska vyer man fick se.

Barnen älskar verkligen kojor och idag så tröttnade Joel och ville ha en liten paus när Tilda var hemma och åt och de andra två lekte där uppe.

Han byggde sig en liten koja och satte sig i den och lyssnade på sin spellista på spotify.

Kuddarna i soffan får sällan vila på sin plats. De ska däremot lämnas in på kemtvätt före jul har jag just bestämt.

När vi kom hem i fredags var det 20 grader i köket. Lite småkyligt tyckte vi som kom från varmare trakter.

Efter en dag hemma hade den utan att vi meckat med några element eller så höjts 1,5 grad.

Idag var det äntligen dax att träna igen. Efter 2,5 veckas uppehåll i träningen kändes det vill jag säga.

Ut i mörkret och hann runt hörnet med cykeln då jag funderade på om jag hade tagit med min telefon som jag har i en halsväska. Med viss erfarenhet på området så stannade jag direkt för att kontrollera.

Den var inte med!

Vände och hann bara upp till receptionen då de frågade om jag glömt något. De hade fått in den lilla väskan. Suck! Kanske farligt att läsa böcker om glömska…

Idag vid middagen.

– “Men mamma, varför hämtade ni oss så sent på kvällen från dagis” säger en trött Joel.

Vi försökte förklara att det faktiskt bara var eftermiddag, och vanlig hämtningstid men det var svårt att förstå. Håller ju med om att det känns som att dagen tar slut vid 3-tiden så här års.

Rapporterade in på webben i lördags och har sen inte hört något från Fritidsresor så jag blev lite nojig eftersom flygplatsen skrev

We inform you that we keep the objects at the current month.

Alltså kanske bara tills på fredag. Så jag ringde Fritidsresor på hemvägen. Som vanligt (vilket jag glömt bort) så är täckningen sådär. Ringde och fick prata med A. Han sa att de börjar först när jag betalat in. Fick panik, jag hade inte läst om jag skulle betala in först. Givetvis betalar jag sen. Samtalet bröts dock, så jag surfade in och kollade. Nä, ingen betalning i förskott. Pust.

Ringde igen och fick prata med L som gav mig mobilnummer ner till Lanzarote. Ringde när jag kom hem (bättre ringa från hemtelefonen tror jag). De håller visst på fick jag reda på men det är lite pappersarbete typ först. Jag var tydlig med att det är kanske så att fredag är sista dagen.

Så vi får se. Har jag inte hört något på torsdag så ringer jag igen.

Alldeles nyss ringde Fritidsresor från Lanzarote och de kommer hämta datorn på fredag. Nu utreder de hur de sen ska skicka hem den. I do not care, bara den kommer hit 🙂

Väldigt skönt att de har så bra service!

Joel har aldrig riktigt haft någon bajsperiod. Iaf inte på långa vägar så som Simon har just nu.

Före Lanzarote fyllde vi i en bok om förväntningar och sånt. Allt var något med bajs. På paddan har vi en app där man kan drar bokstäver till en tavla och sen kan appen läsa upp det man skrivit. Vi skrev bajs åt honom. Han skrattade åt den funktionen i en timme.

Frågar man vad de gjort på dagis så är det något med bajs.

Fnissar gör han dessutom. Tänk att vara så lättroad 🙂

Apropå mitt tidigare inlägg om bajs så ville Simon ikväll att jag skulle sjunga Bajsmor istället för Trollmor. Givetvis gjorde jag som han sa och det var inte lite han fnissade (även Joel fnissade såklart). Snacka om att det eskalerade när jag i slutet sjöng “Oajajajaj bajs…”.

Det gick att variera sig lite oxå med prutt och rumpa. Sen orkade jag faktiskt inte mer och lämnade barnen fnissande i sina sängar.

Idag satt jag och fixade lite vid datorn på kvällen. Noterade att barnen tog varsitt mininystan. Sen gick kanske 5-10 minuter och de pysslade på.

Vips så var det trådnät överallt som man skulle ta sig igenom enligt barnen. Mycket kreativa hade de varit.

Joels gick rätt snabbt att ta bort. Han hade fokuserat på att täcka stora ytor. Simon hade valt att krångla – tog säkert 10 minuter att trassla loss hans snöre senare på kvällen.

Lämningar är inte roligt. Idag var det dock en ny upplevelse.Det är snö ute och vitt och ljust. Alldeles underbart 🙂

Inget gnäll, inget bök. Båda barnen ville ut direkt och för första gången någonsin så var vi på förskolan före 8.

