Börjar inse varför syskon oftast är tåligare, både för ljud och hantering än första barnet. Redan i magen tränas det på ljud eftersom det sällan är tyst när storasyskonet är vaket.

Storasyskonet klättrar ju dessutom hemskt gärna runt på sina föräldrar och således även på mammas mage och det är oundvikligt att inte böka med magen.

Försäkringskassan har ju fått utstå en hel del kritik senaste tiden. Hittills har jag varit helt utan problem vad gäller våra göromål med dem.

För någon vecka sen skickade jag in moderskapsintyget för kommande tätis och häromdagen fick jag brev från dem med papper som min arbetsgivare ska fylla i angående vad jag tjänar. Man kan ju undra varför eftersom jag redan har föräldrapenning idag och de således har min lön i sina system (den kan jag dessutom uppdatera via webben när jag ansöker om ersättning). Så jag tänkte att det måste ju vara något fel och kontaktade dem idag – via chatt som de verkar ha infört ganska nyss. Telenor har detta och sköter det med finess så jag blev mycket nöjd.

Fick snabbt upp en ruta och en handläggare och kunde skriva in min fråga. Snabbt svar men sen var chatten stängd… jag som just börjat skriva en följdfråga eftersom jag inte fattar varför jag ska skicka in igen.

Kanske samarbetar de med posten eftersom jag dessutom ska frankera kuvertet?

Igår var det dax för besök på mvc igen. Denna gång var mamma, John och Joel med så det blev fullt i rummet nästan. Joel var mycket fascinerad av det som hände, särskilt när Carina stack mig i fingret. Alla värden var bra. Särskilt skönt var blodtrycket för med Joel i magen så hade det börjat stiga rätt bra vid den här tidpunkten.

Joel la sig till rätta i magen på ett tidigt stadium, men den här lille gynnaren verkar böka runt rejält och hann flytta på sig medans hon kände efter. På kontrollen om två veckor (i vecka 37) ska den ha lagt sig med huvudet neråt för annars blir det vändningsförsök.

Själv såg jag det inte men tydligen hade Joel dragit upp sin tröja och putat med magen när hon kände på min mage. Man undrar vad han tänker 🙂

Idag var det återigen dax för besök på mvc och barnmorskan Carina som är supertrevlig. Alla värden var bra, ännu inget högt blodtryck, bra järnvärde, bra hjärtljud och magen växer som den ska (lite över normalkurvan precis som förra gången).

Huvudet låg uppåt vilket är helt ok i vecka 32.

Nästa gång om två veckor ska nog både John och Joel följa med så de får lyssna lite på hjärtljuden!

Ja, det är inte bara magen som blir större utan även fingrarna så idag flyttade jag min ring till en halskedja istället. Bättre att göra det före den fastnar på riktigt känner jag.

Får se om Joel kan låta bli att dra i kedjan. Våra ringar upptäckte han för någon vecka sen och vill sen dess ibland att vi tar av dem så han får prova fast oftast vill han bara peka på dem.

Jösses vad fort tiden går, samtidigt som det känns som om jag varit gravid väldigt länge. Den här gången är det inte alls lika mycket fokus på graviditet och mage. Ganska normalt skulle jag tro eftersom allt inte längre är nytt och okänt plus att man oftast har fokus på Joel som underhåller oss så ofta och mycket han kan.

Inte heller kosten tänker jag så mycket på, kanske mest för att man numera får äta vanliga sushi!

Nu är tätisen minst lika aktiv som Joel var i magen och det ska bli oerhört spännande att få träffa den lilla personen därinne. Känns nog mer spännande den här gången än förra, kanske just att man kan fokusera mer på personen än allt annat runtomkring som då var okänt men nu är lite mer “vant”.

Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan 8 cm i diameter och fötterna knappt 6 cm. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.

Med så stora fötter är det inte konstigt att sparkarna känns 😀

Fast jag måste säga att förutom förkylningen så mår jag väldigt bra trots min storlek!

Helt plötsligt minns jag hur det var förra gången. Ögat måttar och man ser att man måste vända sig och gå med sidan först för att komma emellan någonstans.

Boink!

Magen stöter i och man får flytta på saker/personer för det går inte längre att bli smalare än jag är bred för på andra ledden är jag större nu.

Den här graviditeten har jag knappt behövt köpa några kläder eftersom det redan fanns. Dock bara ett par jeans som funkar bra på vintern, så de har givetvis använts ofta och tvättats ofta.

I fredags hade vi konferens och Helena var en ängel och skjutsade mig till bilfirman i Nacka så det gick fort att hämta bilen. När jag gick ur bilen kände jag att något inte låg helt rätt till. Mycket riktigt – byxorna hade spruckit på låret. SUCK!

Hämtade bilen, gick in på H&M och hittade bara finbyxor och jeans (för 498 kr…). Tog några par jeans och gick till provhytt. Inga passade. Var nödig och svettig och orkade inte så jag gav upp.

I lördags åkte jag istället till Farsta och där fanns det manchesterbyxor, ljus- och mörkbruna. Endast ett par passade (och hade lite växmån), tyvärr de ljusa. Jag tog dem (298 kr). Tvättade dem och såg fram emot att använda dem, tills jag vek ihop dem och såg att en av bälteshållarna var lösryckt…

Idag på lunchen gick jag modfälld till Ringens H&M. Det första jag ser är dock två par bruna manchesterbyxor! Ena paret var rätt storlek och i kassan så passade jag på att fråga om man kunde få de “trasiga” billigt och det fick jag – 98 kr. Vi kastar dem ju ändå sa han i kassan.

Så nu har jag plötsligt två par byxor (kanske kan jag oxå fixa jeansen hjälpligt) till mindre kostnad än ett par jeans. Nöjd!

Igår var det lite extra kvällsfika för min del eftersom jag varken fick äta eller dricka före glukosbelastningen. Klockan 8 kontrollerades värdet (4,5) och de vanliga kontrollerna gjordes – allt såg bra ut. Största skillnaden var att jag fick en drink, en mycket söt sådan. Var dock helt ok att få i sig.

Sen satt jag drygt 1,5 timme i väntrummet och filosoferade och läste. Ganska avslappnat måste jag säga. Hoppades att kroppen hanterade det söta…

Så vid 10 var det dax för nytt stick i fingret och värdet blev nu 6,5 vilket ska vara normalt efter en sån här belastning. Skönt!

Idag var jag på rutinkontroll på MVC och tydligen är det så att om man tidigare fött ett barn som vägde mer än 4500 gram så ska man under nästa graviditet i vecka 28 genomgå något som kallas glukosbelastning. Så när jag ska dit i januari ska det vara på fastande mage. Varken mat eller dryck efter midnatt.

Väl där kollar de glukosvärdet och sen får man dricka en rejält söt dryck (typ vatten och glukos), för att sen få vara i väntrummet två timmar när det är dax att testa igen. Beroende på värde då vet man om man har graviddiabetes, ligger i riskzonen eller är “normal”.

Så nu ska jag komma ihåg att jag inte ska dricka vatten på natten, inte äta frukost men framför allt ta med en bra bok så jag kan sysselsätta mig i två timmar… (o kanske även lite sen frukost)