Slumpad post: Kontoret
English Swedish
| Prenumerera! | Kontrollpanel | Log in 
 

Wirsén, Stina: Aj!

| 2011-06-05, 11:15

Om man ska jämföra den här med Bang! så tror jag den här vinner. Här det är det mer en handling och det gillar våra barn. De skrattar högt varje gång äpplet ramlar ner i huvet på en figur. De tycker oxå att det är spännande att ormen äter hela äpplet – utan att tugga.

Tror kanske att våra barn är i äldsta slaget för de här två böckerna men det har jag trott om andra böcker som de en tid senare vill läsa hela tiden.

Tycker det är roligt att de här figurerna kommer i hårdpärm!



Wirsén, Stina: Bang!

| 2011-06-05, 10:14

Tycker Stinas bilder är helt underbara och Vem-böckerna (och filmerna) har barnen älskat. Vi har sen tidigare någon pixibok med de här figurerna och ju mer vi läser om dem desto mer gillar vi dem.

Just den här tycker barnen såklart om eftersom det har med ljud att göra. Kanske inte den bok man väljer som sista gonattsagan men annars är den riktigt rolig eftersom vi ofta själva gör ljuden när boken frågar “Hur låter det?”.

 



Sjöberg, Patrik: Det du inte såg

| 2011-05-31, 22:14

På 80-talet var Patrik min stora idol. Jag hoppade höjd och det gjorde han oxå. När jag såg att han skulle komma ut med en bok fanns det ingen tvekan om att jag skulle läsa den. Läste givetvis rubrikerna i samband med släppet och blev chockad och samtidigt imponerad av att han vågar komma ut med detta.

Så kom boken, och sen har jag haft den som åka-till-jobbet-bok. En kronologisk genomgång av hans liv kan man säga. Han bjuder på sig själv mer än jag någonsin trodde att han skulle göra och målar upp en bild av sig själv som väldigt mycket mer sympatisk än den media gillar att föra fram, även om han har sina sidor. Ärligheten känns äkta för han berättar om både ungdomsbus, skattehantering, kokain, sprit och festande, tjejer osv.

Språket flyter på väldigt lätt och det blir ibland nästan spännande att läsa 🙂

Otroligt intressant att få inblick i hur det gick till bakom kulisserna. Både vad gäller själva tävlingsbiten men även i det större perspektivet med idrottspampar och organisationer men framför allt hur en idrottsman av Patriks rang ibland har behandlats. Visst är allt från hans sida men jag ser inte så många anledningar att tvivla.

Älskade avsnittet om inspelningarna av Mästarnas mästare och skrattade högt (tvingade John att lyssna på högläsning av vissa delar).  Även när han berättar om hur det kom sig att han tog emot en OS-medalj (?) i cowboy boots och jeans är underbart. Massor med små anekdoter från Patriks liv får man ta del av.

Det finns dock en röd tråd som spinner genom hela boken och det är Viljo. Hur det som hände påverkat hans liv och hur det kom sig att det blev en bok om det. Starkt Patrik!

Rekommenderar verkligen boken för de som är intresserade av friidrott.



Lövestam, Sara: I havet finns så många stora fiskar

| 2011-05-21, 23:27

Gillade Saras första bok skarpt och hade ganska höga förväntningar på den här.

Från andra stycket på första sidan var jag fast. En bok som fastnar och man bär den med sig. Tog rätt lång tid att läsa den, delvis för att jag inte haft så mycket tid att läsa men även för att jag vissa kvällar inte velat läsa den, inte vågat. Den berör så enormt. Malte, lille Malte. Åh vad man skulle vilja få visa honom hur en bra familj fungerar. Det svider i mig när jag inser att det finns alldeles för många barn som har det som Malte.

Böcker som den här behövs!

Älskar Saras språk, hennes sätt att skriva. Gillar skarpt persongalleriet som är väldigt spretigt. Människor är olika, har olika erfarenheter och agerar olika. Underbart hur hon växlar perspektiv. Världen ser så olika ut beroende på vem som ser på den.

Jag längtar till nästa bok som enligt bloggen nu är färdig i en första version. Extremt lång och verkar handla om kärlek. Det ser jag fram emot!



Goble, Fiona: Sy monster

| 2011-05-17, 10:19

Vi leker ju en hel del monsterlekar hemma så den här boken är verkligen klockren. Än så länge har vi inte hunnit eller prioriterat att sy något ur den. Vi bläddrar dock i den lite då och då.

Gillar verkligen upplägget där man först går igenom verktyg, material och tekniker. Enkelt, tydligt och lättfattat. Sen kommer ett antal monster med beskrivningar och sist en mönsterdel.

Varje monster visas färdigt på stor fin bild och det är tydligt vilka material och verktyg man behöver för just det monstret. Varje monster har oxå en svårighetsgrad och storleken anges. Sen ges det flera sidor där man i tydliga steg med bilder beskriver hur man gör mönstret. I slutet finns alltid en “Kul idé” om hur man kan förändra på ett enkelt sätt.