Vi sprang och kastade snö på varandra. Skrattade och tokade oss. Gick in och lämnade lite extra kläder och när jag kom ut hade grabbarna fixat snöskyfflar och var i full aktivitet. Det var busenkelt att säga hej då.

En mycket bra början på dagen!

Simon har svårt med bokstaven r, precis som många andra barn.

Så om man frågar honom om han vill ha röd eller gul saft och han svarar “jöd”. Får man då som vuxen säga.

Jöd saft, vet inte om vi har det. Kanske är det den här?

Själv tycker jag inte att det är ok. Vad tycker ni?

Eftersom bloggposter och en del bilder är kvar på Lanzarote så dröjer bloggposterna om resan. I väntan på det kan ni se de bilder som jag under resan lagt upp på Instagram. Vill man följa mig så är det S+[efternamn].

Åh bara känslan av att hålla i boken. Så fin den är!

Vi hade med den till Lanzarote och det visade sig vara alldeles perfekt. Vi läste ut den sista kvällen.

En klassisk historia som faktiskt håller riktigt bra än idag. Barnen gillade verkligen.

Astrid beskriver så barnen så bra och det finns så mycket att känna igen i beteendet. Underbart!

Har redan beställt den andra boken om Madicken i biblioteket

Jag fixade fil med lite honung i till Joel. När jag var klar sa han

– “Det ser ut som där vi köper hamburgare!”

Och mycket riktigt såg jag de gyllene bågarna där på kanten. 🙂

Jag gjorde ju en kalender för några år sen. Den vill jag ju fortsätta att använda. Förra året introducerade vi pussel som paket och det fortsätter vi med i år trots att vi även har legokalendrar…

I helgen hämtade vi ut pusslen och i tisdags kväll när barnen somnat satte vi oss och körde en pusseltävling. 56 bitar tror man inte är så svårt, men ett 3D-pussel i mysbelysning (ett måste när man dricker glögg) så tog det oss båda en bra stund att få ihop.

Sen delade vi upp dem högar och packade in. Nu ska bara kalendern hittas på vinden och paketen snöras fast.

Återigen intressant hur mycket billigare hiko.se är jämfört med lekmer.se (iofs är de ännu billigare på amazon).

Sådär, då har flygplatsen fått namn och passnummer på den som hämtar datorn imorgon. Sen ska de höra av sig med hur de skickar hem den.

Jättebra service av Fritidsresor när jag väl pratade med dem. Skönt!

Nyss var vi på bb med honom. Nu är det dax att välja skola!

Det finns åtminstone fyra skolor i Skarpnäck, en kommunal och tre privata.

Otroligt svårt att välja när man inte har någon erfarenhet så vi går på närhet och magkänsla.

Vi har två som ligger riktigt nära, den ena är vi inte intresserade av alls och den andra är den kommunala.

I onsdags hade de öppet hus där så vi tog oss dit i snöblasket. Väldigt mycket folk och två killar som inte direkt ville stanna och prata utan ville utforska. På torsdag nästa vecka är det dock info-möte och förhoppningsvis lugnare. Känns allt bra då så kommer vi inte utforska mer.

Joel har iaf bestämt sig, och Simon med. Det är Skarpabyskolan som gäller.

På hemresan var Joel lite förkyld och kände nog av tryckförändringarna lite extra.

Vid något tillfälle pratade han med en flygvärdinna. Han undrade varför hon pratade med väldigt svag röst. De pratade lite om det och pratade olika högt, Joel pratade mycket högt mest hela tiden. Sen förklarade Joel att när han gäspat så hade hon vanlig röst igen.

Nästan lite magiskt tyckte han.

Idag var vi tre tappra som trotsade snöovädret. Faktiskt så är det otroligt härligt att träna när det är snö ute. Allt är ju så ljust och man blir så härligt glad!

En rejäl energikick måste jag säga.

Vi avslutade med en minut jägarvila. En minut. Att en minut kan vara så lång?

Igår kväll plockade vi ner från vinden och började pynta lite. Ikväll fortsatte vi.

Barnen var väldigt på och fick lite saker att ställa upp på hallbordet uppe. I år fick de även ta “bomullen” så att det blev lite snö. Vilken lycka!

Simon stannade längst och gjorde en stor snöhög och då frågade jag var snöplogen var, och såg i samma stund ett lämpligt fordon bredvid mig som jag gav Simon. Det lekte han med resten av kvällen och jag misstänker starkt att han kommer att fortsätta leken imorgon.