Sue | 2010-11-04, 21:04
Ikväll läste jag och Joel Bamses julalbum och vid något tillfälle pausade vi och följande utspelade sig.
– “De fick många julklappar”, kommenterade Joel en bild.
– “Verkligen” svarade jag. “Hur många tror du att du kommer att få?”
Joel räknar på sina fingrar
– “9-10”, svarar han efter en stund.
– “Hur många tror du jag får då?”, frågar jag honom.
– “1”, svarar han snabbt och håller upp ett finger.
– “Jaha”, säger jag lite besviket, “pappa, då, hur många tror du han får?”.
– “Massa”, svarar Joel och håller upp både händer och fötter.
– “Okej, Simon då?” frågar jag honom sen.
– “9-10 paket”, svarar Joel snabbt.
Jag frågar om mormor oxå och hon får många paket och sen kontrollfrågar jag igen hur många jag får, men svaret är samma. Hmm… Jag vågade inte fråga om jag inte varit tillräckligt snäll 🙂
Sue | 2010-11-04, 21:04
Tiden går och vanor förändras. Det är alltid roligt att läsa tillbak om tider som varit och därför blir det nu en liten beskrivning av våra kvällar just nu.
Någon gång mellan 6 och 7 blir det lite kvällis för barnen. Kan vara en macka och/eller yogurt och oftast lite juice till. Svtplay underhåller med “Hurra för Kalle!“. Ibland äter de knappt något och andra gånger allt de får.
Sen borstas tänderna. Det är inte varje kväll vi envisas med att få borsta tänderna åt dem ska villigt erkännas.
Är vi båda hemma, vilket vi oftast är lägger John Simon och jag Joel. Tvärtom funkar sämre för då blir Simon alldeles för uppe i varv av någon anledning. John somnar på sängen brevid och Simon oftast kort därefter.
Joel älskar att lyssna på böcker eller tidningar och orkar ligga nästan hur länge som helst och somnar i princip aldrig när man läser. Man myser ihop sig i hans säng och han ligger på ens arm och tittar i det man läser. Hur mysigt som helst.
Sen somnar han ibland ganska direkt, men allt som oftast vill han läsa själv ett tag. Inte varje kväll men ganska ofta vill han ha sova-gott-olja och ibland somnar han när man masserar benen. Senaste tiden har han velat ha någon nära så jag har ofta (som nu) satt mig i Simons säng (som han ännu inte sover i) med bok eller laptop. Igår ville han inte alls utan det slutade med att han somnade i soffan nere när vi tittade på tv.
Sue | 2010-11-04, 13:19
Vi har ju läst lite böcker om Barbapapa senaste tiden så när jag var på Åhléns härom dagen kunde jag inte låta bli att köpa strumpor åt barnen. Båda ville direkt ha dem på sig och har sen varit högst ovilliga att ta av dem. Joel fick ett par randig och Simon röd/svarta som ses nedan.

Sue | 2010-11-03, 20:28
I söndags var det dax för mig och Joel att åka in till Intiman vid Odenplan för att gå på Bamseteater. Jag hittade det någon gång i augusti och så fick Joel det i födelsedagspresent.
Tunnelbaneturen in uppskattades av Joel och när vi åkte över Skanstullsbron pekade jag ner på alla båtar. Joel tittar ner och efter en stund:
– “Titta en gaffeltruck”, ropar Joel.
– “Ja titta” säger jag och lyckas till slut urskilja den bland alla båtar.
Vi kom fram till slut och köpte lite godis. Vi satt på fjärde raden så vi kom alldeles lagom nära och efter en stund släkte de ner och det hela började. Joel satt som trollbunden i en timme, själv hade jag lite svårt att ta det på allvar. Kanske delvis för att jag var galet trött och satt och nickade till ett tag i mörkret.
På hemvägen satt Joel och nästan somnade när jag läste Bamsetidning för honom.
Sue | 2010-11-01, 22:26
Joel har alltid varit väldigt framåt och nyfiken på saker och ting. Inte alls orolig för att vara själv och leka eller så. Tills för ett tag sen. Då började han säga att han inte vill gå upp själv, ens för att hämta snuttebamse. Vi följer självklart med honom när han vill.
Det stående uttrycket när han plötsligt inser att han är själv är
Inte kan se oss!
Det hörde vi tex imorse när han just hade vaknat och vi inte låg i våra sängar längre. Då sa han även att han var ensam. En natt förra veckan hörde jag honom och var just på väg in till honom när han står i hallen och säger just detta med ledsen röst. Plockade upp honom i famnen och la honom brevid mig i sängen och en minut senare sov han djupt.
I princip alltid verkar känslan gå över efter en liten stund och han glömmer bort att han vill ha oss nära och går och gör saker själv.
Sue | 2010-10-29, 10:00
Det är enormt häftigt att se hur olika barnen är i olika sammanhang.
Vid hämtning tex så har Joel alltid blivit glad och kommit fram men inte mer än så. Simon däremot vrålar när han får syn på en och rusar i full fart fram till famnen som han sen högst motvilligt lämnar för att klä på sig.
Sue | 2010-10-28, 13:52
Joel har ju sen tidigt älskat att hoppa och senaste tiden har det blivit mer och mer hoppande från något till något.
Ibland (läs ofta) får man bita sig i tungan inför hans projekt som hittills gått bra, ibland med viss assistans av oss. Det besvärliga i det hela är att Simon vill göra precis samma sak och han är defintivt inte motoriskt redo.
Sue | 2010-10-28, 9:44
Vi sov länge idag så det fanns inte så mycket extratid att spela på. När vi var uppe och klädde på oss skulle jag bara lite snabbt ta ut byxor och strumpor ur min garderob. Stänger dörren lite väl snabbt för jag hinner inte få bort pannan. så nu har jag ett lite rött hack vid ögonbrynet.
Det gjorde svinont men blev inte så djupt och det blödde bara lite lite. Tårarna kom och barnen tittade förvånade på mig och verkade inse att det inte var låtsasgråt. Joel pratade om att åka till sjukhuset men jag sa att det inte var så farligt utan att det snart skulle gå över.
Sue | 2010-10-26, 14:19
Nu när höstmörkret sänkts sig över oss är det dax att mysa till det inne. Det innebär tända ljus ibland.
Igår vid middagen så ville Joel mysa till det så jag tände ljusen i en ljusstake och förklarade för barnen att det nu var viktigt att man inte välte ljusstaken. Förklarade att det då kan börja brinna och om det vill sig riktigt illa brinner hela vårt hus ner och då har vi ju ingenstans att bo.
Joel funderade lite varpå han säger att vi kan köpa ett nytt hus. Vi pratar lite kring det och frågar vad det skulle vara för hus för vi gillar ju vårt hus. Då pekar han på grannhuset och säger glatt att vi ju kan köpa Eva och Richards hus. John frågar om han tycker det är finare än vårt men det tyckte han inte.
Sue | 2010-10-26, 8:15
Igår hade Joel en sån där dag då han kunde massa saker. Som att ta på sig overallen och skorna alldeles själv. Varje gång så sa jag att jag var så stolt över honom som lär sig nya saker hela tiden och nu kan sätta på sig overallen själv.
Det märktes att han gillade att höra det för senare på kvällen så kommenterande han till John att jag var stolt över honom. En stund senare.
– “Mamma, jag är så stolt över dig”, säger Joel.
– “Jaså, vad roligt”, svarar jag.
– “Ja, du kan sätta på dig jackan själv”, förklarar han.
Det är häftigt hur barn gillar att använda nya ord.