Mönsterdelarna är i naturlig storlek vilket underlättar enormt – bara att rita av. Vissa mönsterdelar går över båda sidorna och då har man gjort tydliga avslut så att det är enkelt att rita från ena sidan först och sen den andra.

Gillar hur de små monstren dyker upp lite här och var i boken!

Den här boken kommer vi att använda länge och jag tror att det är en helt perfekt bok för barnen att själva lära sig sy från. De bör nog vara lite äldre än våra (2 och 4).



Sarenbrant, Sofie: Istället för dig

| 2011-05-05, 19:41

När den väl låg här hemma kunde jag inte låta bli den. Gillar verkligen utsidan som har någon surrealistisk stämning över sig.

Tänk att man kunde läsa hela första boken utan att fatta att det var bakåt i tiden. Den här känns mer nutid inser man även om det inte är så tydligt.

Tycker boken skiljer sig från den första eftersom det in denna bok byggs upp en förväntan på att något kommer att ske men man vet inte riktigt vad. Det blir riktigt spännande till slut och jag hade svårt att släppa boken (dvs jag somnade alldeles för sent igår). Gillar att det är lite fokus på relationer oxå och inte såna enkla utan mer komplicerade såna.

Tyvärr känns det som om detta är sista boken om dessa personer vilket jag är lite splittrad till. Grundstoryn som drivit handlingen är avslutad men det finns massa trådar som man gärna skulle få reda på mer om. Får se hur Sofie resonerar. Intressant 🙂

Kommer självklart att läsa nästa bok av Sofie och hon åker in på listan över favoritförfattare.



Sarenbrant, Sofie: Vecka 36

| 2011-04-25, 20:45

Sofies debutbok och den är verkligen läsvärd. Inte den bästa bok jag läst men spänningsfaktorn är hög och det lämnas en del röda trådar kvar, så nu är jag sugen på nästa bok som verkar hoppa en bit in i framtiden (eller om kanske vecka 36 var dåtid – har inte tänkt på tidsfaktorn tidigare). Tydligen skriver hon på tredje boken 🙂

Gillar persongalleriet och känner igen en del tankar och erfarenheter kring att ha familj och barn. Triggar på att få fundera själv, man presenteras en hel del personer där flera kan vara skyldig. Man funderar mycket på om allt verkligen ska vävas samman eller om det är slumpen som styrt.

Känns skönt att slutet går ganska snabbt och inte ältas eller dras ut på något sätt, även om tomheten då blir större när man läst klart. Den kryper inte under huden så som Flickan med snö i håret och det är faktiskt skönt. Med det sagt så säger jag inte att den inte är otäck dock, för det är den. Gravida kvinnor som är inblandade och man har ju rätt lätt att sätta sig in i vissa situationer… Huga!

Ännu en deckare som slår Läckberg tycker jag 🙂

Orkar inte vänta på pocketversionen känns det som för jag vill läsa mer om Agnes nu direkt 🙂



Min första bok med pop-up: former

| 2011-04-20, 22:47

Barnen tycker pop-upböcker är jätteroliga men problemet är att de så lätt går sönder.

Simon drar hemskt gärna i de olika delarna och några trillade av rätt snabbt. Men med lite tejp går det mesta att fixa.

Måste säga att här har de fått till bra popuper. Öppnar man sidan lite långsamt så är det på flera ställen som man ser hur tex månen går upp eller liknande.

Tyvärr innehåller den här boken för få fordon för våra pojkar så den är inte på topplistan, även om de då och då tar fram den och tittar i den.



Schulman, Ninni: Flickan med snö i håret

| 2011-04-18, 10:15

Såg lite recensioner när den kom och när jag såg den på pocket tvekade jag inte.

En bit in i boken kände jag hur den kröp in under huden och blev obehaglig. Tänkte att jag ska sluta läsa om hemska saker för det är inte roligt bara jobbigt. Sen blev det mer spänning och jag var helt fast. Kunde knappt sluta läsa, ville verkligen veta – och fick veta till slut. Allt är inte som det verkar.

Gillar verkligen huvudpersonerna i boken, inga osympatiska hjältar utan normala människor från vardagen. Gillar att det inte är från Stockholm för jag kan verkligen relatera till att bo på i en mindre ort (även om det börjar bli rätt längesen). Gillar det mesta med boken (utom att en viss del kommer från verkligheten – sånt måste bort – från verkligheten då).

Jag längtar efter uppföljaren i höst för jag vill verkligen träffa de där människorna igen och se vad de hittar på. Slängdes ut en massa små trådar som Ninni kan bygga vidare på.



Tison, Anette: Båten

| 2011-04-17, 19:44

Innehåller klart många fler förvandlingar än Djuren men av någon anledning är den ändå något mindre poppis än den boken.

Finns dock en del roliga sidor i den. Den i slottet är mest spännande tycker barnen, som även gillar stranden. Själva båten och stormen tycker de är sådär intressant faktiskt.